Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock frågade i november 2022 med anledning av kriget i Ukraina: ”Kan du stå på angriparens eller offrets sida? Du kan inte vara neutral”.
För Baerbock finns det inga tvivel, skriver statsvetaren och historikern Udo Norden i Berliner Zeitung den 26 maj i år.
Ett och ett halvt år har gått sedan uttalandet gjordes. Det räcker för att utvärdera. Baerbocks tes motbevisas av verkligheten, menar Udo Norden. Många länder, inklusive världens folkrikaste länderna, Indien och Kina, är neutrala i Ukrainakonflikten. Afrika med sina 1,4 miljarder invånare är också neutralt i detta krig. Inte ett enda afrikanskt land deltar i sanktionerna som Nato-länderna och EU infört mot Ryssland. Även de flesta Latinamerikanska stater, liksom alla i Centralasien, från Kazakstan till Tadzjikistan förhåller sig neutrala.
Tittar man noga på världsmajoriteten inser man att den är neutral, skriver han, endast Nato-länderna, USA och dess närmaste allierade driver sanktionerna. Tyske förbundskanslern Olaf Scholzs och utrikesministerminister Baerbocks upprepade försök att med påtryckningar och resor dra med afrikanska stater mot Ryssland har misslyckats. Detta faktum, liksom orsakerna som ledde till sanktioner, diskuteras knappast alls i Tyskland.
Udo Norden fortsätter: Endast de som följer en kvasitotalitär logik kan förneka att en neutral position är möjlig i detta krig, liksom i andra konflikter. Norden återger vad en journalist från västafrikanska Togo nyligen skrev; att det var häpnadsväckande hur snabbt ”miljarder euro som västländer inte hade haft för
utvecklingsbistånd med en gång fanns för Ukraina.” Afrikanska observatörer noterar enligt Norden också att ju längre kriget pågår desto mer förstår man att målet är en expansion av Nato.
Från Sahara till Godahoppsudden finns en utbredd skepsis till de forna kolonialmakterna Storbritannien, Frankrike, USA och Tyskland. Ryssland har däremot aldrig agerat som kolonialmakt i Afrika. För Afrika är också oförglömligt att det var Sovjetunionen, som krävde och stödde avskaffandet kolonialismen i Afrika påpekar Udo Norden.
I det ”Globala syd” är minnet av den alliansfria rörelsen som bildadades 1961 fortfarande en väsentlig faktor i världspolitiken. Deras ledande talesmän med bland andra den jugoslaviske ledaren Josip Broz Tito, Indiens premiärminister Jawaharlal Nehru, Egyptens statschef Gamal Abdel Nasser och Ghanas första president Kwame Nkrumah. Tusentals pilgrimer söker sig till Nkrumah mausoleum i Ghanas huvudstad Accra varje dag, eftersom Nkrumahs idéer fortfarnade lever i Afrika. Grundtanken med den alliansfria politiken är att inte gå med i någon av stormakternas militära allianser och att istället gå en självständig väg, skriver Norden.
Ju mer en västlig minoritet av stater kräver stöd stöd för sanktionerna och vapenförsörjning till Kiev av världsmajoriteten, desto mer kommer det neutrala lägret att stärkas. Och en politik i den Västminoriteten som inte behandlar de neutrala länderna i Globala syd med respekt är dömd att misslyckas.
