Kvinnan bakom Bill och de laglösa

Som många pojkar läste jag med förtjusning böckerna om Bill och de laglösa på 1940-talet och som säkerligen de flesta andra hade jag ingen aning om att författaren bakom namnet Richmal Crompton (1890-1969) var en kvinna. Det hade inte heller den som skrev presentationstexten på baksidan av den första i Sverige utgivna Bill-boken:

Författaren till ”En riktig tjuvpojke” är Englands mest uppskattade nu levande pojk- och ungdomsförfattare. Hans framgång i hemlandet med föreliggande bok har varit något rent enastående. Men så är boken också utomordentligt roligt och käckt skriven.

Mitt intresse för Bill och de laglösa väcktes på nytt av att jag hittade ett tiotal Bill-böcker i en liten kuriosabutik i Strängnäs och upptäckte deras mycket stora läsvärde. Det var inte konstigt att jag då, redan pensionär, fängslades av historierna om William som han alltid heter på engelska. Richmal Cromptons berättelser om William publicerades nämligen först i Newnes förlags Home Magazine, en tidskrift med vuxna läsare som målgrupp och flyttades år 1922 till samma förlags Happy Mag som var en tidskrift med ett innehåll passande hela familjen. I maj 1922 publicerades så tolv av berättelserna i en bok med titeln Just – William och ett i utförande passande unga läsare och en månad senare kom More William. Därmed rullade lavinen igång och fram till år 1970 skulle under fyrtionio år trettioåtta böcker om William publiceras.

Men vem var egentligen Richmal Crompton? Hon föddes den 15 november 1890 som Richmal Crompton Lamburn i Bury i Lancashire. Fadern var den prästutbildade Edward Lamburn och modern Clara, född Crompton. Richmal hade en äldre syster kallad Gwen och en yngre bror Jack. Fadern arbetade aldrig som präst utan valde i stället att bli skollärare.

Som elvaåring började Richmal år 1901 i internatskolan St Elphins i Warrington, Lancashire. Hon var studiebegåvad, särskilt intresserad av litteratur och fick år 1911 ett stipendium för fortsatta studier vid Royal Holloway College i Egham, Surrey. Hon trivdes med collegelivet, ägnade sig åt flera sporter och fick stipendier, men lämnade Royal Holloway College i oktober 1914 för att återvända till St Elphins där hon arbetade som lärare.

År 1917 sökte hon en lärartjänst vid Bromley High School i en förort till London för att komma närmare sin syster Gwen, som nu hade hand om modern Clara efter faderns bortgång. Modern flyttade nu hem till Richmal och skötte hushållet så att hon nu, förutom undervisningen, hade tid att skriva korta berättelser för diverse tidskrifter. Skolan låg inom cykelavstånd så Richmal kunde varje dag cykla till sin arbetsplats.

Richmal var en omtyckt lärare bland sina elever. Hon tog del i många aspekter av skollivet, lärde ut landhockey och var med i matcherna, organiserade en debattförening och tog med elever till föreställningar av till exempel Medea och Alkestis.

Men sommaren 1923 blev hon sjuk i vad man trodde var en svår förkylning, men som visade sig vara polio. Hon förlorade rörelseförmågan i höger ben och fick under resten av livet gå med hjälp av en käpp. Men så snart hon var tillräckligt stark tog hon sig fram och tillbaka till skolan med taxi eller med sin cykel. Men efter flera månaders kamp att ta sig fram och tillbaka till skolan blev hon tvungen att följa sin läkares uppmaning att säga upp sig från sin tjänst vid Bromley High School.

Hon kunde nu ägna sin tid åt skrivande, och framgångarna med böckerna om William gjorde henne ekonomiskt oberoende. Från att den första boken publicerades till i början av 1980-talet skulle mer än nio miljoner böcker distribueras, inklusive de som översatts till andra språk. Hon arbetade oftast parallellt med en ny bok om William och en bok som vände sig till vuxna läsare. Av de senare utgavs 41 romaner och 9 novellsamlingar. Medan förlaget Macmillan år 1983 började återutge alla William-böcker har hennes övriga böcker sällan nytryckts.

Böcker om William började ges ut i Sverige redan år 1923. Han fick heta Bill, och han var självklart alltid huvudpersonen genom sin viljestyrka, sin uppfinningsförmåga och sin handlingskraft. Fadern och syskonen Ethel och Robert ser honom som ett ständigt problem medan modern är mer tålmodig och säger ofta att Bill menar väl. Men genom hela serien är han fortfarande alltid elva år och hans omdöme räcker inte till för att genomföra alla projekt han sätter igång. Ofta går det på tok men ibland blir han helt oväntat situationens hjälte.

Historierna är inte bara berättelser om Bill och hans vänners upptåg, där Bill, Ginger, Henry och Douglas kallas ”de laglösa”. De är också satiriska skildringar av livet i den lilla förorten till London, med stora villor och trädgårdar med hemhjälp, där familjefäderna tar tåget in till sina arbetsplatser i London.

En viktig del av böckerna är illustrationerna av Thomas Henry (Thomas Henry Fisher 1879–1962) som Richmal Crompton höll kontakt med brevledes och bara träffade en enda gång. Det var år 1954. Efter hans död var hon noga med att den tecknare som tog över fortsatte att göra illustrationerna i samma stil.

För dem som ännu inte läst någon berättelse om Bill och de laglösa bifogar jag som smakprov en tidig berättelse som innehåller många av de ingredienser som gör texterna läsvärda för alla åldrar.

Nyligen har jag sett TV-dokumentärerna om Sven ”Tumba” Johansson vilket fått mig att fundera på hur hans liv kan ha gestaltat sig i elvaårsåldern. På något sätt verkar han och Bill vara tvillingsjälar men vi får aldrig veta vad det kunnat bli av den handlingskraftige Bill om han hade fått växa upp.