Igår gästade Kofi Annan programmet Skavlan (43:30–47:32). Mitt i fredagskvällens festglam satt plötsligt den kloke fredsmäklaren och förklarade situationen om både flyktingarna och Syrienkriget. På 4 minuter fick han mycket sagt. Precis så svårt som han framställer det är det. Men det är enda vägen till fred för människorna, slut på flyktingströmmar och en grund för att tränga tillbaka högeropportunismen (främlingsnoja, rasism, fascism, fan och hans mormor) i Europa. Läs noga vad han sa. Jag har skrivit av textremsan och korrigerat några felöversättningar.
Ordet till Kofi Annan:
… Att han [al-Assad (KL)] hållit ut så länge beror inte bara på att han är briljant, utan på världssamfundets misstag. Vi har sett prov på allvarliga felbedömningar och önsketänkande. Medierna spelade med och låtsades att Assad skulle vara borta inom tre månader. Vi upprepade ”Assad måste avgå”, som om det skulle få honom att försvinna. Men styrkeförhållandena mellan de olika krafterna i området gjorde det omöjligt. Det hade krävts behärskade och genomtänkta överväganden.
När jag tog jobbet, sa jag att det är ett omöjligt uppdrag. Men jag kan lyckas – om jag har säkerhetsrådets stöd och om medlemmarna talar med en röst. De måste stå enade, annars skulle det bli mycket svårt. Men jag såg varken stöd eller enighet.
När de hade chansen att bygga vidare på på detta, så försatt man den. Då kände jag att det var dags att gå vidare. En fredsmäklare kan inte önska fred mer än det säkerhetsråd som anlitar honom. Utan dess stöd kommer man inte långt. När jag fick frågan om varför jag slutade sa jag: ”Jag förlorade mina trupper på vägen till Damaskus.”
Då (2012) kunde jag träffa Assad och dra upp en sexpuktsplan. Idag är det helt omöjligt. Det sägs att det finns runt 1000 olika grupper i landet vid sidan om regeringen, och det finns ännu fler utanför landet. Så vilka ska man förhandla med?
Men nu har trots allt några viktiga länder börjat tala med varandra, som inte gjort det på länge. Jag hoppas att det är tecken på att de insett att de står inför ett gemensamt hot. Assad fick dem inte att vakna, men det har Isis lyckats med. De vet att Isis utgör ett gemensamt hot som kan skada dem.
Det var likadant i Europa efter 30-åriga kriget. Till slut insåg alla att detta krig kan förstöra för oss alla och att det inte kan fortgå för alltid. Så man enades till slut i den westfaliska freden. Jag hoppas vi kan nå fram till en liknande överenskommelse snart.
Är det inte snart dags att Margot, Stefan och de andra att ta sig ett snack med Kofi?
