Vi befinner oss, vilket understryks dagligdags av särintressets konsulter och branschfolk, i digitaliseringens och AI:s revolutionerande era. Bara att inse. (Värt försynt påpeka att Sverige har 1 miljon ”digitala analfabeter”, många av dem seniora medborgare.) 

Vad AI beträffar har jag inte lyckats ta reda på vad det egentligen går ut på. 

Laddade ned en AI-app, såsom den moderne förväntas göra nuförtiden, till min Samsung. Men jag misstänkte att jag skulle åka på att betala. Och då slog den ”försiktige” – mammas uttryck – sandvikaren till. Inga nya utgifter i en redan hårt belastad privatekonomi. 

Så AI-okunnigheten må bestå.

Länge hade jag, uppvuxen i den analoga eran, svårt för att läsa tidningar och böcker digitalt. Man kan inte lära gamla hundar sitta, som bekant. Inga ”new tricks” som det heter på engelska. Men numera kan jag bara läsa i digital utformning. Även böcker. 

Bekvämt ha ”allt” i datorn. Idka ”växelbruk”, Lars Gustafssons uttryck. Hoppa mellan texter, både egna och andras. Om man som undertecknad tillhör de otåliga. 

Eftersom jag inte lyckades finna Annie Ernaux – insåg plötsligt att jag borde läsa något av henne – och hennes Omständigheter (2022) i digital utgåva, lånade jag den som pappersbok hos folkbiblioteket. 

Kändes ovant att sitta bläddrandes med den framför ögonen. Ett analogt recidiv. 

Men nog gav den mig blodad tand, jag vill absolut läsa mer av nobelpristagaren. 

Kikar jag under Apple Books i min Mac noterar jag en rad böcker som jag köpt i nedladdad form hos Bokus och Adlibris.

Två e-böcker av kvinnliga författare kämpar jag med. Marianne Lindberg de Geers Utan hänsyn (2022) och Suzanne Brøggers En författares dagbok 2010-2020 (2022).

Och kämpar gör jag. Den förras plågande ålderskrämpor påminner mig obehagligt nog om mina egna. 

Men det är inte det värsta med boken. Utan inskränktheten

Hennes största problem verkar vara varför hon inte blir recenserad (”godkänd”) i DN, Dagens Nonsens som Gunnar Adler Karlsson kallade tidningen. (Vilket hon ändå till slut blir.) 

Jesus, Kristus. Lyft blicken, kvinna, och upptäck ett Sverige utanför Söderreservatet och tullarna. 

Dessutom skriver hon så politiskt inställsamt, med sikte på huvudstadens diskursväktare, att jag får spader. Hennes gubbe är betydligt roligare. Ta bara Tårtan.

Brøgger har jag skrivit om förr och hennes vidlyftiga liv, minns inte i vilken publikation. Även hon inlåst i en ”finkulturell” verklighet som allvarligt begränsar hennes synfält. 

Och när hon ensidigt och onyanserat skriver om hur illa vi behandlar muslimer. Nej, jag avbryter läsningen.

Och dessa båda har jag köpt med min förskingrade pension! Svider i redan mager pluska.

Nu laddat ned Torbjörn Tännsjös Vänsterdocenten (2019) från bibblan efter att ha finkammat Bokus och Adlibris i jakt på något prisvärt av denna Ernaux som  jag således fattat tycke för. 

Hennes avskalade stilistik och med en arbetarklassbakgrund påminnande om min. 

Men en dyr resa till Malmö och Danmark har förvandlat mig från Lasse E till Lasse Black. Inga inköp före nästa allmosa från Pensionsmyndigheten.

Tännsjö har aldrig tillhört mina favoriter med sin egendomliga utilitaristiska etikfilosofi. Men jag ger honom en chans. Och vi är ungefär jämnåriga, båda gamla rödskägg med bibehållna vänstersympatier. Kanske känner jag igen mig i hans historia.

Föregående artikelAll världens elände
Nästa artikelBristande konsekvensanalys
Lasse Ekstrand
Lasse Ekstrand växte upp i skuggan av Verket i brukssamhället Sandviken. Han är en existentiell och geografisk flanör. Älskar Berlin, Nordjylland och Sydafrika. Föreläst i Danmark, Italien, Egypten, Sydafrika och på Västbanken. Kallats Mr Medborgarlön. Anses vara Sveriges främste företrädare för medborgarlön. Skrivit en mycket älskad bok om den tyske konstnären Joseph Beuys. Ekstrands författarskap är mångsidigt, omfattar ett stort antal titlar. Senaste bok "Hucks flotte på upptäckarvatten. En roligare bok i samhällsvetenskaplig metod" (2024).

8 KOMMENTARER

  1. Våra vänner Lois Holzman och Dan Friedman i New York kunde aldrig förstå varför vi skulle lära gamla hundar sitta: ”Är det något gamla hundar kan så är det att sitta”, sa de.

    Hustrun läser också MLDG:s bok. Hon tänker som du. Men en del skvaller om de andra på Södermalm är ju ändå ganska kul.

  2. Att besöka ett folkbibliotek och låna böcker är väl fortfarande kostnadsfritt? Finns inte boken på ”lokala” folkbiblioteket finns väl fortfarande möjlighet till så kallat fjärrlån? Om än mot en avgift som vad jag ser är 25 kr per bok, inom Norden är avgiften 100 kr per bok. Kostnaden för att ladda ner E-böcker varierar vad jag vet, men ger inte samma känsla som att läsa en ”pappersbok”. Håller med om att Tårtan är rolig. Om än nu något naggad av tidens tand.

  3. Leif G!
    Är du säker på att fjärrlån kostar? Har just nu en bok lånad som fjärrlån (De trettons historia
    av Honore de Balzac) med ett intressant förord av Jan Myrdal), skall återlämnas 31 Juli.

    E-böcker på bibliotek är kostnadsfria, sen är det en annan femma om den finns på biblioteket.

    En del böcker finns bara som E-böcker, vill helst ha pappersbok. Sitter redan för många timmar framför skärmen.

  4. Tommy Sjöberg!
    Läste att det var ändrade avgifter – för fjärrlån – från och med 2023 – enligt vad jag skrev. Tittar jag närmare på det var det biblioteket i Solna som informerade om det. Själv har jag inte använt mig av fjärrlån på många år och då kostade det pengar. Pappersböcker är bäst! Jag får ta och läsa om förordet som JM skrivit till De trettons historia av Balzac. Om Du gillar Balzac kan jag tipsa om Séraphita som Carl-Göran Ekerwald gjort en översättning av och som gavs ut på Molin & Sorgenfrei 2014 där Carl-Göran Ekerwald även skrivit ett efterord. För biblioteken (kommunen) kostar nedladdningen av E-böcker pengar och är då utlåningen gratis täcks inte kostnaden av någon inkomst – alltså en förlustaffär.

  5. Leif G!
    Om det kostar med fjärrlån, i mitt fall från Sveriges depåbibliotek i Umeå, får sitt svar vid mitt återlämnade.
    Jag gillar Balzac p g a J Myrdals presentation i flera av hans texter.

    Har lånat Balzacs ”Frispråkiga historier” tror att ”Séraphita” finns med där.

    Solna tillhör, med några till, som vid flera tillfällen försökt att införa avgift för Bibliotekslån. Här kan du läsa om Nacka:

    https://kulturtant.ifokus.se/discussion/1437806/nacka-kommun-forst-med-enbart-privatagda-bibliotek

    Förlustaffär är jag tveksam till, Biblioteken är ju skatte-
    finanserade av oss medborgare, en återbetalning
    genom gratis utlåning. Vi blir ju lite klokare av lånen.

  6. Tommy Sjöberg!
    Förlustaffär var kanske fel ord – det blir i vilket fall mindre pengar till nya böcker för biblioteket.

    Jan Myrdal gav ut flera böcker av Balzac på 1970-talet med kommentarer & nyöversättningar av bl a Jan Stolpe – de texterna finns i Strindberg och Balzac Norstedts 1981. Om Du inte läst den så gör det.

  7. Leif G!
    Jag har lånat även Strindberg och Balzac Norstedts 1981.

    Skall nämna att jag är f d biblioteksassistent, en utdöd titel, och som pensionär flitig besökare på bibliotek i Göteborg och dess kranskommuner. Anser att våra folkbibliotek är det främsta uttrycket för Folkets Kultur.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.