Sedan ett flertal år pågår en relativt okänd konflikt mellan Kina och övriga världens stormakter. Handelskommissionär Cecilia Malmström offentliggjorde följande pressmeddelande från EU-kommissionen 2016.
Vi kan inte stillatigande åse hur våra producenter och konsumenter blir utsatta för illojala handelsmetoder. De två senaste WTO-besluten om Kinas exportrestriktioner, har helt tydligt visat på att dessa slags åtgärder strider mot de internationella handelsreglerna.
Eftersom vi inte kan se att Kina verkar göra några framsteg mot att avveckla samtliga av dessa restriktioner är vi tvungna att vidta åtgärder…
Kina tillämpar för närvarande en rad exportrestriktioner, bland annat exporttullar och exportkvoter, som begränsar tillgången på dessa produkter för företag utanför Kina. Dessa åtgärder snedvrider marknaden och gynnar den kinesiska industrin på bekostnad av företag och konsumenter i EU, vilket strider mot WTO:s allmänna regelverk och mot de särskilda åtaganden Kina gjort i samband med sin anslutning till WTO.
Kinas totala dominans gällande sällsynta jordartsmetaller
Det är Kina som styr och kontrollerar produktionen av sällsynta jordartsmetaller i världen. Landet producerar 95 procent av världens totala produktion av dessa värdefulla metaller, som är helt avgörande för högteknologisk produktion av hybridbilar, elbilar, vindkraftverk, datorer, optiska instrument och inom många andra viktiga områden.
Dessutom är jordartsmetallerna helt avgörande för högteknologisk vapenproduktion som stridsspetsar, flygplanstillverkning och inte minst vid produktion av bilar.
Sedan 2011 har kineserna vid ett flertal tillfällen infört exportrestriktioner, vilket väckt reaktioner från EU och USA. Skälen till restriktionerna enligt Kina är ett ökat inhemskt behov av de värdefulla metallerna. De vill naturligtvis inte i första hand exportera enbart råvaran, utan istället öka förädlingsvärdet genom att sälja mer avancerade produkter som ytterligare befäster Kinas globala ekonomiska dominans.
Detta har naturligtvis orsakat oro och vrede bland västerlandets industriländer, som är maktlösa, det är helt och hållet kineserna som styr agendan gällande de sällsynta jordartsmetallerna.
Även svenska kommerskollegium har i en utredning uttryckt oro för den totala dominans kineserna för tillfället har:
Visst finns en oro för att Kina ska bli alltför dominerande på marknaden då landet kraftigt begränsat exportkvoten för sällsynta jordartsmetaller” ………
Den minskade kvoten kan leda till en bristsituation,. Efterfrågan väntas dessutom stiga de kommande åren. EU försöker ständigt att få kineserna att lätta på restriktionerna. Några alternativa producenter eller leverantörer finns inte för tillfället.
Det står helt klart att Kinas marknadsdominans för sällsynta jordartsmetaller kan utnyttjas i politiska syften. Även ett tillfälligt avbrott i leveranser, skulle kunna få långtgående konsekvenser för de stater som använder de här varorna.
Varför bryter inte USA och EU jordartsmetaller?
Möjligheterna att minska beroendet av Kina och lindra effekterna av en bristsituation är helt klart förenat med svårigheterna att få igång nya gruvor.
Ingen fyndighet är den andra lik och likartade sällsynta jordartsmetaller förekommer tillsammans med andra mineraler. Utvinningen är av den anledningen svår och komplicerad.
Särskilda utvinningstekniker måste utvecklas för varje gruva, vilket kräver mycket tid och kunnande. Brytningen och övriga moment i brytningsprocessen är kraftigt miljöförstörande. Jordartsmetallerna är ofta förekommande tillsammans med radioaktiva ämnen. Att ta hand om biprodukterna gör brytningsprocessen mycket kostsam. Strikta miljöregler fördyrar även processerna.
En ny gruva från första investeringen till en lönsam gruva tar 10-15 år, vilket gör att investerarna inte står i kö för sätta igång. Det västerländska kapitalet vill ha snabba vinster, vilket säkrar Kinas dominans gällande dessa strategiskt viktig metaller.
Kina har nu i praktiken tagit över den globala ekonomiska makten
I oktober beslutade världsbanken IMF att den kinesiska valutan yuan ska ingår i den globala valutareserven tillsammans med USD och euro. Inledningsvis ska alla centralbanker världen över ha 10 procent av reservvalutan i yuan, inom 5-10 år beräknas den dominera valutareserven med drygt halva volymen globalt sett.
Militärt har kineserna även där snart rustat sig ikapp och även förbi USA och redan idag kan Kina utan tvekan utmana amerikanarna i vissa avseenden, som exempelvis när det gäller konflikten i Sydkinesiska sjön.
De har total kontroll över de framtida nya olje- och naturgasfyndigeter som ligger på botten av havet. Volymerna antas vara enorma och kommer att reducera vikten av oljan från Mellanöstern. Dessutom är världens största farled lagd rakt genom området, vilket också är av enormt ekonomiskt värde för den som dominerar och har kontroll över området.
Men strypkopplet i förhållande till andra stormakter är monopolet på de helt avgörande sällsynta jordartsmetallerna, som ge kineserna envälde det närmsta halvseklet.
Mer än sällsynta jordartsmetaller står på spel. Fosfor. Viktigt för världens jordbruk, men finns inte brytbart på så många ställen. Kina har stora fosfattillgångar och lade tillfälligt restriktioner på exporten för några år sedan. Nämns i en artikel i ”Forskning och Framsteg om fosforproduktion”
Kanske det är dags att åter titta på de gamla svenska gruvorna där sällsynta grundämnen har hittats, som Långban och Ytterby. Kan det finnas något att utvinna där?
EU-positionen känns lite fånig. Om det hade varit tvärtom, hade man då larmat om handelshinder, eller hade kineser och andra fått ställa sig i soppkön för eventuell utdelning om EU ville vara storsint nog att sleva ut litegrann?
Äsch, strunt i det: kineserna köper in sig bit för bit i Europa, så om EU finns kvar om några år får man väl ändå ringa högste chefen i Kina och fråga vad man skall göra.
Hans A!
Det var ju USA och deras EU-vänner som gav det globala kapitalet det nyliberala utrymme, som det idag har. Men samtidigt verkar det som om det idag är Kina och utvecklingsländerna som tjänar mest på denna ordning. Och Trump vann åtminstone delvis presidentvalet i USA på löften om inskränkningar i samma ordning.
Kommer han att kunna hålla dessa löften? Vad tror du?
Är det inte dags att ta av skygglapparna?
Det finns oändliga resurser av ”whatever” metaller, och sällsynta jordartsmetaller i rymden, bl a i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.
Istället för att gnälla på Kina borde Europa och andra nationer som känner oro över detta utveckla sina rymdindustrier för att möjliggöra gruvbrytning i rymden.
Svenska Atlas Copco är störst inom utrustning för gruvbrytning på jordytan. Ifall Atlas Copco är framme nu och utvecklar tekniska lösningar för gruvbrytning i rymden, så skulle de kunna bli störst inom denna marknad.
USA har redan företagen Planetary Resources och Deep Space Industries som utvecklar teknik för att lokalisera värdefulla metaller i rymden och ta hem dem ned till jordytan.
Vill man vidga sina vyer så kan man läsa mer ex-vis här eller här.
EU har trots allt inte visat sig vara den plattform för större omfattande avtal med andra. Tvärtom har hela administrationen allt mer fokuserats på detaljstyrning av arbete, jordbruk och produkter på ett sätt som gör att konkurrensen blir satt ur spel på en Global marknad.
Sverige nettobetalar till EU:s organisation betydligt mer än vad vinsten blir för landet geografiskt placerat i kanten av alla händelser. Vanligt folk har inte fått någon bättre levnadsstandard som utlovades av Foten Invar Carlsson, utan har tvärtom tvingat väldigt många småföretag i konkurs. Jag vill starkt ifrågasätta en politik som via lagar upplöser vår egen ”Status Quo” på arbetsmarknaden.
När skattemyndigheten inte har förstått att landets företagare behöver få en rimlig chans att bemöta bemanningsföretag och bolag från t ex Estland som tar 1/4 av kostnaden för en Svensk för ett arbete. Att då som finansministern öka skatten kommer tvinga ännu fler in i konkurs och friställning av ännu fler människor. Skattebasen gör att alla arbeten som ingår i välfärden endast är de förunnat som skaffat sig ett kunskapsbaserat arbete idag. Tidigare kunde en byggarbetare köpa eller bygga sig en villa precis som tandläkaren eller revisorn. Nu har bristen på bostäder tvingat många att bo kvar ”hemma” då bostadsbubblan växer för varje vecka i vissa områden tack vare en obefintlig bostadspolitik värd den benämningen.
Sammantaget ger EU Sverige en snabbare väg in i ett nytt samhälle som med digitaliseringen kommer att friställa hälften av alla högutbildade idag.
Framtidens kapitalism och marknad kommer allt mer bli automatiserad och redan idag finns robotfabriker som slår Kina på fingrarna i vinst på avsatt kapital. Men ska EU fortsätta att dränera oss på praktiska arbetstillfällen måste dessa ersättas på ett mer genomtänkt sätt för att möta Globalisternas krav som gör nyproduktion så oerhört mycket mer kostsamt för varje år som går. EU säkerställer att den lilla bonden blir utraderad av industrilivsmedel, är det verkligen dit vi ska?
Allt fler börjar inse att utjämningen inom EU är bara en försmak av den globala utjämningen som Sverige har förpliktat sig att följa i enlighet med FNs Agenda 2030 som garanterar att vår levnadsstandard ska sänkas mot samma nivå som fattiga länder har idag.
– Vi ska vara solidariska, har våra politiker bestämt över våra huvuden och den planen är satt redan 2005 i FN. Debatten om detta avtal existerar inte då alla istället fokuserar på de problem som uppstår på vägen dit där landet Sverige tillhör invandrarna. Lämnar vi inte EU kommer vår största arbetsgivare var turism inom 20 år.
Kineserna har tänkt långsiktigt. Det behöver man inte vara ”kommunist” för att göra. Jag har alltid förvånat mig över att västvärlden så gladeligen gör sig beroende av kinesiska produkter, ofta tillverkade av icke-kinesiska råvaror. Har man glömt den gamla kolonialtiden då det var kolonin Indien som exporterade bomullen och fabrikerna i kolonialmakten England som gjorde kläder av den?
EU:s aggressiva ton mot kineserna har naturligtvis sin grund i maktlöshet. Bristande insikt om den förskjutning som ägt rum gällande den verkliga och reella ekonomiska makten i dagens värld.
Rent teoretiskt skulle kanske fyndigheter i Sverige kunna brytas och gruvor etableras, men det kostar gigantiska summor att starta upp dessa gruvor.
Kostnader i form av miljökrav, problem med radioaktivt avfall och varje gruva måste i princip skräddarsys efter det specifika sammanhang fyndigheten finns. Kräver att staten har en aktiv roll. Så som fallet är i Kina.
Bo P!
Helt riktigt så får EU nu ta konsekvenserna av den frihandelsinriktade strategi de själva initierade. Maktlösa står de nu inför faktum. TTIP skjuts på framtiden, de facto har den gått i graven. Drömmen om att den fria oreglerade marknaden leder till himmelriket har åter visat sig vara en illusion.
Redan tidigt noterade jag att Trump var den enda ledande politiker som agerade som om han förstod att USA:s framtida roll i världen skulle komma att se annorlunda ut.
Trumps aktiva politik bekräftar det scenariot. Förslaget om skyddstullar har skakat om kineserna en del, det första rejäla mothugg de fått på länge. Därav Trumps vilja att riva upp frihandelsavtalet TPP (Stillahavsområdet) är en tydlig vink till kineserna om önskan om dialog. Istället vill han etablera bilaterala avtal med kineserna på en rad områden. Det är idag gynnsamt för det sargade USA. Han avser också att förbjuda amerikanska företag att flytta till Mexiko på grund av att USA har en negativ handelsbalans med landet. En nödvändig restriktion i syfte att lyfta den amerikanska ekonomin.
Avslutningsvis. Gruvbrytning i rymden dröjer nog ett tag innan det är på tapeten. Vi får nog hålla oss på jorden.
Hans A!
Du svarar väl inte direkt på min fråga. Alltså om det blir Trump som här kommer att dra det längsta strået. Eller om det blir det globala kapitalet. Och det är kanske klokt.
Bo P!
En intressant nyordning som du efterlyser i din fråga sker just nu faktiskt denna lördag som är. Det gäller den politik inklusive sanktioner som Obamas administration och EU gemensamt drivit mot Ryssland.
Nästa utrikesminister blir med största sannolikhet Rex Tillerson, vd för Exxon mobile. Exxon har verksamhet i 50 länder och har drabbats hårt av sanktionerna mot Ryssland.
2011 skrevs ett kontrakt mellan oljejätten och den ryska statskontrollerade energijätten Rosneft, de båda företagen har flera gemensamma affärsprojekt i Ryssland. Tillerson har vid upprepade tillfällen hårt kritiserad sanktionerna som kontraproduktiva och att de slår hårt mot amerikanska intressen.
Alltså, när Trump nu troligen utser Tillerson till utrikesminister så visar det att han menar allvar med sin strävan att normalisera förbindelserna med Putin. Samtidigt som han söker dialog med kineserna och vill ha bilaterala förhandlingar och avtal mellan nationerna. Dessutom river han nog upp frihandelsavtalet TPP, vilket gör att den tanken går i graven, då den är helt utan möjligheter om inte USA medverkar.
En förnuftig politik för det ekonomiskt sargade USA.
EU står där med rumpan bar. Hur ska det splittrade EU kunna samordna ett motangrepp mot förändringen i amerikanernas politik samt kinesernas globala ekonomiska dominans?
Håller med Morgan L om att vi måste till varje pris lämna EU innan vi följder med skeppet till botten. Men bror duktig Stefan Löfvén och övriga i sittande regering blir nog sist att lämna skutan befarar jag. Finns ingen nation inom europeiska unionen som är så duktig på att följa regelverket som Sverige, exempelvis att följa överkottsmålet, där EU i dagsläget i princip övergett den inställningen.
Förlåt en okunnig, men om det nu är så dyrt att hitta såna här sällsynta metaller utanför Kina så torde det väl vara lika dyrt i Kina? Skillnaden är väl bara den att kineserna har bedrivit långsiktigt ekonomisk politik medan USA – och i ännu högre grad EU – låtit kortsiktiga företagsbokslut styra. Den s.k. Marknaden…
Som Ha-Joon Chang har skrivit i ett antal böcker har inget land blivit rikt genom att förlita sig till marknaden, de har alla bedrivit industripolitik med ibland hårdhänt styrning. Det blir alltmer uppenbart att man inte heller kan förbli rik genom att förlita sig till marknaden, det krävs även då långsiktig politisk styrning.
Jan W!
Kostnaderna torde vara relaterade bland annat till hur rika och koncentrerade fyndigheterna är. Hur många ton gråberg måste brytas och anrikas för att få fram några gram av en sällsynt mineral, det är frågan. Inte bara gruvan, utan hela produktionskedjan måste med i bedömningen. Och då råkar Kina ligga ganska bra till. Någonstans i USA, i Klippiga bergen tror jag, finns en stor gruva som för närvarande ligger i malpåse. Skulle priserna på den här sortens mineraler dra i höjden kan den bli lönsam att öppna (kanske gäller för svenska fyndigheter också).
Noteringen om marknaden har jag inget att anmärka emot. Men skulle USA känna sig trängt kanske man skulle öppna de egna gruvorna utan att det formellt företagsekonomiskt är lönsamt.
Att bryta nya gruvor för jordartsmetallerna är en mycket kostsam investering och medför mycket stora miljöproblem. Varje ny gruva har i princip sin egen design beroende på specifika omständigheter där fyndigheten ligger.
Kinas fördel är att de använder staten just i sådana här sammanhang och de startade upp gruvorna för ett par decennier sedan med stöd av statliga investeringar.
Den fria marknadens profitörer vill ha snabba vinster och inte vänta
10-15 år innan en gruva för sällsynta jordartsmetaller blir lönsam, vilket gett kineserna enorma fördelar, som de nu kan använda för att styra utvecklingen till sin fördel.
Jo, just det. Jag tror inte de kinesiska gruvorna måste vara lönsamma i företagsekonomiska termer för att brytas. Eftersom de har ett blandekonomiskt system är de helt nöjda om de kan ta ut vinsten nån annanstans i systemet.
Nog är tendensen att utvecklingen går mot mer protektionism med starka inslag av hinder som skyddstullar och det har skett på mycket kort tid. Alla frihandelsprofeter får gå till reträtt och den processen är skälet till att Trump blev president.
Senast idag har EU ändrat sina handelsregler. Höga tullar på importvaror om producenter anses bli subventionerade av billiga råvaror.
”Det är ett stort genombrott. Våra handelsregler har varit oförändrade i 15 år, samtidigt som situationen på marknaden, har ändrats dramatiskt… Europa kan inte vara naivt utan måste försvara sina intressen, exempelvis mot dumpning.” (Peter Ziga, handelsminister i Slovakien som håller i ordförandeskapet)
EU:s handelsministrar har tagit ställning och nu ska det röstas igenom i parlamentet. Inte ett ord ännu sagt av handelskommissionär Malmström, som är ivrig frihandelsförespråkare. Inte heller ett ord om att beslutet ska ratificeras av de nationella parlamenten.
Det så kallade globala kapitalet bör preciseras. Den nyliberala inriktningen som stävar efter total avreglering gällande alla handelshinder och driver de olika frihandelsavtalen. Dessa krafter ville ha Clinton som president.
Den andra mer traditionalistiska globala kapitalismen agerar också med världen som måttstock, men är inte helt främmande för ingrepp i det fria marknadssystemet, accepterar vissa former av regleringar. Men de är lika fullt kaptialistiska profitörer. Kina skiljer sig åt med en aktiv stat som konsekvent bidrar till att dumpa priserna på vissa varor som stål.
Och eftersom Kina tydligen subventionerar råvarorna till solpaneler lägger EU hög tull på kinesiska solpaneler, som är de billigaste på marknaden.
Här har EU i alla år klankat på kineserna för att dom sprider för mycket koldioxid i atmosfären – visserligen mycket mindre än de flesta EU-länder per invånare, men ändå. Och så när Kina gör en kraftansträngning för att minska koldioxidutsläppen straffas det av EU.
Vadå dubbelmoral?
Nu gläds jag förstås åt att EU äntligen börjar föra lite industripolitik, om än allmänt inkompetent, grovt och slarvigt. Rätt som det är kanske de gör nåt smart, nånting i den här stilen.
Dubbelmoral är väl en bra benämning på hyckleriet i stormakternas spel.
Trump bekänner nu färg och har mycket snabbt fått kineserna att gå i taket. Reaktionen när han ringde upp Taiwans ledare för att diskutera och presentera sig väckte starka reaktioner från kineserna.
Sedan 1979 har praxis varit att ”ETT KINA” är utgångspunkten när det gäller kinesiska angelägenheter.
Trump säger sig förstå den utgångspunkten, men han vill fördjupa samtalen med Kina och genomföra bilaterala avtal med Kina, främst när det gäller handel. Samtalet var nog en medveten provokation för att få fart på dialogen med Kina.
Den kinesiska reaktionen blev mycket kraftfull. Den uttycktes i Global Times, statligt ägd genom kommunistpariet.
”Kina borde ompröva sin hållning gentemot Taiwan och använda kraft mot Taiwan och förbereda det noggrant och att det kinesiska fastlandet bör visa sin vilja att återta Taiwan med våld. […] Kina kan inom kort straffa dem militärt”.
Tidningen menar också att missiler bör placeras inom räckhåll för önationen.
Trumps telefonsamtal sågs inledningsvis som ett brott mot ”ETT KINA-politiken” som USA uppfyllt på diplomatisk nivå sedan 1979. I själva verket är detta ett erbjudande om fri lejd för kineserna att formellt och reellt slutgiltigt införliva Taiwan i folkrepubliken Kina. I utbyte mot handelsavtal och dialog i andra frågor.
Ett nytt kallt krig med uppdelning av olika intressesfärer mellan USA, Ryssland och Kina och där EU riskerar att mer eller mindre hamna helt utanför. Precis det som Trump drev i sin presidentkampanj.
Hans A!
Arbetets vindar har många gånger fört mig till Taiwan, troligen oftare
än till Kina. I Taipei finns ett muséum över historiens store förlorare –
Chiang Kai-shek. Någon come back à la den vita generalen Koltjak (avrättad av bolsjevikerna 1920) i Ryssland tror jag inte vi kan vänta oss.
På den vetenskapliga gräsrotsnivån märker en utomstående som jag ingen skillnad mellan Kina och Taiwan. Jag var på en konferens i Taiwan för en månad sedan med blandat deltagande Kina-Taiwan. Alla känner varandra, samma språk, osv. Jag frågade en av mina Taiwan-vänner, som jag vet ofta reser till Kina, om viseringen var krånglig. ”Helt trivial” blev svaret.
Enkel visering gäller emellertid inte om man, som Taiwans främste forskare, kommit för nära den politiska nivån i Taiwan. Då höjs visumribban påtagligt och beslut måste tas på hög nivå, inte ett rutinbeslut på låg tjänstemannanivå.
Taiwan led under en brutal japansk ockupation i 50 år.