Ola Larsmo Foto: Wikipedia
Ola Larsmo skriver i DN den 7 augusti en artikel som avslöjar hur skumma krafter triggar igång oroligheterna i Storbritannien. Han skriver:
”Det är så uppenbart hur våldet på gatorna fjärrstyrs från sociala medier-konton.”
Vidare redogör han för andra skumma omständigheter, rottrådar till högerextremism i bakgrunden och falska namn.
Visst är det så att mobilisering kan ske snabbt och effektivt via Internet och sociala medier även med bluffar och halvsanningar. Första gången vi hörde talas om massmobilisering via sociala medier var under den arabiska våren 2011 på Tahrirtorget i Kairo-Egypten. Då var alla stora medier entusiastiska över den revolutionerande frihet som Internet och sociala medier representerade för kanalisering av berättigat missnöje.
Men nu är annat ljud i skällan. Ola Larsmo – uppburen svensk författare med många hedersuppdrag i bagaget – kommer inte längre i sin analys än det mest main stream-triviala, d v s Internet och sociala medier utnyttjas av onda krafter för att skapa kaos i Västs demokratier. Han skriver det inte explicit, men man kan tydligt läsa det mellan raderna.
Medan frågor för oss alla borde vara: Varför krisar tidigare stabila demokratiska samhällen i Västvärlden? Är det p g a för lite förbud, för lite murar, för lite polisresurser och för mycket yttrandefrihet (Internet, bloggande och sociala medier)?
Att Ola Larsmo inte förmår tränga lite under ytan för att kanske få syn på vad det är som driver dessa oroligheter, nu senast i Storbritannien, verkar på mig som ren ynkedom. Jag skulle vilja uttrycka svaret så här: Det är polariseringen och det uppdämda missnöjet – gränsande till överhetshat – som gör att det är så lätt att locka ut folk på gatorna. Äntligen händer något! Alltså precis samma fenomen som på Tahrirtorget under den arabiska våren, fast med omvända förtecken för Larsmo och Västvärldens allt mer odemokratiska demokratier.
Dessa verkar beredda att svälja vad som helst idag – t o m folkmord – i sitt försvar för USA:s, EU:s, Storbritanniens, Israels och Natos rätt att utöva sin rules-based-order-demokrati (RBO-demokrati).
Det är många idag som anmäler sig som frivilliga för att hjälpa makthavarna att trycka ner, smutskasta och förringa de 45 procent av svenskarna som anser att “traditionella partier och politiker bryr sig inte om människor som mig” (Ipsos Global @dvisor-undersökning genomfördes i november 2016 bland 16.597 globala respondenter). De pläderar för att ytterligare inskränka demokratin och yttrandefriheten för de som “tycker fel”. De frivilliga anser dem vara anti-demokratiska som inte vill se ytterligare försämringar i sina liv och sitt leverne och som därför opponerar sig mot detta. Försämringar som genomförts i namn av liberal demokrati och medföljande nyliberalism. Ola Larsmo är en av de frivilliga.
Det som de frivilliga inte observerat är att den liberala demokratin blivit totalitär. Den uppvisar numera många likheter med både nazism, fascism och kommunism. I den liberala demokratins namn har vi fått censur- och kancelkultur och en elit som mobbar ut den liberala demokratins förlorare.
Det som utmärker de frivilliga är “den banala ondskan”. Den banala ondskan betecknar den värsta frånvaron av personlig moralisk medvetenhet. Det kan också uttryckas som en oförmåga att tänka, eller en oförmåga till empati. Hanna Arendt skapade begreppet under rättegången mot Adolf Eichmann 1961. Eichman var mannen som organiserade en stor del av Förintelsen, samlade ihop och transporterade miljoner judar till lägren. Vi kan förvänta oss att dagens svenska frivilliga kan tänkas agera i den rollen, eller liknande, som Adolf Eichmann hade.
Det märkliga är att många av dessa frivilliga framställs som intellektuella eller har intellektuella yrken. Ändå kan de inte se den liberala demokratins totalitära utveckling och reagera på den, istället för att reagera på den totalitära liberala demokratins kritiker. Några som faktiskt tagit den liberala demokratins kritiker på allvar och med respekt är de brittiska professorerna Roger Eatwell (Professor emeritus i politik vid University of Bath) och Matthew Goodwin (Professor i politik vid School of Politics and International Relations vid University of Kent). I sin bok National Populism: The Revolt Against Liberal Democracy klargör de att den liberala demokratins kritiker inte vill ha mindre demokrati – som de frivilliga i Sverige påstår – utan mer demokrati. För er som är intresserade av boken har jag gjort en svensk översättning i e-pub-format som kan hämtas här.
Konstateras kan att respekten för oliktänkande och dess demokratiska rättigheter är obefintlig bland de frivilliga.
Sök sanningen varför protesterar folket. Hur det går till är legio.