Mina böcker och jag

Läsande pojke. En bild av Sven Ljungberg.

Mitt tidigaste minne av att jag själv läste böcker är upptäcktsresanden Gustaf Bolinders ungdomsböcker som utspelade sig i Sydamerika. Min två år äldre syster Gittans favoriter var i stället Gösta Knutssons böcker om Pelle Svanslös som för varje år tog allt mer plats i hennes bokhylla.

Själv läste jag sedan Richmal Cromptons Billböcker och var ännu i vuxen ålder övertygad om att det var en man som författat dem. Men lärde mig så småningom att de var skrivna av en kvinna. Hon skrev under hela sitt liv nya böcker om Bill och hans kamrater. Som i dessa aldrig blev ett år äldre.

En ständig julklappsönskan blev sedan årets nya bok om stridsflygaren Biggles. Vars aktiviteter under andra världskriget ständigt tilldrog sig på nya platser, där han med sina kamrater Ginger och Algy alltid stötte ihop med den tyske ärkefienden von Stalheim. De stereotypa händelseförloppen var ständigt lika uppskattade av mig. Liksom det är för små barn som alltid vill höra samma godnattsaga.

Men julklapparna utgjordes i några fall också av riktigt bokliga dyrgripar och då var det förmodligen vår far som stod för valet av böckerna. En gång var det Zacharias Topelius Fältskärns berättelser i tre tjocka band. En annan gång Charles Dickens Pickwick – klubbens efterlämnade papper som Bonniers år 1950 gav ut med originalupplagans illustrationer.

Filmen På Västfronten intet nytt (1939) såg jag som grabb på biografen Wasaborgen på Lidingö och jag ser nu att jag köpte och läste boken år 1955. Det fick mig att läsa ett par andra böcker av författaren Erich Maria Remarque. Triumfbågen och Tid att älska, dags att dö. Men de blev en besvikelse för mig. Jag levde fortfarande kvar i villfarelsen att en författares böcker bör vara kopior av varandra.

Det var i Sandbergs bokhandel, nära ändhållplatsen för Lidingöbanan, som familjen köpte sina böcker. Det var en högtidsstund när årets reakatalog kom och jag satte mig att pricka för vad jag ville köpa. På så sätt hittade jag James Jones roman Härifrån till evigheten.

Sandbergs hade också en välsorterad avdelning med fotoböcker. Där hittade jag en gång fotografen Henri Cartier-Bressons stora praktverk Images á la Sauvette för nu hade fotografering blivit mitt huvudintresse.

År 1955 tog jag studenten i Lidingö Läroverk och på hösten inledde jag mina studier på Kungliga Tekniska Högskolans avdelning för Elektroteknik. Där jag efter min examen fick anställning på Transistorgruppen som var verksam vid Institutionen för Radioteknik.

Mitt liv, med arbetslivet i centrum, fick ett abrupt slut i och med Olof Palmes tal i Gävle den 30 juli 1965, där han tog upp frågan om Vietnamkriget. Jag fick en rejäl utskällning av en god kvinnlig vän för att jag inte brydde mig om Palmes tal och hela frågan om kriget. Det resulterade i att jag också tog en prenumeration på DN för att lära mig mer. SvD höll jag ju redan och jag såg att det inte var någon större skillnad på nyhetsmaterialet i de två tidningarna.

Men Olof Lagercrantz var chefredaktör för DN och hans texter var helt annorlunda. Långt senare sade Albert Bonnier i en intervju att de skadliga verkningarna av Lagercrantz verksamhet på DN kunde övervinnas först tio år efter hans avgång.

Natten mellan den 20 och 21 augusti 1968 ockuperade Sovjetunionen Tjeckoslovakien och på kvällen dagen därpå arrangerades det på Hötorget ett opinionsmöte mot ockupationen. Det följdes av en spontan demonstration, utan tillstånd men med polisens benägna stöd, som gick till Sovjetunionens ambassad. Bredvid mig i tåget gick ett par elegant klädda herrar av den typ som jag aldrig senare såg i de demonstrationståg jag deltog i med temat USA ut ur Vietnam.

Genom den nystartade tidningen Folket i Bild fick jag en inspirationskälla som åter väckte mitt litteraturintresse. Jan Myrdals Skriftställning återkom i varje nummer av tidningen och där nämnde han ofta, mer eller mindre kortfattat, titeln på en bok som jag genast skaffade mig. Litteratur är fortfarande ett viktigt tema i föreningens verksamhet.

Under en period åkte jag sedan en gång i veckan från Strängnäs till Stockholm och gick runt bland antikvariaten och köpte böcker. En favorit, på grund av dess stora omsättning, var det som låg i hörnet av Kornhamnstorg. Där hittade jag ständigt nya böcker att inhandla. Ett annat var Jones antikvariat bredvid Observatoriekullen där jag hittade många ovanliga böcker.

Jag har inga egna barn och därmed inga som skulle kunna känna ett direkt ansvar för mitt bibliotek. Jag började därför lägga ut böcker till försäljning på Bokbörsen. Jag visste att jag hade omkring tretusen böcker som jag måste hitta nya ägare till. Och har nu efter tolv år lyckats hitta nya ägare till drygt hälften av dem. Men under år 2024 minskade försäljningsvolymen för första gången.

En oroväckande utveckling. Jag vill ju hitta nya läsare till mina böcker och inte behöva kasta bort dem. Jag har därför gått igenom de nära femhundra böcker jag just nu har liggande ute på Bokbörsen och sänkt priserna till ca hälften. Välkommen in på Bokbörsen och välj Sökalternativ ”Henrik Linde” så hittar du ett stort antal mycket prisvärda böcker. de var skivna av en kvinna

Tänk på vad Falstaff Fakir en gång skrev:

”Flitigt läsa gör dig klok. Därför läs varenda bok”