ILANO, ITALIEN – Föreläsningen vid universitetet i Milano var inplanerad på eftermiddagen den 9 oktober 2019. Samma morgon beslutade universitets rektor, under press från en lokal sionistgrupp, att ställa in föreläsningen. Skälet som angavs var att föreläsningen förlagts på den judiska högtiden, Jom kippur, och detta skulle ha väckt anstöt ”i det judiska samfundet”. Den studentorganisation som arrangerade eventet, Fuori Luogo, informerade mig om att jag ändå skulle infinna mig därför att evenemanget skulle äga rum som planerat. Om det blev nödvändigt skulle de ockupera lokalen som de hade bokat och fullfölja föreläsningen. De bad mig också komma 30 minuter före utsatt tid.
Det var en molnig dag och när jag tog bussen från hotellet till campus började det duggregna. Jag anlände strax före klockan 14.00, 30 minuter innan föreläsningen skulle börja. En grupp studenter stod på campus innergård med en stor banderoll som fastslog att de inte tänkte ge efter på grund av press från religiösa grupper. Vi stod utanför hallen en stund och väntade på att en annan föreläsning skulle avslutas. Jag var nyfiken att se hur det hela skulle utvecklas.
När ockupation är rätt väg!
Förtroendet och beslutsamheten hos studenterna låg på en hög nivå och var mycket imponerande. Några minuter före klockan 14:30 beslutade eleverna att vi skulle gå in i byggnaden. En civilklädd polis försökte förhandla med eleverna. Studenterna kallade honom för en ”politisk polis”, tydligen en enhet som hanterar politiska frågor och protester etc.
Klockan gick och diskussionerna i korridoren fortsatte och skoladministrationen föreslog en kompromiss. Föreläsningen kunde äga rum, men studenterna skulle få en annan lokal. Studenterna sa Nej. Det beslutades att det var dags att vidta åtgärder och eleverna började gå in i det rum som de blivit lovade. Den föreläsning som pågick var inte riktigt avslutad, men de bad professorn att avsluta lektionen lite tidigare så att universitetet inte skulle kunna ta föreläsningssalen i besittning och använda den till något annat. Det var rätt beslut.
Ledarna för studenterna meddelade att de ockuperade föreläsningssalen och att de inte tänkte bli utpressade av någon religiös grupp. De sa också att de respekterar allas religionsfrihet, men också att de vägrar att låta någon grupp inskränka deras frihet att arrangera detta evenemang. Vilken syn! Polisen lämnade lokalerna och skoladministrationen avslutade sina försök att stoppa föreläsningen. Föreläsningen ägde rum som planerat och den var välbesökt. Detta blev ett bevis på att det är möjligt att stå upp och bekämpa den sionistiska ockupationen, och att vinna.
Den sionistiska ockupationen
Föreläsningen hade bokats och marknadsförts flera månader i förväg. Datumen för de judiska helgdagarna var väl kända och om någon hade problem med att föreläsningen skulle ske under de judiska helgdagarna, kunde de ha protesterat när som helst innan dagen för evenemanget. Beslutet att protestera mot föreläsningen i sista minuten visar att avsikten var att störa evenemanget och att försöka skapa en situation där avbokning var det enda alternativet.
Sionister är vana att få som de vill. I Palestina skadar de och dödar, de arresterar och internerar och torterar palestinierna, ändå är det ingen som någonsin utkräver något ansvar. Utanför Palestina agerar de sionistiska agenturerna som maffian och de använder sig av ”antisemitism” som ett vapen och som ett hot mot alla som motsätter sig dem. Försöket att tysta evenemanget i Milano hade ingenting med mig att göra, men allt att göra med den lokala sionistiska agenturen som ville tysta debatten om Palestina.
Det var trevligt att se att även om universitetsadministrationen i Milano, liksom även andra universitet runt om i världen, anser sig skyldiga att ge efter för sionistiska påtryckningar, så gör inte studenterna det. För studenterna i Milano var det ett helt naturligt beslut att ockupera den lokal som hade utlovats, och det var uppenbart att det inte var första gången de var tvungna att tillgripa detta sätt. Man kan föreställa sig att på andra universitet runt om i världen, särskilt i USA, skulle situationen lätt ha kunnat eskalera – med att polis tillkallats och tvingat studenterna att lämna lokalen och till och med arresterat studenterna – men i Milano gör man inte så.
Kämpa mot ockupationen
Min vän Bassem Tamimi från byn Nabi Saleh på Västbanken är en man som har kämpat för friheten i hela sitt liv, förvägrades nyligen visum till Australien. Det är inte det första landet som antingen har vägrat utfärda visum eller skapat problem för honom att resa, och Bassem är bara en av många palestinier som upplever detta. Han tillskriver denna vägran att tillåta palestinier att resa fritt och besöka andra länder, framförallt västvärldens demokratier, att även dessa länder är ockuperade.
Den sionistiska ockupationen upprätthålls över hela världen genom sionistiska agenturer som verkar för Israels intressen och dessutom agerar vakthundar för att stoppa alla seriösa samtal om Palestina. Ett välkänt faktum är Storbritannien där sionistiska agenturer befinner sig mitt i en illvillig kampanj för att undergräva och till och med störta Labourpartiets ledare, Jeremy Corbyn, just på grund av hans åsikter om Palestina. Ockupationen blir framgångsrik när människor och organisationer böjer sig för deras krav istället för att stå upp emot dem, som studenterna i Milano.
Sionisterna i Italien lärde sig en läxa i Milano och föreläsningsturnén fortsatte utan ytterligare avbrott. Turnén inkluderade två föreläsningar i Milano vid två olika universitet och hundratals studenter var närvarande. Därefter följde en föreläsning i Turin, som också var mycket välorganiserad och med många åhörare samt två föreläsningar i staden Cagliari på Sardinien.
Till och med i Cagliari känner man av de sionistiska påtryckningarna och man tycker illa om det. Graffitin som ses på bilden var skriven på en av väggarna vid universitetet i Cagliari och det står ”sionister ut från universitetet”.
Även här försökte sionistiska grupper att stoppa evenemanget där jag skulle hålla föredrag. Dessa försök omintetgjordes tack vare de lokala aktivisterna som pratade med rektorn för universitetet och garanterade att den sionistiska oppositionen mot eventet var grundlös. Och återigen, dessa händelser vid mina föredrag är inte unika – historiskt sett protesterar sionisterna mot varje event där man öppet vill diskutera Palestina.
Om Palestina någonsin ska kunna befrias från sionistiskt förtryck och ockupation måste människor runt om i världen befria sig själva först. Under denna vecka i Italien tydliggjordes det att det är möjligt att stå emot sionismen och vinna.
Översatt till svenska av: Kjersti Rekve
Det här inlägget av Miko Peled är, förutom som vanligt intressant och välskrivet, ytterligare ett tecken på att staten Israel får allt svårare med sina, vad skall jag kalla det, styrmedel. Det gick ju inte heller så bra med uppbackningen av en föreslagen kurdisk stat i norra Syrien. Detta senare försök backades även upp av ”vänsterkrafter”. I Norge drev Erling Folkvord det mycket aktivt och om jag inte missminner mig så var även Jonas Sjöstedt en uppbackare. George Galloways intervju med ”Syrian Girl” reder ut det bra. Anders Romelsjö länkar också till den intervjun. Alla bakslag för apartheidstaten Israel skall hälsas med glädje.
Man ska inte på kort sikt underskatta den propagandistiska styrkan som staten Israel har. De har lyckats att med i stora delar av vänsterhändernas offentlighet, likställa antisionism med antisemitism. En vändning i den svenska socialdemokratiska israelpolitiken kom när Göran Persson blev partiordförande. Den före detta partisekreteraren och utrikesministern Sten Andersson försökte utan framgång göra motstånd.
Israel har till exempel lyckas etablerat ”sanningen” att Jeremy Corbyn är antisemit. I Sverige har Israel skickligt lyckas – att på basplanet – utnyttja frireligiösa organisationer till stöd för sin rasistiska ockupationsstat. Det har gått så långt att t ex Facebooksidan ”Svenskt Världspolitiskt Forum” (som jag uppfattar som vettigt antiimperialistisk) i sina förhållningsorder för sidan säger:
”Antisemitism. Vad gäller termen ’sionism’, avråds våra användare i möjligaste mån från att använda termen. Om man vill kritisera Israel, går detta att göra på andra sätt.”
Detta i ett läge då den sionistiska staten har haft de mest rasistiska och värsta regeringarna i sin historia, vilket inte säger lite.
Ett par exempel på åsikter medlemmar i dessa regeringar uttryckt:
– Naftali Bennet som har haft olika ministerposter mellan 2013 och 2019 vill fördriva palestinierna från Västbanken. ”Jag har dödat många araber i mitt liv. Det var inget problem med det”.
– Och på tal om den aktuella flyktingfrågan, kulturminister Miri Regev (2015–2018) att sudanesiska flyktingar i Israel (afrikanska asylsökande i Israel utsätts en enorm diskriminering) är ”en cancer i vår samhällskropp”.
– Ayelet Shaked, Israels justitieminister 2015–2019 skrev på Facebook den 30 juni 2014: “Behind every terrorist stand dozens of men and women, without whom he could not engage in terrorism. Actors in the war are those who incite in mosques, who write the murderous curricula for schools, who give shelter, who provide vehicles, and all those who honor and give them their moral support. They are all enemy combatants, and their blood shall be on all their heads. Now this also includes the mothers of the martyrs, who send them to hell with flowers and kisses. They should follow their sons, nothing would be more just. They should go, as should the physical homes in which they raised the snakes. Otherwise, more little snakes will be raised there.” (Haaretz 11 maj 2015)
Mer extremt gammaltestamentligt kan det inte sägas!
Kenneth Lundgren nämner något som jag också reagerat på, att en facebooksajt antiimperislistisk och av taktiska skäl säger man inte ska nämna sionism, fast uttrycket är politiskt korrekt.