Kom gärna med kommentarer skrev Knut Lindelöf för inte så länge sen, närmare bestämt de 13:e juni. Den inbjudan stod att läsa i ett inlägg här på bloggen, med titeln ”Höger mot vänster eller globalister mot nationalister”. Den är nog så viktig och därför värd att ta del av och diskutera.
Sammanfattning av kontentan i korta drag
Frågeställningen gäller ytterst huruvida den politiska höger-vänster-skalan bör i dagens läge fortfarande betraktas som aktuell – eller tvärtom förlegad. Knut, som själv härstammar från det han kallar den ”klassiska vänstern”, menar att det finns icke befängda grunder för att anse att den skalan ”förlorat sin betydelse”.
Vilka grunder då? Jo, saken är nämligen den att det finns folk, utifrån klart icke-vänster håll (men knappast dumskallar), som anser att den avgörande motsättningen idag (”den stora nya frontlinjen i Västvärlden”) har som kännetecknande skiljelinjen mellan globalism och nationalism.
Översatt till svenska förhållanden inför det stundande riksdagsvalet i september innebär detta att kampen kan sägas utspelas mellan å ena sidan globalisterna (dvs nästa alla etablerade partier, från M till V via C, L, KD, MP och S) och, å andra sidan nationalisterna, märkligt nog blott företrädda av ett enda parti, de knappast salongsfähiga Sverigedemokraterna på den yttersta högerkanten. Risken är stor, observerar Knut, att valutslaget kommer att utmynna i en riksdag ”med 30% nationalister” (antiglobalister med SD som landets största parti)” mot sju andra partier varav ”ingen når ens 20%”. Och det kan ju liknas vid en sprängning av höger-vänster-skalan. Ytligt sett.
Poängen i tankeställaren kan nämligen sägas vara en helt annan. Det besynnerliga, det rent av paradoxala i situationen är, som Knut skarpsynt påpekar, att ”den stora underströmmen bland västvärldens gräsrötter (inkl. Sverige) går mot att allt fler motsätter sig globaliseringen”, och mot urholkningen av ”det egna landets suveränitet och demokrati”. Hur galet och sjukt som helst! Det enda partiet som torgför dessa antikapitalistiska gräsrotsståndpunkter är det högerextrema SD…
Lite skarpskytte?
Om den frågan vill jag minnas att Jan Myrdal hade ett par insiktsfulla ord att säga. Det var 2014 i FiB/K. Saken gällde den gången det franska högerextrema Front National (nyligen omdöpt till Rassemblement national, Nationell uppslutning). Tonvikten i Myrdals skriftställning låg på det tankegods Front National plundrat hos vänstern. Inte undra på sen om arbetare i allt större omfattning röstar för detta FN/RN, dess paroller står ju i rak linje med sådant socialister och kommunister förespråkade för inte så jävla länge sen. (Jämför: 25% av LO:s medlemmar föredrar SD framför Löfven, enligt Aftonbladet den 11:e juni). (Detta då bortsett från de främlingsfientliga inslagen mm. hos FN/RN och SD.)
Myrdals skriftställning går att läsas här. Den översatte jag och postade i Belgien här. En annan som gjort en jämförbar iakttagelse är den tyske marxistiska filosofen Ernst Bloch. Kring 1933 under nazisternas framfart noterade han att deras propaganda hade till en början ”stulit den röda färgen” för att därefter stjäla gatan med det ”tryck den kan utöva” i form av demonstrationer och fanbärande tåg (Erbschaft dieser Zeit, Suhrkamp, 1962, översatt 2017 till franska, Héritage de ce temps, Klincksieck, men tyvärr inte på svenska). Det enda de inte plundrade var ordet ”proletär” men för övrigt kan kuppen beskrivas som ett ”bedrägeri vars byggstenar bestod av perverterade revolutionära slagord”.
Det tål att ordentligt granskas. Knut avslutar sitt inlägg med att säga han inte riktigt vet hur han i detta läge skall rösta (sak samma här) men nog viktigare med påpekandet att denna nya klyvning mellan globalister och nationalister ”borde stämma många vänsterpositionerade till eftertanke”. För att än en gång upprepa saken: hur har vänstern kunnat hamna i sådant läge att dess klassiska paroller blivit (i stor del) bestulna av de andefattiga på den högerextrema kanten?
Amerikansk hjärntvätt
Bra material i den frågan kan man inhämta hos den egyptiske marxisten Samir Amin. Född 1931, nästan jämnårig med Myrdal och fortfarande lika aktiv. Han har skrivit väldigt mycket (knappt något översatt på svenska tyvärr) samt verkat som rådgivare i planekonomi åt åtskilliga nybildade afrikanska regeringar efter avhängighetsvågen under sextiotalet. Om honom kan man tvivelsutan säga att han tillhör, för att använda Eisensteins träffande uttryck, ”den tänkande mänsklighetens avant-garde”.
Med anledning av World Social Forum 2006 i Bamako skrev han en lång text om de frågor vår senkapitalistiska tids politiska omgivning ställer för vänstern. Det är en bitvis dyster bild han upptecknar. Texten (franska) finns här. Samir Amin har egen blogg (franska, engelska, arabiska)
Jag tar och sammanfattar tankegången. Till att börja fastställer han det självklara, det vill säga att den ”faktiskt existerande kapitalismen” inte är ”hållbar” men också, märk väl, att utvägen därifrån kan gå både mot det bättre och det sämre, två vitt skilda möjligheter som båda bör hållas i minnet om man önskar tänka i dagsläget. Utvägen kan med andra ord dra både åt vänster och åt höger. Att Samir Amin givetvis arbetar med ett höger-vänster-skale-perspektiv behöver knappast understrykas.
Men som sagt, bilden är rätt dyster. EU? Ge upp allt hopp om förändring. Den är blott ”den europeiska luckan i det atlantiska projektet underställt USA:s hegemoni”. Inte undra på sen om de tongivande rösterna (radio, press, tv) utifrån EU har till uppgift att befästa som föråldrad (”mossig”) hela den europeiska politiska traditionen, samt klassanalysen, samt respekten för det nationella beståndet (till förmån av ”gentemot kapitalet maktlösa regionalismer, eller rent av etnokratiska konstruktioner typ baltiska, kroatiska, osv.”). Tja, inte bara utifrån EU, dylikt tjat hörs från alla håll, vilket kan sägas vara överbevisat av sammanhållning i dessa frågor mellan de sju etablerade partierna som nu sitter i startblocken. Och inte bara där. Denna ”amerikanisering” (för att använda Amins beteckning) av den nog så allmänrådande världssynen har även smittat antiglobalistiska rörelser, bland annat genom just ett avståndstagande från höger-vänster-skalan i dessa kretsar – vilket, för att tala med Knut, borde ”stämma till eftertanke”…
Erik Rydberg
Den 24:e juli läste jag på RT (Russia Today) ”Pro-EU crowd braces as Bannon unveils right-wing counterpart to Soros’ foundation”.
Det kan man jämföra med George Soros politik. På Wikipedia beskrivs hans uppfattning så här ”Soros är för globalisering, marknadsekonomi, demokrati, globala institutioner och generös flyktingpolitik. Dock vill han samtidigt ha regleringar av kapitalismen, inklusive den finanskapitalism han själv verkar inom. Soros har även donerat stora summor till olika filantropiska ändamål och till en lång rad organisationer.” Både Bannon och Soros är imperialister. De bryr sig naturligtvis inte en smul om fattiga bönder eller stigande klassklyftor.
En debatt på denna blogg under rubriken ”Höger mot vänster eller globalister mot nationalister” måste förstå detta. Ingen av den/de som i Sverige diskuterar frågan har någon arbetarrörelse eller folkrörelse av påtaglig numerär bakom sig och det glömmer vi ofta.
Men “den stora nya frontlinjen i Västvärlden” är vad jag kan se bara en illusion. Ingenstans i högerpopulisternas agendor finns några antikapitalistiska inslag, iallafall inte i Sverige. Även om SD skulle vinna valet och ta oss ut ur EU så rubbas inte globalisternas makt.
Det enda som troligtvis händer är att landets rasister får mer råg i ryggen och folk av annan etnicitet får bära skulden för globalisternas härjningar. Möjligen får vi också se ytterligare inskränkningar i pressfriheten och möjligheten att uttrycka sig kritiskt om hur vårt land sköts. Kanske också en fortsättning och utökning av angreppen på arbetsrätten, inskränkning av aborträtten, meningslösa satsningar på militären osv. Traditionell högerpolitik med andra ord, som enbart gynnar dom rikaste.
Allt har sin tid. Sovjet vann andra världskriget men USA snodde åt sig äran. EU var ett projekt för kapitalismen efter kriget och sågs kanske till och med av vissa idealister som progressivt och fredsbyggande. Den tiden är sedan länge förbi och vi ser följderna i dag. Ökad plundring och utarmning. Trump kommer inte långsiktigt kunna vända USA:s fall.
Vad gäller frågan om fientlighet mot diverse företeelser kan man fundera över språkbruket. Vi har främlingsfientlighet, homofobi, islamofobi mm. Men: Om jag fyller en bägare med vatten och det börjar rinna över och någon säger: fyll inte på mer nu! Är denne då vattenfientlig?
Forskning och vetenskap visar att mänskligheten är kommen från samma håll, f n anses Afrika vara vårt urhem. Att vara rasist blir då uttryck för total okunnighet och tjänar endast förtrycket. Att kalla folk som inte anser att migration löser de fattigas problem för rasister tjänar det globala kapitalet som orsakar staters sönderfall och ökad oordning.
Vad gäller kommande val i Sverige undrar jag om inte det bästa vore att bojkotta det. Jag har lagt märke till tendensen att ALLA partier säger: vad du än tycker; GÅ OCH RÖSTA! Alltså: beröva oss inte vår legitimitet! Personligen ser jag ingen skillnad på de riksdagspartier som ställer upp i höstens val. Den typ av rumpparlament som återstår efter nedsänkningen i EU har ingen makt och består i huvudsak av personer som tillfredsställer sina egna behov (ta bara en som Bucht). Min röst får de inte. För detta elände håller jag Socialdemokraterna i samarbete med högern och kapitalet ansvariga. Carlsson och Bildt alltså. Båda nu ärade s k statsmän. Närmast sakrosankta.
Leif: Mycket bra förslag. Hittills har cirka 1 % varit blanka röster. Tänk vilken tryckvåg det skulle gå genom det politiska establissemenget om den siffran ökade till 5%.
Bäste Leif!
Senaste gången jag röstade var på KFMLr. Det var på 70-talet. Så insåg jag vad det var för en sekt. Idag har jag sett att denna organisation har förändrats. Tidningen Proletären är idag en annan än den jag stod och sålde utanför Systemet i Högdalen. Men fortfarande kan den ha högst tvivelaktiga idéer, som att vara positiv till visst organisationsförbud.
Varför säger då alla partier ”gå och rösta”? Jo de vill ha legitimitet för sin begränsade demokrati. Det är en demokrati som saknar en av de viktigaste rättigheterna, rätten att på allvar kunna påverka sitt arbete. Den rätten har bara de som äger arbetsplatserna.
Dessutom är frågan om imperialism oerhört viktig för mig. Alla riksdagspartier (utom SD i ett fall) ställer tveklöst upp för svenskt deltagande i imperialistisk krigföring. SAP är idag helt integrerat i USA:s krigföring (via NATO) Här kommer också frågan om flyktingpolitiken in. Frågan verkar på en del bloggar vara ett getingbo. Nä, min röst lägger jag inte i höst.
Bertil C!
Normalt brukar 1% av rösterna utgöras av blanka. Tänk vilken signal det skulle sända om de detta år uppgick till 5%!
Anders P, du har rätt! Klart att jag skall rösta blankt, det borde jag tänkt på redan på 70-talet. ”En e då för dummer”!
Sverigedemokraterna har nazistiska rötter, Vänsterpartiet stalinistiska rötter, Moderaterna odemokratiska rötter. Varför inte lägga ner partierna och göra demokratiska partiomstarter via nya konstituerande kongresser?
Att dessutom efter alla socialistiska försöks misslyckanden insistera på att behålla en mängd vänsterpartier är ju patetiskt. Slå ihop alla till ETT vänsterparti från vänstersocialdemokratin och vänsterut. Det räcker.
Lägg gärna till Fi och Miljöpartiet också. Så blir det ett nationellt alternativ till globalkapitalismen att ta på allvar.
Hans N!
Men alla de där vänsterpartierna stödjer ju globalkapitalismen i större eller mindre utsträckning.
Tråkigt nog, valår och allt, så finns nog inte det partiet som har potential att leda oss valboskap till nästa fålla. Det där blir extra problematiskt då folk ändå vill ha något att rösta på. Vi är ju liksom uppfödda med tanken att vi måste delta i politiken precis så långt, men inte längre.
I avsaknad av verkliga alternativ kan det värsta bondfångarparti vi sett sedan ny demokrati skära pipor i vassen. Högerpartiet SD har t o m lyckats lura i en del vanliga arbetande människor att dom på något sätt skulle vara en motpol till dom multinationella företagen som styr den här planeten. Ingen har dock sett någon handlingsplan på hur detta motstånd skall organiseras. Detta är oerhört pinsamt för dom stackare som har gått på bluffen.
I den här märkliga situationen blir det enda som verkligen spelar roll att stoppa högerpopulisterna. Risken att dom visar sig vara rena fascister om dom får makt är överhängande och alla demokratiskt sinnade människor borde göra allt dom kan för att stoppa SD.
Anders Å!
Jag vill så gärna hålla med dig. Men det finns en lucka, precis som när det stormade i den svenska vänsternankdammen i samband med det amerikanska presidentvalet. Om du inte förordade H Clinton framför D Trump var du en renegat – överlöpare till fienden! Detta är en fälla. Jag önskar inte mer av gammal etablissemangspolitik som slickar Nato och EU där bak, svassar för USA m fl och raserar välfärden, rättsväsendet, försvaret, skolan, sjukvården, pensionerna, brandberedskapen och folkförsörjningen i kriser. Allt detta är lika mycket vänster som att stoppa ”högern”. Så, nog har även du ett dilemma…
Knut L!
SD står också för allt det elände du räknade upp. Även om dagens s k vänster i praktiken är nyliberaler och höger så måste vi iallafall inse faran med fascismen. Den faran representeras i dagens Sverige av just SD och i brist på realistiska alternativ till globalisternas nyliberala tokerier så återstår endast att försöka se till att det inte blir ännu värre.
Ibland får jag intrycket att många, även vissa bloggredaktörer, inte fattar vad fascism/nazism egentligen är för något och vilken dödlig fara detta utgör för ett civiliserat samhälle. SD kan inte kallas fascister idag, men tendenserna finns där och deras öppet rasistiska svans kommer att vädra morgonluft om SD får makt.
Hur tänker du att vi skall kunna rå på dom, utan någon organiserad arbetarrörelse värd namnet? Skall vi sätta vårt hopp till sossarna och moderaterna eller skall vi hoppas att sådana som AFA skall slå ihjäl dom?
Jag tror att vår enda chans är att stoppa dom nu, innan dom får tillgång till maktens redskap.
Det var intressanta kommentarer.
Som ett kort tillägg: vid sidan om Samir Amin, var Domenico Losurdo och Jean Salem, bortgångna detta år, tvenne vise män. I den 2013 utgivna Sagesses pour un monde disloqué (Visdomar för en värld out-of-joint), återges ett samtal som Salem hade med en kinesisk student (publicerat i Social Science Weekly, 2009, Shanghai) där Salem säger följande: ”Politiskt sett, är skillnaden med dagens kris och den frân 1929 att det finns idag ingen organisation värt namnet. Och inget klart alternativt perspektiv.” Kängan svider i dess ofrånkomlighet.
Vi har diskuterat Lars Bern förut. Här är en lång intervju som är mycket klargörande. Det enda han inte gör, som kan vara frånstötande för oss ”på vår kant”; är att inte ta avstånd från ”uppstickarna”. Men allt han säger håller jag med om. Vår demokrati är i långsam upplösning på sina kärnområden. Hur detta ska hanteras är alltså frågan. Att jag skulle vara okunnig om vad fascismen innebär är kanske sant, men det gäller förmodligen för alla som inte upplevt den personligen. Men det Lars Bern säger i denna intervju är närmast invändningsfritt – enligt mitt förmenande.
Visst Knut, men vad betyder det att Bern säger en massa bra saker och kritiserar alla utom SD och att han tillåter att hans kommentarsfält svämmas över av SD anhängare, men blockar andra, som t ex mig?
Vad gör SD annorlunda än dom andra partierna och allt det som Bern så riktigt kritiserar?
Är SD motståndare till storföretagens makt? Svar nej.
Är SD motståndare till Nato och USA;s krig? Svar nej.
Är SD motståndare till privatiseringar och besparingar i offentliga sektorn? Svar nej.
Det enda som på allvar verkar spela någon roll för dom är migrationsfrågan.
Eftersom den enda verkliga skillnaden mellan SD och dom andra, bortsett från det fascistiska ursprunget, är migrationsfrågan så måste den rimligtvis vara viktigast även för Bern. Då är vi alltså tillbaka till frågan om det är invandrarnas fel att storföretagen sänker sin egen skatt och plundrar våra välfärdssystem.
Skall vi ännu en gång luras att snacka etnicitet istället för klass som på 30-talet? Vad säger du Knut?
Anders Å!
Det känns faktiskt lätt befriande att diskutera med dig. Du tycker jag gör felaktiga bedömningar och jag tycker samma om dig. Ändå diskuterar vi sakligt utan otillbörliga tillmälen. För vi är ju överens i grunden om att både demokrati, nationellt oberoende och fred är det viktigaste. Det vi diskuterar är nog så svårt, men handlar om hur vi bör resonera angående vägen framåt, så att den inte leder till katastrofen.
SD liknar allt mer ett konservativt högerparti. Jag delar din oro för att de ska få makten tillsammans med Moderaterna. Tillsammans kan de ju närma sig en riksdagsmajoritet. Då kan vi få en främlingsfientlig högerregering, men fascistisk blir den inte. Jag tror inte heller risken är särskilt stor att de börjar skrota institutionerna som i Ungern. Men säker kan man förstås inte vara.
Kasselstrands AfS är ändå värre och öppet rasistiskt/kulturnationalistiskt. Han skyller hela dagens elände på 68-rörelsen ”som tog makten på 70-talet (inom alla partier) och som nu äntligen håller på att störtas”. Men många yngre är ohistoriska och har inga egna erfarenheter av 70-talet, så många kan säkert svälja detta grova bete. Men jag har svårt att tro att de får 4%.
Men, hotet mot demokratin ligger idag framför allt i att med repressiva metoder (lagstiftning med stöd av KP och AFA t ex) stoppa medborgare med oönskade värderingar (”fel värdegrund”). Det är grunden för ett totalitärt system med politiska fängelser.
Jag slutar där idag.
Läste just igenom kommentarsfältet i den artikel av Lars Bern du refererar till Knut. Där råder nu full uppslutning bakom AFS, SD är tydligen inte tillräckligt rasistiska längre. Gissa om Bern går emot?
Men Anders Å, du kan väl inte gå till kommentarerna för att bedöma huvudartikeln. Vad tycker du själv, det är den saken som måste komma först.
Knut L!
Nej, men jag är ganska säker på att man måste bedöma helheten för att förstå vad det handlar om.
Min kritik mot rasismen och framför allt mot Berns åsikter om klimatet ledde till att jag blev blockad, men ren propaganda och uppmaningar till stöd för SD och AfS godkänns utan invändningar.
Som tidigare påpekats så kritiserar Bern alla partier mycket obarmhärtigt, men sällan eller aldrig ett kritiskt ord om SD och AfS.
Kontentan blir att Berns blogg framställer SD och AfS som dom enda alternativen till dagens politik. Både du och jag vet att inget av dom två partierna har någon som helst handlingsplan eller ens vilja att gå emot dom multinationella företagens makt. Det enda dom tillför är ytterligare demokratisk opålitlighet, rasism och fascistoida tendenser.
Jag tror du är alldeles för formell här, gränsande till naiv.
Berns blogg är en ren propagandaplattform för dessa högerextremister.
Anders Å!
Vi önskar båda ett bevarande av vårt nationella oberoende, demokratin (och fortsatt yttrandefrihet) och ser globaliseringen (transnationella kapitalet) och Nato som hot. Om nu alla etablerade partier (sjuklövern – inklusive V – som AfS kallar dem) vill något annat; svassar för EU, USA och Nato, köper ett dåligt och dyrt amerikanskt robotsystem, rustar ner välfärden och vägrar se sin egen skuld till dagens situation – och där K och AFA hejar på globalisternas inskränkningar av demokratin – är alla vägar stängda. Något parti för dig och mig finns inte. Blankröstning är det enda vi kan göra för att åtminstone markera att vi vill ha fria val. Jag kanske är formell när det gäller demokrati och yttrandefrihet. Jag tror nämligen inte på några våldsaktioner på gatorna. Det om något spelar smygfascisterna i händerna. Om detta är att vara naiv så är jag även det.
Jag tror det förhåller sig så här med dig och mig: Du vill helst av allt, och med alla medel, bekämpa dem du ser som fascister/nazister, medan jag helst av allt vill bevara demokratin och yttrandefriheten genom att hålla mig inom lagens formella ramar. Det beror på att du i själ och hjärta är revolutionär socialist och jag är bara en ambivalent fibbare.
Men glöm inte alla viktiga saker vi faktiskt är överens om.
PS. Ser du TV-serien om Mandela? Man måste kunna enas i kampen…
Och…
kanske skulle man kunna säga så här? Demokratin hotas idag från två olika håll. Dels från de öppet högerpopulistiska och mer eller mindre rasistiska, nationalistiska eller rent fascistiska partierna och grupperna… Och dels från globlaisterna med alla sina resurser och grupper som vill riva alla gränser för att fritt kunna behärska allt större råvarutillgångar och marknader och som kallar sig demokratikämpar, men genomför ett kontrollsamhälle och snart kommer att slå fast en ”legal” värdegrund, alltså förbjuda oönskade åsikter…
Dessa två antidemokratiska riktningar kommer så småningom att förenas. Men ännu så länge tjänar de som varandras spottkoppar. Frågan är vem som är farligast för närvarande, vad man som demokratiförsvarare ska koncentrera sig på?
Knut L!
Socialist är jag inte, jag tror mer på marknadsekonomin än planekonomin, trots alla dess nackdelar.
Sedan tror jag inte att man kan bevara demokratin om man inte bekämpar fascismen och erfarenheterna från 30-talet, där vänsterfolk drogs in i en process där dom förvandlades till nazister förskräcker.
Naturligtvis är det ett problem att vi inte kan hitta några alternativ, men den politiska myllan gynnar ju fascistiska tendenser som då kan framställa sig som om dom vore alternativ, fast dom inte alls är det.
Frånvaron av alternativ är det som får mig att tro att det enda vi kan göra idag är just att avslöja högerpopulismen och deras propagandamaskineri och kanske då i synnerhet sådana som Lars Bern, som nog kan lura in vänsterfolk i högerfållan.
Motsättningen mellan globalister och nationalister kan mycket väl vara skenbar. Storföretagens tankesmedjor vet att teknikutvecklingen kommer att orsaka massarbetslöshet och utbrett missnöje. Då kan nog nationalisterna komma väl till pass genom att fokusera ilskan på folk av annan etnicitet och kanske skapa yttre hotbilder. Sådant brukar fungera för dom.
Sannolikt är både högerpopulisterna och nyliberalerna bara uttryck för olika taktik hos dom globala storföretagen.
Att bara titta på när potentiellt fascistoida högerpopulister i vanligt folks ögon framställer sig som en motpol till storföretagen anser jag vara en dödssynd av vänstern. Tyvärr håller ju detta på att lyckas, men nog bör vi kämpa emot så mycket vi kan.
Den största faran är och förblir fascismen/nazismen och det är den vi bör koncentrera oss på i nuläget. Det är den värsta organiserade ondska mänskligheten känner till och vi ser tydligt hur den håller på att kräla upp ur sina hålor nästan överallt.
Anders Å!
Henrik Arnstads stolpskott med en slags ”vetenskaplig definition” på fascism ska vi inte upprepa. Parti- organisationsförbud, eller ännu värre, förbud av ”odemokratiska” åsikter kommer att leda till ”humanitär” fascism. Den är på sikt farligare än den som eventuellt kan komma ut ur en koalition av nationalister och Moderater i riksdagen efter 2022.
”Det (fascismen/nazismen) är den värsta organiserade ondska mänskligheten känner till och vi ser tydligt hur den håller på att kräla upp ur sina hålor nästan överallt.” Det är åsikter som dessa som riskerar att få politiker att handla i ren panik.
Vårt enda vapen är fri debatt med de nya partierna.
Knut L!.
Att fascismen/nazismen är den värsta organiserade ondska mänskligheten känner till är ingen åsikt, det är ett historiskt faktum.
Om krav på organisationsförbud är rätt väg att gå är mycket tveksamt.
Jag har tidigare ställt mig positiv till förbud av öppet rasistiska organisationer, men jag blir mer och mer övertygad om att sådana krav nog kommer att slå tillbaka mot kravställaren. Det är i dagens situation svårt att tänka sig en sådan lagstiftning som inte också skulle drabba olika vänsterorganisationer. Vänsterns förmåga att påverka detta är nog ganska liten dock.
Så, visst fri debatt så länge det är möjligt, Jag har heller aldrig hävdat något annat i mina inlägg. Den debatten bör dock innebära att vi avslöjar högerpopulisternas bondfångeri och sätter lampan på deras fascistiska tendenser.
Knut vädrar i sin kommentar 1 augusti 20:59 sin oro för ett ”kontrollsamhälle [som] kommer att slå fast en ’legal’ värdegrund, alltså förbjuda oönskade åsikter…”
Någon gång i slutet av 60-talet lär någon svensk författare ha yttrat att han avundades de sovjetiska författarna. När de skrev något kontroversiellt så uppmärksammades det. Ja, det uppmärksammades så till den grad att polisen kom och haffade dem. I Sverige, liksom i resten av västvärlden rådde däremot tystnad, ”repressiv tolerans”.
Idag skulle jag nog föredra att polisen kom och haffade mig om jag skrev och gjorde något kontroversiellt. Ty det som snarare inträffar idag är att jag utsätts för ett massmediadrev med små eller inga möjligheter att försvara mig. Hellre en skenrättegång än ingen alls!
Överhetens, genom mediernas maktmanifestation bedrivs med ”pressfriheten” som skydd. Hur ska vi komma åt dessa fascistoida fasoner utan att rubba de demokratiska fri- och rättigheterna, varav pressfriheten är en viktig grundbult.
Anders Å beskriver bra vad SD står för och deras politiska ursprung som de försöker dölja.
För min del blir det att rösta blankt. Alla partier i riksdagen kan omöjligt återdemokratisera Sverige.
All makt och inflytande har landat i Bryssel och först när Sverige lämnat EU kan svenska folkets makt återtas till parlamentet. Bröd och skådespel eller politisk teater, så illa är det i vårt parlament.
Tyvärr är det nog också så att det i princip är omöjligt att lämna EU, se bara på Brexit. Att vi dessutom hela tiden följer USA:s politik, nu senast bekräftat med Patriot och Nato-medlemskap följer som ett brev på posten, gör det inte lättare vända utvecklingen.
Två kortare betraktelser som kan vara av intresse. Jag tar dem separat.
Nr 1 kommer från boken La nation contre les nationalismes (Nationen versus nationalismerna) skriven av akademikern Gil Delannoi (Presses universitaires de France, januari 2018) som, kortfattat söker hyfsa debatten (i synnerhet språket) kring nation/nationalism/osv. Han skriver där att vi har idag två ”globala styrkor” som ”utan ringa medel” söker avskaffa den ”politiska nationella formen”, och det är dels den globaliserade ”världsmarknaden”, dels ”islamism i fundamentalitisk skrud”. Tål att begrundas. Nog så besynnerlig allians…
Nr 2 kommer från Twitter-flöden (närmare bestämt de som är något eller helt främlinsfientliga: alltid bra att lyssna på alla sidor för att ta samhällspulsen) där ilskna personer allt som oftast likställer multikulturalism och “migrantkramare” med nån slags äcklig genomsyrande “vänsterhegemoni”. Samma sak i högerveckotidningen The Spectator (alla anfall på det fria ordet, all dyrkan av det ytterst individuella och egocentriska valet av kön mm tillskrivs de förhatliga “Leftist jerks”)… Frågan blir: vilken vänster menas här? Den amerikaniserade? Eller?