Jag gör aldrig någon hemlighet av att jag fullkomligt älskar brittiska tv-serier. På SVT Play betade jag häromdagen av BBC producerade Sherwood, sex nästan en timme långa avsnitt. Jag kunde inte bryta tittandet, fastnade från första sekvens.
Kort kaffepaus efter fyra avsnitt, sedan på’n igen!
Lång rad för mig välbekanta skådespelare paraderar. ”Brian” från New Tricks, ”Danny” från Wild at Heart. Samt många andra, ingen nämnd, ingen glömd. Underbart återse dem! Värmde hjärtat på ett gammalt serietittarproffs.
Som retired äger jag mina livsdagar och gör vad jag vill, frihetsskapande! Slipper kvävande organisationsrutiner och dribblandet med träskallar till chäfer. Jag bestämmer själv mina rutiner, är min egen chef. En modärn sådan. Tillåter utan knyst tv-tittande på dagtid.
Jag måste tillstå att jag alltmer tröttnat på så kallade ”polisserier”. Även om det var kul se släktingen Jakob Eklund i Johan Dahl. Men löjligt fnittrande på nätet åt hans återkommande replik ”äh, vad fan!”. Jag tog illa vid mig å hans vägnar. Blod tjockare än vatten som bekant.
Nog kunde Sherwood kanske också fyrkantigt kategoriseras ”polisserie”. Kretsande kring två mord i det vackra landskapet Nottinghamshire. Men den är mycket mer än så. Samhällsperspektivet tydligt, den politiska kontexten. Lyfter och fördjupar, drar undan ridåer.
Bakgrunden den stora kolgruvestrejken 1984. Det förekom infiltration och planterandet under cover av polisspioner. SDS (Special Demonstration Squad) nästlade sig in i gruvsamhällena. Lyssnade och rapporterade. Underhöll splittringen mellan strejkande och scabs (svartfötter).
I serien framförs teorin, ingen konspirationsteori, att premiärminister Thatcher och hennes kumpaner gärna såg en stor, samhällsfreden nedbrytande gruvstrejk för att skaffa sig argument att krossa fackföreningsrörelsen och släppa den otyglade marknaden fri.
Med facit i hand kan vi konstatera att den hårdhänta damen lyckades. Åtminstone med det senare. Av samtida rapporter verkar dock the trade unions inte vara knäckta.
Tanken flyr till gruvstrejken på LKAB i Sverige. Jag var med och träffade delar av strejkledningen uppe i norr. Hörde aldrig misstankar om någon infiltration. Men uteslutas kan det inte.
DDR-dissidenten Wolf Biermann brukade säga: ”Den du misstänker minst, där har du din informatör.”
Vi med den ”vilda” strejken solidariska och i högsta grad engagerade i Upsala tyckte oss höra klick i telefonerna, signalerande att vi var avlyssnade. Och glöm inte IB. Kanske borde jag försöka finna ut om jag har en akt hos Säpo.
Jag ska inte avslöja handlingen i den ruskigt spännande TV-serien. Se själv! Jag lovar, utan att som Lööf lova äta min sko: du fastnar. Vill bara tillägga att Sherwoodskogen, där Robin Hood och hans försvurna höll till, spelar en central roll och givit namn åt serien.
”Som retired äger jag mina livsdagar och gör vad jag vill, frihetsskapande!” I den illusionen lever inte jag (född 1942). Nu mindre än någonsin.
I ett inlägg 2021-12-11, som mycket handlar om Jan Myrdal, skriver Lasse E. ”Passionen har sitt pris, den egocentrism som krävs för att leva kompromisslöst skapande går obevekligt ut över andra. Det är ’bara’ att välja vad hängivelsen ’får’ kosta.”
Det inlägget kommenterade jag. ”Ingen, absolut ingen människa kan leva kompromisslöst. Varje dag gör man mängder med kompromisser. Alla umgängen, kamratskap, klubbgemenskap, fester, resor, föräldraskap och inte minst ett partnerskap är fullt av kompromisser. Dessa ständiga kompromisser, ständiga överväganden och sannolikhetsberäkningar är en aldrig avstannande process. Det är i denna process vi föds, utvecklas, växer upp och slutligen dör. Det ligger massor med passion i flera av de kompromisser vi gör; i varje fall vill jag hävda att det gäller för mig.”
Lasse E är en idealist, i ordets filosofiska betydelse. Jag gör vad jag måste och försöker anpassa det så att det blir bra, ja emellanåt även njutbart, för både mig och för min omgivning. Detta måste kräver ständiga kompromisser. Har jag utnyttjat mina erfarenheter och kunskaper på ett bra sätt kanske jag kommit en bit på vägen ”från nödvändighetens rike till frihetens rike”. Ja, kanske jag även hjälpt andra med den resan. ”Frihet är insikt om nödvändigheten.” (Engels i Anti-Dühring)
De flesta människor i min omgivning är idealister; förmodligen är jag emellanåt det själv. Livet är en mycket komplex process; antagligen den mest komplexa process som finns i universum.
Anti- eller alternativrecension efter att ha sett första delen på SVT-Play (fördelen med SVT-Play är ju bland annat att man kan snabbspola förbi longörer och pinsamheter):
Först kommer ett dystert presenterade av individer/familjer som sedan på något sätt skall sys ihop i en större intrig. De är många, och man glömmer vem som är vem väldigt snart vilket gör handlingen svårbegriplig. Detta dras ut över större delen av programmet, och man har nästan gett upp hoppet om förbättring innan första liket presenteras. Fast då är snubben avlivad på ett så töntigt sätt att man nästan kommer att tänka på ’Morden i Midsumer’. Fast utan ansatser till åtminstone lite humor à la ’Morden’.
Som alltid skall det vara någon slags ”human touch” när personer sliter med trassliga familjeförhållanden, bökiga släktingar etc. Varför inte göra ett avbrott här och i stället köra några riktigt klassiska polisfilmer (jag avser naturligtvis ’Keystone Kops’). Eller pausfilmer med underhållande råkurr. En japansk haiku säger: ”Bästa scenen i hela pjäsen – många smällar på käften.” Klokt uttalat. Låt deckarna sköta sina skilsmässokval utanför bildrutan, och sedan komma tillbaka när de är färdiga och kan jobba igen!
När SVT, eller om det nu var 4:an, körde en serie från norra Wales fanns allt elände omnämnt ovan med, och jag pallade bara med den eviga dysterheten och mörkret i första programmet. Undrar hur det går med Sherwoodskogen. Är det Robin Hood som är mördaren?
Hip, hip hooray! För engelska serier. Den realistiska traditionen från Arnold Wesker och framåt är verkligen gedigen. Sherwood är inget undantag. Bra skådespelare, som ser ut som folk. Jag har sett fyra avsnitt, och ikväll är det dags för de två återstående. Ska bli spännande att se vad bågskytten i skogen är ute efter, och om kvinnorna i byn kommer att försonas med varandra, vad golfdamen har för roll i detta m.m.
Befriad från serier, aldrig blivit fast p g a arbete på TV-tider ända sen 1981. Därför har böcker blivit mina serier alltid lojalt stående i bokhyllan. Ibland blir jag överraskad att se en bok jag inte visste om att jag har. Eftersom jag bor trångt på 70 kvm är TV-ljudet monopoliserad hustrun som tittar på Morden i Midsomer och nyare serier. Hon mår bra av det. Jag lyssnar på Youtube-kanaler och läser SvD, aldrig att jag hinner med böcker i den omfattning som bokbeståndet kräver. Blivit samlare mer än läsare, i alla fall med tanke på takten. Senast köpte jag Per Wästberg en memoar om Vägarna till Afrika och nu högst uppe på bokhögen. Apropå olika sätt att fördriva tiden.
Nu har jag sett alla avsnitt. Bland allt spännande är det förstås remarkabelt att regeringen Thatcher gav order att poliser skulle infiltrera gruvarbetarmiljöer och ställa till oreda. Och det gjorde dom verkligen. Men superhemligt var det? Vad ligger dolt i svenska arkiv? Varför är KFml/SKP- dokumenten fortfarande otillgängliga?
Här är text och ackord till avslutningslåten av 1:a avsnittet.
Traditional, from Northumberland (north-eastern England). There have been many miners’ strikes over the years, and it’s unclear which one this dates from – perhaps from the strikes of 1844, which collapsed after 20 weeks thanks to strike-breaking (blackleg) miners. It enjoyed a revival thanks to the miners’ strikes of the 1980s under Margaret Thatcher’s government.
Various artists have recorded this; this version is from the oral tradition of Forest School Camps.
Dm C
It’s in the evening, after dark
Dm Am
The blackleg miner gangs ta wark
Dm C
In his moleskin pants and dirty shirt
Dm C Dm
There goes the blackleg miner
Dm C
He takes his pick and down he goes
Dm Am
To hew the coal that lies below
Dm C
There’s not a woman in this town row
Dm C Dm
Would look at a blackleg miner
Dm C
For Deleval is a terrible place
Dm Am
They rub wet clay in a blackleg’s face
Dm C
Around the pits they run a foot race
Dm C Dm
To catch the blackleg miner
Dm C
And don’t go near the Seghill mine
Dm Am
Across the top they’ve stretched a line
Dm C
To catch the throat and break the spine
Dm C Dm
Of the dirty blackleg miner
Dm C
Well they take his pick and duds as well
Dm Am
And they hurl them down the pit of Hell
Dm C
So off you go and fare thee well
Dm C Dm
You dirty blackleg miner
Dm C
So join the union while you may
Dm Am
Don’t wait till your dying day
Dm C
For that may not be far away
Dm C Dm
You dirty blackleg miner
Skall börja träna på låten.
Hittade en norsk text också
Lyrics:
Når kvelden kjem sa kryp han fram
og går til gruva med sitt kram
i lusete klede av moldvarpham:
Der går ein streikebrytar!
Han grip sitt skrot og legg av stad
for å hogge køl slik sjefen sa
Men ikkje ei jente i by’n vil ha
ein skitten streikebrytar
Deleval er ein farleg plass
Der gnir dei møkk i fjeset hass
Og gir han pryl som er til pass
for ein skitten streikebrytar
Ved gruva har dei strekt ein tråd
Der snublar du når du skal gå
og knekker nakken, hei-og-hå
din skitne streikebrytar
Og når vi står på streikevakt
så dumpar vi som råtten slakt
ned i helvete si djupe sjakt
kvar skitten streikebrytar
Så bli med i gruvas fagforbund
og ikkje vent til siste stund
For døden trugar kvart sekund
kvar skitten streikebrytar
Urraaaa Urraaaa Urraaaa!
Länge leve kommentarerna på lindelof.nu
!!!
OBS inte ironi 🙂
Ett påtagligt drag hos de nu kommande bra deckarna, antingen de är brittiska som Sherwood eller svenska som ”Händelser vid vatten” är att de ser bakåt, oftast så mycket bakåt att de bara blir en i mängden.
När skall den brittiska och svenska kultureliten komma med bra deckare som även speglar att tillståndet idag i Storbritannien och Sverige rymmer allvarliga klassmotsättningar?
Adlibris har följande text ”Henning Mankell är Sveriges internationellt mest lästa författare. Kinesen, en thriller på högsta internationella nivå, är hans 27:e roman sedan debuten 1973.”
Boken kom 2008 och skulle kunna bli en utmärkt deckarfilm, med en djup och bred historia bakåt och en tydlig blick framåt, med Kina i centrum för kampen för en ny världsordning. Det senare anade kanske inte Henning M. när han skrev boken.
W skriver bl a ”Mankell hade till skillnad från många andra aktiva inom 68-vänstern kvar sitt engagemang för tredje världen. Flera av hans senare romaner anknyter också till frågor om immigration från andra världsdelar till Sverige, rasism och kolonialism, till exempel Kinesen, Den vita lejoninnan och Eldens vrede.”
Henning var en folkets, ja folkens man, och han hade planer på samarbetsprojekt med Pål Steigan. Tyvärr blev det inga projekt eftersom han dog av cancer 2015.
Ett mycket bra tips till en mycket bra serie, Lasse E!
Men du skriver en sak som jag nu, efter seriens andra avsnitt på dagens TV, börjat fundera på. ”Tanken flyr till gruvstrejken på LKAB i Sverige. Jag var med och träffade delar av strejkledningen uppe i norr. Hörde aldrig misstankar om någon infiltration. Men uteslutas kan det inte.”
Senare nämner du IB. Men den saken är bevisad många gånger om ända sedan tidigt 1940-tal, ibland gick det under benämningen SAPO, som sossarnas egen variant av det officiella SÄPO. Faktum kvarstår trots lögnerna från partitoppen med Palme i spetsen.
Tillräckligt många godtrogna och propagandaitutade svenskar blev blinda för det uppenbara. Skäms! Av opinionssiffror att döma är det samma sak i dag med Nato-frågan. Och stödet för det självsvåldiga sosseriet. Skäms igen!
Nej någon tidig infiltration kanske det inte var. Regeringen blev ju helt tagna på sängen när gruvisarna satte sig i Svappavaara (det började där). Men när strejken och strejkkommittén var på plats kunde sossarna låta sin oerhörda organisationsskicklighet gå av stapeln. I Lars Westmans och Lena Ewerts film ”Kamrater motståndaren är välorganiserad” kan man skymta en del av denna förmåga i scenen kring 12-12 omröstningen.