Lotte Lasersteins målning Abend über Potsdam härrör från 1930. Jag tröttnar aldrig på att länge sitta och betrakta denna målning. Utan att entydigt kunna sätta fingret på varför.
Vad det är som drar in mig i den och sedan inte släpper sitt tag. Vad söker jag? Vad söker den hos mig? Vilket är dess väsentliga tilltal?
Tavlan fångar förebådande en kuslig, unheimlich för att låna filosofen Martin Heideggers term i Freuds efterföljd, stämning av att något otäckt snart måste hända. Loppet är kört, för att uttrycka det vanvördigt.
Uppgivenhet i ansikten och kroppshållningar. Runt hörnet anas das Untergang des Abendlandes.
Självklart påverkas reaktionen och känslan inför tavlan av att jag som beskådar den sitter med facit i hand. Nazisterna har redan dykt upp på den tyska scenen. 1933 blir Hitler Reichskanzler.
Vad kommer att hända med människorna där på balkongen som Laserstein förevigat? En grupp intellektuella inbillar jag mig att de är. Kanske universitetsanknutna. Någon skriftställare.
I fullt medvetande om att en riktig tysk är ingen intellektuell som nazisterna brölade, samma nazister som anställde bokbål.
Kommer någon av dem att ansluta sig till en motståndsgrupp? Någon gå under jorden? Någon fly i exil? Någon tvingas ut i krig och stupa? Ingen, är jag övertygad om, kommer att svära Tredje Riket lojalitet.
Vad som händer var och en, deras individuella öden under den blodiga diktaturen, känner jag att jag egentligen inte vill veta.
Hur de kommer att agera i sanningens väntande och kritiska ögonblick kan de inte förutspå denna aftonstund. Men samfällt har de gripits av något olycksbådande de inte kan undfly. Sinneslugnet är borta.
Det är för enkelt att betrakta det som en icke tidsbunden spleen som sänkt sig över alla. Kanske är det årsangivelsen som färgar betraktandet. I bakgrunden hörs stöveltrampen.
Motivet släpper inte sitt grepp över mig. Hundens kroppsspråk under bordet förstärker upplevelsen av tavlan.
Fotnot. Lotte Laserstein var av judisk härkomst. Lyckades fly till Sverige efter att nazisterna kommit till makten. Med hjälp av ett skenäktenskap beviljades hon svenskt medborgarskap och slutade sina dagar i Kalmar 1993. Modern dog 1943 i koncentrationslägret Ravensbrück efter att ha nekats inresetillstånd till Sverige. Omständigheterna runt moderns död oklara.
Ja, det är en intressant målning, vagt oroande. En skymningsbild. Himlen: tunga grå moln på avstånd, möjligen regnstinna. Kroppsspråk, ansiktsuttryck: ingen glädje där inte. Enkel måltid, bröd, frukt och ost, öl eller vitt vin i dricksglasen. Den vita duken med veck, kanske linne. Hunden, en fridfullt sovande schäfer. Kanske gestaltar den sovande hunden det tyska folkets aningslöshet anno 1930 inför vad som avtecknar sig vid horisonten. Det vill säga de grå molnen. Som sagt, en märkligt förebådande, tänkvärd målning.
Inte bara p g a depressionen som två år senare kastat ut 26% av befolkningen i arbetslöshet. Ovanpå det Versailletraktaten och den franska ockupationen av Saar plus betalning av krigsskadestånden. 1930 års riksdagsval gav NSDAP dess största framgång någonsin, 32%. SPD och KPD kunde inte enas i Der Reichtag om en enhetsfront mot hitleristerna. Thälmann envisades med ”klass mot klass”, såg socialdemokraterna som klassförrädare, därtill idiotiskt lydande Komintern i Moskva. I stället ett eländigt manövrerande mellan president Hindenburg, Hugenberg, von Papen, Schacht, Hitler och industrimagnaterna. De krattade manegen för ”Machtübernahme” i januari 1933.
Nu, 90 år senare ser himlen inte heller så ljus ut. Blir valet i det flerfaldigt krisande USA en jämn historia kommer den sittande presidenten att bestrida räkning av poströster och resultatet via domstolar – eventuellt med hjälp av diverse beväpnade ”medborgarmiliser”. Vår tids SA? Det ser inte mycket bättre ut på andra håll. Listan kan göras lång, som bekant.
PS. Det var Oswald Spengler som skrev ”Untergang des Abendlandes”, en pessimistisk civilisationskritik i kölvattnet efter Första Världskriget.
Med vänlig hälsning
För diskussion: befinner vi oss i ett liknande läge nu? Jag berörde detta i en kommentar till Mats Parners text på fib.se.
Tack för artikel!
Eftersom jag just håller på att översätta en artikel om rättegången mot Julian Assange kom jag att tänka på honom. Och när jag tänker på honom associerar jag naturligtvis vidare: ”Kurt Tucholsky, född 9 januari 1890 i Berlin, död 21 december 1935 på Sahlgrenska i Göteborg (självmord), var en tysk journalist och författare. Tucholsky skrev under pseudonymerna Kaspar Hauser, Peter Panter, Theobald Tiger och Ignaz Wrobel. Tucholsky räknas till de viktigaste publicisterna i Weimarrepubliken.”
Lotte Lasersteins vackra, uttrycksfulla och skickligt komponerade målning behöver inte mystifieras. Den ingår i en bestämd tradition: den tyskt-judiskt intellektuella 1900-talstraditionen, som – inom parentes – ligger mycket långt från vår svenska, (jmf. Anders Zorn, Carl Larsson, Halmstadgruppen, Lena Cronqvist, Peter Dahl för bara att nämna några få).
Den i likhet med Laserstein till Sverige invandrade författaren och konstnären Peter Weiss är en annan framstående representant för denna tradition. Traditionen har dock påverkat en del svenska konstnärer.