Jan Myrdal hyllades reservationslöst denna eftermiddag av sina vänner. Det är han sannerligen värd. Jag var där och såg Myglaren och skålade på Kjellsons. Kalaset var nog mycket till för oss som av och till dragits in i hans kölvatten under åren. Själv tyckte han nog att det hela var bortkastad tid – men säkert nödvändigt. Han vantrivs när vänligheter förökar sig. Nostalgiska anslag funkar inte.
Men när han själv tog till orda på slutet påpekade han att man kan knäckas som författare. Många blev också knäckta, berättade han. Sådana som skulle ha kunnat betyda mycket. Ingen gör heller allt på egen hand. Jag fick också stöd, sa han. Hjälpande händer sträcktes ut från oväntade håll. Utan dessa hade jag säkert inte klarat det. Jag är rörd, tack! Så slutade han.
Myrdals 80-årsdag skapar noja i den svenska offentligheten. Några verkar nästan vettskrämda för att det framförs uppskattande ord om hans insatser som författare. Jakubowski i Expressen är väl värst med bland annat följande drapa: ”… en patetisk och uppblåst figur utan grepp om verkligheten; en tragisk kuriositet i ett skräckkabinett av rostiga megafoner som kan lånas ut till en Pol Pot eller en ayatolla.” Curt Bladh i Sundsvalls tidning elder på i samma stil. ”Det märkliga är att detta pågått i 50 år, … Men han har fått hålla på, diktatorkramare, historieförfalskare och, uppenbarligen, mer eller mindre antisemit. Under den bedrägliga beklädnaden av ´en europeisk intellektuell´ och den kommunistkostym som numera väl hamnat i garderoben hemma i Fagersta.” Det verkar för dessa omöjligt att förstå att till exempel Lars Gustavsson i Expressen kan uttrycka sig på ett nyanserat sätt och se olika sidor. Endast fördömelse duger åt Myrdal i dessa kretsar.
Inläggen haglade fram en tid. Nu tystnar det väl snart igen. Men som sagt, många har också vågat skriva intressanta betraktelser över Jan Myrdal. Aron Ezler i Flamman och Åsa Linderborg i Aftonbladet är några exempel. En bok full av gratulationstexter har producerats. Den innehåller också en namnlista på en lång rad av Jan Myrdals vänner. Den kommer säkert att läsas med lupp i olika läger och skapa ännu lite noja.
