Min son säger att jag är en värre diktator än Mao Zedong.
Anledningen?
Jag vill att han tar körkort innan han kör moppe.
Nu är det ju staten, inte jag, som har kommit på den regeln. Men vi mammor är vana vid att ta lite all möjlig skit. Jag tycker mest att det är lustigt att sonen jämför mig just med Mao. Visst tillhörde jag den politiska vänstern under många år men jag erkänner gärna att jag aldrig ens har läst Maos lilla röda.
Däremot har jag Maos hibiskus i mitt vardagsrum.
Låt mig förklara.
Blommar i rött
Efter Koreakriget var den svenska läkaren och forskaren Andrea Andréen ordförande för en kommitté som undersökte amerikanska krigsförbrytelser mot koreaner och kineser. För att visa henne sin uppskattning överlämnade Mao själv en hibiskus att ta med hem till Sverige.
Väl hemma berättade Andrea Andréen historien för författaren Sven Lindqvist som då också fick en stickling av Maos hibiskus. På Dagens Nyheter där Lindqvist jobbade då ville också naturskildraren Björn Berglund ha en egen stickling.
Många år senare, 2006 för att vara exakt, flyttade min man och jag till huset på Donsö där vi fortfarande bor. Björn Berglunds dotter Sara kom på besök och som inflyttningspresent överlämnade hon en stickling av Maos hibiskus.
Sjutton år senare är plantan mer ett träd än en krukväxt i vårt vardagsrum. Och några gånger om året blommar den i klaraste rött.
Nu ska den här hemska diktatorn gå och meddela sonen att det är dags att städa.
Det är viktigt detta, att buskar och träd, som har en historia, hålls odödliga, genom att man tager sticklingar. I år har jag tagit sticklingar av en hängask, som står på en grav, varest förmödrar och förfäder från de senaste århundradena vilar. Så kan samma träd planteras på nytt, när individet på graven dör.
”Individet” är ej skrivfel; i botaniken har ”individ” neutralt genus: det individet.
Men vilken spännande proveniens, från Andrea Andrén via Sven Lindqvist, Björn och Sara Berglund till dig. Den liknar ”Den långa marschen” som kinesiska Röda armén genomförde 1934.
Maos lilla röda är stundtals rolig läsning: självklarheter, plattityder och ibland skarpa aforismer. Det är lätt att förstå att den betydde mycket för analfabetiska bönder på kinesisk landsbygd. Fungerade nog som Martin Luthers Katekes hos oss.
Vad sägs om följande?
”Rynka pannan och du kommer på en fint”.
”En armé utan kultur är en tjockskallig armé”
”Vi kan lära oss det vi inte vet.”
”Självgodheten är studiernas fiende.”
I övrigt håller jag med mamman avseende körkort och moppar.
Leif Strandberg;
Vilka plattityder tänker du främst på?
Jenny: Kan man som gammal maoist på något vis erhålla en stickling av denna vackra växt?
Leif Stålhammer!
Det här är nog en plattityd: ”Vad vi behöver är en entusiastisk men lugn sinnesstämning och intensivt men välordnat arbete.”
Typ.
Men som jag skriver i min kommentar ovan var citatboken viktig för folket på den kinesiska landsbygden. Precis som affischerna.