När nu 31 näringslivstoppar går ut i DN 2015-03-06 och uppmanar regeringen att förlänga ”avtalet” med Saudiarabien förstår man att mycket står på spel. Vapenaffärerna är mycket lönsamma för Wallenberg och för andra i dessa storaffärers aktersvall. Nu fruktar man att politiken ska krångla till affärerna.
Några frågor inställer sig omedelbart. De 31 talar lyriskt om att
genom dialog och utbyte kan vi förmedla förståelse och sprida grundläggande värderingar kring rättssystem, civila rättigheter och hållbart företagande. Genom affärskontakterna har vi unika kontaktytor till andra samhällen. Utan handel missar Sverige möjligheten att göra sin röst hörd i en globaliserad värld, och att uppnå verklig förändring.
Att Saudiarabien är den islamistiska terrorismens främsta finansiär nämner man inte. Att Saudiarabien är ett antikverat kungadöme utan tillstymmelse till demokrati och med ett medeltidsmässigt rättssystem grundat i sharia och wahabismen etc etc talar man inte heller om. För det gynnar inte affärerna.
Mina frågor blir nu. Är verkligen hela det svenska näringslivet helt ointresserade av den politiska sidan av denna sak Carola Lemne? Är det verkligen så klokt att hänga med vapenlobbyn för Stefan Persson, som ju bara ska sälja kläder?
En annan aspekt som skorrar mycket illa i mina öron är när man så lyriskt uttalar sig som ovan och samtidigt inte protesterar mot allt tal om sanktioner och handelskrig för att isolera det stora och förvisso odemokratiska och korrupta Ryssland. Borde man inte resonera på ett liknande sätt som när det gäller Saudiarabien?
Eller kan det vara så att det är den ”västerländska globaliseringen”, inte den ”österländska” (Ryssland, Kina, Indien … BRICS) som man ser sig som en del av? Har man tagit ställning i denna stora kraftmätning och ställt sig på USAs sida? Kan det vara så simpelt? Inte har det i alla fall något att göra med att ”förmedla förståelse och sprida grundläggande värderingar kring rättssystem, civila rättigheter och hållbart företagande”. Nej, nej, nej. It´s money that talks.
Läs också Anna Ramberg om de 31 och deras DN-artikel
