”Intet ämne är mig främmande” säger jag ibland. Därefter brukar jag tillägga att jag i praktiken ingenting förstår av den tillvaro i vilken vi lever. På de följande raderna skall jag nu leda – minst – en av dessa två utsagor i bevis. Den som är extra känslig avråds vänligt men bestämt från att ta del av vad jag skriver nedan:
Lördagen den 13/7 hade jag i godan ro slagit mig ner på en av restaurangerna vid Soltorget i Karlstad. Jag drack nybryggt kaffe och bläddrade förstrött i Der Spiegel och Le Monde. Vid 12:30-snåret kunde jag utan att förflytta mig en enda millimeter ingående studera den värmländska Pride-festivalens demonstrationståg, som drog förbi på Drottninggatan med pukor, trumpeter och ett brokigt följe om cirka 300 män och kvinnor.
På ett av standaren fanns detta budskap (i ordagrant citat): ”Arbetarklassen knullar vem dom vill”. Jag erkänner att det uttryckssättet gjorde mig tämligen beklämd.
Visserligen kan satsen omtolkas i positiv anda och omformuleras ungefär så här: ”Alla har vi en självklar rätt att inom lagens råmärken älska vem vi vill och hur vi vill så länge andra människor inte kommer till skada”. I paroll- och slagordsform kunde det t ex heta att ”All kärlek är genuin kärlek” eller något i samma stil. Om det synsättet kan nog de flesta enas i dag. Jag bör kanske inte utesluta att det var något sådant man trots allt ville förmedla.
Men på banderollen i tåget stod ju faktiskt något helt annat. För det första måste vän av ordning undra, varför i all världen arbetarklassen mobiliseras i ett sammanhang som just Pride. Betyder inte det att själva ämnet, eller syftet, gravt har missuppfattats?
Anser man att ”Arbetarklassen knullar vem dom vill” är en träffsäker och välfunnen paroll – och jag har stött på ganska många som anser det – så måste man rimligen vara beredd att ersätta subjektet, ”arbetarklassen”, med t ex ”mina föräldrar” eller ”alla mina bästa vänner”. Den som till råga på allt kånkar på en banderoll med texten ”katolska kyrkans präster …” kan nog lugnt påräkna viss uppmärksamhet från medievärlden!
”Soldaterna i Röda Armén knullade vem dom ville, när Berlin intogs 1945” är onekligen ett sant påstående, men där lyste samtycket mellan kontrahenterna med sin frånvaro i (om möjligt) ännu högre grad än på banderollen i det värmländska Pride-tåget. Man kan i det senare fallet undra varför. Att poängtera vikten av just samtycke är väl, om något, en första rangens Pride-angelägenhet.
”… vem dom vill” innebär ju att det är ett eländigt maktspråk som talas. Det ser vi än tydligare, så snart vi byter ut ”arbetarklassen” mot något som skulle kunna vara dess motpart. Ett standar med texten ”Monopolkapitalet och dess hantlangare knullar vem dom vill” skulle ha gjort mig något mindre beklämd än vad som nu blev fallet lördagen den 13 juli. Det betyder på intet vis att jag skulle ha förordat en sådan skrivning. Men jag ser hellre att kapitalet förtalas än att arbetarklassen smädas …
Arbetarklassen består av individer med vitt skilda tycken, smaker, vanor och ovanor. Det övergår mitt förstånd, hur man kan pådyvla arbetarna (som klass) ett uniformt och enhetligt beteende i sexuellt hänseende: ”… knullar vem dom vill”. Om detta är sant, så är det minst lika sant att arbetarklassen lider av skoskav, plockar taggsvamp och rider i sporrsträck. Idel ord utan mening. Verbiage.
Syndikalistiska Ungdomsförbundet (SUF) och det s. k Piratpartiet lär ha varit de organisationer som inspirerade och ställde sig bakom den ”arbetarklassknullparollen”. Jag inbillar mig att SUF och Piraterna med detta ville markera sin frigjord- och fördomsfrihet. I så fall misslyckades de. Den hundraprocentiga frigjordheten existerar inte och är heller inte önskvärd – lika lite som den obegränsade yttrandefriheten. Vi har, lyckligtvis, inte rätt att säga vad vi vill, när vi vill, hur vi vill eller att förödmjuka vem vi vill i vilket sammanhang som helst.
Som legitimerad demonstrationskontrollant och parollexpert blir mitt slutbetyg inte Non sine laude approbatur eller, än mindre, Laudatur. Något annat än ett banderoll-IG kommer inte ifråga. Plumpt, vulgärt, politiskt korkat och sällsynt barnsligt skulle jag kunna tillfoga.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: pridefestivalen, Karlstad, arbetarklassen, knulla
Varför dessa Pridetåg? Varför öda energi på dessa frågor? Det har gått så långt att somliga anser att de länder som motsäger sig Pridetåg anses odemokratiska! Homosexualitet har funnits i alla tider och i alla samhällsklasser, varför krävs ett erkännande?
Majoriteten av mänskligheten är hetrosexuella varför skall de som har en annan läggning påtvinga folk att i tid och otid höra talas om och ta ställning för eller emot? Dessutom provocerar man med en massa dumheter som nakna kroppar o s v! Ta dig ett jobb (om det finns något) lev som vilken Svensson som helst – det är lika djävligt att leva i dagens samhälle för alla!
Tag ställning politiskt och arbeta för ett samhälle med mänskliga rättigheter för alla – inte bara homosexuella!
När Gudrun Schyman skapade Fi var många kvinnor förhoppningsfulla och ville gärna lägga sin röst för kvinnorna! När presentationen kom visade sig en av ledarna vara en Stina Rosenberg eller liknande namn! Denna Rosenberg hade levt ett liv som gift med barn o s v! Nu levde hon ihop med en kvinna! Vid presentationen sa hon att ”Nu är det dags för oss att ta över (lesbiska kvinnor) jag har alltid drömt om att kalla mig Sture!”
Fi rasade samman till 0! Vilka kvinnor kände igen sig i den presentationen? Det var ju de arbetande vanliga kvinnorna som här skulle lyftas fram! Inte vilken sexuell läggning dom hade!
Jag slutar aldrig tro på Gudrun Schyman som skulle kunna sätta vilken politisk motståndare som helst på plats med sin retorik och sitt sätt att övertyga! En annan blunder hon gjorde var i debatten om att homosexuella skulle få adoptera barn – mot KD ledaren Alf Svensson! Ingen människa skulle väl vilja att deras barn skulle placeras hos typ två bögar eller lebbor? Det skulle isåfall vara utländska kvinnor som i många eller alla tänkbara länder inte har några som helst mänskliga rättigheter! Alltså skulle man stödja en sådan samhällsordning!
Likadant med surrogatmammor som inte ens har mat att erbjuda sina barn! Då var Schyman fel ute igen! Idag accepteras homosexualitet i alla läger från höger till vänster! – Vi behöver inte ha den debatten – Alltså pådyvla inte ”Arbetarklassen” er smutsiga dynga! Arbeta för mänskliga rättigheter istället!
Det är möjligt att det är väl sent. Men Mats Parners kommentarer angående Pride-paraden i Karlstad tyder på att det kanske inte är det.
Bög-lobbyn har lyckats åstadkomma just det som Ulla-Britt Niklasson påpekar: Inga Pride-parader, ingen demokrati. Och 30-50-talsradikalerna har i stort sett tigande accepterat, eftersom de erinrar sig övergreppen mot bögarna i sin ungdom. Men ett bättre skydd mot övergrepp p g a sexuell läggning har inte bög-lobbyn ens verkat för. Vad den verkat för är just att sexuell läggning (åtminstone ett par av dessa) skall vara politisk, d v s en statlig angelägenhet och inte en privatsak som den borde vara.
Däremot har bög-lobbyn väl inte ens verkat för att förbjuda t ex att säkerhetspolisen, som förr i världen, riskregistrerar folk efter sexuell läggning. De utsätter de homosexuella på så sätt för större fara genom sina politiska aktioner.
Vi har skrivit ett svar till Mats som kanske skulle vara av intresse för er om ni fortfarande undrar hur vi resonerar.
Det är förövrigt intressant att höra termen ”böglobby” utanför nationalistiska sammanhang men vi har svårt att se vad arbetarrörelsen har att vinna på att börja använda högerextrema termer.
Nu finns uppenbarligen både olika åsikter och dessutom kryddad med generationsskillnad men ingen diskussion.
På nätet ifrågasätts Pride även från individer med HBTQ-status. Men främst kanske från sådan som kallar sig nationella.
Ullas syn i kommentar ovan tror jag är den typiska för folk som jag träffar dagligdags här på landet. De flesta hanterar Pride som en ganska udda storstadsgrej som inte berör, om mest negativt.
Till SUF!
Men det som gör frågan nödvändig att diskutera är hur den används av den globala eliten. Som ett ideologiskt och politiskt vapen mot andra länder och kulturer, det används för att skapa fiender och definiera dem.
Alexander Bard och hela Pride verkar mycket villiga i att ställa upp i rollen som megafoner för detta. På årets Pride går han till frontalangrepp mot Ryssland och kräver att OS skall bojkottas på HBTQ-frågan.
Så skall nu ”godheten” formuleras för att användas som vapen i de internationella bankernas globalisering av vår värld.
Att lyssna på den andre, kan kanske bidra till lite distans och perspektivförskjutning.