EN LAG HAR nu antagits av Ukrainas parlament Verkhovna Rada, som ger ”rättsliga och sociala garantier för polska medborgare som är bosatta i Ukraina” under 18 månader.
Enligt den ukrainska sajten Top News sa president Zelensky i samband med att han la fram lagförslaget den 11 juli följande:
”I synnerhet föreslår jag att ge våra polska bröder möjligheten att lagligt vistas i Ukraina i 18 månader, rätten till anställning, ekonomisk aktivitet, studier vid våra universitet, sjukvård […] i relationerna med Polen har vi nått den högsta nivån av förtroende och samarbete inte bara på decennier, utan under många generationer av våra folks livstid. Och vi måste bara öka detta, vi måste ytterligare stärka våra band i alla sfärer och på grundval av en klar förståelse att Ukraina och Polen kan vara fria endast tillsammans – i broderskap.”
Detta är knappast något annat än en mycket tydlig hint om att, efter att ha misslyckats att försvara sitt EU/Nato-anknutna Ukraina mot det ryska anfallet kommer västra Ukraina att gå samman med Polen. Ukraina upphör som självständig stat. Nuvarande västra Ukraina – med Lviv och Kiev* – hamnar då i Natoland, de sydöstra delarna hamnar i Ryssland och kanske några mindre områden i söder i Rumänien och Ungern. Natos östgräns flyttas då längre österut, vilket förstås kommer att uppfattas som ett hot i Ryssland.
Det här är man i Ryssland förstås fullt medvetna om, varför man kan vänta sig att Ryssland kommer att erövra så mycket som möjligt av Ukraina – för att få Nato så långt från det ryska kärnlandet som möjligt – innan Väst (Ukraina) tvingas kasta in handduken.
Det här är ett nytt perspektiv jag ännu inte läst om någonstans i svenska medier, men som ändå antytts från flera håll. Bland annat av den Putin mycket närstående Dmitrij Medvedev som en möjlig utgång av kriget.
Polens stora generositet mot Ukrainska flyktingar har förstås ett pris. Ukrainas möjlighet att klara sig utan hamnarna i Svarta havet är förstås mycket begränsad. Därför är det logiskt att de söker sig mot Polen och Östersjön och därmed till EU, Nato och bort från Ryssland.
Vi får se, men detta är en möjlig utveckling av detta krig.
Källa: Alex Christophoros på The Duran.
* Ändrat från Minsk (felskrivning)
Knut L!
Du anger Alex Christophoros på The Duran som källa, men jag hittar inte hans artikel. Är det en översättning eller din egen text?
Mats L!
Kanske man måste vara registrerad i deras nätverk på Locals för att se denna video. Posten ovan är författad av mig.
I Warszawa frestar en återförening med Rutenien och Galicien (inklusive Lvov/Lviv) d v s ett Polen med ungefär 1919 års östgränser. Genom att bryta med Nato och sluta ett avtal med Ryssland skulle Polen kunna uppnå detta. Att Ryssland sedan i längden skulle kunna acceptera ett rest-Ukraina med Kiev/Kyiv är nog mindre troligt. Ex-president Medvedev ifrågasatte tidigare om det skulle finnas något Ukraina om några år. Det är väl så saken står nu?
Här är en länk Mats L!
Tack Bertil C, jag fck den till slut att fungera.
Ungerns roll är intressant, det är nog mest alternativmedia som The Saker som skrivit om saken. Annars har jag inte sett något i stormedia. Men det tycks som om Ungern ganska diskret har odlat kontakterna med sina språkliga anförvanter i Transkarpatien, skickat skolböcker på ungerska etc, samt byggt upp en apparat för att kunna gå in och ta över. Kanske en total genomklappning för Kievregimen kan skapa ett politisk/administrativt tomrum som Orban kan fylla och därmed få många nya fjädrar i hatten på hemmaplan.
De enda lokalt som jag kan tänka mig skulle protestera mot att Transkarpatien blir en del av Ungern är väl de transkarpatiska smugglarligorna: för hur smugglar man över en gräns som inte längre finns?
Nazisternas samarbetsman under 2:a världskriget, Stepan Bandera, som är en hjälte i västra Ukraina avskydde Polen nästan lika mycket som han avskydde Ryssland. Om Polen skulle försöka lägga beslag på delar av Ukraina tror jag att de kan vänta motstånd från Banderasanhängarna.
Att det finns mycket hat mellan polacker och ukrainare sedan världskriget är givetvis en faktor som försvårar för ett polskt övertagande av Västukraina. Men detta skulle i denna del av Ukraina överskuggas av chansen att få ansluta sig till den där så efterlängtade västliga ekonomiskt-politiska sfären. Galicien och Rutenien tillhör historiskt knappast de ryska kärnområdena och kan nog lätt släppas av Moskva. Kiev är i högsta grad en annan sak. Hela den ryska nationella födelsemyten, som är grundad på ganska goda historiska källor, med Vladimirs dop, Boris och Glebs martyrium, Jaroslavs makttillträde osv cirkulerar kring Kiev. Väl medvetna om detta har intellektuella och kyrkliga krafter i Ukraina länge velat erövra denna tradition och göra den till ”ukrainisk”. Man ska nog inte underskatta detta slags bevekelsegrunder. Så länge frågan om själva Kiev inte är avgjord blir det nog inte fred.
Viktor Orban, den kanske den skickligaste geopolitiske maktspelaren i Östeuropa, införde i maj undantagslagar som möjliggör snabba beslut att ingripa i kriget och ta en slice av Ukrainas ungerskatalande delen. Så han ligger redan I startgroparna.