Lenin och Gorkij på fisketur – Capri. (Konstnär okänd)
Maxim Gorkij räknas som en av de stora ryska författarna vid sidan av bl a Dostojevskij, Tjechov, Gogol och Tolstoy. Världsberömd blev Gorkij med sin självbiografiska trilogi som inleddes med Min barndom från 1914 och som följdes av Ute i världen från 1917 och Mina Universitet från 1923. Både Gorkij och Tolstoj var aktuella för Nobelpriset i litteratur. Maxim Gorkijs rykte komprometterades av att han i slutet av livet blev ordförande i det författarförbund som Stalin skapade. Där var den sociala realismen ledstjärnan och Gorkij smakdomare.
1934 hölls i Sovjetunionen en väldig mönstring av den radikala världslitteraturen i och med den författarkongress, där den ”socialistiska realismen” för första gången officiellt proklamerades under mottot ”Diktaren – själens ingenjör”. På podiet presiderade Maksim Gorkij, Michail Sjolochov, Pasternak, Alexej, Tolstoj och den fyra år senare avrättade Isvestijaredaktören Nikolaj Bucharin. Bland de utländska gästerna fanns André Malraux, Louis Aragon, Ernst Toller, Klaus Mann, Nordahl Grieg och Martin Andersen Nexö. Den svenska delegationen bestod bland annat av paret Moa och Harry Martinson, Marika Stiernstedt och Erik Blomberg.
Flera av de utländska författarna bl a Harry Martinsson reagerade mot den Stalinkult som rådde i det sovjetiska samhället och som även återspeglade sig under kongressen. Flera av de deltagande författarna tog också senare avstånd från kommunismen som Harry Martinsson och André Malraux. Andra blev stärkta i sin tro på det kommunistiska framtidssamhället som Moa Martinsson och Martin Andersen Nexö.
Maxim Gorkij hade dock tidigt nordiska kontakter. När Anders Zorn, Albert Engström och Axel Gallen Kallela sommaren1905 seglade i finska och baltiska vatten fick de en inbjudan till Gorkij som då bodde på Karelska näset i Terijoki (nu Repina). Den auktoritäre Zorn bestämde dock att inget besök skulle göras hos den ryske författaren.
Efter de revolutionära stämningarna och den politiska oron i Ryssland 1905 och vintern 1906 gick dock Gorkij i exil. Axel Gallen Kallela hjälpte Maxim Gorkij och hans vackra älskarinna Maria Andrejva att få en tillflyktsort i Finland innan de skulle ge sig vidare ut i Europa. Paret var eftersökt av tsarens hemliga polis, Ohranan. Författaren Bertil Gripenberg kom att på Kojo gård i Tammela, Tavastland, hysa den revolutionäre författaren. Gripenberg kunde också lite ryska. Gripenberg blev senare under inbördeskriget en ledande högeraktivist och oförsonlig motståndare mot det röda upproret. Tio år före dessa händelser kunde emellertid radikala personer ur båda ytterlighetsriktningarna umgås med varandra. Den gemensamma fienden för både finländarna och ryssarna var tsardömet.
Gripenberg beskrev Gorkij som en typisk ryss. Han älskade att tala. Han var full av optimism och säker på att revolutionen snart skulle segra även om de nu hade tillfälliga motgångar. Maria Andreja satt mest och hörde på och tittade beundrande på sin Maxim. Gripenberg gjorde följande beskrivning av Gorkij.
”Han var lång och mager och krokig med insjunket bröst och slapp hållning. Ansiktet var grågult, hyn sträv och oren, det tillbakastrukna håret flottigt och färglöst och ansiktsdragen grova och knotiga med platt näsa. Hans andedräkt luktade illa. Men de små, vattengråa ögonen hade en spelande, intelligent och godmodig blick och hela hans uppträdande var livligt och dramatiskt. Han berättade utomordentligt målande, väl och gärna. Hans tal röjde i hög grad samma berättartalang som på sin tid gjorde honom ryktbar som författare. Liksom så många ryssar hade han något hjärtligt och vinnande i sitt uppträdande. Han hade också både humor och patos. Med detta förenade han en alldeles förvånade, barnslig naivitet. Det var som om den mångerfarne revolutionären och landsstrykaren på något sätt stannat kvar i ynglingaåldern”.
Maxim Gorkij och hans sköna Maria stannade några veckor i Finland. Gripenberg konstaterade att i vardagslag var båda angenäma och trivsamma människor. Gorkij talade dock från morgon till kväll och hade en dogmatisk tro på att de lägre folkklassernas ädelhet och de högre klassernas fördärv. Han berättade också om sin ungdoms irrfärder och alla människor han mött.
Trots att Gripenberg långt senare i bokform berättade om sitt möte med Gorkij och då hade en helt annan politisk uppfattning än den revolutionäre författaren konstaterade han att Gorkij var en godhjärtad och välmenande människa. Det var nog människor av hårdare virke som ledde revolutionen i Ryssland 1917.
Beträffande hans unga älskarinna Maria Andrejeva ansåg inte Gripenberg att hon var någon representativ proletärkvinna. Hon klädde sig mycket elegant i svart sammet. Hon bar guldsmycken, pärlor och ädelstenar. Hon kom också från en gammal rysk-baltisk adelsfamilj och hade fått en fin uppfostran. I politiskt avseende verkade hon dock mera radikal och oförsonlig än Gorkij.
Gorkij och Maria Andrejeva skulle emellertid vidare ut i Europa. Den första etappen skulle i hemlighet ske via ångbåt från Åbo till Stockholm. För att de inte skulle upptäckas av tsarens allestädes närvarande polis låstes de in i en hytt på båten med beväpnad vakt utanför. I efterhand framgick att den ryska regeringen var mycket nöjd med det sätt som den besvärlige Gorkij hade lämnat landet. Man ville inte låta honom verka inom landet men det hade varit obehagligt för regeringen att häkta eller landsförvisa den världsberömda författaren.
Överresan till Stockholm gick utan problem. När de kom till Stockholm tycket de att det var en mycket vacker stad. Paret rusade runt i butiker och köpte allt de såg framförallt guldvaror och damkläder. I Stockholm kände man snart igen Gorkij som gick klädd i traditionella ryska kläder med lång päls och harmonikastövlar. Tidningsreportrar sökte upp den dåtida kändisen och ville intervjua honom om hans författarskap och situationen i Ryssland. Gorkij vägrade dock absolut att ge några intervjuer.
För att slippa alla nyfikna gav sig paret upp till Skansen. Eftersom paret befann sig i Stockholm på vintern var Skansen nästan folktom. Maxim Gorkij jublade då han såg björnarna som han matade med wienerbröd.
Maxim Gorkij och Maria Andrejeva fortsatte sedan med tåg söderut till Malmö och därifrån med färja till Tyskland. Den kände författaren var för första gången långt borta från Ryssland och han utbrast: ”Nu skall vi fira min befrielse ur tsardömets bojor”. Så firade sällskapet rejält på ryskt sätt med mycket alkohol.
Via Tyskland kom sedan Gorkij till Italien och Capri där han vistades mellan 1907–1913 under förvisningen från hemlandet. Han besöktes två gånger av själva Lenin. Han återvände dock till Ryssland efter revolutionen men kom sedan av hälsoskäl att vistas ytterligare en period i Italien (Sorrento) innan han återvände till den ”ryska världen” efter påtryckning av Stalin.
Maxim Gorkij dog 1936. Hans död är i likhet med mycket annat i Sovjetunionen vid den här tiden omgiven av dunkel. Det spekulerades i att han blivit förgiftad då han började bli obekväm för Stalin och sovjetregeringen. Hans födelsestad i Sovjetunionen bar länge namnet Gorkij, men har nu fått tillbaka sitt ursprungliga namn, Niznij Novgorod.
Tack för (åter igen) en spännande text om Ryssland, Finland och Sverige.
I boken Verklighet till döds (1940) skriver Martinson om sina upplevelser från författarkongressen 1934 i Moskva. Harry hade en imponerande demokratisk kompass. Varifrån kom den? Och varför hade inte Moa en sådan? Det kunde man skriva en avhandling om.
Ja Maxim Gorkij kan inte skyllas för hur han var skapt – varför denna nästan rasistisk beskrivning av Gorkij undrar jag, men det är väl inte Karlmans syfte tänker jag?
Det ser ut som intelligentian i början av förra seklet ägnade en hel del av sin tid i de stormiga tiderna att lägga sig i politiken. Arbetarförfattarna i Sverige är ett gott exempel och som åkte på litterära politiskt färgade resor till Sovjetunionen senare i mitten av 1900 talet till Östtyskland och den typen av socialistländer. Kampen stod mellan öst och väst. Det hetsade intellektuella att ta ställning. Med facit i hans kan man säga att av det hela idag har det blivit blott en tumme kvar och avsaknaden av författarinitiativ inom litteraturen begränsar sig till typ ”Salman Rushdi-frågor” och kampen mellan kristendom och islam krasst sett och med västliga politiska företcken.
Rolf K!
När jag läste din text och tittade upp på bokhyllan och där står en tjock volym, tyvärr oläst, med M Gorkijs 3 memoarer i en volym.
Men jag kan bjuda på filmatiseringarna av alla 3 av Mark Donskoy.
MIN BARNDOM
Gorky 1- Detstvo Gorkogo
1938 ??????? ???????? (Gorky’s childhood)(aud RUS sub EN)
En pojke växer upp i en liten by vid Volga med en hård
farfar och en klok och snäll farmor. Vi får genom hans
ögon se de möten, med allehanda märkliga karaktärer,
som han upplever under sin uppväxt . Filmen bygger på
en självbiografisk roman av Maksim Gorkij.
https://ok.ru/video/3472489450140
Tal: ryska
Text: engelsk
————————————————————–
? ????? 1938 / Gorky Trilogy 2: My Apprenticeship
UTE I VÄRLDEN
I del två i Donskojs Gorkijtrilogi fortsätter berättelsen
om unge Aleksej Pesjkov som här arbetar åt en
medelklassfamilj, officiellt som assistent åt arkitektsonen,
men mest med slavgöra åt modern. Han finner en fristad
i böcker han fått låna av en snäll kvinna, men blir till slut
utslängd av familjen och tvingas finna sin plats i världen
på egen hand.https://www.youtube.com/watch?v=-drVMYCE8rs
Tal: ryska
TEXT: Tryck på Fyrkant och sedan på Kugghjulet
och välj vilken text som passar.
———————————————————–
MINA UNIVERSITET
??? ???????????? 1939 / Gorky Trilogy 3: My Universities
Avslutande delen i Donskojs Gorkytrilogi. Aleksej Pesjkov
är för fattig för att betala sina universitetsstudier och tar
istället jobb som bagare.
https://m.ok.ru/video/1218352058728
Tal: ryska
TEXT: Tryck på Fyrkant och sedan på Kugghjulet
och välj vilken text som passar.
Gorkij mördades av höger-trotskist-blocket på direkt order från Trotskij i juli 1934. Uppdraget gavs till NKVD-chefen Jagoda som var en av huvudmännen i höger-blocket. Jagoda uppdrog åt två läkare Lev Levin och Dimitrij Pletnev att på medicinsk väg ta livet av Gorkij. Anledningen var att Gorkij ansågs stå för nära Stalin och ansågs försöka utvinna sympati för Sovjetunionen i västvärlden.
Sven-Eric H!
Menar du att ordern kom 1934 eller menar du att Gorkij dog då. Jag har lärt mig att han dog 1936.
Sven Erik H!
Harry Järv (1974) har en helt annan bild av Gorkijs död. Läs Frihet, jämlikhet, konstnärskap från 1974, Bo Cavefors förlag. Det var på Stalins order, skriver Järv. Gorkij dog 1936.
Karlman och Kotka!
Och Bertel (Obs! Inte Bertil) var hatisk mot det ryska. Bertel Gripenberg drogs alltmer till en världsbild formad av fascism och Lappo-rörelse. Så att hans beskrivning av Gorkij andas rasism är följdriktigt.
Men han, Bertel, var likafullt en stor finlandssvensk poet, som föddes i Ryssland och dog i Sverige och skrev om det finska uppvaknandet.
Förlåt jag var otydlig. Det var direktivet från Trotskij som gavs i juli 1934 under ett hemligt möte i Paris mellan Trotskij och rådgivaren vid sovjetambassaden i Berlin, Sergej Bessonov. Det här var vad Trotskij sa enligt Bessonov.
”M Gorkij står Stalin mycket nära. Han spelar en exceptionell roll i ansträngningarna att vinna sympati för Sovjetunionen bland den demokratiska opinionen i världen och särskilt i Västeuropa. Gorkij är mycket populär som Stalins nära vän och som ett språkrör för Partiets generella linje. Våra tidigare anhängare bland intelligentsian är i stor utsträckning under Gorkijs inflytande. Av allt detta drar jag slutsatsen att Gorkij måste röjas ur vägen. Framför detta direktiv till Pjatakov i den mest kategoriska form: Gorkij måste fysiskt likvideras till varje pris.”
Harry Järv kan knappast göra annat än uttrycka vad han själv tror och forskade mig veterligt inte i ämnet.
Rolf K!
Äger en oläst bok, bara skummat igenom, som har titeln: ”Obekväma tankar om oktoberrevolutionen” Liber 1983 med inledning av Melker Johansson.
Tidningsartiklar ur Novaja Zjizn 1917-1918. Om inte jag minns fel så befann sig både Lenin och Gorkij i Italienska övärlden samtidigt.
Känner du till eller läst den?
Frågetecknen i rubrikerna till mina 3 filmtips är orginalen på ryska om någon undrar.