Återupptar nu mina skriverier om mina erfarenheter av socialdemokratiskt partiarbete i Östhammar.
Just nu intensifieras dragkampen om vem som ska hamna på toppen i partiet efter Mona Sahlin. Avtackningen under partiledardebatten var patetisk. Att det politiska toppskiktets ryggborstande spela upp inför offentligheten är knappast smickrande. Mona Sahlin har misslyckats och med sin politik och fört Socialdemokraterna ännu längre in i sin interna kris. För det tackas hon varmt av de andra partiledarna. Hyckleri i mina öron.
Den enda som försökte säga något med lite skärpa och ärlighet var Jimmy Åkesson eftersom han vägrade stämma in i hyllningskören. Det stärker honom säkert.
Åter så till det lokala partiarbetet på 90-talet i Östhammar. Det var ju där och på andra orter som dagens kris grundlades. Alltså, jag började på våren 1996 också att böka i frågan om partiets inre arbete. I kulturnämndens S-grupp hade jag redan på hösten -95 väckt frågan om behovet av en interntidning. Jag gjorde en enkel dummy som visade hur en interntidning skulle kunna utformas och skickade till ombudsman A. Han blev entusiastisk och erbjöd mig en plats i arbetarekommunens så kallade ”mediegrupp”. Jag tackade ja och sedan avstannade arbetet.
Först den 23 maj sammankallades gruppen. Förutom A var det två i sammanhanget helt inkompetenta äldre herrar med i gruppen. Mötet resulterade, förutom i en massa rundsnack om hur enkelt det blivit att producera tidningar, i ett uppdrag till mig att under sommaren göra ett provexemplar på en socialdemokratisk interntidning, vilket jag också gjorde.
Vad som sedan hände i den där mediegruppen minns jag inte, förmodligen för att saken som vanligt sjönk ihop som en sufflé. Långt senare minns jag dock att det kom ett litet kommunalt S-info till medlemmarna, ett ljusgrönt vikt A4 med rosen i övre vänstra hörnet. Där annonserade några möten den närmste tiden. Det var vad ombudsman A kunde få fram inom ramen för sin överlastade och krympande tjänst. Ingen vågade be mig göra denna tidning ett par gånger per halvår som frivilligarbete.
Hösten 1995 och våren 1996 var jag också med i Östhammars S-förenings studiekommitté, som inte gjort något på länge. Jag ordnade en då serie föredragskvällar för partimedlemmar. Jag utnyttjade mina kontakter från FiB-arbetet. Bland annat kontaktade jag Jan Guillou, som ju bor i kommunen. Han lovade ställa upp gratis en januarikväll och berätta om sin syn på Socialdemokratin och demokratin. Inbjudan gick till alla partimedlemmar i hela kommunen. Ett 30-tal personer infann sig framför den öppna spisen i IOGT-gården Gammelhus´ källare.
Men, Birger Norén var inte där. Varför kan man fråga sig. Han brukade delta i allt. Men kanske var det svårt för honom att inte kunna spela sin vanliga huvudroll.
Stämningen var andlös. Kommunstyrelsens ordförande höll i trådarna och nämnde att Guillou kommit tack vare medverkan av Knut Lindelöf. Guillou var på topphumör. Han hade noga tänkt igenom vad han skulle ta upp och talade ledigt och frimodigt.
Bland annat sa han att Erlandergenerationen hade förblindats av Pragkuppen 1948 och det kalla krigets kommunistskräck. Han sa att hans eget förhållande till Socialdemokratin formats av detta, att han varit vänster sedan han började tänka omkring 1963 under Vietnamkriget, då han läste juridik. Det var bland andra han och jag – som om vi var kompisar – och många andra som ingick i denna generation ungdomar, som förlorades till andra genom detta. Det imponerade förstås på dessa gamla sossar.
Guillou fick sedan svara på bland annat frågor om Palmemordet och om utvecklingen i Ryssland. Han menade att Palme förmodligen sköts av Krister Pettersson, d v s av en ensam galning. Det var alltså ingen utländsk konspiration, inga poliskomplotter o s v. Om han suttit i juryn i rättegången mot KP, skulle han antagligen ha röstat för en friande dom, d v s följt majoriteten. Bevisningen var för svag.
När det gällde Ryssland, menade han att det kommer att utvecklas till ren diktatur, att den fria marknaden uppträder ”maffiotiskt” och att dess företrädare är avskyvärt provocerande. Folk kommer att störta dessa brottslingar, framsprungna ur ”demokratiska reformer”, och hänga dom i lyktstolparna. Det här var tre år innan Putin tagit över. Och minerna skvallrade om häpenhet över det ohämmade klarspråket.
Det var en mycket lyckad och uppbygglig kväll för Östhammar sossar och särskilt för S-föreningen i tätorten Östhammar. Ombudsmannen A sken som en sol och jag hade faktiskt inte haft så roligt på länge.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Socialdemokraterna, Östhammar, kommunalpolitik, Jan Guillou, Birger Norén, kulturpolitik
Jag deltog i sammankomsten på Gammelhus, som var välbesökt och alla var förväntansfulla inför mötet med Jan Guillou. Från den dagen har jag gillat honom.
Denna ”partihistoria” tycker jag om att följa. Nu sitter jag som du vet vid landets östra gräns och ”vilar” från familjeliv och laddar upp för drakrättegången.