Bertil Carlman gav oss ett mycket intressant perspektiv i en kommentar till den här artikeln. Han inspirerade mig att skriva detta. Så skriver Anders Åberg i denna artikel om en kanske möjlig framtid.
Min favoritkines, Deng Xiaoping, som kanske var en av de mest klartänkta materialisterna i historien, säger,
”Det finns ingen grundläggande motsättning mellan socialism och marknadsekonomi. Frågan är hur produktivkrafterna ska utvecklas mer effektivt.”
Bertil tolkar det så här: ”Frågan är alltså vilken klass som innehar statsmakten och därmed utövar diktatur över andra klasser.” Jag tolkar Deng Xiaoping som att produktivkrafternas utvecklingsgrad, inte det ekonomiska systemet är den avgörande faktorn.
Ägandet uppstod någon gång för kanske 12.000 år sedan. Djurhållning, bofasthet och sedan jordbruk var den materiella grunden. Den grunden har sedan dess befästs så att ägandet nu nästan har blivit som en genetisk förändring hos människan. Alla är vi fångar i ägandets tankebanor.
Före ägandet fanns ingen materiell grund för erövring, krig och konkurrens. Samarbete och gruppsammanhållning var de viktigaste livsavgörande faktorerna.
Även om det kan se så ut så tror jag inte att vår genetik har förändrats påfallande mycket sedan dess. Samarbetet och sammanhållningen finns fortfarande kvar i vår gener.
Kommunismen säger att vi kan sätta oss över ägandets materiella grund genom goda idéer om rättvis fördelning. Hittills har detta misslyckats totalt, troligen beroende på att kommunismen i grund och botten är en idealistisk lära.
Min strävan att vara materialist och pragmatiker i Dengs anda säger mig att idealismen alltid är dömd att misslyckas och att något som liknar ett egendomslöst samhälle knappast är möjligt innan marknaden har tagit död på sig själv.
AI har potentialen att göra just det.
Om handens arbete i tillräckligt stor omfattning ersätts av intelligenta maskiner så upphör möjligheten till mervärde. Massor av folk blir arbetslösa, för få kan betala skatt, efterfrågan går mot noll och knappt någon kan längre tjäna pengar på produktion. Marknaden dör för att produktivkrafternas utveckling inte längre tillåter denna organisationsmodell.
Om ägandet och jordbruket var det första stora språnget i den mänskliga teknikens utveckling, så står vi nu på tröskeln till nästa stora språng. Den materiella verkligheten kräver en annan ordning och det med minst lika stor kraft som ägandet en gång gjorde.
Om vi överlever imperialismens krossande och marknadens död så kanske dom goda kommunistiska tankarna om ett klasslöst samhälle till slut kan omsättas i praktisk verklighet. Tills dess gör vi nog bäst i att vara så pragmatiska som möjligt.
Anders Å!
Jag tror inte att vi kommer längre i vår diskussion. Nedan följer en sammanfattning av hur skiljelinjerna går oss emellan. Dessutom en kommentar till ditt senaste inlägg.
Grundläggande är hur vi ser på den värld vi lever i. Alla har en förutfattad mening, som om den är korrekt blir en teori för att förstå tingens ordning. Det väsentligaste innehållet i teoribygget är de termer som ingår i teorin och hur sedan dessa termer sedan används. Som jag ser det finns det grundläggande skillnader mellan oss då det gäller hur termer och uttryck skall definieras och användas. En genomgående kritik mot dig är att du är slarvig med att definiera de termer du använder.
Du talar ensidigt om ”produktivkrafterna” och ”produktivkrafternas utveckling”, utan att beskriva vad du menar med detta. Jag talar om MATERIELLA PRODUKTIVKRAFTER och PRODUKTIONSFÖRHÅLLANDEN. Ditt synsätt medför att produktionens organisering, produktionsförhållanden, försvinner och därmed försvinner även klasser, utsugningen och klasskampen.
Du menar att marknadsekonomi är synonymt med kapitalism. Jag menar att termen marknadsekonomi suddar förståelsen av att olika sätt att organisera produktion och distribution kan ske över marknaden utan att det är tal om kapitalism. Jag har gett tre exempel på detta: enkel varucirkulation, enmansföretag och kooperation. Eftersom kapitalism är det dominerande produktionssättet idag bör man också kalla det kapitalism och inte marknadsekonomi. När man använder termen marknadsekonomi i ställer för kapitalism försvinner klasser, utsugningen och klasskamp.
Du sätter likhetstecken mellan planekonomi och socialism. Bara för att det finns en planering av den ekonomiska verksamheten är det inte frågan om socialism. Alla kapitalistiska företag har en intern ekonomisk planering. Därför kan man säga att de kapitalistiska företagen bedriver planekonomi. Vad som krävs är en demokratisk ekonomisk planering.
Du tycks mena att ”samhälleligt ägda produktionsmedel” är ett bevis för att ett samhälle skulle vara socialistiskt. Ägandet är enbart det juridiska uttrycket för produktionsförhållanden. Statligt ägande kan givetvis vara förenligt med kapitalistiska produktionsförhållanden.
Du tycks mena att ”samverkan” är liktydigt med socialism. Samverkan förkommer även i kapitalistiska företag, men där råder kapitalistiska produktionsförhållanden. Även inom offentlig verksamhet och organisationer är samverkan en avgörande beståndsdel.
Så till din kommentar 2024-01-24 På 20:08. Du skriver:
”Namnet Kommunist är mer ett problem än en hjälp i dagens värld och borde enligt mig läggas åt sidan.”
Jag delar din uppfattning eftersom termen kommunism förknippas med förhållandena i Sovjetunionen och att många kommunister även är leninister i olika tappningar.
Du skriver vidare:
”Inte heller har du visat på något stöd för att produktivkrafterna skulle ha nått en nivå där planekonomin är effektivare än marknadsekonomin.”
Först blandar du ihop ”produktivkrafterna” med ”materiella produktivkrafter”, vilket leder till att du tappar bort produktionsförhållandena. De materiella produktivkrafterna består av produktionsmedlen: maskiner, byggnader, mark verktyg, råvaror och föremålet som bearbetas. För att det skall bli någon produktion måste människor sätta de materiella produktivkrafterna i rörelse. Hur produktionen organiseras, samverkan mellan människor, beskrivs i produktionsförhållandena. För att de materiella produktivkrafterna skall utnyttjas på bästa sätt sker vid ett visst utvecklingsstadium en samverkan mellan människor; idag främst genom de kapitalistiska produktionsförhållandena. Utan samverkan, samarbete, skulle var och en idag bygga sin egen bil källaren. Med andra ord har de materiella produktivkrafterna utvecklats så mycket att samverkan mellan människor är mer effektivt än att var och en bygger sin egen bil. Samverkan kan ske på olika sätt. Idag är det främst kapitalistiska produktionsförhållanden som gäller. Det kapitalistiska produktionssättet är inte här för att stanna i all evighet. Människor kan i demokratisk ordning besluta om produktionens innehåll och hur produktionsresultatet skall fördelas, vilket är den subjektiva förutsättningen för socialism. Denna subjektiva förutsättning finns inte idag. Däremot föreligger den objektiva förutsättningen: de materiella produktivkrafter har utvecklats i sådan omfattning att det är mer effektivt med samverkan än med att var och en sysslar med sitt.
Det som saknas i din verktygslåda är produktionsförhållanden, utsugning, klasser och klasskamp. I stället tar du ensidigt upp produktivkrafternas utveckling, som i mina öron låter som kapitalets rop på tillväxt.
Arne N!
När man försöker lyfta blicken och se helheten så kan man inte vara hur detaljerad som helst, men likafullt har jag beskrivit hur produktionsförhållandena ändras i takt med teknikens utveckling och den stora förändringen där är att massor av människor blir arbetslösa och maskinerna tar över. Det i sin tur gör, precis som jag skrev, att arbetarklassen tynar bort och klasskampen får ett annat utseende än tidigare.
Produktionsförhållandena på enskilda arbetsplatser minskar således i politisk betydelse i takt med att arbetarklassen försvagas som politisk kraft.
I det större perspektivet duger det bra med begreppet produktionskrafter. Jag tror att alla intresserade förstår vad som menas.
Den viktiga frågan är om man kan gå emot dom möjligheter som skapas av produktivkrafternas nivå med det som man själv uppfattar som goda politiska idéer.
Jag tror att verkligheten själv har visat oss att det är snudd på omöjligt, och att det bekräftar Deng Xiao Pings tes om att produktivkrafternas utveckling är det som avgör vilka politiska tankar som har förutsättningar att lyckas.
Anders Å!
Av en tillfällighet hittade jag en genomarbetad artikel om Kina. Som kapitaliststat m m.
Tommy S!
Ja, intressant artikel och det förefaller korrekt att Kina ägnar sig åt ekonomisk imperialism, men inte militär imperialism. Att, som en del gör, direkt jämföra Kina med den aggressiva och supermilitaristiska amerikanska imperialismen blir därför missledande.
Dom länder i Afrika och Asien som handlar med Kina verkar dock ännu så länge inte bli plundrade på samma brutala vis som dom blev av den västliga kolonialismen och imperialismen. Tvärtom så tycks dom till viss del utvecklas tack vare Kina.
Hur detta kommer att gestalta sig i framtiden är inte helt lätt att se. Vi vet inte hur mycket det kinesiska kommunistpartiet vill eller kan hålla storföretagens imperialistiska ambitioner i schack. Kina har tidigare, precis som Ryssland, klämt åt oligarker, men samtidigt bygger dom nu stora hangarfartyg, som knappast behövs för att försvara Kinas gränser.
Tänker kommunistpartiet låta kapitalismen utveckla landet för att sedan gå in och förstatliga alltihop, eller fortsätter utvecklingen mot en alltmer aggressiv imperialistmakt? Man skulle vilja vara en fluga på väggen vid partiledningens interna möten.
Anders Å!
Varför vill du vara en fluga, finns det inte yttrandefrihet i Kina? Idag hörde jag om att Kina köper OLJA, som är en bristvara, från Sudan och den omtalade Dafourregionen utan att kritisera regimen. Under Mao-epoken ville ju man vara ett exempel för den s k 3:e Världen.
När det gäller miljön är ju inte Kina någon bra förebild. 15 av dom 30 mest nedsmutsade städerna är kinesiska.
Du har ju rätt i att många jämförelser med USA haltar men om Kina gör som världens största ekonomi så bör ju framförallt dagens unga studera HUR Kina gjort sin resa till stormakt. Kan det ha skett med utsugning av sin befolkning.
Den information jag skaffat mig så är en öppen konflikt med USA osannolik i närtid p g a att båda länderna är beroende av varandra ekonomiskt. Kina har ju t ex köpt upp en del av USA:s statsskuld.
Tror att framtida konflikter kommer att utspelas i Afrika där både Indien, Kina och USA upptäckt stora fyndigheter.
Kinas största problem är ju att vi här i väst vet så lite vad som händer främst på markplanet. Vi är ju marinerade med kultur och även kritiska röster om USA. Vad heter Kinas motsvarighet till J Pilger eller N Chomsky?