Den prisbelönte Patrik Oksanen – Årets Journalist: ”En av Sveriges mest erkända skribenter”.
Den var skriven av den säregne skribenten Patrik Oksanen, som till vardags är uppburen politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning och tf politisk redaktör på Östersunds-Posten. Han är MittMedias mest framträdande figur. Förresten MittMedia har just blivit uppköpt av Bonnier News och norska Amedia. Oksanen väntas en lysande karriär.
Hans specialitet är säkerhetspolitik och han anlitas flitigt som föredragshållare i borgerliga parti-kretsar för att skrämma för ryssen. Hans budskap är att Ryssland är världens farligaste land med en mycket sofistikerad propagandaapparat, som på olika infernaliska vis får t ex Åsa Linderborg att dansa efter Putins pipa.
Så till ledarepisteln med 9 kapitel på hela 24.000 tecken. Redaktionen skriver i sin ingress:
Det pågår just nu en klassisk rysk påverkanskampanj, som innehåller alla de kända inslagen: cyberstöld, konspirationsteorier, förtal och hot. Den sträcker sig över hela Europa.
De som drabbats är internationella experter och en tankesmedjas nätverk som ägnat sig åt att förstå rysk påverkan. I Sverige är den huvudsakliga måltavlan Utrikespolitiska Institutet och dess chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet, docent Martin Kragh. Detta trots att han inte har något att göra med den ursprungliga måltavlan, annat än att tacka nej.
Det här är en historia som går från hackning av en brittisk tankesmedja till att Aftonbladet Kulturs chef Åsa Linderborg vill se att Säpo utreder en svensk forskare.
Det yttersta syftet med attackerna är att Ryssland vill tysta det fria ordet och experter med kunskap om rysk påverkan. Längs vägen finns många som går i fällan och bidrar i tron att de gör det rätta.
Metoderna går tillbaka till Sovjettiden där den psykologiska vetenskapen ställdes i partiets och statens totalitära tjänst.
Välkommen till informationskriget 2019.
Efter att ha kämpat mig igenom denna ansenliga textmassa kommer jag fram till att hans uppdrag i grunden är exakt detsamma som för ett år sedan då han skådade ryska troll bakom moderaten Hanif Balis twittrande. Den som är intresserad kan ganska enkelt bilda sig en uppfattning om vad som är sant i den gamla historien. Samma sak gäller nu.
Han är ju ingen dumbom Oksanen, så han är knappast lurad att påstå det han gör. Han har helt enkelt – förmodligen av någon lönsam anledning – gått ”all in” för att göra troligt att Ryssland är vår farligaste fiende i informationskriget 2019, allt insvept i ett fluffigt moln av påstådd vetenskaplighet.
Han pekar denna gång dessutom ut fyra av mina ”goda vänner”; Anders Romelsjö, Lars Drake, Tord Björk och Åsa Linderborg.
Eftersom jag alltså känner alla fyra, råkar jag ha rätt god koll på att de inte drivs av något annat än egen övertygelse och är – till skillnad från många andra – djupt engagerade och väl pålästa om det stora skeendet i världen idag. Det kan naturligtvis vara så att jag är helt förd bakom ljuset här, men det får framtiden utvisa.
Visst ser de fyra USA och Nato som världens just nu mest krigiska stormakt. Men att de därmed skulle ingå i något hemligt ryskstyrt nätverk i Sverige är rent önsketänkande från Oksanens sida. Bevisen för saken skriker högt med sin frånvaro. Inte ens 24.000 tecken räcker…
Det faktum att de fyra misstänkliggörs för att ha ifrågasatt en utredning om ryska påverkansoperationer i Sverige av Utrikespolitiska Institutets expert på området, docenten Martin Kragh, vågat betrakta Institute for Statecraft (som i sin tur driver The Integrity Initative) som ett organ för brittisk (USAsk) psykologisk krigföring (bildat och finansierat av den brittiska krigsmakten), blir i hans enögda betraktande ett utslag av rysk påverkan. Oksanen däremot ser Kraghs utredning som klargörande och metodiskt oklanderlig och de två organisationerna som fullt normala och trovärdiga brittiska tankesmedjor.
Men, jag tror att när folk i allmänhet får syn på Oksanens marionettrådar och börjar förhålla sig mer kritiskt till den idag plågsamt USA-styrda mediemakten sjunker nog redaktör Oksanens aktier en aning. Men där är vi inte än.
Så, med detta inlägg kommer Oksanen förmodligen att infoga även mig i Putins svenska nätverk. Det är han i så fall inte först med. Men det är smällar man får ta i informationskriget 2019.
Om du skulle ingå i ”Putins svenska nätverk” så anmäler jag mig till att också ingå i ”Putins svenska nätverk”.
Knut L!
Du nämner ingenting om uppropet i SvD. Vad som fick mig att ta notis, var att Stefan Hedlund skrev under uppropet till stöd för Martin Kragh. Hedlund kan inte avfärdas som okunnig om Ryssland.
Att man kan anse Kraghs artikel vara undermålig har jag inga problem med. Men att anmäla den för oredlighet var fel och fegt. Det intellektuellt hederliga sättet hade varit att skriva en ”Comment” till ”Journal of Strategic Studies”, en kommentar som först skulle genomgått peer review innan den publicerades. Kragh och Åsbergs artikel har f ö redan citerats 48 gånger enligt Google Scholar, faktiskt snabbt marscherat.
Jag uppfattar Ryssland som just nu mycket svårläst. Gårdagens stora debatt i Pervyj Kanal om Ukraina byggde helt på förutsägelser en kvinnlig polsk siare [sic] gjorde för 20 år sedan. Nyhetsrapporteringen från Venezuela i rysk TV uppfattar jag som fragmentarisk och vinglig.
Vad händer i Kreml?
Inte bara Mats L. kan se på ryska TV1 utan ”vem som helst”. Där får man veta om den berömda Kaede Uber, en 16-årig fransyska som lär ha förmåga att se in i framtiden.
2016 besökte hon Ryssland och lär då ha sagt att 2019 skulle rubeln fortsätta falla, men att den svåra ekonomiska situationen inte skulle förhindra att Ryssland blomstrade. Sanktionerna kommer att fortsätta, men en del länder kommer att avbryta dem. Dessutom kommer vissa handelsbegränsningar att tas bort, och problem med förbud mot ryska idrottare kommer att lösas med framgång.
2019 kommer det återigen att bli oroligt i ”ett land som gränsar till Ryssland”. Med detta avsåg hon troligen Ukraina med dess presidentval under våren. Flickan förutspådde dock en ny Maidan, som överträffar de föregående två och kommer att leda till många offer.
Med tanke på den stora vidskepelsen i främst Ukraina är detta tacksamt propagandamaterial och jag förstår logiken i att diskutera det i TV1 på bästa sändningstid.
Mats L!
Uppropet glömde jag faktiskt bort. Läste det igen och fann det lika ytligt som förra gången jag läste det. Särskilt sista stycket anmärkningsvärt:
”Flera forskare har uttryckt sitt stöd för detta upprop men avböjt att medverka på grund av rädsla att själva bli måltavlor…”
Vem är de rädda för? Det är väldigt diffust. Förtalskampanj av Lars Drake, Tord Björk, Anders Romelsjö och Åsa Linderborg? Deras sak är mycket svag, vilket gör att man förfaller till att skriva dylikt, en del i informationskriget 2019.
På vilket sätt är P.O. ”säregen”? På mig verkar han vara ganska arttypisk.
Bertil C!
Han är den mest säregna av dem alla… 😉
Sannolikt är mycket av svensk journalistik baserad på denna typ av manipulation i synnerhet frågor om Ryssland.
CIAs hemliga propagandakrig i Sverige.
Knut L!
Jag tror att det kommer att krävas mer för att du ska räknas in i Putins nätverk, men sannolikheten ökade efter att Mats Parner kastade in handduken.
Till sommaren blir det 5 år sedan reguljära ryska militärförband gick in i Ukraina för att inte separatisterna skulle kollapsa. Du vet mycket väl min inställning redan från början, samtidigt som du aldrig skrivit en blogg där du tagit ställning för Ukraina. FiB/K har heller aldrig, trots sin paroll anti-imperialism, tagit ställning för den klart svagare parten i denna konflikt. Detsamma gäller f ö Ander Persson, som tidigt döpte konflikten till Barbarossa II.
Men tiderna förändras. För 4 år sedan kunde jag på denna blogg få en lång drapa från Jan Hagberg. Nu tar jag ett par slagväxlingar med Jan Nybondas på Romelsjös blogg, mest för att inte helt tappa formen.
FB-sidan Anti-Euromaidan har imploderat, och ingen normal människa skulle längre komma på tanken att bjuda in vissa figurer till Degerfors. Sorry Sven-Eric.
Jag antar att Romelsjö m.fl., skriver som de gör för att de anser det de skriver. Men jag vet inte varför man skall tro att Oksanen, drivs av pengar och karriärskäl. Att han stannat kvar i det hopfallande Mitt-Media tyder väl närmast på motsatsen.
Örjan W!
Oksanens karriärmöjligheter ökar genom att föra UD- och medieetablissemangets talan. Jag påstår inte att han är betald för att skriva som han gör. Han är säkert också övertygad…
Tack Mats för att du påminner oss om en av mina första artiklar på de här ”putinvänliga” sajterna ”Barbarossa II”. Kommentarerna är fortfarande läsvärda.
Sedan är du nog lite orättvis när du säger att vi på den här bloggen ”inte tar ställning för Ukraina”, d v s för det ukrainska folket tror jag du menar. Landet kännetecknas ju av ökande fattigdom, ökande korruption och ökande utflyttning. Till mig sades det när jag var där att de fått det betydligt sämre efter ”Maidan” 2014.
Också ”Maidans” vänner är besvikna, vilket framkom på ett tvådagarsseminarium här i Uppsala våren 2017.
På ett vetenskapligt möte i Stockholm i höstas träffade jag en ukrainsk kollega som med fasa berättade att inte bara var Julia Timosjenko ”köpt av Putin” utan dessutom halva det ukrainska parlamentet – så det finns hopp 😉
Mats L!
”Att ta ställning för Ukraina” kan betyda olika saker. Ukraina är i princip delat som jag förstår det och Krim har fallit ifrån till Ryssland. Ukraina är ett mycket stort land med stor ekonomisk och strategisk betydelse. Att Putin har sina fingrar i den smeten är självklart, Ukraina är ju sedan mycket lång tid hängt ihop med Ryssland (Sovjetunionen). Lika tydligt är det underminerande spel som förts av USA, EU och Nato för att flytta fram sina positioner gentemot Ryssland – upp till armbågarna nere i Maidansmeten och efterspelet. Ukrainskt oberoende måste innebära att alla utomstående politiska krafter ska lämna landet i fred.
Jag har inte skrivit mycket om detta, för jag tycker andra gör det bättre och vet mer om saken.
Sovjet angrep Finland 1939. Men när det stora kriget bröt ut 1941 så var det Tyskland som var krigsanstiftaren. Alltså folkrättsbrott är en sak och krigsanstiftan en annan. Men är det inte för att vi inte håller isär dessa två saker, som vi har dagens förvirrade diskussion. Och den som tjänar på den är förstås USA. Precis som Tyskland tjänade på motsvarande diskussion när det begav sig.
Ja, Oksanen är verkligen skojig. En man i tiden, skulle man kunna säga. Mycket TV-mässig. Klär sig anständigt, bär fluga, är välmatad och ordstinn. Påminner om en kille vi hade i gymnasiet. Det kommer att gå bra för honom, sanna mina ord!
[…] Knut Lindelöf, 27 February 2019, Många ord om mycket lite https://www.lindelof.nu/manga-ord-om-mycket-lite […]
Det var en märklig debatt kring frågan om vad som händer i Sverige när det gäller påståenden om svenskars medverkan i propaganda från främmande makt. När diskussionen pågått i över tre månader i sammanlagt 75 inlägg upptäcker Knut Lindelöf den. Därtill på ett märkligt sätt genom att uttala vilka man har förtroende hit och dit vilket andra snabbt faller in i.
Frågorna som debatteras är viktiga principiellt t ex om Atlantic Council med hjälp av Henrik Sundbom anställd av Svenskt näringslivs pengar för att driva propaganda ska kunna införa yrkesförbud i praktiken i Sverige. Eller om den anonyma grupp som hjälpt Kragh och Expressen med ”journalister, forskare och andra” som ”under en längre tid” bevakat ryska ”interlocutors” som kan översättas som värddjur för rysk propaganda. Eller om MSB ska få rätt att driva signalspaning med hjälp av FRA mot svenska mål.
KnutL!
Ett nytt upprop för Martin Kragh, nu i Expressen.
Totalt har alltså 24 personer (SvD(9) + Expressen (15)) skrivit under till stöd för Martin Kragh.
Den 3 mars kunde man läsa på globalpolitics.se att ”Några akademiker har undertecknat en artikel i Svenska Dagbladet som går till storms mot dem som kritiserat Martin Kragh”. Nåja, ”några” har nu blivit totalt 24.
Jag tror att vi har nått en mycket tydlig tipping point.