I SVT-dokumentären Sveriges sista kungar står Carl XVI Gustaf troget fast vid sin kritik av grundlagsändringen 1980. Han ser den som orättfärdig!
Det rör succesionsordningen, d v s frågan om Sveriges tronföljd. I knappt ett år var Carl Philip kronprins. Men från 1 januari 1980 degraderades han till tvåa i tronföljden medan hans äldre syster Victoria gled upp som ny tronarvinge. Ändringen innebar att personliga förhållanden ändrades i efterhand för två svenska medborgare.
Naturligtvis fanns goda motiv för ändringen att könen likställdes i fråga om Sveriges högsta ämbete. Det markerar på många sätt höjdpunkten för det socialdemokratiska regerandet och det kompromissat politiska överväldet i den svenska staten. Men just denna ändring blev alltså retroaktiv till sin karaktär. Och i svensk konstitution (RF 10 kap 2§) är det klart stadgat när det gäller brottmål att någon retroaktiv rättstillämplig inte
får förekomma. Någon entydig motsvarighet finns inte när det gäller civilmål. Självfallet vore detta ett välkommet förtydligande eftersom vi alla är beroende av att veta hur rättsläget står till även i andra frågor av mindre blodbesudlad karaktär.
Senare har det på skatteområdet godtagits att regler ändrats formellt retroaktivt om man läser den aktuella skriftliga lydelsen av en viss paragraf. Detta förutsätter dock att regeringen helt formellt avgett ett skriftligt förslag till riksdagen och där angett att förslaget avses gälla från tidpunkten då förslaget avges, förutsatt att riksdagen beslutar i enlighet med förslaget. Något sådant meddelande har inte nått riksdagen före ändringen av succesionsordningen.
Givetvis innebär detta att kungen har helt rätt i sin kritik av att tronföljden kom att ändras och därmed de direkt inblandade personernas förändrade livsvillkor. Men att ha rätt innebär, som vi alla känner till, inte nödvändigtvis att man alltid även får rätt. Inte så länge vi har ett välde i landet, som bygger på partipolitiska kompromissers ständiga överlägsenhet.
Vinjettbild: Kung Carl XVI Gustaf (klipp ur SVT-dokumentären)
Det är snällt av dig Dennis Zackrisson att värna Carl-Filip Bernadottes livsvillkor. Men varför tar du inte upp alla människor som inte tillhör eliten och som genom retroaktiva beslut får sina personliga livsvillkor förändrade genom retroaktiva beslut? Här vill jag hänvisa till floskeln “alla människors lika värde/värdighet“. Varför ska människor som lever på olika typer av försörjningsstöd (för att bara ta ett exempel) kunna få sina livsvillkor försämrade genom beslut som retroaktivt (mitt i en pågående period av stöd) tvingas sänka sin välfärd?
När riksdagen beslutade om nya inkomstgarantier för före detta riksdagsledamöter var man så omtänksam 😉 att man lät det som redan satt på en riksdagsstol behålla det tidigare stödet trots att dessa riksdagsledamöter ännu inte kommit i åtnjutande av de förmånliga villkor som det tidigare stödet innebar i förhållande till de nya villkoren. Inte att förglömma (vilket medierna varit väldigt duktiga på att dölja) infördes en klausul i de nya villkoren att inkomstgarantin kan komma att förlängas om särskilda skäl finns. Och för eliterna finns det ju alltid särskilda skäl för att slippa gå till arbetsförmedlingen och gå ner till samma livsvillkor och ersättningssystem som de beslutat ska gälla för undersåtarna. Men sänka a-kassan och andra välfärdssystem retroaktivt för undersåtarna går alldeles utmärkt.
Därmed sagt, så oroar jag mig inte ett uns för Carl-Filip Bernadotte. Har han ingen egen försörjning och står till arbetsmarknadens förfogande så har han samma möjligheter som alla andra till att få försörjningsstöd om han vänder sig till sitt socialkontor.
Kul med din reaktion, Magnus B!
Inte någonting om den konstitutionella frågan. Inget om det juridiska moras, vilket öppnar sig med retroaktiviteten i högsätet. I stället gängse vänsterpropagandistiskt mumlande i olika frågor, vilket avrundas med ett djupt politikerförakt och som en slutkläm en rekommendation till kronprinsen att söka socialhjälp.
P g a vissa anlag för svindel avböjer jag från ett meningsutbyte på denna nivå.
@Dennis Zackrisson
Jag är intresserad av att granska floskeln “människors lika värde/värdighet“ samt påståendet att i Sverige råder “likhet inför lagen“. Därmed kom ditt värnande om Carl-Filip Bernadotte som en lämplig utgångspunkt på exempel av avsaknad av detta. Ditt inlägg var ett fint exempel på fursteslickande och jag reagerade på att du först i fallet Carl-Filip Bernadotte kom på att det i Sverige finns retroaktiv lagstiftning som påverkar människors livsvillkor. Då måste du leva i en liten trång bubbla utan insikt i många icke blåblodiga människors vardag.
Nu visar sig ditt svar på mitt inlägg att du inte anser att kungligheter och undersåtar är lika mycket värda och inte heller ska behandlas lika inför lagen. Du väljer ju att helt blunda för att även massor av undersåtar utsätts för retroaktiva åtgärder som försämrar deras liv. I stället kommer du med intellektuellt undermåligt bemötande vilket väl visar på din intellektuella nivå, kunskapsnivå och mognadsnivå. Men jag accepterar det. Jag försöker vänja mig med människors dumhet; intellektuella begränsningar och kunskapsbrist. Mitt enda möjliga motstånd mot detta är att försöka informera och försöka uppmana till eftertanke.
När jag anser att alla människor ska slippa drabbas av retroaktiva åtgärder så kallar du det vänsterpropagandistiskt mumlande. Och när jag exemplifierar hur politiker agerar i strid med de floskler de brukar bekänna sig till – som “människors lika värde/värdighet“ och “likhet inför lagen“ – så tar du det som politikerförakt utan att klara av den intellektuella bearbetning som skulle komma fram till att politikers floskler inte motsvarar deras politik i praktiken. Ett hyckleri jag finner lika föraktligt som allt annat hyckleri och all dubbelmoral. Men du tycker uppenbarligen att hyckleri och dubbelmoral är värt undersåtarnas respekt och aktning.
Hade du kunnat göra en intellektuell bearbetning av det jag skriver hade du insett att bakom mina exempel på särbehandling ligger även den “konstitutionella frågan“. För i en demokrati har inte folkets representanter andra villkor är de människor de representerar. Med tanke på att “[a]ll offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.“ är det konstigt att folket skulle låta sina representanter ha radikalt andra trygghetssystem och andra lagar och andra åklagare än folket själva tvingas leva med.
Hoppas du inte drabbades av svindel av detta intellektuella resonemang.
P.S. Du satte tonen. D.S.