Knappast någon fråga är väl som konflikten i Israel – Palestina i behov av ständig uppdatering. Efter åratal av skiftande, aldrig stillastående, scenarier har utvecklingen nu dock definitivt exploderat – och vad som blir resultatet av kriget i Gaza, som startade den 7 oktober, är fortfarande helt öppet. Att i detta läge ta sig för att sammanfatta utvecklingen är ett djärvt projekt – något som Ernesto Katzenstein dock i många avseenden förtjänstfullt givit sig in på.
På senare år har det kommit en del läsvärt på svenska om den israelisk – palestinska konflikten. Per Gahrtons omfångsrika och väldokumenterade historiska genomgång Palestinas kamp (2008) utgör förstås fortfarande ett standardverk för den intresserade. Men sedan dess har flera ambitiösa projekt nått läsarna: den israeliske historikern Ilan Pappés Den etniska rensningen av Palestina (2017) och Tio myter om Israel (2020), den erfarne f d. diplomaten Ingmar Karlssons Bruden är vacker men har redan en man (2012) och Folket som inte fick finnas (2023), Göran Burén: Mordet på Folke Bernadotte (2012) och Alla människors lika värde (2017), Mads Gilbert och Erik Fosse: Ögonen i Gaza (2010), Gideon Levy: Gaza, mitt älskade (2011), Vad händer i Palestina? (red. Peo Österholm, 2016), Bernt Hermele: Nakba – katastrof inför våra ögon (2023), Kenneth Hermele: Inte som lamm till slakt. Judiskt motstånd under Förintelsen (2023). För att nämna något. Fyller Katzensteins bok ytterligare några kunskapsluckor? Ja, i viss mån.
Författaren, med egna judiska rötter, har bemödat sig om att ge en exposé över det som hänt sedan Israels bildande och lett fram till den nuvarande situationen. En i grunden nästan omöjlig uppgift där det viktigaste, trots bokens begränsning på 148 sidor, ändå kommit med. Informationen är överskådlig, lättläst – och den
intresserade kan ju fördjupa sig i enskilda frågor genom att till exempel gå via den bifogade omfångsrika refenslistan. Som introduktion till konflikten duger boken dock utan tvekan bra.
En inte obetydlig del av innehållet ägnas en genomgång av vad som egentligen hände den 7 oktober. Katzenstein gräver i olika, inte minst israeliska, källor och får fram en bild som i viktiga avseenden skiljer sig markant från den som officiellt saluförts av ledande politiker och i media – inklusive svensk Public Service.
Styrkan i redovisningen är alla olika vittnesmål, uttalanden, intervjuer och dokument som efter hand framkommit, och som författaren idogt och noggrant sammanställt. Vissa ”sanningar” – som halshuggna spädbarn och massvåldtäkter – verkar kunna avskrivas, och en rimlig fråga är om den utrustning som Hamaskrigarna medförde under attacken in i södra Israel verkligen varit tillräcklig för att åstadkomma den enorma förstörelse med sönderblåsta hus och stora avbrända områden som dokumenterats. Som helhet passar nog dock denna del av boken bäst som en inlaga i en framtida rättslig process om vem som gjorde vad
denna blodiga oktoberdag.
Ett avsnitt diskuterar det så kallade ”Hannibaldirektivet”. En israelisk doktrin om att hellre offra gisslan och civila än att låta någon israelisk soldat levande falla i fiendens händer. En princip som använts i tidigare militära interventioner i Gaza – där det kostat hundratals oskyldiga människor livet – och som möjligen använts i ännu högre grad i den nuvarande konflikten. Lägg till detta ett intressant dokument från Hamas med rörelsens egen berättelse om händelserna före och under 7 oktober, en genomgång av det ledande israeliska partiet Likuds program och en filosofisk diskussion om religion, källkritik och historierevisionism, så blir boken – som givetvis tillkommit under svår tidspress – klart läsvärd.
Slutligen. Bilder kan, konstaterar författaren, manipuleras. Men litet mer av den varan hade nog inte suttit helt fel.
