kolminister Anna Ekström har det svettigt nu. Nu ska hon tillsammans med sina mittenpartipartners C och L försöka lappa ihop betygssystemet i den omöjliga skolan. Orättvisorna skriker i alla ändar. Lärare utsätts för påtryckningar att justera betygen uppåt och framför allt friskolor ger glädjebetyg till sina egna för att de ska komma in på populära utbildningar. Detta lockar ännu fler att söka sig till den egna skolan varpå trovärdigheten minskar. Men vad gör väl det så lönge vinsterna ökar. Att många av de favoriserade eleverna sedan inte klarar sig när de väl trängt bort de som kanske var bättre rustade är inte skolans problem.
Nu ska en särskild utredare, Jörgen Tholin, utreda vad som kan göras mot betygsinflationen. Han ska också utreda det som den sittande betygsutredning redan håller på att utreda (vad den utredningen kan komma att föreslå) så att de olika utredarna inte förslår saker som motverkar varandra och kanske måste utredas igen.
Det här måste få ta tid, säger Anna Ekström till DN. Utredningstiden förlängs till 29 maj 2020. Då ska regeringen tillsammans med C och L knåpa ihop ett gemensamt förslag. Som sagt det kommer att ta tid. Begrava frågor i utredningar kallas det också.
Det stora problemet med skolan är inte betygen. De orättvisa betygen är ett symptom på en omöjligt organiserad skola, ett dysfunktionellt skolsystem. Inga utredningar i världen kommer att kunna finna lösningar inom ramen för detta.
Skolan är – eller borde vara – en riksangelägenhet, något som måste styras av ett övergripande regelsystem lika för alla. Korruption och kryphål måste täppas till i största möjliga mån. Den gamla studentexamen bestod av skriftliga studentprov och muntliga tentamina. Till skolorna kom censorer på själva studentdagen och övervarade de muntliga tentamensproven. Censorerna var fruktade lärdomsauktoriteter och framför allt omutliga. Det var ett system som skänkte åtminstone ett uns av legitimitet till och gjorde att studenterna mognade, åtminstone en smula. Rättvist var det naturligtvis inte, men det fungerade trots allt fram till 60-talets slut.
Vad jag vill säga med detta är att examinationer aldrig är rättvisa, men de är – vad man än må tycka om det – en riksangelägenhet och de kan fungera bättre och sämre. Det vi idag har är en katastrof.
Enda möjligheten att komma åt problemet vore att lyfta bort examinationsansvaret från skolorna genom att basera allt på skriftliga centrala examensprov. Ett system med muntliga slutprov och censorer är förstås omöjligt. Men en på riksnivå kalibrerad examination är enda möjligheten att stoppa det rådande haveriet.
Det är det enda som kunde få vinstdrivande friskoleentreprenörer att inrätta sig. Men hur det då blir med vinstutsikterna är en annan fråga. Kanske de flesta skulle dra sig ur och satsa sitt intjänade kapital i andra branscher? Kanske detta vore ett sätt att styra in det svenska skolsystemet på mer samhällsnyttiga vägar?
Ett annat sätt vore att göra upp med valfrihetsmoralen, avskaffa friskolorna och skolpengen, återupprätta förtroendet för skolan som en riksangelägenhet, bygga standardiserat och betala lärarna anständiga löner. Alltså att återuppbygga ett rikstäckande likvärdigt skolsystem igen. Då kommer även ett rimligt betygssystem åter att kunna komma att fungera, trots att det aldrig kan bli helt rättvist.
Knut L!
Du skriver återkommande om ”riksangelägenhet”. Ja, skolan bör vara en angelägenhet för många fler än de enskilda eleverna och föräldrarna, det egna kvarteret, den egna kommunen… Den svenska skolan ska gagna Sverige. Så var syftet redan från start, 1842. I ett splittrat Sverige stod Svea rike på sig. Land ska med lag byggas, och skolan vara en riksangelägenhet! Det blev ganska bra med tiden.
Men finns detta Svea rike idag? Har det inte gått så långt att landet är sönderslitet i särintressen av alla de slag? De nationella minoriteterna ska ha sitt (håller med om det), alla modersmål ska ha sitt, alla HBTQ-grupper ska ha sitt, alla neuropsykiatriska diagnoser ska ha sitt, alla dieter ska ha sitt, ja, alla ska ha sitt… och aktieägarna ska naturligtvis ha sin utdelning!
I TV (Opinion) menade någon att Pride-flaggorna skulle ersätta den svenska flaggan, för den är exkluderande (Läs även Islamguiden.com). I perspektivet av detta, finns det någon riksangelägenhet?
Jag föreslår att vi ska avskaffa betygen och införa kurssystem, där eleverna går vidare om de klarar tillräckligt många rätt på ett prov i den kursen, annars får omtentamen till de klarar den nivån, alltså Godkänt eller Icke Godkänt.
Orsaken är att jag känner att betygen skapar onödig stress och press i skolan och att skolan istället borde vara kul för eleverna. Jag sket i betygen och hade kul i skolan och intresserade mig för olika ämnen. Det gick jättebra för mig.
Den mest grundläggande pedagogiska regeln är att i kontakten mellan lärare och elev måste samtal, diskussion och exempel utgå från elevens nivå. Skolans nuvarande organisation bryter mot den regeln.
Ett program för en bättre skola kan sammanfattas i följande punkter:
– Kurser, i stället för åldersgruppering.
– Lätt kurs, Svår kurs, Extra Svår kurs.
– Bara betyget Godkänd efter en kurs.
– Antagningstest till gymnasium.
– Antagningstest till högskola.
– Skolan ska vara öppen alla dagar från tidig morgon till sen kväll, även på sommaren.
Detta finns utvecklat här:
http://www.enannanskola.se
Där finns också tips för den som vill gå vidare med detta.
Björn Backengård
pensionerad lärare i matematik och fysik
Vilken massa förslag på hur skolan bör vara/organiseras jag läst sedan jag gick ut lärarhögskolan 1969! Idag är jag fullständigt övertygad om att skolan inte längre kan förnyas i det av nyliberala idéer styrda samhället. Från ungefär mitten på 1970-talet började neddragningarna. Huvudlärar- och institutionsföreståndarskapen drogs in, och lärarlönerna började relativt sett att sjunka.
Den marknadsekonomi vi nu har är i stort sett bara parasitär och hetsen mot och stressen av lönearbetare ökar, jag ser det på mycket nära håll. Jag anser denna marknadsekonomi vara åtminstone nära vägs ände. Dessutom skall den nu hårdsatsa på polis och krigsmakt. Med SAP vid rodret fortsätter Sverige att bli ett allt mer kluvet land.
Först i ett annat klassmässigt, ekonomiskt och kulturellt samhälle kan ett liv föras som inte bygger på utsugning av det arbetande folket. Så Björn B, den kraft du lägger ner på ”Ett program för en bättre skola” gör nog bättre nytta någon annanstans.