”Folket i Bild /Kulturfront ställer sig inte bakom kravet att Ryssland skall lämna Ukraina.
På föreningens årsstämma den 22 april avvisades två motioner med budskapet ´Ryssland ut ur Ukraina´
Det är ett skamligt ställningstagande.
Man kan fråga sig vad som finns kvar av FiBs paroll om antiimperialism efter beslutet på stämman.”
Så skrev ”utgivarna” av alliansfriheten.se den 16 juli.
Kan det verkligen vara så att tidningen och föreningen Folket i Bild/Kulturfront efter drygt ett halvt sekel av kamp mot imperialismen nu helt spårat ut och lämnat ”den rätta vägen”? Naturligtvis inte!
Däremot är föreningen och därmed styrelsen idag svag och tassar allt som oftast lite för mycket på tå, dels för starka medlemmar och dels för nära utomstående auktoriteter. Detta gör man för att inte tappa ännu fler av de idag knappa 600 medlemmarna och 1000-talet prenumeranterna. Det vore mycket olyckligt om tidningen tvingas lägga ner.
Jag deltog på stämman den 22 april och röstade emot båda dessa motioner. Där deltog valda ombud och ganska många övriga intresserade. Olika falanger var representerade, sakliga diskussioner fördes och beslut fattades sedan med röstkort i luften. Som alliansfrihetens utgivare skrev, ville majoriteten inte ensidigt ställa sig bakom en paroll i det pågående Ukrainakriget som pekar ut Ryssland som enda krigsanstiftare. Så tolkar jag innebörden i stämmans avvisande av en för tidningens innehåll vägledande paroll som ”Ryssland ut ur Ukraina”. Majoriteten röstade för att man i tidningen ska kunna föra en diskussion där båda sidor i detta krig ska kunna komma till tals. Det är en linje som även jag som redaktör efter bästa förmåga försöker tillämpa här på lindelof.nu.
Ukrainakriget har diskuterats intensivt sedan den 24 februari 2022. De allra flesta ser med rätta Rysslands annektering av Krim och den stora militära inmarschen som klara folkrättsbrott. Men! här finns ett stort ”men”. Nato har otillbörligt utvidgats sedan 1990-talet, en väpnad USA/EU-orkestrerad kupp har genomförts 2014 i Kiev och Ukraina är sedan 2015 i praktiken ett delat land med inbördeskrig, samt att Minskavtalet har torpederats av Boris Jonsson 2015 (med USA i ryggen). Rysslands anfall och pågående krig hade alltså ett långt förspel som otvetydigt provocerade fram Rysslands storskaliga och folkrättsstridiga militäroperation.
Jämförelser med USA ut ur Vietnam, Sovjet ut ur Tjeckoslovakien eller Sovjet ut ur Afghanisten låter sig helt enkelt inte göra. Vem som var krigsanstiftare (angripare) i dessa tre fall var otvetydigt. Det komplicerade förspelet till Ukrainakriget har stor betydelse för Rysslands (brottsliga) militära operation, samt stor betydelse för hur en framtida fred ska kunna åstadkommas.
En jämförelse med Kampuchea under de röda khmererna (1975–1979) kan kanske också göras. Antiimperialister, bl a i FiB/K, framhöll – mycket tack vare Jan Myrdal – under dessa år orsakerna till de röda khmerernas grymheter, vilka de allra flesta såg som stöd till de blodtörstiga röda khmererna. Att lyfta fram USA:s terrorbombningar av Kambodja före 1975 ansågs inte höra till saken. De röda khmererna skulle enbart utpekas som grymma folkmordskommunister. Inga nyanser tilläts! Orsakerna till deras politik, liksom orsakerna till Rysslands anfall på Ukraina, ska undanhållas från all diskussion. På 70-talet blev man Pol Pot-anhängare, nu blir man putinist.
Alla strävar vi efter en slags övergripande rättsordning som kan vara ett skydd mot stormakters övergrepp mot mindre stater och mot krig dem emellan – en fungerande folkrätt! FN-stadgan och dess antagna resolutioner har sedan oktober 1945 varit folkrättens fundament. Den bygger på att alla stormakter samverkar och söker politiska lösningar. I Ukrainafallet kan man dock inte enas.
Efter Berlinmurens fall har det växt en ny oöverstiglig klyfta mellan Västvärlden (USA/EU/Nato) och stora delar av resten av världen med Ryssland och Kina i spetsen. USA har upprepade gånger kränkt folkrätten, vilket inte lett till några stora reaktioner. Rysslands två brott (annekteringen av Krim och invasionen av Ukraina) utöste till sist ett fullskaligt krig mellan USA-världen och vad man idag kallar det ”förenade Syd” – med Ukrainas unga män som mänskliga offer och territoriet som slagfält.
Folkrätten har inte kunnat upprätthållas. Den är flagrant kränkt av både USA och Ryssland, men sedan Maidankuppen 2014 är det Ryssland som kränkt mest. Men varför ska man börja räkna just 2014? Borde det inte råda likhet inför lagen (inom folkrätten)?
Efter detta krig måste folkrätten reformeras (genom samverkan mellan stormakterna och förhoppningsvis via FN). Den måste bygga på en ny säkerhetsordning för Europa och världen. Att i dagsläget ensidigt kräva ”Ryssland ut ur Ukraina” kan inte leda till någon varaktig fred, endast till ytterligare eskalation av kriget. Därför anser jag att utgivarna av alliansfriheten.se gjort ett olyckligt uttalande mot den lilla, för sin överlevnad kämpande, tidningen Folket i Bild/Kulturfront.
Motionerna:
1. Hedda Ekerwald, FIB/K Uppsala och Gävleborgs län och Åke Mattsson, Gustavsberg
Motion till FIB-stämman 22 april 2023
Tillsammans med parollerna Försvar för yttrande- och tryckfriheten och För en folkets kultur utgör vår tredje paroll Antiimperialism själva grunden för FIB/K:s politik. Vi kan vara oeniga om många saker men inte om att bekämpa imperialism. Rysslands krig mot Ukraina är en imperiemakts anfallskrig mot en mindre stat. Ryssland måste lämna Ukraina och respektera Ukrainas nationella oberoende. Den antiimperialistiska grunden i vår tredje paroll hindrar dock inte sådant som ordentliga och allsidiga undersökningar av orsakerna till kriget, inte heller hindrar den oss att kritisera Ukrainas politik eller västmakternas militära stöd till Ukraina.
Vi kräver
– Att FIB/K:s politik gällande kriget i Ukraina sammanfattas i parollen Ryssland ut ur Ukraina! Den ska vägleda FIB/K:s politik och vår tidskrifts mångsidiga innehåll om kriget.
2. Ryssland ut ur Ukraina (Björn Forseth)
Motion till stämman 2023
För att försvaga Ryssland har USA drivit in landet i ett hörn. Ukrainska åtgärder mot ryskt språk och minoritetens ställning har blåst på brasan. Men att ha startat krig mot Ukraina är Ryssland ensamt ansvarigt för.
Jag kräver att FiB efterlever kampen mot imperialism med parollerna
– Ryssland ut ur Ukraina!
– Försvara Ukrainas inhemska minoriteter!
Frågan gäller om inte FN-stadgans möjligheter att efterfölja är en ordning som är alldeles för svag att hänvisa till som tvingande ”lagtext”. Så är det vill jag påstå, eftersom ingen makt med tillräckliga ”muskler” bryr sig egentligen. Så gör nämligen den som äger makten att efter eget syfte ”försvara” sig. Sker det inte eventuellt med egna våldsamma metoder kan det förekomma med andra medel genom ombud vilket är svårt att bevisa.
Därför måste en annan övergripande ordning på något sätt stadfästas. Och hur det skall ske finns inget annat svar på, enligt min mening, än berörda maktförhållanden måste föra fredligt inriktade samtal under tryck av vårt gemensamma och ödesmättade klimathot som kommer allt närmre.
Att det Ukrainska folket oskyldigt betalar ett högt pris för detta eventuella uppvaknande är en fruktansvärd tragedi i sammanhanget.
För övrigt är det inte enbart detta stormaktskrig som pågår och drabbar och då inte minst mycket fattiga länder varhelst när dessa globala maktanspråk vill utöva inflytande över exempelvis betydande råvaruresurser för tillverkning i denna hysteriska värld av varukonsumtion.
Kom ihåg att inget av dessa intressen att äga kontroll kan berömma sig som alltid vara alla goda gåvors givare. Dessvärre alltför många dåliga exempel i ganska nära tidsrymd talar mot detta.
Att påminna om vem som varit den största syndaren är ganska meningslöst annat än att övergreppen måste stämma till eftertanke för framtida generationers livsdugliga och humana samhällen.
Enkelt sagt, men va f-n, snart måste någon börja föra samtalet, när klockan har passerat fem i tolv.
Det är ju vanliga människor av kött och blod vi förväntar oss genomföra detta ansvarsfulla uppdrag till något meningsfullt som blir hållbart att tillämpa framöver.
Jag tycker att motionärerna är naiva. Folkrätten kan ju inte vara ett ensidigt ansvar. Vad jag vet har USA brutit mot folkrätten under hela sin existens, ofta i sällskap med sina allierade. Ryssland är inte i Ukraina av imperialistiska skäl, vilket däremot USA är. Ryssland har försökt med diplomati vilket avvisats. Motionärerna tycks bortse från den stora bilden.
Den här artikeln ger en bra bakgrund till mycket.
Det är förvånande att begreppet ”imperialismen” används så okritiskt. ”Imperier” drivs av mäktiga inre krafter och strävar efter mer, mer yta, fler vasaller och undersåtar (ska inte recensera ”Imperialismen som kapitalismen högsta stadium”).
Ryssland har efter Sovjets (”imperiets”) kollaps försökt överleva allsköns kriser och centrifugala krafter. Det är svårt att se att ett land vars ekonomi grundar sig i export av råvaror, vars basindustrier inte har återhämtat sig efter debaklet på 1990-talet, skulle kunna betraktas som ett imperium vilket per definition kräver aggressivitet och expansion. Var som rör sig i det ryska ledarskapets huvud kan vi med säkerhet inte veta så mycket om, men det är svårt att se den expansiva kraft som kännetecknar växande imperier. Fallet – delandet och styckningen av URSS – skiljde sig markant på de våldsamma perioder som brukar karaktärisera imperiernas fall.
En annan reflexion gäller hela det idéuniversum som vi alla lever i. Det är idag svårt att sära på vad som verkligen är allmänmänskliga, allmängiltiga, bestående framsteg inom juridik/ideologi (mänskliga rättigheter, folkrätten, humanitär rätt, FN:s apparat regler och verklig fungerande, m fl) och vad som är specifikt för den ideologiska värld (västerlandet) i vars vatten vi simmar och vars luft vi andas. Det var kanske inte så dumt av Chou En-lai att säga att det är för tidigt för att bedöma den franska revolutionen.
Det korta svaret på Knut L:s fråga i rubriken är att det vore en bra start.
Lite längre sagt av en som på tvivelaktiga grunder kallats för Pol Pot-anhängare, är att det faktiskt för många var oproblematiskt att fördöma den vietnamesiska invasionen av Kampuchea och på samma gång diskutera perioden 1975-1979. Ställningstagandena den gången var långt mer nyanserade och öppna än vad som i efterhand har framställts.
Det vet Knut om någon eftersom han 2018 förtjänstfullt scannade och publicerade en längre inlägg i frågan från en numera svårtillgänglig utgivning från 1983.
För att anknyta till min egen summering av Pol Pot-perioden för 40 år sedan som Knut lyfte fram 2018, så kan Ukraineinvasionen inte förstås utan att väga in Natos löfte till Ukraina om medlemskap 2008. Då var Krim ännu inte annekterat och Sevastopol låg där Sevastopol hade legat sedan ett par sekel. Hur Nato-deltagarna tänkte den gången, och inte minst vad dagens kommentatorer föreställde sig skulle ske med den ryska flottbasen innesluten i Nato är en fråga som jag har försökt ställa i flera sammanhang, utan att få svar.
Skulle det ha förhindrat mig att rösta ja till Hedda Ekerwalds motion till FiB-stämman, om jag hade varit medlem?
Inte alls.
ANGÅENDE SKAMLIGT STÄLLNINGSTAGANDE
Sajten alliansfriheten.se citeras i början. Personerna bakom den läser säkert här, så jag passar på att till dem lämna ett förslag.
I december 2021 lämnade Ryssland till USA och Nato förslag i säkerhetsfrågor.
USA och Nato avvisade förslaget. Det gjorde skamligt nog också alliansfriheten.se. De skrev ”Peter Hultqvists allvarliga kritik mot förslagen är välmotiverad. […] Förslagen är oacceptabla …”
Tvärtom lade Ryssland fram förslag för avspänning, och de borde ha stötts reservationslöst.
FÖRSLAG
Jag besöker sällan webbplatsen alliansfriheten.se och vet därför inte om uttalandet har dragits tillbaka eller korrigerats på något sätt. Om inte, föreslår jag att alliansfriheten.se backar från uttalandet och ber om ursäkt.
Man skall också veta att stämman antog en handlingsplan där en av uppgifterna för föreningen är att Folket i Bild/Kulturfront efter förmåga skall verkar för att skapa en opinion i Sverige för ett stopp av svenska vapensändningar till Ukraina och en diplomatisk och fredlig lösning av kriget.
Kriget i Ukraina har utvecklats till ett krig som riskerar leda till en konfrontation mellan Nato och Ryssland och i sin förlängning till ett kärnvapenkrig. Kina, Indonesien, Indien, Brasilien är exempel på länder som kräver en fredlig lösning av kriget. I Tyskland har det bildats en fredsrörelse som februari i år i Berlin genomförde en fredsdemonstration som samlade uppemot 50.000 deltagare. Inom det tyska socialdemokratiska partiet har det cirkulerat ett upprop som bland annat kräver att den tyska regeringen skall verka för en diplomatisk lösning av kriget. Uppropet har undertecknats av namnkunniga personer som Peter Brandt, historiker; Reiner Braun, Internationella fredsbyrån; Reiner Hoffman. Tidigare ordförande för DGB (motsvarande LO) och Michael Müller, borgmästare i Berlin.
I de bästa av världar skulle kriget aldrig ha startats och Ryssland lämnat Ukraina. Kriget i Ukraina är som jag ser det ett framprovocerat krig av USA/Nato och ett ombudskrig mellan USA och Ryssland även om det naturligtvis också finns ett genuint motstånd mot den ryska invasionen bland den ukrainska befolkning. Det är ett krig där ukrainska soldater får offra sina liv för Västs krig mot Ryssland. USA döljer inte heller att avsikten med kriget är att skada Ryssland.
Om vi skall utgå ifrån vad som är bäst för ukrainarna så vore det att den ukrainska och ryska regeringen sätter sig ner och förhandlar fram ett stopp för kriget. Det är ingen längre som på allvar tror att Ukraina med Väst-hjälp kan besegra Ryssland. Det innebär att ju längre kriget pågår desto större del av Ukraina kommer Ryssland att lägga under sig.
Men det är ju inte bara Ryssland som kapar åt sig delar av landet utan risken är ju stor att också Polen, Ungern och Rumänien vill ha sin del.
Som det står i handlingsplanen så går skiljelinjen internationellt och i Sverige idag mellan dem som vill ha en fredlig lösning och de som vill fortsätta kriget till siste ukrainaren.
Ernesto Katzenstein har ett antal svepande formuleringar – eller kanske vi ska säga frågeställningar – om ”imperialismen”. Hans frågor är i grunden intressanta och borde diskuteras. Här tar jag dock bara upp det ”välkända” citatet av Kinas förre utrikesminister Zhou Enlai (1898–1976) om den Franska revolutionen, nämligen att det var för tidigt att bedöma dess historiska betydelse.
Sa Zhou Enlai verkligen så? Och i så fall, vad menade han?
Historiska citat kan vara farliga. De kan lätt bitas; i synnerhet om bakgrundshistorien är oklar och få egentligen vet något om källan.
Ett klassiskt exempel på ett lömskt citat är det som tillskrivs drottning Marie Antoinette som, när Paris fattiga kvinnor upprört klagade på bristen på bröd, påstås ha sagt:
– Om de saknar bröd kan de väl äta kakor.
Men några historiska belägg för det uttalandet finns inte. Det stämmer inte heller särskilt väl med vad vi i övrigt tror oss veta om den franska drottningens personlighet.
När det gäller Zhou Enlais omdöme om den franska revolutionen verkar dock källan trovärdig. Det är den amerikanske diplomaten och författaren Charles ”Chas” W Freeman Jr, född 1943. På grund av sina kunskaper i kinesiska fungerade han som ledande tolk i president Nixons delegation vid besöket i Kina 1972. Nixon hade informerats om att den kinesiske utrikesministern hyste ett stort intresse för Frankrikes historia. Kanske för att visa artighet mot sin värd frågade Nixon vid något tillfälle Zhou Enlai hur han såg på betydelsen av den Franska revolutionen idag?
Det mesta tyder på att Zhou Enlai missuppfattade frågan, och trodde att den gällde den betydligt mer näraliggande studentrevolten i Paris 1968. Om episoden har Freeman sagt: “I distinctly remember the exchange. There was a misunderstanding that was too delicious to invite correction.”.
Med andra ord: man låter inte Kinas utrikesminister förlora ansiktet genom att slå honom på fingrarna om en banal missuppfattning.
Barnslig logik
När den som blir
angripen med hugg och slag
vädjar man då till denne
att inte försvara sig?
När jag läser denna artikel, och kommentarerna till den, minns jag naturligtvis att jag blev censurerad för något år sedan. Redaktören gillade inte en kommentar jag hade om just alliansfriheten.se. För min del tyckte jag att läsare av lindelof.nu själva skulle kunna få ”läsa lusen” av mig. Sådana ”lusavläsare” saknas ju inte på lindelof.nu.
Peter P!
En klockren kommentar. Håller helt med!
Regel nummer ett bland Putinapologenterna (inklusive JF) är: fråga aldrig vad det ukrainska folket vill, och helst umgås aldrig med ukrainska människor. Det stör uppfattningen om Putin.
Jag har noterat hur unga ukrainska kvinnor dykt upp i serviceyrken i Stockholm. De pratar redan bra svenska, nästan utan brytning.
Jag tror att man måste slå fast en grundläggande sak. Kriget i Ukraina är ett krig emot imperialismen i väst.
Det går säkert att hitta exempel på imperialism även i öst, men inget som kan jämföras på samma dag med det som dom gamla kolonialstaterna i väst har utvecklat.
Den rikedom och dom mäktiga kretsar som växte fram i väst ur plundringen av tredje världen är fortfarande arvegodset och grunden för dagens makthavare i vår del av världen.
Välståndet i väst är således ett resultat av stöld, krig, slaveri, lögn, rasism, arrogans och bedrägerier i en omfattning som saknar motstycke i världshistorien.
Även om man måste fördöma Rysslands invasion för sin grymhet och brist på respekt för människors liv, så blir kravet ”Ryssland ut ur Ukraina” en de facto uppställning bakom dom gamla kolonialstaternas stölder, krig, slaveri, lögner, rasism, arrogans och bedrägerier. I praktiken ett stöd för dom mest brutala och omoraliska krafter som djurarten människa har lyckats producera.
Verkligheten ställer oss självutnämnda moralpredikanter i väst mot väggen i Ukraina.
Vi tiger när USA mördar 100 gånger fler civila i Irak, för så stor är skillnaden, men skriker som grisar när Ryssland krigar i Ukraina. Vi tiger när USA bryter mot internationell lag, men sanktionerar Ryssland så att våra egna ekonomier går under när dom bryter mot folkrätten. Vi åtalar Putin via ICC för att Ryssland evakuerar ukrainska barn ur stridslinjen, men håller käft när USA öppet erkänner att dom har mördat 500.000 barn i Irak. Exemplen kan lätt mångfaldigas.
Slutsatsen är att västvärldens ledare saknar alla former av moral, medmänsklighet och empati. Dessa begrepp används enbart som politiska slagträn emot imperialismens fiender.
Skall verkligen fredens krafter låta sig luras till att delta i detta stinkande skådespel?
En befogad fråga
Ja! Frågan är ”verkligen om fredens krafter (ska) låta sig luras” av Rysslands ”grymhet och brist på respekt för människors liv” – för att låna några ord av Anders Åberg.
Som liten parantes vid sidan om ämnet, viktigt att bli påmind om en ganska vanlig och allmän inställning som föregick vårt EU-medlemskap, vilket innebär att många med mig röstade för att Sverige skulle bli medlen i EU med freden som främsta argument.
Och nu söker vi helt plötsligt tillhörighet i en organisation som indirekt deltar i ett öppet Europakrig. Minns också att medlemskapet föregicks av omfattande folkbildningsambitioner i form av studiecirklar och öppna debatter där bland annat SR och SVT stod för en positiv inställning till att göra den typ av programutbud.
Men, men- tider förändras och med betraktelse utifrån min livslånga erfarenhet vill jag påstå att vår folkrörelsedemokrati har snarare avvecklats än utvecklats.
Så till ämnet.
Hur man än vrider och vänder på kriget i Ukraina och dess orsak, måste blickarna också riktas bakåt och där upptäcka västvärldens korståg över världens alla hörn för att söka herravälde samt därtill kontroll över produktionsresurser där exploatering av såväl människans arbete som rika råvarutillgångar ingår. Så har skett med ambitioner att bygga kontroll med alla till buds stående medel och då inte sällan i modern tid med total överlägsen vapenmakt som lämnat spår av ofantligt stor förödelse och oräkneliga dödsfall av oskyldiga människor.
Vill också påminna om boken Kung Leopolds Vålnad, en beskrivning vad som hände för drygt 100 år sedan (inte längre än så!), om en västerländsk maktmänniskas förmåga att tillämpa obeskrivlig primitiv människosyn i ett land på en annan kontinents värnlösa människor.
Det är delvis exempel på hur västvärlden visar sitt ursinniga koloniala begär att erövra världen och belasta vår planet till sin yttersta smärtgräns av lidande vilket också drabbar i första hand dom mest svaga och utsatta människorna.
I det sammanhanget kan man möjligen delvis söka konfliktens spår på Ukrainsk mark, där folket dessvärre får betala ett fruktansvärt högt pris. Är vad där sker folkets yttersta vilja? En svår fråga att svara på med tanke på vad rädsla gör med människans yttrandefrihet.
Inte ens här hemma i detta fria land finns utrymme att betrakta denna konflikt med fredliga ögon utan att bli stämplad som medlöpare till Rysslands krigföring. Till indirekt visad stöd för detta synsätt har Socialdemokraterna ställt sig bakom genom att bekräfta krigets ambitioner och därmed lagt munkavel på hela dess rörelse som medför att Moderater och Sverigedemokrater styr vår interna utrikes- och försvarsdebatt.
I min värld med utblick från en horisont som inte skiljer sig nämnvärt från andra människors i grunden moralbegrepp vill jag betrakta vad sker vara ett ödesmättat vägskäl för vår civilisation. Alltför mycket står på spel om man inte från båda stormakters sida söker en lösning med samtalston för fred framför en total katastrof, vars läkningsprocess ingen kan överblicka. Och då inte minst söka möjligheter för att förhindra vårt eget ofattbara självskadebeteende samt viktigare än någonsin med respekt för efterkommande generationers självklara rätt till ett värdigt liv på denna vår enda Planet.
Peter P!
En klockren kommentar. Håller helt med!
Regel nummer ett bland Putinapologenterna (inklusive JF) är: fråga aldrig vad det ukrainska folket vill, och helst umgås aldrig med ukrainska människor. Det stör uppfattningen om Putin.
Jag har noterat hur unga ukrainska kvinnor dykt upp i serviceyrken i Stockholm. De pratar redan bra svenska, nästan utan brytning.
Regel nummer två är: uttryck aldrig uppskattning för hur Ukraina lyckats motstå det som vi den 24 februari 2022 trodde var världens näst starkaste militärmakt.
Regel nummer tre: negligera helt ryssarnas brutala övergrepp mot civilbefolkningen. Det är visserligen korrekt att Rysslands soldatesk ännu inte överträffat de fruktansvärda övergrepp min frus ukrainska familj utsattes för 1941-45 (min frus moster dog svårt alkoholiserad 50 år gammal, med ett liv förstört av den massvåldtäkt tyskarna utsatte henne för när hon var 15 år, samtidigt som hennes hemby brändes ned med kvinnor och barn instängda i en lada).
Ryssarna kommer in som god tvåa i det brutala övergrepp som det ukrainska folket utsätts för. Putins inställning till ukrainska människor skiljer sig inte ens gradvis från Hitlers.
Zelensky valdes för att han gick lovade att skapa fred i landet, så att ukrainarna inte tillfrågats är väl inte helt korrekt. Eftersom Zelensky ställt in nästa val är uppenbarligen intresset för att fråga ukrainarna inte så stort därifrån.
Det är inte lätt att förstå sig på händelseförloppet som ledde till det fruktansvärda kriget i Ukraina (en tautologi, alla krig är fruktansvärda, även de ”rättvisa krig” som självförsvar krig är. I alla krig begår alla sidor övergrepp).
Bland det klokaste som jag har läst finns Richard Falks analys att det i själva verket pågår det tre krig.
Först, Ryssland invasion, andra, det proxykriget som USA för mot Ryssland (en hög amerikansk politiker har sagt: ”vi ska kämpa detta krig till sista ukrainaren”) och till sist ett inbördeskrig mellan östra och västra Ukraina, som bröt ut 2014. Volodimy Zelensky vann valet med parollen att han skulle göra slut på kriget i Dombass även om han måste göra ett avtal med självaste djävulen.
Mats L
”Putinapologenterna”, varför denna oseriösa och enformiga vilja att sprida tillmälen? Vad jag kan se finns här inga som försvarar Putin.
Krigets orsaker måste förklaras och anstiftarna fördömas. För att göra det måste man studera och värdera historiska fakta.
Du gör motsatsen. Du undviker nogsamt alla fakta som inte passar dina förutfattade meningar. Du bygger din uppfattning på fikasnack med släkten och grannarna och kommer med irrelevant strunt om Ukrainska kvinnors språkkunskaper. Sedan hittar du på pubertala tillmälen åt alla som inte håller med dig.
Jag skulle kunna hitta på tillmälen om dig, som dubbelmoralens väktare eller imperialismapologet, men vad tjänar sådant till?
Är det inte bättre att iallafall försöka föra en saklig diskussion om dom tillgängliga fakta som finns?
Så snälla Mats L, sluta referera till kaffekalas med släkten och löst prat med grannarna och sluta med dina barnsliga tillmälen.
Vi befinner oss på tröskeln till det tredje världskriget och vi måste tillsammans göra allt vi kan för att undvika att det bryter ut på allvar.
Tilläggas kan att alla som skriver här bör uppmärksamma den närmast sanslösa skillnaden i respekt för yttrandefriheten som tillämpas här jämfört med överhetens egna s k demokratiska medier. Kolla in kommentarsfältet här så fattar ni vad jag talar om.
Det ensamt är skäl nog för oss att försöka vara seriösa och faktabaserade i våra inlägg.
Besinning!
Det finns mycket gott att säga om lindelof.nu och ont om DN:s m fl nyhetsrapportering. Men var försiktig med era jämförelser. DN har 1,2 miljoner dagliga läsare. De kan omöjligt upprätthålla samma debattmöjligheter. Om man bortser från rent partipolitiskt färgade åsikter om DN och andra mediers nyhetsrapportering är den i vart fall mindre obalanserad, partisk och vinklad än artiklarna och debatterna här.
En uppmaning till alla kritiker: varför inte här publicera alla era refuserade debattartiklar och insändare? Glöm inte att uppge datum!
Peter P och övriga!
Utmärkt idé. Skicka era debattartiklar som refuserats av DN eller andra stormedier. De kommer att behandlas på samma sätt som allt annat som publiceras här.
Peter P.
Visst finns det mycket gott att säga om den lindelof.nu, men det goda du säger om DN är 100 procent fel.
Jag har försökt debattera där länge, men blev till slut blockad på obestämd tid och nu har dom stängt av kommentarsfältet helt. Jag tror att ingen av den redaktionen skriven artikel om Ryssland eller kriget i Ukraina har publicerats utan att först ha godkänts av CIA. Så makalöst illa ser det ut. Inget är för ointelligent eller för efterblivet för att inte publiceras om det är negativt för Ryssland, vilket bekräftar min misstanke om att CIA har degenererats kraftigt på senare år.
Den länk jag skickade i mitt förra inlägg går till GP, som spelar i samma liga som DN, även om GP oftast är en aning försiktigare i sina spekulationer.
På bägge tidningarna härjar det motbjudande lilla skitföretaget ”Ifrågasätt” som moderator. Det varierar med olika personer som det ser ut, men ibland blir alla mina inlägg censurerade och det utan att bryta mot kommentarsreglerna mer än någon annan. Om du kollar på länken så ser du att kommentarsfältet om Ukraina ser helt galet ut.
Stora medier i västvärlden förefaller numera vara helt i händerna på den USA-baserade nyliberala maffian som styr både krigsindustrin, läkemedelsindustrin, bankerna och mediekoncernerna.
Vi serveras nu ”nyheter” av samma krafter som lurade skjortan av hela världen om Saddams massförstörelsevapen, som ansåg att 500.000 döda Irakiska barn var ett rimligt pris att betala för att bli av med Saddam och som dödade närmare 1 miljon civila i sitt olagliga krig i Irak.
Att: Anders Åberg, mfl
Om den politiska relativismen
Om och om igen anförs välberättigad kritik av västvärldens grova och systematiska brott mot mänskligheten. Över de många miljoner människor som utnyttjats, förtryckts, lidit och fallit offer för brutalt våld. Men är det en politisk eller principiell kritik, grundad på värderingar om alla människors rätt till ett liv i fred, frihet och demokrati?
Jag tvivlar. Många ger sken av att ha en principiell grund för sin kritik, men kvantifierar och relativiserar brotten mot mänskligheten. För att tala klarspråk: västvärldens många förkastliga brott får ursäkta brott begångna av andra, om de alls ges nån betydelse.
Ofta är det gårdagens kommunister, proselyter till Rysslands och Kinas kommunistiska partier som gör sig skyldiga till sådant. För min del tror jag inte att det vare sig är okunskap eller glömska som är förklaring till att de två ländernas grova förbrytelser mot sina egna medborgare tigs ihjäl eller relativiseras och i värsta fall ursäktas.
Nu är det upp till var och en att själv välja sin livsåskådning, principiella värderingar och politiska vägval. Men somligas politiska trovärdighet är inte stor.
Mats Larsson!
Jag förstår mycket väl att många ukrainare vill se att Ryssland drivs ut från Ukraina. Det är fullt försåtligt att om ens land blir angripet att man vill se dom kastas ut.
Men den frågan du bör ställa dig: är det realistiskt? Som det nu ser ut så klarar inte Ukraina av att besegra Ryssland på egen hand och Väst kan inte längre förse dem med vapen. De har haft en offensiv i två månader med stora förluster i soldater och krigsmateriel. Så det ser inte speciellt realistiskt ut att de skall lyckas besegra Ryssland. Att då som du verkar vilja att slåss till sista ukrainaren är ju direkt skadligt för Ukraina. Jag vill säga, direkt cyniskt.
Du bör ju också reflektera över varför Nato inte gick med på att släppa in Ukraina i Nato trots att detta hade man lovat dem.
Väst använder Ukraina för att bekämpa Ryssland till ett stort lidande för ukrainarna. Det fanns möjligheter till fred i april 2022 men USA och Storbritannien ingrep och stoppade förslaget. Tidigare talespersoner för USA:s internationella relationer säger i Foreign Affairs september/oktober 2022 att de ryska och ukrainska förhandlarna verkade ha kommit överens om en preliminär interimsöverenskommelse. Putin skall i ett uttalande ha sagt att en överenskommelse var nära. I överenskommelsen ingick att Ryssland skulle dra sig tillbaka till de positioner man hade den 23 februari, d v s vill säga lämna Donbassregionen men inte Krim. I utbyte skulle Ukraina lova att inte söka Nato-medlemskap. Nu har Ryssland lagt beslag på fem regioner och risken är stor att det kan bli fler.
Den turkiske utrikesministern säger den 21 april 2022 till Daily News att ”det var Nato som ville förlänga kriget i Ukraina för att försvaga Ryssland.” ”Dom bryr sig inte om situationen i Ukraina.”
Att detta var syftet med att avstyra fredsförhandlingarna i Istanbul bekräftar den amerikanske försvarsministern Lloyd Austin den 25 april 2022 i Polen på en fråga från journalister vad USA:s mål i Ukraina var: ”Vi vill se Ryssland försvagas till den grad att det inte kan göra de saker som det har gjort när de invaderar Ukraina.”
Peter P!
”är det en politisk eller principiell kritik, grundad på värderingar om alla människors rätt till ett liv i fred, frihet och demokrati?”
Mycket bra fråga och om du hade läst ordentligt så hade du insett att det var precis den jag ställde i mitt inlägg.
Stöder man dom värsta massmördarna sedan WWII, läs USA, samtidigt som man påstår sig vara upprörd över Rysslands krig i Ukraina så är det utan minsta tvivel en politisk kritik.
Ingen ärlig människa kan bli mer upprörd av att kriget i Ukraina har skördat runt 9.000 civila offer, enligt FN, än av att USA:s krig i Irak skördade 1.000.000 civila offer, enligt Wikipedia.
Notera den helt häpnadsväckande skillnaden, minst 100 gånger fler civila offer i Irak och då är vad jag tror inte dom 500.000, av i huvudsak sanktioner, dödade barnen medräknade.
Hoppas att dom siffrorna sjönk in Peter.
Ingen normalt begåvad människa kan tro att USA som så lättvindigt mördar miljontals människor och bryter mot internationell lag stöder Ukraina av solidaritet och medmänsklighet. Orsaken måste helt enkelt vara någon annan.
Flera av oss har försökt ge en faktabaserad förklaring till detta, men av någon anledning verkar inte alla ens vilja reflektera över fakta i den här frågan.
Sedan har jag och vad jag kan se dom flesta andra som kritiserar USA:s proxykrig i Ukraina också kritiserat Putins invasion.
Vi har en situation där jag och många andra argumenterar för omedelbar fred och således intar en principiellt kritisk hållning till krig.
På andra sidan har vi dom som argumenterar för mer vapen, mer krig och uppställning på samma sida som imperialismen i väst och således då intar en politisk hållning där massmord och brott mot internationell lag bara kritiseras när USA:s fiender står bakom.
”somligas politiska trovärdighet är inte stor.” sa du visst och där håller jag helt med dig.
Jan F!
Den dagen jag får signaler från Ukraina att de är beredda att förhandla, så kommer jag naturligtvis att ställa mig positiv. Men just nu får jag inga sådana signaler, trots att min fru har daglig kontakt med släkt och vänner i Ukraina, och känner personer som stupat vid fronten.
Hon har redan besökt Ukraina ett par gånger sedan kriget började och fler resor är planerade.
Kriget 1941-45 lever fortfarande starkt i många ukrainska familjer, hela Sovjet-Ukraina var ockuperat av Hitlertyskland. Jag tror att detta påverkar deras inställning. Kanske svårt att förstå om man lever i ett land som inte varit i krig på drygt 200 år. Det räcker med att åka till Finland för att förstå skillnaden.
Ukraina har redan vunnit en viktig seger, nämligen sin frihet. När Putin i början av kriget uttalade att den ukrainska statsledningen bestod av ”en kriminell liga av nazister och narkomaner” var det uppenbart att han skulle byta ut den mot en ny statsledning som skulle existera på spetsen av ryska bajonetter. Nu blev det inte så, och redan detta var en seger för Ukraina.
Det land som verkligen tjänar på kriget är Kina. Ett försvagat Ryssland är nu helt beroende av Kina som storkund till gas och olja och Kina kan förhandla till sig förmånliga rabatter. Ingen tror väl att Kina bedriver en altruistisk verksamhet.
Jag är inte medlem av FiB/K och kan därför bara helt hålla med alliansfriheten.se:s uttalande om FiB-stämmans beslut. Knut L låter uppriktig oroad och kallar FiB-styrelsen ”svag”. Jag vet att ett par verkliga FiB-veteraner lämnat föreningen. Jag var själv prenumerant under ganska många år, men känner nu ingen lust att läsa tidningen. När man så uppenbart gör avsteg från en av sina två lätt-tolkade paroller så finns inte mycket kvar.
Slutligen en kommentar till Anders Å:
Jag har redan givit referenser till ett par böcker om Ukraina och det nu pågående kriget. Läs dem istället för att klaga på mig. På vilket sätt du arbetar för ett undvikande av ett tredje värlskrig är för mig höljt i fullständig dimma.
Mats L.
Så jag skall läsa böcker som du har valt ut istället för att klaga på dig. Kallar du det ett sakligt argument i en vuxen diskussion?
Normalt brukar folk som deltar i diskussioner vara kapabla att formulera egna argument, men det var visst inte din grej riktigt.
Det enda sätt jag kan arbeta för att undvika ett tredje världskrig är att så gott det nu går mitt i all censuren kritisera dom som arbetar för mer vapen och mer krig i Ukraina, plus att delta i demonstrationer för fred när tillfälle ges.
Vad gör du?
Mats L!
Du hänvisar ofta till din hustru och hennes släkt. Kommer hon från västra eller östra Ukraina? Lviv eller Donetsk? Har hon ryska eller ukrainska (eller polska, rumänska, ungerska eller kanske romani) som modersmål? Bara som ren sakupplysning, eftersom landet uppenbarligen är väldigt polariserat.
Rolf N!
Min frus modersmål är ryska, men hon förstår ukrainska och hennes vuxna söner pratar numera mest ukrainska. Hennes far och farbror är båda från Ryssland, och såvitt jag vet lärde de sig aldrig ukrainska. Efter kriget 1941–45, där båda deltog, lyckades de få tillstånd att flytta till Kiev, där de levde resten av sina liv (detta är en dramatisk episod, som jag inte tar upp nu. ”prapiska” var en viktig resurs för var man kunde bosätta sig i Sovjetunionen).
Min frus farbror nominerades av sina befäl för ”order slava av tredje graden”, efter fyra år på östfronten. Trejde graden, som knappt 3000 soldater tilldelades, hade givit honom samma privilieger som ”Sovetunionens hjälte” (vilket var otänkbart för vanliga fotsoldater).
Tyvärr hade han för låg utbildning för att komma ifråga, och han fick nöja sig med andra graden (vilket även det var exklusivt).
Rubriken på denna artikel är ”Måste man skandera ’Ryssland ut ur Ukraina’ för att vara antiimperialist?”. För att kunna svara på denna fråga måste man till att börja med ha en uppfattning om, en definition av, termen imperialism. Termen Anti, som betyder
mot, borde inte vara ett problem. Därmed har man den sammansatta termen Antiimperialism. En Antiimperialist borde därför vara en person som är mot imperialism; antiimperialism.
Eftersom en hel del av de som skriver på lindelof.nu inte kan svara Ja på den ställda frågan blir jag intresserad av hur man definierar imperialism.