Det blev en ”rasande vendetta mellan småbrukare Egon Lundin och Statens vägverk. Kampen gäller en mjölkpall som verket finner olämpligt placerad. Det blir en strid på liv och död.” Så presenteras Lars Molins korta dramafilm (ca 50 min) Midvinterduell på SVTs Öppet arkiv.
Den är ett lysande stycke motståndskamp, som många kan känna igen sig i, som dessutom utspelar sig i mina gamla hemtrakter nära Östhammar, där Lars Molin för övrigt var vägmästare på Vägverket under 70-talet.
Ta dig tid! Missa inte denna pärla innan den försvinner ur arkivet den 12 februari.
Är det här så bra?
Man behöver inte vara bolsjevik, kommunist, socialist eller ens gråsosse, för att klia sig i huvudet. Vi får inte veta varför mjölkpallarna centraliserats. Det kan ju ha funnits goda skäl.
Dessutom, om jag hade varit ”busen” i den här historien, om det varit på riktigt, så hade jag inte varit så otaktisk att jag demolerat privat egendom med kommunens snöplog. Det hade ju kunnat leda till process. Nej, jag skulle helt enkelt givit order om att bara hämta mjölk på den för detta avseende befintliga centrala mjölkpall.
Jo, det är bra det här! Det gäller inte i första hand sakfrågan om var mjölkpallar lämpligen bör placeras. Det gäller något mycket mer grundläggande; den lilla människans envisa – om än tröstlösa – kamp mot överheten. Han slåss för sin existens och för sin värdighet. Mer sånt!
Jo, Knut det låter bra. Men antag att det fanns goda skäl för beslutet? Antag att det omfattades av de lokala kommunala myndigheterna, ledda av en koalition av socialdemokrater och kommunister? Och antag att huvudpersonen var känd som en notorisk kverulant – sådana finns det ju.
Man kan inte basera sina politiska sympatier på känslomässiga eller moralisk argument. Är det inte just detta som lett vänstern in på dess ökenvandring?
Ja Anders, du har nog rätt i sak, men fel i verkligheten. Jag ger mig om vi bara diskuterar strikt politik. Men även känsla och moral är verkliga mänskliga företeelser, som vi nog måste ha med i våra samlade överväganden. Glöm inte kärleken och konsten alltså … Ovanstående var ju ett stycke konst, eller hur?
Jo, som konst och känslomässigt uttryck är pjäsen ypperlig. Bra story, fina skådespelarinsatser och regiarbete. Fem stjärnor.
Men nu är ju din sajt klassad som en ”politisk” sådan. Och då är det ju tillåtet med lite politiska invändningar?
Men på ett litet mer allvarligt och fundamentalt plan: det som banat vägen för vårt samhälle är förmågan att lite skilja på det känslomässiga och rationella. Alltså: att hålla huvudet kallt – men hjärtat varmt.
Anders!
Jag känner dilemmat. För ett dilemma är det. Godmorgon Världen idag hade ett inslag om vigilants (med anledning av ”medborgargatdet” eller ”lynchmobben” i Stockholm häromdagen och om Lapporörelsens återuppdykande i Finland), alltså sådana som Egon Lundin. Ibland är de i det godas, ibland i det ondas tjänst. Jag vet att du inte gillar begreppen ”det goda” eller ”det onda”, men jag har svårt att frigöra mig – dilemmat. Huvudet kallt!
Som lantis är jag uppfödd med diskussioner om mjölkpallar och tankhämtning. Otaliga är de gånger då jag lastat och lossat krukor från pallar upp på lastbilsflak för att sedan avlasta dem på den kedja som förde krukorna till invägning på mejeriet.
Naturligtvis var tankhämtningen en seger för både arbetsmiljö och hygien. Tyvärr infördes denna innovation (utveckling av produktivkrafterna) parallellt med urbanisering, stordrift och avfolkning av landsbygd (produktionsförhållandena! kapitalistiska sådana).
Egon Lundins kamp är en kamp i detta gränssnitt. Och han är inte emot en bättre mjölkhämtning. Han är förbannad på att inte ha blivit tillfrågad! ”Och frågar dom inte om en sån här skitsak, kommer dom inte att fråga när dom skär tasken av oss.”
Alltså Egon är vår man!
En lysande film! Varför ska den bort ur arkivet?
Jag kan meddela att på DVD finns samlat 9 av Lars Molins klassiska filmer bl a Midvinterduell och KUNGLIG TOILETTE som är ännu vassare i samhällskritiken.
Det står SVT/SF på omslaget, ut och sök på bibliotek eller i skivaffärer.