Mats Österholm och Peter Wolodarski mot en bakgrund av Zelensky och Johnson (Montage: KL)
Nu ökar spänningarna också vid finska gränsen. Wolodarski skriver idag i DN att ryssarna trappat upp sin hybridkrigföring genom att skicka flyktingar in i ”världens lyckligaste land”. Finland stänger därför alla sina gränsövergångar (utom en). Det är så diktaturen opererar, säger Wolodarski. ”I synnerhet eftersom Ryssland numera betraktar Finland som en fiende.” Allt skylls sedan på Ukrainakriget. Att Nato utvidgats ända fram till Rysslands 134 mil långa gräns mot Finland nämns inte. Att tiga om det i detta sammanhang visar dock hur enögd man är i lydmedia. För vad ska man nu hitta på?
Ingenting går som USA-världen (inkl Finland, Sverige) tänkt sig. Alla har nu tappat hoppet och slutat tala om det ukrianska motoffensiven. Vapnen och ammunition är på väg att ta slut, USA-världen har inte längre råd att betala kriget (”stödja Ukraina”), alltså att skicka med pengar och vapen. Sanktionerna mot Ryssland har inte heller fungerat, tvärt om, Rysslands ekonomi växer medan Europas ekonomier krymper. Utbildade ukrainska soldater i vapenför ålder håller på att ta slut, de som fanns är döda eller har flytt. Slitningarna inom Kievregimen spelas nu upp inför öppen ridå. Vem ska man lita på? Vad ska man tro? Vad kommer att hända härnäst?
Jag kontaktade vännen Mats Österholm, som helhjärtat stött Ukraina från dag 1 den 24 februari 2022. Han har tidigare givit sin syn på Ukrainakriget i två artiklar här på lindelof.nu. Vi har nu haft en mejlväxling om vad det nya läget eventuellt kan komma att innebära? Är det inte dags att tänka om och förhandla, blev min första fråga? Nej, blev det bestämda svaret.
– Det enda som har förändrats är att det kommer att ta längre tid än vad man först trodde. Putin har visat sig beredd att offra 800–1000 soldaters liv per dag för några strategiskt oviktiga grushögar i östra Ukraina, och detta kostar givetvis även Ukraina förluster. Ingångsvärdet att Ryssland är aggressor och att den som slåss för sin frihet alltid vinner i längden gäller dock fortfarande.
Trosvissheten består alltså. Så här säger han vidare:
– Att Väst skulle tvinga Ukraina att försvara sig är ett bisarrt påstående, som Kreml torgför för sin egen befolkning. Väldigt få i länder med fria medier tror på det. Ukraina är givetvis inte mer tvingat av Väst att försvara sig mot Ryssland än vad Nordvietnam var tvingat av Kina att försvara sig, än Kuba var tvingat av Ryssland att försvara sig i Grisbukten eller, än Afghanistan var tvingat av USA att försvara sig mot Sovjetunionen. Visst är Ukraina tvingat att försvara sig. Men av Ryssland.
Men måste inte förhandlingar mellan Ukraina (USA) och Ryssland komma till stånd snart, frågar jag?
– Svaret på den frågan är ganska enkelt: Det är bara Ukraina som kan och ska besluta om man ska inleda förhandlingar. Deras förutsättningar är att Ryssland drar sig tillbaka till utanför Ukrainas internationellt erkända gränser (pre-2014), utlämnar krigsförbrytare till Internationella Krigsförbrytartribunalen i Haag, betalar krigsskadestånd för den skada man orsakat och att Ukraina får någon form av säkerhetsgarantier för att säkerställa att man inte blir angripen igen. Skälen för Ukrainas inställning är inte svåra att se. Ryssland har storimperialistiska drömmar och har aldrig ansett att Ukraina har ett självständigt existensberättigande, utan anser att Ukraina är en del av Ryssland, detta har Putin uttryckligen sagt. Det folkmord Ryssland nu begår i Ukraina är som bekant inte det första. Ukraina är smärtsamt medvetna om att om man belönar den ryska aggressionen med att avträda delar av sitt territorium till Ryssland så är det bara en tidsfråga innan Ryssland angriper igen.
Kriget kan inte pågå hur länge som helst säger jag och frågar: Måste man inte försöka komma överens om en ny säkerhetsordning?
– Som jag sa, det är upp till Ukraina, och ingen annan än Ukraina. Men om Ukraina vill belöna Putins invasion med landavträdelser så står det Ukraina fritt att göra så. Det är i så fall bara att beklaga att Putins aggressioner ännu en gång då har lönat sig. Jag tror dock inte att Ukraina kommer att göra detta då de vet att det bara är en tidsfråga innan Ryssland tar nästa steg i att införliva Ukraina (och Belarus) i ett nytt StorRyssland.
Jag för då in frågan om den stora ekonomiska omvälvningen i världen där de gamla kolonialstaterna efter 150 år av dominans nu håller på att överflyglas av BRICS-världen och risken för kärnvapenkrig om man inte lyckas få till en ny säkerhetsordning.
– Det resonemanget är jättemärkligt. Menar du att Ukraina ska finna sig i att bli invaderat för att länder som inte har med Ukraina att göra har koloniserat stora delar av världen i 150 år? Om Finland står näst på tur att bli invaderat för att Putin anser att det ingår i hans ”intressesfär”, tar du då Rysslands parti om Finland får stöd från USA bara för att USA har en påstådd historia av kolonialism? Du bekräftar i så fall min tes att allt värnande om den svage angripne får stå tillbaka för ditt hat av USA, så till den grad att du inte bara hatar USA utan även att den som har mage att ta hjälp av USA förlorar alla sina rättigheter.
– Och om Kina hade varit starkare än USA under Vietnamkriget, hade du då tagit Sydvietnams och USA:s parti i det kriget?
– Kärnvapenskramlet från Ryssland är det ingen seriös bedömare som tror på. Kärnvapen är ett politiskt vapen. Bortsett från att Rysslands kärnvapenarsenal är i ett mycket dåligt skick, så vet Putler mycket väl att om han skulle använda sådana så skulle Nato asfaltera Ryssland med konventionella vapen, eller i vart fall gå in fullt ut på Ukrainas sida i kriget. Den röda linje som Putin är intelligent nog att inte korsa är användandet av kärnvapen. Då kommer sannolikt Nato att gå all-in, och den risken kommer han inte att ta. Det saknas därtill helt skäl att använda dem. Det finns de i väst som tror att hotet är reellt, vilket är Putlers avsikt. Jag är inte en av dem.
– Putin må vara en diktator, men har är en mycket intelligent person som agerar rationellt givet de mål han har satt upp för sig själv. Att hota med kärnvapen kan gynna hans syften, att få Väst att tveka i sitt stöd till den angripne, men att realisera ett sådant hot är en röd linje han är klok nog att aldrig korsa. I ett sådant fall skulle det bli öppet krig mellan USA och Ryssland och det skulle givetvis Ryssland förlora. Ganska snabbt dessutom. Vad som sedan händer med Putin om eller när Ryssland förlorar kriget är det helt upp till ryssarna att avgöra. Jag tror inte att han kommer att sitta kvar vid makten vid en förlust.
Menar du att Ryssland med säkerhet skulle förlora ett öppet krig mot USA, blir då min följdfråga?
– USA lägger 877 miljarder dollar per år på sitt försvar, Ryssland 67. USA spenderar lika mycket som Kina, Indien, Storbritannien, Ryssland, Frankrike, Tyskland, Saudiarabien, Japan, Sydkorea, Italien, Kanada, Australien och Iran tillsammans. Man har mer än dubbelt så stor befolkning som Ryssland och över 12.000 stridsflygplan, 3 ggr fler än Ryssland. Dessa är väsentligt modernare än de stridsflygplan Ryssland har och deras piloter har dessutom 4 ggr fler flygtimmar per år än ryska piloter och är därmed bättre tränade. Man skulle etablera luftherravälde ganska fort och vi såg i de båda Gulfkrigen vad som händer när man väl etablerat luftherravälde. Nej, att USA skulle vinna ett konventionellt krig med Ryssland är inte det minsta kontroversiellt, men det kommer inte att hända eftersom Putin aldrig skulle använda kärnvapen. Av ovan nämnda skäl. Jag tror dock inte att Putin kommer att lämna Ukraina för att han är rädd för Natos slagkraft. Inte en chans, Väst har lärt honom att så länge ett land inte är medlem i Nato så får hans angreppskrig på mindre grannstater inga större konsekvenser. Lite sanktioner, och i Ukrainas fall lite militärt bistånd, men inte mer än så. Inte ens en No-Fly zon vill man upprätta.
Ja, kära läsare, så kan man också resonera och se på detta krig. Vad kan vi alltså vänta oss. Mats Österholm menar bestämt att om vi bara håller ut kommer Ryssland att nötas ner, dra sig tillbaka och lämna tillbaka alla erövrade områden för att de vet att Nato annars skulle ”asfaltera Ryssland med konventionella vapen, eller i vart fall gå in fullt ut på Ukrainas sida i kriget.”
Peter Wolodarski och Mats Österhom står alltså fortfarande bergfast kvar vid att om man backar för Putin kommer han att gå vidare och lägga vantarna på allt han vill lägga till i sitt ryska imperium. Wolodarski menar att då står Finland först på tur i Norden och Österholm tror på Ukraina och Belarus kommer först, fast även Finland ligger illa till. Det är ett oerhört hotfullt perspektiv. Österholms avfärdande av kärnvapenhotet och framhävande av Natos enorma konventionella militära övertag – om de går ”all in” – bedömer jag som megalomaniskt.
Kanske blir det till sist splittringen i Kiev som kommer att välta brädet över ända. USA manövrerar för att dra sig ur, de har ju ett presidentval inom det närmaste året, där Joe Biden måste vinna över Donald Trump igen, hur det nu ska gå till. Påtryckningarna på Zelensky från USA och andra allierade att inleda förhandlingar med Ryssland ökar. Men det ska mycket till för att ryssarna ska gå med på förhandlingar utan USA:s direkta medverkan. De vet ju hur det gick förra året när Boris Johnson tvingade Zelensky att bryta det färdiga fredsavtalet. Så, medan Ukraina håller på att förlora det verkliga kriget på marken, vill USA-världen dra sig ur, men samtidigt göra allt för att hindra att det ska se ut som att Ryssland vunnit kriget. Den ekvationen framstår för mig som olöslig. Därför kan vi vänta oss att vad som helst kan hända. Under tiden dör folk vid fronten i tusental varje dag.
Österholm lever i fablernas värld. Ingenting tyder på att Ryssland förlorar 800-1000 soldater om dagen i Ukraina.
Det ”bisarra” påståendet att Ukraina tvingas att kriga av västvärlden bekräftas av Ukrainas egen chefsförhandlare.
Det är nu uppenbart att det är USA/England som bestämmer om och när Ukraina får förhandla.
Absolut ingenting tyder på att Putin försöker skapa något ”Storryssland”.
Att hata vad USA gör i världen är en självklarhet för alla människor med fungerande empati och logik.
Det pågår inget kärnvapenskrammel från Rysslands sida.
Allt tyder på att Nato redan har kört slut på en stor del av sin arsenal och att deras chanser vid ett direkt anfall på Ryssland är oerhört små.
USA:s resurser till militären går i huvudsak till flottan och flyget. Flottan kommer sannolikt inte ens i närheten av Ryssland vid en konflikt och alla verkar överens om att Rysslands luftförsvar är det bästa i världen.
Sällan har jag sett någon ha så makabert fel om precis allting som Österholm. Wolodarski betraktar jag som närmast ett dåligt skämt, utan respekt för yttrandefrihet, fred eller människovärde. Propagandapamfletten DN är en skamfläck för Sverige.
Knut L!
Mats Ö och du presenterar bedömningar. Men i några fall säger ni att en utsaga är faktisk. Du säger detta: ”De vet ju hur det gick förra året när Boris Johnson tvingade Zelensky att bryta Minsk 2-avtalet.”
Hur kan du veta att det är sant? Du har publicerat gissningar om att Boris Johnson åstadkom detta. Har du läst några utredningar som driver tesen att denna gissning om vad Boris Johnson skulle ha åstadkommit icke stämmer?
Jan Arvid G!
De utredningarna du frågar efter har jag missat. Däremot kommer allt fler vittnesmål om att det gick till som jag beskrivit. Nu senast har Ukrainas chefsförhandlare då i mars 2022 nyligen bekräftat att Väst tvingade Ukraina bryta avtalet.
Knut L!
Syftar du på rapporter som denna artikel?
I gårdagens DN-ledare läser jag bl a: ”Hade Ukraina varit medlem i Nato skulle Ryssland med allra största sannolikhet inte ha invaderat, eftersom man då hade utlöst ett krig med väst. Det är själva poängen med avskräckningsförmåga.”
På DN är man alltså konsekvent. Man tror att Nato är till för försvar mot Ryssland, trots att spänningarna bara ökar och krigen bara expanderar efter Natos expantion efter 1992. Man anser också att Peter Hultqvist inte ska kritisera ÖB för att denne går emot riksdagens försvarsbeslut.
Allt vilar för DN, Wolodarski, Österholm m fl på premissen att Ryssland kommer att erövra resten av Europa om Ukraina förlorar kriget. Det är emellertid helt gripet ur luften, ja en önskedröm för att få in oss alla i Nato. De har inte förstått vad som hänt efter Berlinmurens fall. Att man framhärdar med detta tankesätt är kanske inte förvånande, men icke desto mindre okunnigt och farligt. Är Finland säkrare nu än före Natomedlemskapet t ex? Ryssland är en militär stormakt som man inte bör provocera alltför mycket. Det finns gränser. Ukraina var en sådan gräns.
Jan Arvid G!
Förmodligen är det den intervjun som artikeln återger en del citat från. Det är en ukrainsk kanal, så du kan utgå ifrån att den är ”lagom” frispråkig. Vad denne Davyd Arakhamiia hade för anledning att berätta om detta måste man fråga sig. Det är ett tydligt utspel i den maktkamp som pågår i Kiev. Men klart är att denne väl insatte man (som ser ut att vara Zelenskys tvillingbror) bekräftar att Boris Johnson och väst var inblandade i spelet runt fredsavtalet. Men jag förstår också att detta inte räcker för dig.
De olika synsätten på kriget i Ukraina kan aldrig mötas.
#1 är det ett krig mellan Ryssland och Ukraina där Ryssland har imperialistiska ambitioner och Ukraina för ett försvarskrig eller…
#2 ett krig mellan Väst, Nato-expansion mot Ryssland som började för flera år sedan, där Ukrainas unga män (nu även kvinnor rekryteras) offras i hundratusental för väst intressen.
För att förstå kriget måste man sätta sig in vilken berättelse som är sann.
Lite märkligt är hur Väst/Finland nu stänger sina gränserna från folk från Ryssland, var det inte det som väst anklagade Sovjet för att stänga in sitt folk som ej var fria att lämna landet och resa fritt.
Knut L!
Var god tala inte om MIG och vad som ”räcker för” mig enligt din uppfattning om mig!
Tala inte om att ”man kan utgå ifrån” HUR UKRAINSKA MEDIER ÄR!
Tala inte om vad Davyd Arakhamiia (transkribering av namn varierar mellan olika språk) ”hade för anledning” att tala om det ena eller det andra.
Belägg istället detta påstående som du gjorde: ”Nu senast har Ukrainas chefsförhandlare då i mars 2022 nyligen BEKRÄFTAT (min emfas) att VÄST TVINGADE (min emfas) Ukraina att bryta avtalet.”
Låt mig klargöra. Du skrev ”den intervjun som artikeln återger en del citat från”.
Menar du den här intervjun?
Menar du att ”artikeln” = https://www.pravda.com.ua/eng/news/2023/11/24/7430282/
Menar du att Davyd Arakhamiia ”förmodligen” bekräftar ditt påstående i intervjun?
Jag har inte haft tid att undersöka intervjun.
Jag är en prestigelös sanningssökare. Är det så som du säger, då tackar jag för upplysning om något, som jag icke visste.
Enligt referatet som Jan Arvid länkade till så gick de ukrainska förhandlarna alltså inte med på någonting i mars-april, utan de höll med sina Väst-vänner om att ryssarna inte var värda att ingå överenskommelser med.
Men hur ska man då förstå den här passagen i artikeln?
”In his opinion, the delegation achieved the priority tasks ’by 8 points out of 10,’ because the Russians still ’left’ (retreated from Kyiv), and then everything turned into a purely military direction.”
Hur lyckades förhandlarna åstadkomma det ryska tillbakadragandet från Kiev utan att själva avge några löften, kan man fråga sig. Genom hypnos kanske?
Det här ser ut som ytterligare ett exempel av det ständiga projicerandet av våra egna fel och brister på motparten. Om vi eller snarare ukrainarna utverkar fördelar genom att lova något, och vi sedan drar oss ur, så är det ju inte ryssarna utan vi själva som inte är värdiga en förhandlingslösning.
Precis som med Minskavtalen.
Knut L och Tobias L!
Klockan är 22:30 hos mig, så jag orkar inte söka mer information.
Kan vi inte börja med följande enkla fråga? KL skrev detta: ”Nu senast har Ukrainas chefsförhandlare då i mars 2022 nyligen bekräftat att Väst tvingade Ukraina att bryta avtalet.”
Har Knut L rätt om att Ukrainas chefsförhandlare bekräftat att Väst tvingat Ukraina att bryta ett avtal?
Visst är det smärtsamt att läsa om dessa pågående krig varhelst dom förekommer. Vad som måste belysas är att det inte alltid är ett folks frihetslängtan som är den bakomliggande orsaken till konflikter eller krig. Att andra makter utöver folkets frihet har intresse av skilda slag kan knappast vara obekant för någon med minsta intresse av internationella spörsmål.
Det sägs att Ryssland har ambitioner att bygga ett stormaktsvälde. Jag vet inte på vilka idémässiga grunder dessa vilar och om så, framkommer det sällan annat än som rubriksättning, vilken är enkelt i allmänhet att ta till sig?
Vad beträffar stormaktsvälde finns andra aktörer på den internationella arenan med stort intresse att kontrollera ekonomi och värdefulla råvarutillgångar. Jag vill påstå att något ädelt syfte är inte alltid vägledande.
Vad beträffar en del politiska ledare kan man fråga sig vilka intressen som ligger bakom och driver deras beslut som förorsakar död och mänskliga tragedier i en omfattning som aldrig går att reparera.
Och vilken stormakt ställs till svars för dessa övergrepp på människor och viktiga livsbetingelser som är förutsättningar för att bra samhälle skall verka för kommande generationers framtid.
Så klart att varje ”enkel” människa önskar äga möjligheter att leva i fred och frihet varhelst, utan undantag och det gäller det drabbade folket i Palestina/Israel, på Kuba och Ukraina samt i övrigt där det pågår krig inte sällan utifrån cyniska maktfullkomliga intressen.
Med mitt enkla perspektiv ser jag ingen annan väg fram mot en fredligare världsordning än att FN måste genomgå ett rejält reformarbete där alla länder kan samarbeta på denna alltmera utsatta enda Jord.
Att enbart framhålla gamla kolonialmakter som efterföljansvärda exempel kan knappast vara en väg fram, ty dom spåren förskräcker inte minst hur man behandlat sin egen urbefolkning i medmänsklig mening, Sällan är det exempel som vägledande i dessa sammanhang ty då hade världen sett mycket annorlunda ut.
Till frågan om Ryssland har ambitioner att bygga ett stormaktsvälde likt Sovjet och Warszawapakten. Svårt att se det med tanke på de problem man hade med Ungern, Tjeckoslovakien, Polen m fl. Att man skulle ge sig på de och försöka återskapa det måste väl vara otroligt med tanke på stora inhemska Kommunistiska, Socialistiska partier som fanns tidigare inte existerar (eller några inhemska partier som skulle stödja det). Instämmer med Mats Österholm att Putin ”är en mycket intelligent person som agerar rationellt” så det kommer knappast att ske.
Läser man Putin tal så hittar jag inget stöd för stormaktsvälde. Men sedan är det en annan sak med folk som säger sig veta Putin tankar och mål som exempelvis Joakim Paasikivi, som inte längre klarar av att medverka i DN efter lite blygsam kritik.
Om nu USA skulle vara så in i h-e militärt starkt, varför har man då inte med ett kraftfullt slag redan gjort slut på mindre motståndare som norra Korea, Iran, Kuba, Venezuela, Nicaragua? Och om man inte klarar av det, hur skulle det gå med ett direkt Nato-angrepp mot Ryssland? Har hört ett uttryck som låter ungefär som att ”amatörer pratar om strategi, proffs pratar om logistik”. Amatören fantiserar om oövervinnerliga trupper som väller in i Ryssland, proffset kollar hur tillgångar i folk och materiel ser ut (på båda sidor). Vad blir resultatet: USA kan hålla på med nålstick, ”färgrevolutioner”, gräva upp gamla nazispöken som terroriserar folk, hetsa olika folkgrupper mot varandra, lägga sanktioner mot större delen av vår jord. Men de vågar inte/klarar inte av att gå ut i öppen kamp ’man mot man’.
Den enda tillgången USA har i en direkt uppgörelse är möjligheten att utplåna det mesta av högre liv på denna planet. ”Ge upp, annars avfyrar vi våra kärnvapen!” Men då dör de ju själva (eller som Putin sa: ”Vi kommer till himlen, och ni dör bara.”) och är det en smakligt alternativ ens för moraliskt nedgångna neocons?
Det oroväckande nu är att somliga människor tror på amatörernas fantasier och försöker skapa en situation där svenskar kan bli kanonmat i något sorts provokationsspel mot Ryssland. Svenskt territorium kan användas för angrepp. Från rysk sida har man ingen anledning att vara återhållsam i det läget. När folk tror att Nato kan skydda oss från ett ursinnigt Ryssland finns det anledning att säga: ”sluta lyssna på amatörer, hör i stället vad logiska logistiker har att säga!” Jag vill leva, jag vill dö i Sverige – men inte med dödsorsaken ”sprängd i luften av en hypersonisk missil som inget luftvärn kan stoppa”.
Den som tvivlar på att Putin inte anser att Ukraina är en riktig stat och egentligen tillhör Ryssland kan ju själv läsa Putins tal här på Kremls egen hemsida.
Knut L!
Du felciterar mig. Jag har aldrig påstått att Ryssland kommer att ”lämna tillbaka alla erövrade områden för att de vet att Nato annars skulle asfaltera Ryssland med konventionella vapen, eller i vart fall gå in fullt ut på Ukrainas sida i kriget.”
Jag har sagt att Putin inte kommer att använda kärnvapen eftersom USA i så fall skulle asfaltera Ryssland med konventionella vapen, eller i vart fall gå in fullt ut på Ukrainas sida i kriget.
Knut L!
Du felciterar mig. Jag har aldrig påstått att Ryssland kommer att ”lämna tillbaka alla erövrade områden för att de vet att Nato annars skulle asfaltera Ryssland med konventionella vapen, eller i vart fall gå in fullt ut på Ukrainas sida i kriget.”
Jag har sagt att Putin inte kommer att använda kärnvapen eftersom USA isåfall skulle asfaltera Ryssland med konventionella vapen, eller i vart fall gå in fullt ut på Ukrainas sida i kriget.
Svar direkt:
Nej du är exakt citerad. Men jag har upprepat ditt uttryck ”asfaltera Ryssland med konventionella vapen” i min egen kommentar. Det är tydligt markerat med skiftande typsnitt.
Jan Arvid G!
Nej, du har rätt, enligt referatet i Ukrajinska Pravda säger Arachamija inte att Johnson & Co tvingade Ukraina att dumpa det halvfärdiga avtalet. Det gjorde man av egen vilja, hävdar han. Dock i enlighet med vad Johnson & Co tyckte, säger han också. Jag vet verkligen inte om det förelåg något tvång.
Dock existerar det knappast någon realistisk möjlighet för Ukraina att gå emot USA/England i någon avgörande fråga. Hela landets ekonomi drivs ju med amerikanska pengar. Tvång lär det ha varit oavsett hur Arachamija formulerar sig. Man kan nog utan vidare säga att det också föreligger ett tvång att han inte yttrar sig negativt om sina sponsorer.
Knut L och Tobias L!
Först ett berömmande omdöme: Bra gjort av TL att transkribera till svenska, istället för engelska.
Nu till huvudsaken. Det enda intressanta i denna diskussion är, att Knut L skrev så här:
”De vet ju hur det gick förra året när Boris Johnson tvingade Zelensky att bryta det färdiga fredsavtalet.”
”Nu senast har Ukrainas chefsförhandlare då i mars 2022 nyligen bekräftat att Väst tvingade Ukraina bryta avtalet.”
Den stora frågan är, varför det vore en ”ju”-sanning att ”Boris Johnson tvingade Zelensky att bryta det färdiga fredsavtalet”. Så vitt jag vet är det inte en ”ju”-sanning. Men den frågan tarvar sin egen artikel.
Den lilla frågan är denna: Vad var det som föranledde KL att skriva ”Nu senast har Ukrainas chefsförhandlare då i mars 2022 nyligen bekräftat att Väst tvingade Ukraina bryta avtalet.”
Vilken var KL:s källa för detta?
Varför svarar Tobias L i KL:s ställe?
Förstår KL varför mina frågor är intressanta?
Jag är nyvaken (klockan är 06:35), och har inte forskat i källor sedan min förra kommentar.
Jan Arvid G!
Vi har haft denna diskussion förut. Jag kör ibland lite gent, det vet du. Jag väljer att lita på källor som förefaller mig trovärdiga. Uppgifterna om Arachamij har jag från The Duran. Jag talar sällan om sant och falskt, jag talar om mer eller mindre troligt. Detaljer kan vara fel p g a att jag inte kollat tillräckligt. Jag tar på så sätt små risker, men jag är noga med att inte spåra ur helt, som sagt. Och jag rättar till mina fel. Ett fel nyligen har jag rättat till, det var att jag talade om Minsk-2-avtalet, då det rörde sig om fredsavtalet som förhandlades i Istanbul mars/april 2022.
Vad som inte diskuterats, och som ingen har ett säkert svar på, är varför denne Arachamij valde att gå ut med intervju. Han kunde ju ha fortsatt hålla truten. Men självklart vill han något med detta. Han erkänner att Johnson var där. Han säger inte att de var under press, men varför var Boris då där? Tillsammans med den tyska rapporten och att Väst lovade hjälpa till så länge det behövdes etc är det vara petimereraktigt att ifrågasätt det övergripande sammanhanget här.
Knut L!
Skulle jag kunna få en länk till The Duran?
Det är långa pratiga program, och jag minns inte i vilket avsnitt detta nämndes, men det har nämnts flera gånger i olika sammanhang. Och jag tolkar det som att man ser det som ett halvt och mycket medvetet erkännande. Likadant är det med att kriget provocerades fram av Natoutvidningen sedan 1990-talet. Det kan man förneka, men det är så nära en sanning man kan komma. Det har t o m erkänts från flera håll, minns inte var nu.
Knut L!
Försök då ringa in källan. Du kan säkert säga vilka avsnitt av dessa ”långa pratiga program”, som kan vara din källa.
Varför börjar du tala om annat i ditt svar på min enkla fråga (”Skulle jag kunna få en länk till The Duran?”)
Knut L!
Du lovade att citera mig hederligt. Här är vad jag skrev, ordagrant:
”Slutligen, kärnvapenskramlet från Ryssland är det ingen seriös bedömare som tror på. Kärnvapen är ett politiskt vapen. Bortsett från att Rysslands kärnvapenarsenal är i ett mycket dåligt skick så vet Putler mycket väl att om han skulle använda sådana så skulle Nato asfaltera Ryssland med konventionella vapen, eller i vart fall gå in fullt ut på Ukrainas sida i kriget. Det finns de i väst som tror att hotet är reellt, vilket är Putlers avsikt. Jag är inte en av dem.”
Jag har aldrig påstått att USA skulle asfaltera Ryssland om man inte lämnar tillbaka alla erövrade områden. Jag tyckte att jag var rätt tydlig med det:
”Ett förtydligande: Jag tror inte att Putin kommer att lämna Ukraina för att han är rädd för Natos slagkraft. Inte en chans, Väst har lärt honom att så länge ett land inte är medlem i Nato så får hans angreppskrig på mindre grannstater inga större konsekvenser. Lite sanktioner, och i Ukrainas fall lite militärt bistånd, men inte mer än så. Inte ens en No-Fly zon vill man upprätta.
Den röda linje som Putin är intelligent nog att inte korsa är användandet av kärnvapen. Då kommer sannolikt Nato att gå all-in, och den risken kommer han inte att ta. Det saknas därtill helt skäl att använda dem.”
Varför Arachamij valde att gå ut med intervjun är ju intressant och vi kan spekulera över orsaken. Den allmänna känslan nu är att det pågår en maktkamp inne i Ukraina.
Den hänger sannolikt ihop med att stödet från väst viker. Så länge miljarderna från USA strömmade in var det lugnt. Alla höjdarna fick säkerligen sin beskärda del i det erkänt genomkorrumperade Ukraina.
Nu när det börjar bli uppenbart även i Kalle Anka-media att det går dåligt för Ukraina i kriget så blir naturligtvis Zelensky mer och mer ifrågasatt, både i väst och på hemmaplan. En syndabock behöver utses.
Att i det läget förknippas med Zelensky, en looser, är antagligen inte bra för möjligheten att komma åt eventuella framtida dollarmiljarder från USA.
Potentiella kron-, eller kanske snarare dollarprinsar positionerar sig. Zelensky skyller på Zaluzhny, men Arachamij tror kanske inte att det kommer att lyckas och väljer att gå ut offentligt att Zelensky vek sig för Boris Johnson och hur det ledde till det oundvikliga att den stora motoffensiven misslyckades.
Väst glider mer och mer över till att fredsförhandlingar måste sjösättas och då behöver sannolikt Zelensky bytas ut. Då gäller det att redan innan ha skapat sig förutsättningar för att befinna sig på den dollarmottagande sidan i framtiden.
Här kommen en annan länk från Kyiv Post som säger en del (artikelns sista stycke):
”Peace talks between Russia and Ukraine took place during the early stages of the full-scale war, with negotiations held in Belarus and Turkey. Ukrainska Pravda reported how, at that stage, the Russian side expressed readiness for a meeting between President Volodymyr Zelensky and Russian President Vladimir Putin.
But discussions were interrupted after Russian troops withdrew from Kyiv, revealing the extent of crimes committed, committed, notably the Bucha massacre.
Three days after Johnson’s departure from Kyiv, Putin publicly stated that talks with Ukraine had “turned into a dead end.””
Ryssarna drog alltså tillbaka sina trupper från Kiev och utställde ett möte mellan Putin och Zelensky som en fredsgest, sedan kom Boris J och därefter avbröts förbindelsen. Kan det vara tydligare?
Ok, jag tillät mig en liten kommentar och använde då ditt uttryck att ”asfaltera Ryssland”. Men du citerades ordagrant i mitt inlägg. Jag tycker jag citerade dig hederligt och att din syn på kriget och utsikterna framkommer tydligt. Det var det som var meningen. Bra att vi som är emot kriget får klart för oss hur du och många andra tänker.
Jan Arvid G!
Varför inte leta själv om du är så angelägen?
Nu var det inte en pangnyhet, utan en dèja vu-upplevelse när den där ukro-killen pratade om hur förhandlingarna Kiev-Moskva saboterades av ”väst”. Någonstans pratade Boris Johnson om det när han kom tillbaka till England efter sabotageresan till Kiev. Har sett det citerat, något om att ”vi” inte ville skriva på ett avtal. Vilka var ”vi” då? – Jag har inte hittat stället, men det bör finnas i seriösa bloggar som behandlar Ukrainakriget. Medan du letar kan du ju börja med det här från Moon of Alabama, en av de seriösa. Att ”väst” orsakat ohyggliga skador genom att driva på de mest extrema fraktionerna i Ukraina och förstöra möjligheterna till fred torde det inte råda något tvivel om.
Knut L!
Din tes är att Västvärlden, via Boris Johnson, tvingade Ukraina att överge ett fredsavtal, som Ukraina annars skulle ha undertecknat.
Tidningstexterna som vi hittills har anfört i denna diskussion säger något annat: att Ukraina själv bestämde sin politik. (Jag har inte studerat hela den långa intervjun gjord av Natalija Mosejtjuk än.)
Du pekar på att Boris Johnson var i Kiev vissa datum. Det bevisar väl ingenting?
Du anför en artikel från Kyiv Post. Kyiv Post hänvisar till en artikel i Ukrainska Pravda. Den artikeln är skriven av Roman Romanjuk. Hans artikel är ursprunget till påståendet om att Västvärlden genom Boris Johnson skulle ha gjort det du skriver.
Journalisten Roman Romanjuk har intervjuats om sin artikel I Ukrainska Pravda. Han säger att din tolkning är fel. Här är citat ur intervjun, som gjordes av Taras Fedirko och Volodymyr Artjuch:
”Romanjuk håller inte med om [Oliver] Eagleton’s tolkning, att Johnson hindrade fredsöverenskommelsen. ’Johnson var en av dem som Zelenskyj lyssnade till, inte för att han var beroende av honom, utan av förtroende’ sade Romanjuk till oss.”
Förenade kungarikets premiärminister hade inte kommit till Kyiv för att beordra ett slut på fredsöverenskommelsen; detta var, som allra mest, ett råd, och som sådan var hans [Boris Johnsons] misstrogenhet om Rysslands pålitlighet inte unik. Där fanns stora farhågor i Zelenskyjs inre cirkel att Kreml icke skulle hedra en överenskommelse längre än vad som gynnade Kremls intressen. Riskerna med att skriva under Konstantinopelöverenskommelsen var stora för Ukraina: om viktiga avtalspunkter, som handlade om statusen för Donbas och Krim, skulle överenskommelser inte kunna ingås förrän de två staternas presidenter möttes. Den största farhågan som Zelenskyj och hans förhandlare hade om Konstantinopelöverensskommelsen var, sade Romanjuk, att ’ukrainska samhället icke skulle godtaga en sådan överenskommelse’. [Här citeras några opinionsundersökningar] Eftersom ukrainska ledande personer och kommentatorer motsatte sig överenskommelsen då, måste Zelenskyj ha förstått att han inte hade mandat för landavträdelser till Ryssland.
”Romanjuks artikel visar, att rysk terror i städer och byar i norra Ukraina ökade den ukrainska sidans brist på tilltro till överenskommelsens hållbarhet.” (Slut på citat ur Taras Fedirko och Volodymyr Artjuchs intervju med Roman Romanjuk.)
Jag skall återkomma till detta i en svarsartikel på din och Jan Fredrikssons publicering om en rapport av tre tyskar. Tills vidare säger jag bara, att goda källor tycks motsäga ditt påstående om Boris Johnson.
Tvång kan möjligen vara ett för starkt ord men Ukrajinska Pravda-artikeln från maj förra året indikerar åtminstone något mått av övertalning. För att bryta ett preliminärt avtal krävs rimligen någon form av incitament. Dock, alla vapen för miljardtals dollar appellerar väl dels till den ukrainska statsapparatens korrupta ådra och dels till dess nationalistiska. Så kanske var det mer morot än piska i övertalningen. Att vi (Johnson & Co) föredrog fortsatt krig framför en fredsuppgörelse – där vi betalar andra för att dö för våra påstådda intressen – hedrar oss dock inte alls, tycker jag själv.
The Duran finns på Youtube och bland podcastar. Det är två eller tre (om man räknar en norsk akademiker) personer som i korta och långa avsnitt, ofta med intressanta gäster, avhandlar dessa och andra internationella frågor varje dag. Jag lyssnar ibland när jag är ute och joggar.
Den med stor sannolikhet fejkade ”massakern” i Bucha verkar ha kommit oerhört lägligt för krigshetsarna i väst. Pusselbitarna faller på plats.