En grupp kyrkligt aktiva i Uppsala med prästen Mikael Lundqvist i spetsen bedriver hjälparbete för missbrukare och hemlösa. Tillsammans med kristna fredsrörelsen och studieförbundet Sensus ordnar de under hösten en serie träffar som de kallar för Kafé Dialog.
Jag var inbjuden att tala om Afghanistan onsdag i förra veckan. Det var samma dag som president Obama tillkännagivit att ännu 30 000 soldater skulle skickas till Afghanistan för att äntligen vinna kriget. Det blev en sällsam upplevelse och lärorik. Förutom några av de hjälpbehövande som låg och sov i kyrkbänkarna hade också samlats ett litet men mycket blandat sällskap för att lyssna till vad jag hade att säga. Mikael Lundqvist, som är blind, hälsade alla välkomna, inledde kort och lämnade mikrifonen till mig.
Jag presenterade ett antal dilemman jag träffat på efter att i snart 40 år ha diskuterat om krig, ockupationer, kolonialism och imperialism. Jag slutade med Irak och Afghanistan.
En medelålders mycket elegant musikterapeut från Polen, som talade klanderfri svenska, hade mycket initierade frågor och reflektioner att bidra med. Flera andra bidrog också med inpass och alla var liksom jag förbluffade över att Sverige efter att ha varit ett alliansfritt och neutralt land nu deltar i Natos (USA:s) omöjliga krig mot afghanerna.
Denna lilla människoskara i Mikaelskyrkan i Upssala förstår betydligt mer av vart detta äventyr kan föra oss alla, än vad regeringar och statsmän i Rosenbad och Vita Hus gör.
Samma budskap som allt mer tydligt uttalas av verklighetens folk framfördes igår i Aftonbladet av Olle Svenning. Han jämför Barak Obamas 30 000 nya soldater till Afghanistan med Tony Blairs stora Irakfiasko. Att, då det begav sig, gå emot Blair och hålla sig till sanning och förnuft fick ett högt pris.
”I juli 2003, när bombkriget mot Irak pågått bortåt fyra månader, fann den brittiska polisen ett lik i Oxfordshire-skogarna. Den döde var David Kelly. Han hade, enligt rapporten, karvat sönder en blodåder med en trädgårdsspade. … Enligt staten drevs omutlige statstjänaren Kelly att ta sitt liv. Utredningar inställdes.”
Han utdelar också följande dråpslag:
”Västvärldens ombud för fred, Hamid Karzai, är vald, inte av folket utan av västvärlden, krigsherrar och knarkhandlare. Väst visade honom sitt underdåniga förtroende sedan han valfuskat samman en majoritet. Tre timmar efter valfuskets inledning jublades gratulationer till fifflaren från Nato, FN, EU och på Bildts blogg. Karzai kan knappast röra sig utanför sin bunker. Hans släkt är djupt involverad i den monstruösa heroinhandeln. Hans hovmän berikar sig på utländskt bistånd.”
Dessa statsmän är liksom våra svenska knähundar mycket illa ute. När det uppenbara blir allmänt uttalat och riskerar att omformas till opinioner och talkörer i stora demonstrationståg, kommer det att vända. Vårt lilla möte i Mikaelskyrkan var ett steg på vägen.
Andra bloggar om: Intressant, Afghanistan, Irak, Barak Obama, Nato, Olle Svenning, svenska soldater, nato, USA, verklighetens folk
Intressant artikel.
Kan du inte utveckla hur/varför det är möjligt att svenskarna är helt okunniga om dessa förhållanden. Jag misstänker att folk från forna Östblocket har utvecklat en sund
misstänksamhet mot alla auktoriteter även de som arbetar under demokratins
täckmantel.
Tack, Knut, för denna rapport från ett möte som jag inte hade möjlighet att delta i! Du har säkert rätt i att det är så här det måste gå till, små små steg som så småningom kan leda till en vändning av opinionen och ett allmänt ifrågasättande av den politiska elitens och mainstreammediernas världsbild.
Det här är ju verkligt intressant! Varför famlar vi, efter snart 40 år, i blindo! Sådana här personliga texter skulle vara det som skiljer oss, som tror på det allomfattande samtalet, från yttrandefrihetens fiender! Helt strömlinjeformad för FiB/K, bilderna av kyrkorummet kan tas efteråt! Vill man ha en ”human touch” ställer säkert Knut upp på bild!
Annars dessa ständiga (o)engagerade utrikesreportage, det ena svartare än det andra! Men alla med ”rätt” ståndpunkt och ”rätt” fakta. I alla fall de ”fakta”, som var aktuella för ett halvår sedan! Sitter inte du också i redaktionskommittén, Knut? Det här måste ju skrivas i tidningen. Hade jag varit hemma hade jag självfallet sett detta genombrott (eller bekräftelse ska det väl uttydas) för enhetsfrontstanken.
Nu blev detta tidningskritik till FiB/K. Och det är ju ändå självklart på något sätt, eftersom det är just dessa personliga (OBS inte ”privata”) betraktelser vi sedan länge saknat och som tidigare var såväl tidningens som vår förenings grundval. Samtidigt det som gjorde oss värda att läsa!
Ja, eftersom ingen annan verkar vara intresserad, får jag själv försöka utveckla tankespåret något.
Knut är en hedervärd socialdemokrat, med vilken man kan ha ett ömsesidigt givande intellektuellt tankeutbyte i de flesta politiska frågor. Han är klar över sin egen värdegrund och kan obehindrat diskutera sakfrågor med andra av skilda politiska övertygelser. För mig som demokrat, anarkist, glödande antiimperialist och yttrandefrihetsförkämpe har jag alltid känt mig trygg med Knut som motståndare eller (vilket inte är minst viktigt i dag) meningsfrände. Med honom slipper jag säga det uttjatade ”med sådana vänner behöver man inga fiender!”
Olle Svenning är en annan typ av socialdemokrat. Med en annan bakgrund än Knut Lindelöfs. Suveränt beskriven i hans roman ”Lojaliteter” från 1995 med undertiteln ”min far(S)”, som beskriver ett tänkt äreminne över Eric Svenning, född 1901 och så småningom kommunalpolitiker i Malmö och död av självmord 1974. Med denna roman oläst har man missat en inkörsport till förståelsen av varför samhället utvecklats som det gjort under de 35 åren efter Eric Svennings oåterkalleliga beslut att ända sitt liv. Han såg hur det skulle bli och hans son gör det inte, … eller … det är kanske just det han gör. Men han är halvtannat årtionde yngre och hans ”lojalitet” är obrottslig med partiet och inte med dess grundsatser! Med honom vore jag ständigt osäker och ständigt beredd att känna judaskniven sjunka igenom de ryggens revben som skyddar hjärtat!
Undertiteln i Svennings (givetvis bortglömda) grandiosa politiska epitaf över sin far kan läsas med såväl kort som långt a. Det senare har sonen Olle förmått illustrera, men han har inte förmått lyfta sig själv (vilket inte är helt lätt, det ska erkännas) över det rent deskriptiva. Här finns utrymme för ytterligare en ”bekännelsebok” och jag väntar med spänning på den! Jag ser framåt på det som skulle kunna bli den, av partiet hyllade, ledarskribentens på Aftonbladet(s) litterära (och paradoxalt just därför även politiska) återkomst till verkligheten! Tiden som partikoryfé är ju sedan länge över! Knut har alltid insett detta. Olle S har aldrig insett detta! Mona Sahlin har insett detta till 50%! Det räcker inte, utan min röst kommer även i det kommande valet (om bara NIO månader!!!) att ligga stadigt hos den bäste företrädaren för en vettig välfärdspolitik i landet Sverige, nämligen Fredrik Reinfeldt!
Enhetsfrontsmässigt enar jag mig alltid till 100% med dem som vill ta hem all svensk trupp från det under NATOs befäl organiserade överfallet på de självständiga folken och folkgrupperna i Afghanistan!
Jag fäster mig vid Margaretas hoppfulla kommetar: ”små små steg som så småningom kan leda till en vändning av opinionen” som kanske är något jag skall tänka på vid andra diskussioner.
Margareta har jag träffat i FiB-sammanhang för många år sedan, men jag tror inte vi har pratat med varandra. Jag ”känner henne” främst genom det hon skrivit i FiB.
Sedan fäster jag mig även vid Dennis´ kommentar: ”Sådana här personliga texter skulle vara det som skiljer oss, som tror på det allomfattande samtalet, från yttrandefrihetens fiender!”
Dennis har jag också träffat i FiB-sammanhang. Även om jag inte minns något samtal. Han blev snabbt nyfiken på och beställde min bok och öppnade dörrar till en framtida dialog.
Ungefär liknande diskussioner hade jag i slutet av november med Dan Kotka, på Centralen i samband med att jag åkte till JAK-skolan i Skövde och levererade fem stycken blåbärskakor, som de skulle äta till jul. Varför har ingen ännu fastnat för att skriva om JAK-banken för en rättvis ekonomi? Se http://www.jak.se
Om Svenning, Sahlin och Reinfeldt har jag inte mycket att säga. Men jag kommer inte att rösta för en ny borgerlig regering.
Det är bra, Bo! Det behöver du inte! Det räcker om du röstar på den gamla och undviker att rösta på en ny rödgrön röra!