”Bengtsson är otvivelaktigt kunnig i mätmetoders utveckling, bristerna i statistiken, ofullständigheten i historiska data och många teknikaliteter. Det är intressant och han vet vad som behöver göras. Men när han ska ta ställning till den framtida utvecklingen, går han vilse. […] Bengtsson och flera andra underskattar den tidsrymd som vi har på oss och den komplexitet mellan olika faktorer som vi måste ta hänsyn till.”
missa inte LENNART BENGTSSON UNDERSKATTAR TIDSRYMDEN OCH KOMPLEXITETEN
Kilander gör samma fel som de flesta andra, tror att en varmare och därmed mer ”energirik” atmosfär också bjuder på, och kommer att bjuda på, mer ”extremt” väder (skyfall, stormar osv). Men det finns tre invändningar:
1. Det som bestämmer ”vädret” är inte energihalten som sådan i atmosfären, utan dess horisontella och vertikala variationer. Det är de förra som skapar de vandrande lågtrycken och stormarna, de senare åskvädren och tropiska orkanerna.
2. Trots den bevisliga uppvärmningen de senaste 100 åren är det svårt att se att de extrema väderhändelserna har ökat alls eller ökat i samma mån.
3. Att modellerna visar en ökning av extremt väder är därför något mystifierande. Saken debatteras och misstankarna riktas emot det av nödvändighet förenklade sätt som molnigheten behandlas i modellerna.
Dessa tre punkter är inga som man behöver vara en akademiskt utbildad meteorolog för att förstå, jo kanske den tredje.
Man kan rikta berättigad kritik emot påstående 1. i min förra kommentar: Energiinnehållet i atmosfären kan kanske påverka frekvensen och styrkan hos vädret och det är vilseledande att jämföra den procentuella ökningen av extremväder med den procentuella temperaturökningen i Celsius, t ex 10% om det ökar från 20 till 22 grader.
Energiinnehållet i atmosfären ska snarare bedömas från den absoluta temperaturen, där 0 är absoluta fryspunkten och 300 grader = 27 grader Celsius.
Antar vi nu, för enkelhetens skull, att energiinnehållet är proportionell mot absoluta temperaturen ger en global uppvärmning på 3 grader, vid vardagliga utomhustemperaturer, en ökning i extremvädret på 1%. Antar vi, mer realistiskt att det är proportionellt mot kvadraten på absoluta temperaturen ger samma uppvärmning en ökning i extremvädret på 2%.
Dessa värden kan finnas dolda i statistikens tidserier. Men hur många klimataktiviser ser på dem – och vet de skillnaden på vanlig och absolut temperatur?
Anders P!
Jag har läst Bengtssons bok och kan läsa text, även akademisk. Läs min text lite noggrannare och sluta spekulera i vad jag ”tror” – det är irrelevant.
Jag hävdar att det är omöjligt att åstadkomma den nödvändiga samhällsomvandling, som bland annat LB efterlyser, ”inom ramen för/…/rådande samhällssystem”.
Är det rätt eller fel? (Det är främst en politisk och samhällelig fråga, inte en naturvetenskaplig.)
Åke K!
Jag har som meteorolog bara diskuterat de naturvetenskapliga aspekterna av frågan. De samhälleliga ligger utanför min sakkunskap.
Anders P!
Det blir naturligtvis knepigt när vi diskuterar helt olika frågeställningar.
För en tid sedan tog jag ur bokhyllan ner Kommunistiska Manifestet som är på ett 40-tal sidor. På de 15 sista utlägger sig Marx och Engels över olika ”socialistiska” stickspår:
1. Den feodala socialismen som kritiserade kapitalismen men var ovillig att skapa socialism
2. Den småborgerliga socialismen som likaledes kritiserade kapitalismen men var oförmögen att skapa socialism.
3. Den idealistiska socialismen som kritiserade kapitalismen men var ointresserad av att skapa socialism.
4. Den borgerliga socialismen som kritiserade kapitalismen därför att den kunde utmana massorna att skapa socialism genom revolution.
5. Den utopiska socialismen som kritiserar kapitalismen av känslomässiga skäl och tänkte ut alternativa samhällsmodeller.
Dagens ”klimatrörelse” hämtar näring ur samtliga fem idéströmningar men främst 1 och 5 som strävar till en återgång till feodalismens epok. En del tror att man genom ”klimatfrågan” som hävstång kan frammana en social revolution.
Fåfängt…
Anders P!
Klimatrörelsen hämtar nog i första hand sin näring ur dom varningar som vetenskapen levererar via IPCC. Klimatfrågan har inte heller något tydligt höger/vänster-perspektiv och att försöka ge den det tror jag är dömt att misslyckas.
Blotta tanken att vi först måste göra massorna till revolutionärer och sedan ta itu med klimatet är rena dumheter. Folk kan bli revolutionärer när inga andra alternativ återstår, men inte för att klimatet kanske ställer till ett elände någon gång i framtiden.
Är klimatfrågan så allvarlig som många forskare säger, så måste den lösas i den rådande politiska kontexten. Sannolikt genom att bygga en så stark folklig rörelse så att makthavarna tvingas att backa från sitt skyddande av fossilindustrins investeringar.
Ny lagstiftning som stoppar/missgynnar klimatförstörande industri och gynnar motsatsen, så att marknadsekonomins hjul börjar snurra åt rätt håll är nog enda realistiska möjligheten.
Den sociala revolutionen får vi nog ta på ett annat möte.
Instämmer i Anders Å:s kritik. Den del av KFML, som senare blev ”r-arna”, hävdade 1970–71 att det bästa sättet att stödja vietnameserna var att genomföra socialismen i Sverige. Det var en felaktig inriktning för Vietnamrörelsen då liksom det är nu i klimatfrågan.