Fick en önskelista via mejl från ett barnbarn för en tid sedan. Jag förstod emellertid inte mycket. Men med lite ”support” från en medelålders person i dataspelsbranschen klarnade en del. Önskelistor kan vara mycket olika. Hur ser min önskelista ut, tänkte jag då. Kanske är den lika obegriplig för mitt barnbarn, eller kanske han förstår min bättre än jag förstod hans. Här följer nu min önskelista…
1) Hälsan
Jag önskar mig att få förbli frisk trots att jag de senaste åren blivit allt stelare i kroppen. Men jag är alltså fortfarande ganska obegränsad i min rörelseförmåga. Det är jag mycket tacksam för.
2) Huvudet
Även huvudet fungerar hyfsat. Visst är jag glömsk, men inte mycket värre än jag alltid varit. Alla i min ålder hetsar varandra för att man har svårt att minnas namn.
Jag önskar mig att huvudet ska fortsätta fungera, så att jag kan jobba vidare med mina skriverier.
3) Familjen
Mina egna barn går nu in i medelåldern och kan inte längre betraktas som barn. De tjänar mer än jag någonsin gjort och sliter som alla andra i sin generation med att få ihop livspusslet mellan tuffa jobb, hem, barn och familj. De sliter hårdare än jag någonsin gjort.
Jag önskar att de ska slippa drabbas av alltför hårda ekonomiska slag av inflation och höga räntor 2023.
4) Barnbarnen
De är fortfarande i grundskoleåldern eller yngre och lever i ett för mig nästan helt främmande land. De går mot en värld som ratar medelmåttor och hajpar snillen och perfektion. Det ställer tuffa krav på självständighet och välja en egen väg.
Jag önskar att de ska utvecklas till både it-slukande och bokslukande människor och att de ska lyckas undvika alla infernaliska fällor som gillras av profithungriga kommersiella blinkande monster. Och att de ska förstå vem de är, varifrån de kommer och varför.
5) Skrivandet
Mitt skrivande har blivit mig allt viktigare. När jag inte skriver känns livet stillastående och mer instängt. Jag vill ha rörelse och utbyte med andra om tankar och idéer. Tanke- och åsiktsutbyten har blivit oemotståndligt. Denna webbsida är mitt sista försök att genom offentligheten förbättra världen en liten smula.
Jag önskar att denna webbplats ska dra till sig fler läsare och att fler ska blanda sig i våra samtal.
6) Språket
Språket förändras idag så snabbt att generationerna fjärmas från varandra. Så har det visserligen alltid varit, men med dagens extrema förändringstempo kan klyftorna vidgas till den grad att unga och gamla inte längre förstår varandra. Jag tänker på skolans roll i samhället, som en plats för möte mellan generationer.
Jag önskar att insikten om värdet av dessa levande möten över generationsgränser – utan digitala filter – åter ska slå rot. Det handlar om att bemöda sig om att hålla människor samman, gilla olikheter, inte dela upp, skilja åt, klassificera och diagnostisera.
7) Landet
Mycket är i gungning. Inte ens våra yttre gränser är klara och tydliga. De läcker som ett såll. Vem som är yttre fiende råder det stor oreda kring. Samtidigt som vi ska stärka försvaret ska vi släppa in främmande makt ända in i hjärtat och avstå vårt självbestämmande. Inflationen ökar, matpriserna stiger, killar utan framtidsutsikter skjuter ihjäl varandra i en omfattning ingen tidigare kunnat föreställa sig. I det här är Sverige värre drabbat än våra nordiska grannar. Varför? Förtroendet för myndigheter och för politiker störtdyker. Risken för kaos och reaktionärt auktoritära reaktioner ökar.
Jag önskar mig någon eller några i ansvarig ställning att lita på, som vågar sätta ner foten om att alliansfriheten måste återupprättas.
8) Europa
Besluten om att pumpa in mer pengar och vapen till kriget i Ukraina och att klippa alla ekonomiska förbindelser med Ryssland hyllas som stora framgångar för enigheten. Detta sker samtidigt som regeringar faller, nyfascister marscherar lite varstans och unionen eller ”gemenskapen” blir allt bräckligare. Det går inte ihop.
Jag önskar mig att demokratin stärks i alla Europas stater och att EU reduceras till ett mera poröst samarbetsorgan för lösning av gemensamma problem.
9) Kriget
Kriget i Ukraina håller på att utvecklas till en katastrof för hela Europa och för hela västvärlden, ja för hela jordklotet om det bara eskaleras och tillåts fortsätta. En större politisk galenskap har Europa inte upplevt sedan 1930-talet. Mera pengar och mera vapen till det hopplöst utnyttjade ukrainska folket, för att de ska kasta sig in i ”the meatgrinder”* för att säkra USA-världens vidare marsch mot slutmålet Kina.
Jag önskar mig ett slut på detta krig under 2023, att någon modig människa med makt, eller att någon stor folklig rörelse ska uppstå och förmå USA-världen att sätta stopp för detta vanvett. Initiativet måste komma från Väst.
10) En lycklig slump
Mitt i detta hemska krigsår 2022 träffade jag mitt livs sista kärlek. Man talar om den första stora kärleken, men varför inte också om den sista. Det är fullt möjligt att så faktiskt är fallet. Vad vet man? Märkliga saker händer i livet.
Vad kan man mer önska sig som ensamstående människa – på god väg mot ålderdomen – än att ett nytt särboförhållande ska utvecklas väl under 2023.
Vinjettbild: ”Hoburgsgubben” vid Hoburgen i december 2022 (Foto: I Everz Lindner).
* ”Meatgrinder” (köttkvarn) är ett uttryck som används allt oftare för att beskriva förhållandena i bland annat striderna runt Bachmut. Förlusterna i döda och skadade lär med andra ord trotsa all beskrivning.
Nä du Knut L, det är inte Hoburgsgubben på bilden. Det är ju du. 🙂
Bilden är tagen vid Kättelvik, mot söder. Den märkliga kulle som syns i bakgrunden borde ha ett namn tycker jag, men jag vet inte. Hoburgen (klippan) och det som kallas Hoburgsgubben ligger två kilometer bakom rakt bakom den märkliga kullen, men syns inte på bilden. Uppe till vänster ser man ett litet utskjutande stenparti som varje vinter brukar täckas av långa isstalaktiter. De brukar sträcka sig ända ner till marken och täcka öppningen under stenen.
Äntligen fick jag ta revansch på den frustration jag upplevde av de bilder från er Storsudretvandring du visat några dagar tidigare. De bilderna kunde jag inte placera på kartan, vilket jag borde ha kunnat. Jag har nämligen bott i Burgsvik 2006 till 2017 och då ägnat dagarna, året runt, till att vandra med min hund på Storsudret och dess stränder.
Det man bör tänka på vad gäller Gotland och Storsudret (det märkliga är att Sudret heter den del av Gotland som sträcker sig från Hemse och söder ut, medan Storsudret är den lilla del av Gotland som är söder om Fide) är att landskapet är helt skapat av människan. Det är människans förstörelse som gjort det så vackert. Hade det inte varit för kalkugnarna hade t ex hela Storsudret varit skogsbeväxt. Men eldarna skulle brinna och för det krävdes mängder av ved, vilket gjorde att skogen höggs ner och det nu finns alvarsmark (t ex längs med Storsudrets östra sida från Fide till Faludden, en lång sammanhängande alvarsmark som heter Alvret) som inte skulle varit förutan människan. Ett opåverkat Gotland hade varit en katastrof för turismen. Dock har nu skogen ersatts med allt mer fritidshusbebyggelse. Men för att tillåta detta, enligt lagen, kallas nästan alla (när så krävs för att bevilja bygglov) nya hus fritidshus på Gotland för permanentbostäder. Då blir det ok att bygga på jordbruksmark och utspritt i naturen och förstöra de vyer och det landskap som människor kommit att älska. Så snart finns det ingen plats på Stordudret där man kan se sig omkring utan att se ett hus eller ett hustak.
Jag får önska dig en riktigt GOD JUL och GOTT NYTT ÅR. När man som vi båda är 45-or och börjar närma sig 80 så törs man inte tänka för mycket på framtiden, för den ser dyster ut på många sätt. Kriget i Ukraina har legat som ett stort mörkt moln över vardagen på många sätt och kommer inte att sluta lyckligt. Det Ukrainska folket drabbas oerhört hårt så länge det pågår och det riskerar att trappas upp ytterligare med mer tillförsel av vapen. Redan idag finns stridande Natotrupper i Ukraina, Douglas McGregor uppger att polska förband, iklädda ukrainska uniformer deltar i striderna. Det riskerar att gå överstyr och med kvaliteten på den ledning som styr i väst så kan man bara hålla med Axel Oxensjierna som sa till sin son ”Du skulle bara veta, min son, med hur lite förnuft världen styres”.
Tyvärr tror jag att ”killar utan framtidsutsikter” (KL) har just framtidsutsikter. De ser sig själva som ledare i mäktiga och rika klaner. De hämtar inte sina framtidsutsikter från den kontext du Knut L och jag delar och kallar Sverige. Så långt har segregeringen gått att vi inte längre delar särskilt mycket vi som bor i (vissa delar av) Söderhamn respektive Rinkeby-Tensta. Vi ser helt olika saker när vi blickar framåt.
Anledningen till skillnaderna mellan Sverige och de övriga nordiska länderna är att hos oss övergick kvantiteten (invandringen) till en ny kvalitet för cirka 10 år sedan. En del av oss applåderade denna utveckling en del gjorde det inte. Och mellan dessa grupper finns också ett Helvetesgap. Tyvärr. Folket är djupt splittrat i en mängd olika frågor. Vi är långt långt ifrån vår gamla kampsång: ”O povo unido jamais será vencido!” Och därför kan man lura på oss Nato och annat elände.
Tur att lindelof.nu finns, och att punkt 5 på din önskelista kan hålla oss vid liv. Och därför önskar jag dig och alla på läsare en God jul.
Magnus B!
Här klippan med isstalagtierna.
Bäste Knut, gamle örn,
Jag delar Din önskelista helt och fullt, bara så Du vet. Detta med just nu kylslagna promenader längs detta blåshåls kuster med hund(ar) och särbo är något även jag ägnar mig åt. I vårt fall Bungenäs, längs de gamla KA-bunkrarna. Numera ofta ombyggda till exklusiva sommarhus för ”the Rich and Famous”. Plus ett växande gäng ensartade – rätt fula – lådor över hela näset. Vilket påminner mig om Malvina Reynolds’ ”Little Boxes” för sådär 60 år sedan…
Då avståndet från Storsudret till Fårösund är rätt stort (ca 2 1/2 timme laglig bilkörning) rekommenderar jag en kontakt med Bernt ”Bison” Nilsson i Burgsvik. Ni har likartade erfarenheter, såväl av svår förlust som av att träffa ”A Significant Other”. B är gammal (ca 80) radio- och TV-journalist, skriver krönikor var vecka i Gotlands Tidningar. Vi mailar då och då. Adress: bison@gotlandstidningar.se Om ni skulle ses, hälsa från mig. Han vet vem jag är. Så är det på en rätt liten ö.
Isfenomenet på bilden kallas svall-is, något jag såg rätt ofta under uppväxten vid Höga Kusten. Ingen lek om isen frusit över körbanan…
Tack för en fin text (som vanligt). Ha nu en bra jul med nära och kära!
Hälsar kryckgubben på Mellangatan i Visby (och ibland i F-sund)!
Knut L!
Din webbsida är något av en antiimperialistisk guldgruva! Tillämpar sunt förnuft och vågar ifrågasätta vedertagna sanningar – egenskaper som förhoppningsvis blir vanligare på andra webbplatser än de är idag…
Knut L!
Man får hoppas att man står ut ett år till i denna jämmerdal. Gjorde en liten utflykt idag, först på spårvagnen kom jag i slang med en av samhällets utslagna. Jag gör inte som en del gör vänder bort huvudet när en skamfilad medborgare tilltalar en. Han avslutade sitt korta samtal med att ”han önskade att han inte blivit född” det enda jag kom på var C M Bellmans ”Ack du min moder”, lyssna på den.
Sen var jag på bibliotek och lånade ”JAKARTAMETODEN” av Vincent Bevins. På väg hem tog jag en buss istället för spårvagn, trängsel i dessa virustider, där träffade jag en ”städerska” som arbetade i samma hus som det bibliotek jag arbetade på. Det första hon sa ”har du inte hört att en chef i stadsdelsförvaltningen har blivit avskedad för stöld m m.” Och kortläsaren var sönder på bussen. Som tur är har man ett stabilt humör och är bara ute i kaoset ett par timmar.
Vi ses i spalterna förhoppningsvis. Jul är för mig enbart en almanacksfråga.
Jag vill bara bidra med ett tack för din text, och en from förhoppning att du skall berikas i enlighet med din önskelista. Som varande född 1945, även jag, tänker jag lite uppgivet att framtiden blir vad den vill, och att den som lever får se. En önskan har dock även jag: att journalister, kommentatorer och även vi andra slutar stämpla politiska förslag som vänster eller höger. För det mesta handlar det i de fallen om innehållslösa ord, hönster för att tala Myrdalska. Det blir ointressant om man inte anstränger sig för att förklara vad en vänsterståndpunkt, eller en högerståndpunkt betyder konkret. I termer av politiska eller ekonomiska förslag, alltså. Med frågan ”Cui bono” som probersten.
Knut L min vän,
Här en komplettering rörande Berndt Nilssons mail-adress. I dagens krönika (Gotlands Tidningar) angav han följande: bison.gotland@telia.com. I likhet med oss två nämnde han lyckan att inte längre vara ensam. En stor sak, inte minst i tider som dessa…
Tillbringade två dygn med E och några av hennes gamla vänner i F-sund. En myckenhet diskussioner om Livet, Döden, Kärleken och inte minst Politiken. Mycket givande, som vanligt. God julmat och dito drycker fattades ej. På juldagsmorgonen ingen TV-julotta. Däremot gott bubbel i sängen med lite tilltugg. I åldern mellan 70 och 80 är ting som dessa i sanning en nåd att stilla bedja om, även när livshorisonten närmar sig. De är sannerligen ej alla ofrivilligt ensamma beviljade.
Ciceros återkommande fråga till den korrupta romerska senaten för 2000 år sedan som Gösta Ask hänvisar till ovan är verkligen något vi på ”vår kant” har att förhålla oss till. Ställer man den konsekvent och offentligt kan det kosta. Cicero blev lönnmördad på order av Pompejus på väg till sin lantegendom utanför Rom. Sådana som Knut L och jag (liksom Guillou och Bratt/Isaksson t ex) betalade ett betydligt mindre pris. Dock ett pris som påverkade resten av livsfärden.
E som god man för ensamkommande har lyckats tråckla igenom 12(!) uppehållstillstånd – samtliga för skötsamt folk – brukar säga ”Utan de besvärliga människorna blir inte mycket gjort i världen”. Tack för Din påminnelse, Gösta.
Knut L:s önskelista för 2023 här ovan kan åtminstone jag anamma som ”Knuts 10 Budord inför det kommande (skit)året.”