Bertil Carlman gav oss ett mycket intressant perspektiv i en kommentar till den här artikeln. Han inspirerade mig att skriva detta. Så skriver Anders Åberg i denna artikel om en kanske möjlig framtid.
Min favoritkines, Deng Xiaoping, som kanske var en av de mest klartänkta materialisterna i historien, säger,
”Det finns ingen grundläggande motsättning mellan socialism och marknadsekonomi. Frågan är hur produktivkrafterna ska utvecklas mer effektivt.”
Bertil tolkar det så här: ”Frågan är alltså vilken klass som innehar statsmakten och därmed utövar diktatur över andra klasser.” Jag tolkar Deng Xiaoping som att produktivkrafternas utvecklingsgrad, inte det ekonomiska systemet är den avgörande faktorn.
Ägandet uppstod någon gång för kanske 12.000 år sedan. Djurhållning, bofasthet och sedan jordbruk var den materiella grunden. Den grunden har sedan dess befästs så att ägandet nu nästan har blivit som en genetisk förändring hos människan. Alla är vi fångar i ägandets tankebanor.
Före ägandet fanns ingen materiell grund för erövring, krig och konkurrens. Samarbete och gruppsammanhållning var de viktigaste livsavgörande faktorerna.
Även om det kan se så ut så tror jag inte att vår genetik har förändrats påfallande mycket sedan dess. Samarbetet och sammanhållningen finns fortfarande kvar i vår gener.
Kommunismen säger att vi kan sätta oss över ägandets materiella grund genom goda idéer om rättvis fördelning. Hittills har detta misslyckats totalt, troligen beroende på att kommunismen i grund och botten är en idealistisk lära.
Min strävan att vara materialist och pragmatiker i Dengs anda säger mig att idealismen alltid är dömd att misslyckas och att något som liknar ett egendomslöst samhälle knappast är möjligt innan marknaden har tagit död på sig själv.
AI har potentialen att göra just det.
Om handens arbete i tillräckligt stor omfattning ersätts av intelligenta maskiner så upphör möjligheten till mervärde. Massor av folk blir arbetslösa, för få kan betala skatt, efterfrågan går mot noll och knappt någon kan längre tjäna pengar på produktion. Marknaden dör för att produktivkrafternas utveckling inte längre tillåter denna organisationsmodell.
Om ägandet och jordbruket var det första stora språnget i den mänskliga teknikens utveckling, så står vi nu på tröskeln till nästa stora språng. Den materiella verkligheten kräver en annan ordning och det med minst lika stor kraft som ägandet en gång gjorde.
Om vi överlever imperialismens krossande och marknadens död så kanske dom goda kommunistiska tankarna om ett klasslöst samhälle till slut kan omsättas i praktisk verklighet. Tills dess gör vi nog bäst i att vara så pragmatiska som möjligt.
Jag, som är inflyttad patriot i landet Guugu Yimithirr, undrar varför våra länder i Nya Holland lämnas utanför analyser av ”människan” och ”historien”.
Detta stämmer ju inte på Guugu Yimithirr: ”Ägandet uppstod någon gång för kanske 12.000 år sedan. Djurhållning, bofasthet och sedan jordbruk var den materiella grunden.” Guugu Yimithirr hade strikt ägande utan djurhållning, bofasthet och jordbruk. Det visas av, att Guugu Yimithirr redan i den första skrivna historiska källan hävdade ägande till havssköldpaddor, när James Cook sökte nödhamn i Guugu Yimithirr 1770.
I artikeln som Anders Å hänvisar till, skriver kommentatorn Kenneth Lundgren ner två citat av Deng Xiaoping. KL menar att dessa citat ”uttrycker en felaktig politisk socialistisk linje.” Själv var jag länge negativt fixerad vid två andra citat av DX, framförallt det om att låta några bli rika först. Det citatet liknade alltför mycket den svenska borgarklassens motiveringar till att lönearbetare skulle hålla igen sina krav på förbättringar vid löneförhandlingar. Jag hade helt enkelt, precis som KL har, en övertro på min förmåga att tolka texter. Sedan dess har vi kunnat se vad som hänt i Kina. Vi har kunnat studera verkligheten. Vi har kunnat se landsbygdens utveckling och förbättringen av villkoren för de interna migrantarbetarna i Kina.
Idag har jag fått publicerat en översättning från tidskriften Wenhua Zongheng där Marco Fernandes inleder och presenterar två artiklar om socialismen i Kina.
Det fel som Kenneth Lundgren gör, och som jag gjorde, är att inte lägga störst vikt vid verkligheten.
Till slut måste jag fråga Anders Å vad han syftar på när han skriver ”Jag tolkar Deng Xiaoping som att produktivkrafternas utvecklingsgrad, inte det ekonomiska systemet är den avgörande faktorn.” Avgörande för vad?
Bertil C!
Jag tror att Deng menade att produktivkrafternas utvecklingsgrad är den avgörande faktorn för hela samhällets utveckling, Politiskt, ekonomiskt och socialt.
Jag tror att Deng hade rätt där, om jag nu tolkade honom korrekt.
Variationer i hur systemet är uppbyggt förekommer uppenbarligen, men att Kina släppt fram marknadskrafterna och därefter gjort enorma ekonomiska framsteg, indikerar att han iallafall inte var helt fel ute.
Hur långt det går att förändra marknadsekonomin inom systemet beror i första hand på arbetarklassens grad av organisering och kampvilja.
Hur det skall gå till att skapa ett nytt fungerande samhälle ur ruinerna av en död marknad vet ingen, men att det även då krävs folklig organisering verkar uppenbart.
Fascismen ligger alltid på lur bakom hörnet. Vi ser redan hur den tar mer och mer plats i dom västerländska ”demokratierna”. Även den extrema högern lär vilja profitera på den oreda som marknadens troliga kollaps för med sig.
Det finns anledning att förvänta sig polarisering och intensiv kamp mellan höger och vänster i framtiden.
Varför utvecklas inte produktivkrafterna längre hos oss i Väst? Varför misslyckas alla satsningar som USA står för? Vad blev det av B3W (Build Back Better World) som också EU skulle delta i? Varför flyttar stora tyska industrier som BASF till USA och Kina? Ja varför har industrikapitalet hos oss i Väst tappat så enormt i betydelse? Varför satsas det i stället på ränteinkomster? (en finansialiserad ekonomi, en ekonomi som bygger på skulder, och där då klasskillnaderna ökar.) Två enkla exempel.
Idag är det svårt att köpa mjukvaror som Word, Adobe Elements etc. Man skall hyra dem, betala ränta. BMV hade nyligen en annons om, att om man vill ha extrafinesser som värme i ryggstödet (om jag minns rätt detalj) så får man betala en hyreskostnad, det går inte att köpa.
Produktivkrafterna i Väst har slutat utvecklas; vi har fått en finansialiserad kapitalism, en kapitalism som ruttnar. I artikeln som jag hänvisar till skriver Marco Fernandes bland annat ”Vidare måste man [i Kina] minska den höga ungdomsarbetslösheten, minska det stora ekonomiska beroendet av en finansialiserad fastighetssektor, ta itu med miljökonsekvenserna av den allt snabbare industrialiseringen och anpassa sig till en åldrande befolkning och sjunkande födelsetal.” Vem är ”man” i citatet ovan?
Jag är inte ekonomiskt utbildad. Därför håller jag mig till experter som Michael Hudson som har skrivit många böcker i ämnet. Men jag tror mig ha förstått att ”Den avgörande faktorn” idag, för att produktivkrafterna skall kunna utvecklas, är beroende på vilken typ av samhälle vi har.
Lyssna på den diskussion i ämnet ekonomi som Michael Hudson och Richard D Wolff hade för några dagar sedan.
Anders Å!
Såg på TV 4:s nyheter idag att man berättade om den årliga rapporten från organisationen OXFAM som
beskriver hur världens rikedomar är fördelade.
2020 ägde dom 5 rikaste personerna bl a Teslas ägare, lika mycket som dom 50 procent fattigaste på vår planet.
År 2023 har dom 5 rikaste fördubblat! sina inkomster.
I Sverige äger den rikaste klicken lika mycket som 5.000.000 miljoner av vår befolkning. Kommer nog mer detaljerade uppgifter dom närmaste dagarna.
Skickade en text från en annan blogg om Kinas politik i Afrika liknar dom f d kolonialmakternas politik. T o m imperialistiskt påstår artikelförfattaren. Engagemanget i Afrika hänger delvis ihop med Dengs privatiserade jordbruk.
Deng Xiaoping:s privatiseringar av i första hand jordbruket och dess negativa följder beskrivs i denna bok:
”Privatiseringen av Kina. Den stora kursomläggningen 1978-1991* av Hinton, William” W.H. besökte Kina redan på 1940-talet och är i första hand specialist i jordbruksfrågor. Han var inbjuden under Mao-epoken för att utveckla jordbruket.
I WH:s bok kan man även läsa hans förstahandsupplevelse vad som hände 3-5 juni i Beijing 1989. Nyanserad bild i förhållande till svenska mediers bild av massdöd och dom som påstår att inga dog på Himmelska Fridens Torg.
Citatet från Deng Xiaoping är i bästa fall grovt missledande och jag citerar igen:
”Det finns ingen grundläggande motsättning mellan socialism och marknadsekonomi. Frågan är hur produktivkrafterna ska utvecklas mer effektivt.”
För att det skall vara meningsfullt att diskutera detta påstående måste man ha en uppfattning om de tre centrala termerna i detta citat:
• socialism
• marknadsekonomi
• produktivkrafterna
SOCIALISM betyder att de som arbetar på en arbetsplats bestämmer hur verksamheten skall organiseras på den egna arbetsplatsen och hela det arbetande folket bestämmer vad som skall produceras och hur detta skall konsumeras, vilket innebär att ingen arbetsför skall leva på någon annans arbete. Detta synsätt har sin utgångspunkt i att det är produktionens organisering som bestämmer vad som skall produceras och hur produktionsresultatet skall fördelas.
MARKNADESEKONOMI avser att det sker ett utbyt av varor/tjänster mellan olika individer/företag. Implicit ligger att dessa transaktioner genomförs frivilligt och att varorna har olika bruksvärden och samma bytesvärden. Detta ger utrymme för följande tre olika ekonomiska verksamheter: enmansföretag, kapitalism och kooperation. Endast en av dessa verksamheter är kapitalism.
PRODUKTIVKRAFTERNA består av produktionsmedlen och människorna.
Termen MARKNADSEKONOMI i detta sammanhang tydliggör inte att det på en marknad kan finnas olika typer av ekonomiska verksamheter. Framför allt försvinner det kapitalistiska produktionssättet, kapitalistiska produktionsförhållanden, utsugning, klasser och klasskamp.
När man ensidigt talar om PRODUKTIVKRAFTERNA försvinner produktionsförhållanden, utsugning, klasser och klasskamp.
Ett socialistiskt samhälle behöver en marknad för att hantera prisbildning. Däremot behövs inga kapitalistiska företag.
Bertil C!
Produktivkrafterna utvecklas allt även hos oss. Det blir mer och mer datoriserat hela tiden. Fast det som händer när finanskapitalet blir större är väl att investeringar i produktion vägs emot spekulation i kapital. Det plus att med ökande andel maskiner i produktionen så ökar också investeringskostnaden samtidigt som vinsten tenderar att minska. Det i sin tur slår ut många mindre företag och bidrar till en alltmer påtaglig monopolisering.
Dom allt större företagen söker sig dit där kostnaden är lägst, vilket i sin tur gör att äldre utvecklade marknader med relativt höga kostnader stagnerar. Köpkraften i dessa marknader ökar då inte tillräckligt för att motivera stora satsningar på produktion, vilket styr över ännu mer kapital till spekulation.
I Europa har våra halvt utvecklingsstörda politiker dessutom medvetet förstört ekonomin och energiförsörjningen, efter att ha fått order om det från USA. I Tyskland verkar det nu slå hårt emot industrins konkurrenskraft och företagen flyttar eller lägger ner.
Det mesta av det här tror jag är inbyggt i marknadsekonomins sätt att fungera. Likafullt har marknadsekonomin hittills segrat emot planekonomin.
Kapitalismen har visat en väldig förmåga att återuppstå efter kriser och dess överlevnadsförmåga borde vara kopplad till den miljö den verkar i. D v s produktivkrafternas utvecklingsnivå. Det ser ut att ha hänt ganska oberoende av vilken typ av samhälle det har skett i.
Frågan är om ett land som Kina kan parera kriser och lågkonjunkturer bättre än länder utan en så stark stat. Om det är fallet så har du rätt i att typen av samhälle spelar stor roll. Det återstår dock att se.
Kapitalismen/marknadsekonomin föddes ur att det en gång uppstod något som kunde ägas, produceras och säljas. När tekniken mer och mer avlägsnar handens arbete, som ju är det enda som kan generera verklig vinst ur produktionen, så dras mattan bort under fötterna på detta system. Man kan säga att den nya tekniken skapar förutsättningar att återvända till ett liknande tänkesätt som troligen fanns innan ägandet uppstod. Det som en del kallar urkommunismen.
Innan jag pensionerades för snart 15 är sedan arbetade jag på Cargotec Macgregor Cranes i Örnsköldsvik som mekanisk konstruktör. Macgregor Cranes utvecklade, konstruerade och marknadsförde fartygskranar. Den verksamheten startades av Hägglunds och Söners AB under början av 1960-talet. När jag slutade var all tillverkning flyttad utomlands, främst till ett kinesiskt företag, Nanjing Lüzhou Machine, som ligger en bit uppströms från Shanghai vid Yangtze-floden.
De från Macgregor Cranes – bland annat marknadsförare och konstruktionschefer på mellannivå – berättade om klasskillnaderna de upplevde i kontakter med kineser. De hade i samtal med deras motparter på Nanjing Lüzhou Machine Company de fick frågor om varför ”de våra” – till och med direktören – själva påtade i trädgården, städade och tvättade. Det gjorde inte deras kinesiska motparter, de betalade folk som gjorde sådant arbete. Numera har jag inte någon närmare konkret kontakt med vad som händer i klassamhället Kina, så jag får hålla tillgodo med vad jag kommer åt och hinner att läsa.
Deng Xiaoping rensades ut från den kinesiska makttoppen under kulturrevolutionen, men fick återkomma efter han gjort självkritik för sin högerlinje. Men det var inte mycket bevänt med den självkritiken, ty strax innan och efter Maos död började han intrigera igen, baktala Mao och steg för steg tillskansa sig makten i ledningen av partiet och staten. Slut var det med rättigheten för folket att sätta upp väggtidningar med ”stora tecken” fackföreningarnas självständighet beskars m m.
Under Mao byggdes sjukvården och utbildningen ut på landsbygden, nu det blev slut med det det. Sjukvården flyttade sakta men säkert in i städerna igen. Grundutbildning för böndernas barn försvårades genom ansvars/kontraktssystemet genom att som (vad jag förstår) var den gamle partisekreteraren i Liu Lin sa till Jan Myrdal 1982:
”Barnen går inte till skolan längre. Fattigböndernas barn hinner inte få utbildning. Inte har de råd heller. Och om de går till skolan då får de först göra ett halvt dagsverke på morgonen innan de går till skolan och sedan göra ett halvt dagsverke på kvällen när de kommit hem. Inte undra på att bondbarn blir dumma. Eller hur? Varför tror du bondbarn är dumma och slöa i skolan och sitter och sover när de andra är pigga och läraktiga? Så går det.” (sidan 63 Kinesisk by 20 år senare)
Samma erfarenheter gjordes i Vietnam när de genomförde ett liknade system i jordbruket.
Frågan om vilken huvudmotsättning som gällde i Kina verkade det stått strid om från 1950-talet och framåt, Mao gjorde en kort anteckning från 6 juni 1952 om att ”Motsättningen mellan arbetarklassen och bourgeoisien är huvudmotsättningen i Kina!” (sidan 72 Valda verk V)
På sidan 470 i samman band skriver Mao i artikeln ”Var aktivister att främja revolutionen” att ”För det sjätte, är motsättningen mellan proletariatet och bourgeoisien, mellan den socialistiska vägen och den kapitalistiska vägen huvudmotsättningen i dagens kinesiska samhälle.” Längre ned på samma sida förklarar han varför han tar upp detta. ”Åttonde kongressens resolution nämner inte denna. Den innehåller ett avsnitt sam talar om huvudmotsättningen såsom varande den mellan det avancerade socialistiska systemet och de efterblivna samhälleliga produktivkrafterna. Vid partiets sjunde centralkommitténs andra plenarmöte ändrades på detta och slogs fast att huvudmotsättningen skulle vara den mellan arbetarklassen och bourgeoisien inom landet och den mellan Kina och imperialismen utåt.”.
I en resolution antagen av den sjätte plenarsessionen för det elfte centralkommittén för Kinas kommunistiska parti den 27 juni 1981, i den hyllades Mao som en stor marxist, men fördömdes också för att ha initierat och lett kulturrevolutionen som stämplades som helt felaktig. I samma resolution ändrades också huvudmotsättningen till ”folkets ständigt växande materiella och kulturella behov kontra efterbliven social produktion”. I samma text står det ”Klasskampen utgör inte längre den huvudsakliga motsättningen efter att utsugarna har eliminerats som klasser.”
(I oktober 2017 gjorde Xi Jinping en anmärkning i en rapport till den 19:e nationella kongressen för Kinas kommunistiska parti, ”Vad vi nu står inför är motsättningen mellan obalanserad och otillräcklig utveckling och människors ständigt växande behov av ett bättre liv”.)
Ett historiskt maktpolitiskt skifte skedde i Kina. Att utveckla ekonomin, främst genom marknadsekonomisk tillväxt, alltså godkändes således av centralkommittén som den ”centrala uppgiften”. Marknadsekonomiska reformer, som av Deng Xiaoping såg som den magiska åtgärden för att förändra produktionen, släpptes lös i en aldrig tidigare skådad omfattning i Kinas korta socialistiska historia.
December 2023 hade enligt Credit Suisse antalet dollarmiljonärer i Kina vuxit till 6,2 miljoner individer, bara USA har fler. Med tanke på Kinas stora befolkning är miljonärer som andel av hela befolkningen ändå ganska låg.
Detta står i skarp kontrast till resolutionen från 1981 som jag refererade till ovan där det står ”… efter att utsugarna har eliminerats som klasser”.
I ett socialistiskt land, där det arbetande folket inte har makten, är det en anomali. I Kina är det inte arbetarna och bönderna som har makten. Utan det är ett monopolborgerskap bestående av rika storkapitalister samt stats- och partibyråkrater. Det är de som lever gott på folkets arbete.
Tack Kenneth L!
Mycket klargörande text. Maos gärning förfuskas av kapitalistfararna, Jan Myrdals uttryck. Att utse Deng X till favoritkines tål ju inte en granskning av hur jordbruket har försämrats enligt W Hinton och uppkomsten av en nyrik och parasitär byråkrati. Läser man W Hinton så framstår inte Deng som favoritkines.
En fråga man bör ställa ”varför odlar KINA basföda i Afrika?” under inte helt idylliska förhållanden. En gång om året kommer det en rapport vad som är det viktigaste målet för Kommunistpartiets i svensk media. År efter år står bekämpande av korruptionen med som bland det viktigaste att bekämpa.
Enligt svensk Text-TV så avrättas kinesiska medborgare för korruptionsskandaler.
En sak är jag säker på, att vi bör studera vad som händer i Kina både positivt och negativt.
Amerikas Förenta Stater är ju inte framtiden som världsherrar. Läser med spänning hur hela deras Statsapparat kan stängas ner i mars. Statsskulden är gigantisk och skuldtaket måste höjas med jämna mellanrum.
Att det går att hitta massor av negativa sidor i Kina och i det kapitalistiska systemet var kanske ingen direkt nyhet.
Att Kinas ekonomi och tekniska utveckling tagit ett rejält språng sedan planekonomin lades i malpåse är däremot, om inte en direkt nyhet längre, så iallafall en indikator på skillnaden i effektivitet mellan dom båda olika systemen.
Jag tror att man måste lyfta blicken an aning, bort från ismerna och dom heliga skrifterna och inte minst ifrån den amerikanska propagandamaskinens ständiga smutskastning för att se riktigt klart. Troligen gjorde Deng precis det.
Nu är det bara en tidsfråga tills Kina är världens största ekonomi och Kina är redan ett av dom mäktigaste länderna i världen. Till skillnad från dom gamla kolonialstaterna och imperialisterna i väst så har detta skett utan militär övermakt och ständiga krig.
Kinas sentida utveckling är den mest signifikativa förändringen i världens maktbalans sedan andra världskriget och betydelsen av den är omvälvande.
Att fördjupa sig i påstådda brister i jordbruket och annat kan man göra om man vill, men om man samtidigt missar helhetsbilden så har man inte lyckats särskilt bra med sin analys.
Anders Å!
Kina som alla andra länder består av människor, 1,5 miljarder. Det är avgörande om hur majoritetens vardag ser ut. Har du läst William Hinton? Brister i jordbruket är ingen liten fråga där 100-tals miljoner är sysselsatta där.
Du svarar inte på frågan om varför Kina storsatsar på projekt i Afrika p g a sin misslyckade jordbrukspolitik. Har du funderat på vad som skulle hända om dom afrikanska avslutar samarbetet med Kina?
Läst att Kinas ekonomi är inte ens 50 procent av USA:s. Vem är det som använder ismer och dom heliga skrifterna? Du och Bertil C använder er av en hög och fin abstraktionsnivå. William Hinton levde halvårsvis i Kina med början 1978 och är mer trovärdig som vittne till vad som sker i Kina.
Det var Mao som lade grunden för Kinas ekonomiska framgångar med sjukvård, skola och bondekooperativ. Deng bidrog med att riva ner detta och protesterna 1989 var resultatet av ett brett missnöje. Deng var väl väldigt populär i USA, varför? Tror du på att ”Folket är drivande i samhället”?
Kom på att jag läste i en samling artiklar av Textilarbetaren och författaren Folke Fridell när han diskuterade samhällsfrågor med nationalekonomen Gunnar Myrdal om hur värde
skapas. Skall se om jag hittar boken och återkomma.
För den som är intresserad av vad som hänt och händer i Kina och hur debatten förs i Sverige har jag några exempel.
1960-61 gjorde författarparet Cecilia & Sven Lindqvist en studieresa till Kina. 1978-79 gjorde dom återigen ett besök i Kina. Det resulterade i en artikelserie i Dagens Nyheter och 1980 i en bok med titeln ”Kina nu: vad skulle Mao sagt?” Där man jämförde hur man upplevde samhället 19 år tidigare.
Letade efter böcker i min boksamling, arbetarförfattare, vet inte om Kina har några sådana.
1973 gav PRISMA ut ”Kinesiska noveller från Lu Xun (Hsün) till kulturrevolutionen”. Den sista novellen ”Fan Lang kommer med i laget” av Zhang Daoyu, bonde i en Folkkommun
utanför Shanghai. Skrevs 1965.
Är en flitig besökare på NRK där man kan hitta intressanta Dokumentärer m.m
Här kommer en serie i 5 avsnitt om Kina: ”Kina etter kulturrevolusjonen” från 1972
Tal: norska och mandarin Text: mandarin textat till norska
Dom övriga 4 avsnitten syns till vänster.
Vad som hände i ”Kina efter Deng Xiaoping” kan man läsa i Tom Hart tunna skrift.
Om Kinas engagemang i Afrika kan man läsa i: ”Kinas nya satsning i Afrika” av Johan Lagerkvist. Den handlar mest om Kinas handel med Olja och mineraler som är livsviktiga för produktionen.
Även om ”Land-grabbing”.
Här kommer Afrikagruppernas förklaring.
Här kommer en artikel från bloggen Parabol.
Och till sist ett tips från Folke Fridells bok ”Återblick och framtidssyn” Författarförlaget 1970.
På sidan 19-23 ”Myrdalssocialism” reagerar F.F. på en artikel i Tiden Okt. 1945 där först företagaren Gerhard de Geer sin syn på socialisering och planhushållning. Och i Novembernumret svarar Gunnar Myrdal och till F.F:s stora förvåning är dom överens. Båda är eniga om ”Företagsresultatet, icke företagsformen är vad som intresserar oss”. Folke F. är mest känd som arbetarförfattare med egna erfarenheter som maskinslav i textilindustrin. I hans mest kända bok ”Död mans hand” beskriver han Rivar-Bom och hans arbetskamraters liv och leverne. Han var bland de första att framföra ”Vi måste vara med och dela och bestämma”. Över 30 år före Löntagarfonderna.
Tommy S!
Enligt Utrikespolitiska institutet var Kinas totala BNP år 2022, 17.963.171 dollar och USA:s samma år 25.462.700 miljoner dollar. Mätt i köpkraft var Kinas ekonomi större än USA:s redan 2014, enligt Internationella valutafonden. Goldman Sachs tror att Kina övertar rollen som världens största ekonomi år 2030.
Vad gäller Afrika så sker det oundvikliga att när fattiga länder handlar med rika länder så hamnar dom fattiga länderna i beroendeställning. Skillnaden mellan Kina och väst är att Kina inte har använt militära medel eller ren kolonisering. Mellan Kina och en del afrikanska länder pågår handel som sannolikt utvecklar dom afrikanska länderna betydligt mer än vad västvärldens plundring har gjort.
Därmed inte sagt att inte stora kinesiska företag har utvecklat imperialistiska ambitioner. Dock har Kina inget militärindustriellt komplex som profiterar på att skapa konflikt och elände. Militärindustrin är i statens händer och den kinesiska staten har inte erövrat något afrikanskt territorium. Däremot tror jag att Kina har köpt upp ganska mycket odlingsbar mark i Afrika.
Anders Å!
Det var några år sedan jag såg uppgiften om förhållandet mellan USA:s och Kinas ekonomi. Min poäng är ”HUR” skaffar sig ett land rikedomar?
Enligt en artikel av Mats Parner i FiB/K så har Kina 16 av dom 20 smutsigaste städerna i världen. Är det OK? Kina har fått en rättmätig plats bland jordens länder. Är det OK att skaffa rikedomar i fabriker under slavliknande former. Varje år avrättas människor som har kidnappat ungdomar och placerat dom ”sweetshops”.
Därför skrev jag om F Fridells uppgörelse med G Myrdal.
Du har rätt i att Kina inte kan jämföras med världens farligaste krigsmaskin USA. Du skriver ”den kinesiska staten har inte erövrat något afrikanskt territorium. Däremot tror jag att Kina har köpt upp ganska mycket odlingsbar mark i Afrika.” Det är ju precis det som artikeln ovan från Parabol handlar om. Var det inte precis vad kolonialländerna gjorde, byggde infrastruktur för att underlätta transporten av varorna till hemlandet.
Du svarar inte på min fråga vad som händer om dom Afrikanska länderna avslutar avtalen om ”landgrabbing” förklaring ovan. Du undviker att kommentera William Hintons kritik av den
av Deng X:s privatisering av jordbruket som han kallade ”spagettitrådar” och vinnarna och förlorarna av privatiseringen.
Varken du eller jag eller övriga på den här tråden har varit på plats i KINA i förhållande till mitt vittne W Hinton. Hans bok finns på Folkbibliotek och till försäljning på BOKBÖRSEN av Henrik Linde, känd här på lindelof.nu
Tommy S!
Anledningen till att jag inte svarar på vad som händer om Afrikanska länder slutar handla med Kina är att jag saknar den övernaturliga förmågan att se in i framtiden.
Utsugning och miljöförstöring har praktiserats hänsynslöst av alla rika länder. Även vi här i Sverige har byggt upp vårt välstånd på det viset. Att det inte är Ok är en självklarhet, men så ser verkligheten ut och det förändrar inte det faktum att Kina tillsammans med Ryssland och andra nu är på god väg att avsluta dom västliga kolonial och imperialiststaternas dominans över världen.
Det förändrar inte heller något i resonemanget om Deng Xiaopings åsikt att produktivkrafternas utveckling är en viktigare faktor än det ekonomiska systemet.
Syftet med min artikel var inte att göra någon moralisk värdering av Kina.
Deng är min favorit endast för sin förmåga att göra en i mina ögon riktig materialistisk analys. Syftet var att i kortfattad form ge, vad jag iallafall tror är, en korrekt materialistisk beskrivning av teknikens och politikens utveckling och en ännu mer kortfattad förklaring till kommunismens misslyckande.
Anders Å!
Kina oroar nog sig om Afrika avslutar ”landgrabbing” massorna måste ju ha tillgång till basföda.
Alla länder har sina svaga punkter som utnyttjas av andra stormakter. T ex protesterna 1989. Kina saknar egna oljekällor och vattenfrågan såg jag ett klipp där militärer bevakade en slarvig medborgare som lät vattenslangen spred vatten oreglerat.
Dom har gjort misslyckade försök att styra nederbörden genom att på kemisk väg framkalla regn till ”rätt” ställe. Brist på Olja, Vatten och Mat kan snabbt leda till oro. Du kan vara säker på att USA har koll på vilka samhällsproblem Kina har, ser dom en blotta, så trycker dom på den och spelar ut grupper mot varandra.
Att leda ett land med 1,5 miljarder människor är ju ett problem som inte tål några stora misstag. Kommunismens misslyckande! Kina styrs ju av KKP. ”Kina tillsammans med Ryssland och andra nu är på god väg att avsluta dom västliga kolonial och imperialiststaternas dominans över världen.”
Jag tycke du skrev att du inte visste något om framtiden, eller?
Hur många gånger har inte vänstern räknat ut USA. På 1970-talet talades om hur ”vänstern skall hantera sin besvikelse”.
Det kan uppstå nya konstellationer, ekonomiska o s v. Jag säger som Tage Danielsson ”Utan tvivel är man inte klok”. Är själv inte aktiv i något parti, utan kallar mig i första
hand Folkbildare och Folkrörelseaktiv, då är man inte godkänd i det Mediadominerade offentliga samtalet.
Den person som var en förebild för mig var Bengt Göransson, numera avliden och den siste offentlige person som drev den linje jag försöker driva.
Tommy S!
Tja, kanske kineserna oroar sig, vem vet? För att ha en uppfattning om det så behöver man ha en klar uppfattning om det verkliga läget, plus framtidsprognoser i det Kinesiska jordbruket. Det har inte jag.
Dock finns det ingen som helst anledning att tro att Kina skulle ta till våld om olika länder avslutar sitt samarbete med dom. Kina har inga sådana traditioner och verkar inte heller ha några sådana ambitioner.
Du gillar att gå ner på detaljnivå förstår jag. Själv försökte jag i min artikel göra precis tvärtom. Dels tror jag att mycket få i västerlandet besitter tillräcklig kunskap om Kina på detaljnivå, andelen rena gissningar i diverse utsagor om detta skall nog inte underskattas. Sedan tror jag det har ett egenvärde att försöka se dom stora dragen i världspolitiken och det var det jag försökte göra.
Anders Å!
Med anledning av din kommentar 2024-01-21 På 21:04. Du skriver:
”Sedan tror jag det har ett egenvärde att försöka se dom stora dragen i världspolitiken och det var det jag försökte göra.”
Så vitt jag förstår hämtar du en del av ”dom stora dragen i världspolitiken” från Deng Xiaoping då denne skriver: ”Det finns ingen grundläggande motsättning mellan socialism och marknadsekonomi. Frågan är hur produktivkrafterna ska utvecklas mer effektivt.”
När ”produktivkrafterna” ensidigt lyfts fram och betonas försvinner produktionsförhållanden, produktionssätt, utsugning och klasser. Låt oss se hur Karl Marx behandlar ”produktivkrafterna”. I förordet till Till kritiken av den politiska ekonomin från 1859 ger han sin syn på ”den materialistiska grundvalen för [sin] metod”. Centralt i framställningen är att Marx skriver om produktivkrafterna i FÖRHÅLLANDE till produktionsförhållandena.
”I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, PRODUKTIONSFÖRHÅLLANDEN, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras MATERIELLA PRODUKTIVKRAFTER.” (mina versaler)
Marx skriver vidare: ”På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets MATERIELLA PRODUKTIVKRAFTER i motsättning till de rådande PRODUKTIONSFÖRHÅLLANDENA”.
Här är det värt att uppmärksamma att det inte handlar om ”produktivkrafter” i allmänhet utan om ”materiella produktivkrafter”.
De MATERIELLA PRODUKTIVKRAFTERNA består av produktionsmedlen: maskiner, byggnader, mark verktyg, råvaror och föremålet som bearbetas.
PRODUKTIONSFÖRHÅLLANDEN beskriver hur produktionen är organiserad och detta innebär en beskrivning av hur de materiella produktivkrafterna är organiserade. Produktionsförhållanden beskriver relationer mellan människor i produktionen. Ur produktionsförhållandena växer det fram maktrelationer mellan individer, som beskriver vilken kontroll individen har över produktionsmedlen och därmed hur produktionsresultatet fördelas.
Om man inte lyfter fram produktionsförhållandena försvinner klasser, utsugning och klasskamp. De som tillhör en härskande klass vill givetvis inte höra talas om klasser och utsugning. Då talar man hellre om ”hur produktivkrafterna ska utvecklas mer effektivt” och bilden av Kina förvrängs och förskönas. Idag känneteckens Kina av kapitalism och statskapitalism och avsaknandet av grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Deng Xiaoping var och Xi Jinping är den främste företrädaren för de härskande klasserna i Kina: byråkratklassen och kapitalistklassen.
Anders Å!
Om man använder sig av följande citat: ”I Europa har våra halvt utvecklingsstörda politiker” så hamnar man lätt i en skendebatt och i värsta fall blir man inte tagen på allvar.
Är jordbrukets tillstånd och historia från 1978 en detaljfråga, då tror jag att man hamnar snett.
Om vi säger att 10 procent av Kinas befolkning är sysselsatta inom jordbruket, det är ca 150 miljoner människor. Om man skall gå till botten med ett problem säger den kloke Karl Marx, då skall man gå till människan. Utan människor inga vinster eller utan arbete stannar Sverige. Som en äldre gentleman hade som devis på rockslaget.
Att man inte har kunskaper om vardagen för hur den ser ut beror kanske att Kina, inte mig veterligen, har den stolta traditionen av våra svenska bonde- och arbetarförfattare med självupplevda erfarenheter. En författare jag rekommenderar är 2012 års nobelpristagare Mo Yan som mest är känd för den filmatiserade boken ”Det röda fältet” om Japans ockupation och övergrepp.
Den filmen kan jag lätt hitta på nätet, för att skryta lite,eftersom jag troligen är bland Sveriges främsta att hitta.
Om det är någon som vill bekanta sig med kinesisk filmkonst, tag chansen, garanterat hög standard.
Även Mo Yan:s bok ”Ynglet” om ettbarnspolitikens avigsidor.
Du har inte kommenterat Kenneth L eller mina böcker, vi citerar, Jan Myrdal var ju på plats i Kina både 1962 och senare. Duger inte hans upplevelser i bokform?
Nu kan den som vill även jämföra Jan Myrdals böcker om Kina med en nyupptäckt bok av Sture Källberg
”Kamrat med 700 miljoner” från 1964. Till min överraskning befann sig SK där samtidigt som Jan M. 1962. I boken finns ett avsnitt om besök på en Folkkommun där jordbruksfrågor behandlades i DETALJ. Köpt den av Henrik Linde via Bokbörsen.
Din favoritkines Deng X startade krig mot Vietnam 1979. Enligt Wikipedia ”Invasionen skedde efter att Deng Xiaoping hade besökt Japan och USA och sagt att Vietnam skulle straffas för sin agerande i Kambodja. Dom avsatte de Röda Khmererna.” Det enda ”krig” som utövades under Mao-epoken var kinesisk-indiska gränskonflikten 1962 och gränskonflikten med Sovjet längs Amurfloden 1969.
Den kinesiska aktionen mot Vietnam i februari 1979, hade fler anledningar än bara Kambodja, Tommy Sjöberg. En god beskrivning av den här konflikten finns i antologin ”Kampuchea – Krigen, politiken, diplomatin” utgiven av Ordfront 1983. Sen krigen under Mao. Korea-kriget borde väl också läggas dit.
Arne N!
Det Marxcitat du lyfter fram ”På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets MATERIELLA PRODUKTIVKRAFTER i motsättning till de rådande PRODUKTIONSFÖRHÅLLANDENA” skulle jag mycket väl kunna använda som stöd för min artikel och även för Deng Xiao Pings tes om motsättningarna mellan dom olika ekonomiska systemen.
I artikeln skrev jag ”Marknaden dör för att produktivkrafternas utveckling inte längre tillåter denna organisationsmodell.” Jag menar då att enbart goda idéer från politiska partier inte har kraften att avskaffa marknadsekonomin och att tron att dom skulle kunna göra det i grunden är idealistisk.
Min tanke är att marknadsekonomin bara kan avskaffas när dom materiella förutsättningarna har nått en nivå där motsättningen till dom marknadsekonomiska produktionsförhållandena blivit tillräckligt stor. När blir då motsättningen tillräckligt stor? Ja uppenbarligen var den inte det 1917 och sannolikt är den inte det idag heller.
Hur vet vi när motsättningen har blivit tillräckligt stor? En exakt förutsägelse där är antagligen omöjlig, annat än i efterhand, men om vi godtar tanken att uppkomsten av privat egendom och ägande lade grunden för marknadsekonomin, så finns det anledning att misstänka att någonstans på vägen till att tekniken har avskaffat handens arbete och allt blivit gratis, så kommer vi att finna den tidpunkten.
Klassfrågan får i det perspektivet ett helt annat utseende än det som vänstern traditionellt har hävdat. Arbetarklassen lär successivt försvinna och förlora sin tidigare kraft. Kapitalistklassen kommer då att stå mot en betydligt diffusare massa av arbetslösa människor och hur det kommer att formera sig vet nog ingen idag.
Tillspetsat kan man dock säga att när alla är arbetslösa, köpkraften har upphört och ingen längre kan tjäna pengar på produktion, då har marknaden dött.
Marknadsekonomin blev då den ekonomiska och tekniska katalysatorn för det nya ekonomiska system som blir dess efterträdare. Sannolikt måste det nya systemet bli iallafall något som liknar det vi idag kallar socialism. Då blir det också mer korrekt att betrakta dom olika systemen som naturliga stadier i teknikens utveckling än som grundläggande motsatser.
Anders Å!
Med anledning av din kommentar 2024-01-22 På 20:50.
När det gäller marknadsekonomi verkar det som om du använder den termen synonymt med kapitalism. Delar inte den uppfattningen. Du för även ett resonemang, som enligt mitt tycke är tämligen rörigt, avseende när kapitalismen/marknadsekonomin kan avskaffas. Jag kommenterar detta under två punkter:
• marknadsekonomi
• förutsättningar för socialism
MARKNADSEKONOMI
Marknadsekonomi är en luddig term som i många fall bidrar till förvirring i stället för klarhet. Det gäller med andra ord att ge termen marknadsekonomi en stringent definition. Man måste även ha en tydlig uppfattning om vad som kännetecknar kapitalism. Redan innan det kapitalistiska produktionssättet blev dominerande fanns det en marknad och det skedde utbyte av varor över marknaden, utan att det var tal om kapitalism. Nedan kommer tre exempel på transaktioner över marknaden som tar sin utgångspunkt i dagens Sverige där det kapitalistiska produktionssättet är helt dominerande. Jag väljer hur måleriarbete kan utföras.
Först har vi den enskilde målaren som i egen regi driver måleriverksamhet. Han får förfrågningar, skickar offerter, köper in färg och övrigt nödvändigt material, målar, skickar fakturor och får slutligen betalt. Målaren agerar på en marknad, men hans verksamhet är inte kapitalistisk. Målaren beslutar själv hur verksamhetens överskott skall hanteras.
Som exempel två har vi målarmästaren som driver måleriverksamhet med 20 anställda målare och 2 administratörer. För att bedriva verksamheten måste han ha ett initialt kapital för inköp av material och till löner. Han hoppas givetvis på att få tillbaka det satsade kapitalet och detta även med en vinst. Förutom de uppgifter som den enskilde målaren har måste målarmästaren även anställa och säga upp anställda målare, utöva arbetsledning och planering. När de anställda har fått sina löner beslutar målarmästaren hur verksamhetens överskott skall hanteras. De anställda målarna och administratörerna får inte del av verksamhetens överskott. Målarmästaren verksamhet är kapitalistisk eftersom han kan tillgodogöra sig målarnas obetalda arbete i form av vinst. Han har därmed också ökat sitt kapital.
I vårt tredje exempel har de 20 målarna gått samman i ett producentkooperativ där de gemensamt beslutar hur verksamheten skall bedrivas och målarnas löner baseras på hur många timmar de arbetat. Målarna beslutar även hur eventuellt överskott skall fördelas. Detta är ingen kapitalistisk verksamhet eftersom alla målare får sin andel av verksamhetens resultat.
Av dessa tre exempel kan vi dra tre slutsatser.
• I alla tre exemplen genomförs alla viktiga transaktioner över marknaden
• Alla transaktioner över marknaden är INTE kapitalism, vilket visas av exempel 1 och 3.
• För att det skall vara möjligt med kapitalism måste det finnas en marknad vilket visas av exempel 2.
Termen marknad avser utbytet av varor och tjänster mellan olika individer/företag. Implicit ligger att dessa transaktioner genomförs frivilligt och att varorna har olika bruksvärden och samma bytesvärden.
Det främsta kännetecknet på kapitalism är att produktionens syfte är att öka det satsade kapitalet. För detta krävs att:
• kontrollen över produktionsmedlen inte ligger i händerna på de som utför produktionen
• produktionen utförs av lönearbetare, som inte kan bestämma vad som skall produceras eller hur produktionens skall organiseras
Med utgångspunkt från ovanstående ser vi att termen marknadsekonomi kan avse helt olika typer av ekonomisk verksamhet. I stället för termen marknadsekonomi blir det tydligare om vi använder någon av följande uttryck/termer:
• enkel varucirkulation
• enmansföretag
• kapitalism
• kooperation
FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SOCIALISM
Det finns fyra grundläggande förutsättningar för att det skall vara möjligt med socialism.
1. De materiella produktivkrafterna skall ha utvecklats så långt att samverkan ger ett bättre resultat för de som arbetar än att var och en sysslar med sitt.
2. De arbetande skall ha kunskapar för att kunna driva verksamheten på den egna arbetsplatsen och samhället i stort.
3. De arbetande skall aktivt sträva efter och ställa sig bakom ett dylikt system; det är inget som påförs uppifrån.
4. För att det skall var möjligt med socialism i ett enskilt land krävs att de krafter som inom landet motsätter sig socialism kan hanteras och att det internationella läget är gynnsamt.
Idag existerar endast den första förutsättningen.
Arne Nilsson!
Du vill tydligen ha socialism, och du anger ”fyra grundläggande förutsättningar för att det skall vara möjligt med socialism”. Den fjärde är: ”För att det skall var möjligt med socialism i ett enskilt land krävs att de krafter som inom landet motsätter sig socialism kan hanteras […]”.
Hur hanterar man de krafter (människor) som motsätter sig socialism?
Jan Arvid G!
Tack för din kloka fråga i kommentaren 2024-01-23 På 09:48. Jag omformulerar mig. Punkt 4 får bli två punkter:
4 a. För att ett socialistiskt samhälle skall fungera krävs det grundläggande demokratiska fri- och rättigheter såsom bland annat pressfrihet, yttrandefrihet, organisationsfrihet, fria och hemliga val och rättssäkerhet. Om en majoritet av befolkningen vill avskaffa socialismen och återinföra kapitalism skall detta givetvis vara möjligt.
4 b. Det krävs även ett gynnsamt internationellt läge.
Arne N!
Begreppet marknadsekonomi duger alldeles utmärkt för att beskriva dagens ekonomiska system och alla som inte anstränger sig för att låta oförstående förstår vad som menas.
Hur du kan få min åsikt om marknadsekonomins avskaffande som ”tämligen rörigt” är däremot svårt att förstå. Är det inte snarare så att min åsikt om marknadens död är glasklar jämfört med hur detta har hanterats tidigare i historien. Att som i Ryssland 1917 utnyttja en revolutionär situation för att införa ett system som dels många dåtida kommunister inte ens själva trodde var möjligt och som i efterhand tydligt kan konstateras stred emot produktivkrafternas nivå, skapade en röra av episka dimensioner.
Märkligt nog så kan jag bara uppfatta sista stycket i din kommentar ”FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SOCIALISM” som att vi egentligen är överens, även om jag då inte tror att den första förutsättningen verkligen existerar.
Utvecklat samarbete på enskilda arbetsplatser och expanderat ansvar och inflytande från dom som jobbar där tror jag definitivt på. Jag har mycket positiva erfarenheter av detta från mitt eget arbetsliv som metallarbetare. I ett samhälleligt perspektiv måste det dock jämföras med erfarenheterna från dom tämligen misslyckade experiment med generell planekonomi som hittills har genomförts.
Sven Erik H!
Min text var ett svar till Anders Å och hans påstående: ”Dock finns det ingen som helst anledning att tro att Kina skulle ta till våld om olika länder avslutar sitt samarbete med dom.
Kina har inga sådana traditioner och verkar inte heller ha några sådana ambitioner.” Och hans huvudtes om Deng X som favoritkines.
1979 var det väl Deng som startade och Koreakriget var väl inte Mao angripare utan USA med general MacArthur som ville använda atombomb mot Kina. Då fick han kicken av USA:s president.
Menar du att Mao var angripare i Korea-kriget? Jag trodde det var ett försvarskrig Mao förde.
Anders Å!
Med anledning av din kommentar 2024-01-23 På 13:38.
Uppenbarligen är vi oense om innebörden av och hur termen marknadsekonomi skall definieras och användas. Det får vi leva med.
Delar din uppfattning att det i Ryssland efter bolsjevikernas maktövertagande i oktober 1917 och efter inbördes- och interventionskrigets slut 1921 fanns det inga förutsättningar för socialism. Den planekonomi som fanns i det forna Sovjetunionen från 1930-talet och framåt hade inget med socialism att göra. Produktionsmedlen ägdes och kontrollerades av en ny härskande klass: byråkratklassen. Arbetarklassen var rättslösa lönearbetare.
Du verkar instämma i mina fyra ursprungliga punkter som nu har blivit fem. Men du håller inte med om att den första förutsättningen existerar i Sverige idag då jag skriver: ”De materiella produktivkrafterna skall ha utvecklats så långt att samverkan ger ett bättre resultat för de som arbetar än att var och en sysslar med sitt.”
Vilken är din invändning?
Arne N!
Jag utgår nu ifrån att du med ”samverkan” menar socialism och samhälleligt ägda produktionsmedel. Rätta mig om jag har fel där.
Grunden för en materialistisk kritik av dom försök med socialism vi känner är att vi saknar stöd för att produktivkrafterna skulle ha nått en nivå där socialism är effektivare än marknadsekonomi. Det vi ser är istället motsatsen. Både Ryssland och Kina har övergett planekonomin och framför allt Kina har tagit stora ekonomiska och tekniska steg framåt sedan dess. Försöken med planekonomi snarare förskräcker, både på det ekonomiska och det demokratiska planet.
Orsakerna till att marknadsekonomin förefaller klart effektivare än planekonomin finns sannolikt på många olika plan. Ett kan vara att människors entreprenörsanda och skaparkraft frodas bättre i en marknadsekonomi. Ett annat kan vara det som Anders Carlsson tar upp i sin utmärkta bok om Sovjetunionen Resa in i det okända, nämligen frånvaron av prismekanismen under planekonomin.
Carlsson visar i sin bok hur prismekanismen, d v s prisets fluktuation efter tillgång och efterfrågan och den styrning det ger av produktionen, i Sovjetunionen ersattes av statliga tjänstemän, d v s byråkrater, som fick jobbet att sätta priserna. Dom hade ingen chans att sätta korrekta priser på alla hundratusentals varor i landet och naturligtvis begicks massor av misstag. I Sovjetunionen hade folk ofta pengar, men hyllorna i affärerna var tomma på grund av felaktig styrning av produktionen. Sovjetunionen blev känt som dom ändlösa köernas förlovade land.
En rimlig misstanke är också att detta skapade god mylla för korruption. Man kan säkert hitta många andra orsaker också om man letar ordentligt, men ett rimligt antagande är att alla på något sätt relaterar till effektiviteten i utvecklandet av produktivkrafterna. Skillnaderna behöver inte nödvändigtvis vara stora, men får dom verka under lång tid så kan säkert utfallet bli avgörande.
Anders Å!
Med anledning av din kommentar 2024-01-23 På 20:44.
Du skriver:
”Jag utgår nu ifrån att du med ’samverkan’ menar socialism och samhälleligt ägda produktionsmedel. Rätta mig om jag har fel där.”
Samverkan är en beståndsdel i ett socialistiskt organiserat samhälle. Det är en nödvändig, men inte en tillräcklig beståndsdel. Samhälligt ägande är ingen garanti för socialism. Det förekommer statligt ägande utan att vi har socialism, vilket visas av exemplet Sovjetunionen. Det avgörande är kontrollen över produktionsmedlen, inte äganderätten i sig.
Jag får intryck av att du anser att Kina och Sovjetunionen har varit socialistiska stater eftersom det har funnits en omfattande planekonomi i dessa stater. Planekonomi är inget bevis på att en stat är socialistisk.
Din beskrivning av situationen i Sovjetunionen där planekonomin hade en framträdande roll anser jag vara tämligen korrekt. Men detta var som du påpekar en byråkratisk planekonomi. Vad som krävs är demokratiskt planerad ekonomi där man korrekt sätter priser på de varor som produceras och som utbyts över en marknad.
Dessutom anser jag att du blandar ihop de objektiva förutsättningarna för socialism, de materiella produktivkrafternas utvecklingsnivå (punkt 1), med de subjektiva förutsättningarna (punkt 2). I Sovjetunionen fick det arbetande folket aldrig en möjlighet att lära sig sköta ett företag, än mindre var de delaktiga i den övergripande styrningen och planeringen i samhället. När så Sovjetunionen gick i graven 1991 fanns det inga folkliga krafter som kunde ta över i företagen eller i statsledningen. Byråkratklassen, den härskande klassen i Sovjetunionen, ömsade skinn, och blev de nya oligarkerna i de olika nya stater som uppstod.
Arne N!
Jag noterar att trots alla detaljer och definitioner hit och dit så har du hittills inte levererat ett enda argument som motsäger min tes att kommunismen är en idealistisk lära. Inte heller har du visat på något stöd för att produktivkrafterna skulle ha nått en nivå där planekonomin är effektivare än marknadsekonomin. Fortfarande gäller att allt vi kan observera säger oss att produktivkrafternas utvecklingsnivå fortfarande gynnar marknadsekonomin framför planekonomin.
Mycket skrika för lite ull sa han som klippte grisen.
Jag kan inte se annat än att försöken att återuppliva dom kommunistiska idéerna med största sannolikhet är dömda att misslyckas. Det betyder inte att man måste stödja borgerliga eller nyliberala politiska partier.
Kampen för fred, internationell solidaritet, yttrandefrihet, arbetarklassens rättigheter och ett civiliserat samhälle på rikemännens bekostnad är kanske viktigare idag än någonsin tidigare.
Vi ser alla hur den amerikanska imperialismen skapar krig och misär varhelst den drar fram. Hur arbetarrörelsens borttynande ger överheten friare tyglar att exploatera och suga ut det arbetande folket och hur Yttrandefriheten är satt på avveckling.
Behovet av en stark vänster ökar för varje dag. Många av mina personliga vänner är medlemmar i K och även om jag inte delar tron på kommunismen så ser jag att K är det enda konsekvent antiimperialistiska partiet i vårt land och det enda parti som begriper innebörden i internationell solidaritet. Jag deltar efter förmåga i många av deras möten och demonstrationer, men jag tror att för att komma vidare så måste något annat till. En bredare vänster, mindre rotad i dom heliga skrifterna och mer inriktad på pragmatisk politik. Namnet Kommunist är mer ett problem än en hjälp i dagens värld och borde enligt mig läggas åt sidan. Kanske kan det bli aktuellt igen någon gång i framtiden när marknaden är död.