På framsidan av det senaste numret av Folket i Bild/Kulturfront, 9/2017, återfinns i kopierad form det handtryckta blad som Carl Johan de Geer lät ställa ut på Galleri Karlsson i Stockholm 1967. Motivet är stjärnbaneret. Emellertid har de femtio stjärnorna fått lämna plats för tolv stycken hakkors på bilden, och under baneret läser vi ”USA MÖRDARE” i versaler.
De flesta av oss har nog sett den här grovt provokativa bilden vid åtskilliga tillfällen under det gångna halvseklet, och många torde i likhet med mig ha funnit den osmaklig och vulgär.
Men den är inte bara gemen; den är politiskt grundfalsk (säkert med avsikt). Amerikas Förenta Stater har aldrig försvurit sig åt nationalsocialismen, vilket de tolv hakkorsen ger sken av, och harangen USA MÖRDARE är lika ospecifik och missriktad som vad fraserna Kina mördare, Ryssland mördare, Sverige mördare eller Frankrike mördare skulle vara. De flesta medborgare i USA var/är inga mördare, och en betydande andel av dessa medborgare protesterar konsekvent mot sitt lands utrikespolitik. Också jag gör det. Sällan eller aldrig har jag haft något positivt att säga om USA:s framfart på världsarenan, men det är inte vad jag försöker diskutera just nu.
I den nationalsocialistiska ideologin (eller världsåskådningen…) är den ariska ”rasens” överhöghet och överlägsenhet axiomatisk. Därtill bör judar, romer, homosexuella, individer med funktionshinder etc., etc. utrotas, och varje samhälle ska vara etniskt homogent. Allt detta gör nazismen unik. Jag tror man gör klokt i att dra en skiljelinje mellan nazism och fascism och alltså inte, på kommunisters vis, utmåla den förra som en råare och brutalare variant av den senare.
Kanske är det så att USA numera utvecklas i fascistisk riktning. Jag är inte främmande för den tanken, men det är – återigen – en annan sak. Mina kunskaper är inte tillräckligt goda för att jag ska våga mig på en bestämd uppfattning i denna fråga, men jag undviker tills vidare fasciststämpeln. Desto säkrare vet jag att USA inte är, och heller aldrig varit, nazistiskt. Faktum är att amerikanerna med Eisenhower som president gjorde viktiga insatser i kampen mot nazismen i andra världskrigets slutfas, låt vara att Sovjetunionens insatser var av annan och betydligt större dignitet.
I nr 9/2017 av Folket i Bild/K finns också texter av Christer Lundgren och den välkände australiensiske journalisten/författaren John Pilger. Deras bidrag är intressanta men samtidigt problematiska och det på mer än ett sätt.
Lundgren redovisar sina personliga intryck från en närmare två veckor lång visit i Nordkorea i Svensk-Koreanska Föreningens regi så sent som i augusti i år. Artikeln är genomarbetad och spänstigt skriven med ett innehåll som påtagligt skiljer sig från nästan allt man kan läsa i svensk press om det land som officiellt heter Demokratiska Folkrepubliken Korea (DFRK). Bland mycket annat får vi klara besked om att:
”… Nordkorea är ett välorganiserat samhälle, där människor uppmanas att stödja och hjälpa varann, som en stor familj. Det är ett samhälle med barndaghem, tolvårig obligatorisk skola, gratis utbildning på alla nivåer, avancerad forskning och teknik, gratis sjukvård, bostäder och jobb åt alla. En dröm för många människor i Asien, Afrika och Latinamerika.”
Det problematiska ligger i att många av oss redan på 1960- och 1970-talen läste hundratals mer eller mindre – oftast mindre – trovärdiga reportage, stöpta i ungefär samma form som Lundgrens. Men då handlade reportagen om Kina och Albanien, kort sagt om idealstater som inte visade sig hålla måtten och sedermera skiftade färg. Skulle just Demokratiska Folkrepubliken Korea ha funnit kommunismens heliga Graal?
”USA har aldrig gett upp sin ambition att överta den forna kolonialmakten Japans roll som herre över hela Koreahalvön och att lägga beslag på Nordkoreas rika mineraltillgångar”, inhämtar man också hos Lundgren. Makteliten i Förenta Staterna utnämner han till ”världens rovgirigaste plundrare”.
Pilger går ett steg längre i sitt essäliknande bidrag. Han svävar inte på målet vad beträffar den framtid som närmast väntar Donald Trump:
”… En kupp mot mannen i Vita Huset är på gång. Det beror inte på att han är en avskyvärd människa, utan på att han genomgående har gjort klart att han inte vill ha krig med Ryssland.”
De som enligt Pilger just nu förbereder en kupp mot presidenten vill däremot föra krig emot Ryssland och sannerligen inte vilket krig som helst; det är ett kärnvapenkrig som kongressledamöter och andra makthavare i USA i dag riktar in sig på. Pilger söker inte dölja vad som i hans föreställningsvärld hotar en ovetande och fåraktigt troskyldig mänsklighet:
”… En av Obamas sista åtgärder som president var att underteckna en lag som överlämnade hela 618 miljarder dollar till Pentagon, en återklang av den växande fascistiska militarismen i USA:s styrelse.”
Allt är naturligtvis möjligt, och ingenting förvånar mig längre i denna den bästa av världar. Det oaktat är John Pilgers budskap alltför hårdsmält för min smak. Jag intalar mig att han suggererar, dompterar och hypnotiserar sina läsare, att han alltid gör så och – inte minst viktigt – att Folket i Bild/K skulle må väl av att även mindre alarmistiska USA-kritiker än Pilger finge komma till tals i spalterna.
På grund av framsidans utformning skulle jag aldrig kunna tänka mig att sälja ett endaste exemplar av FiB/K nr 9/2017. Det skulle kännas som att medvetet vittna falskt och därmed som att prostituera sig. Att den publicerade bilden dessutom är osannolikt ful gör inte saken bättre.
Ett knippe historiska bakgrundsvariabler om de Geers grafiska blad återges på sidan 3 i tidningen. Där betonar man att konstnären ingår i samma tradition som Daumier och Posada med flera och att hans bild är ett ”mästerverk” i nivå med Picassos Guernica. Verkligen? Kräver vi inte mer av ett mästerverk än att femtio stjärnor byts ut mot tolv hakkors?
Jag minns CJ de Geers flagga rätt väl. Som om den ritats snabbt och slarvigt med några tjocka färgpennor, varpå gärningsmannen flytt platsen i all hast för att inte åka fast för tilltaget.
Det fick mig att tänka på ett mer utstuderat verk från samma period, Peter Dahls ”Liberalismens genombrott i societeten”. Där syns en kvinna med tiara på huvudet (misstänkt lik HMK:s framlidna moder, prinsessan Sibylla) med uppdragen galaklänning och utan trosor framför en man, höjdare inom näringslivet kanske eller liberal politiker, med erektion och öppen gylf. I bakgrunden bara bröst och grovhångel.
Om denna tavla kan man också säga att ”… och många torde i likhet med mig ha funnit den osmaklig och vulgär”. Ja, ingen har nog hävdat, att den skulle vara smakfull eller att dess färgspel är förtjusande.
Och inte finns det väl någon som producerar så’n här konst idag. På 50 år har vi hunnit bli så förståndiga och världen så mycket bättre.
Picassos Guernica nämns också, vilket för mina tankar till general Colin Powell, USA:s dåvarande utrikesminister, som krävde (och blev åtlydd!) att just den tavlan, vars kopia hänger i FN:s högkvarter i New York, skulle täckas över innan han passerade den på väg in och ut. Han ville väl inte bli plåtad framför något så osmakligt.
Inte heller jag tror på Pilgers spådom om en kupp mot Trump. Min gissning är att han inte bara sitter ut sina fyra år utan dessutom blir omvald om han ställer upp. Få amerikanska presidenter har förlorat ett omval. Vicepresident Pence (som efterträder Trump om denne avsätts) är ju inte heller någon charmknutte.
Satiriker arbetar med överdrifter. Det är därför meningslöst att kritisera en satirbild för att den inte utgör en porträttlik bild av den avbildade.
Satiriker arbetar också med symboler för att väcka vissa känslor hos betraktaren. Känslor som inte behöver vara direkt förknippade med symbolen men däremot till dess användning under en viss historisk epok.
Visst är Carl Johan de Geers bild medvetet provokativ och ett uttryck för en okontrollerad vrede mot en politisk situation. En vrede som också jag delade vid arbetet inom FNL-rörelsen. Och fortfarande delar efter USAs angrepp mot Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Och dess hotfulla uttalanden mot Nordkorea.
Det är därför meningslöst att tala om att det finns ett stort antal snälla amerikaner. Av någon anledning talar ju ingen om att det finns ett stort antal snälla ryssar. Storpolitiken bestäms inte av någon slags medfödd nationalkaraktär utan av de förhållanden som fått vissa att nå ledande positioner och därigenom möjlighet att utforma landets politik. Med de metoder de finner användbara och önskvärda.
Kan man förvänta sig att en starkt kritisk politisk handling som målningen av USA:s flagga med hakkors inte skall vara ”osmaklig och vulgär”? Just dessa ord är mycket subjektiva!
Jag tycker bilden lika gärna kan anspela på ”Manifest destiny”-gänget som har ett stort inflytande i USA. Ambitionen att lägga världen under sin egen riksbank hänger givetvis ihop med denna strömning inom amerikansk elit. Att tro att det inte finns liknande tankar som tankarna bakom tredje-riket-drömmen långt upp i amerikansk administration är en vanföreställning. USA är ett av de få länder som dessutom fortfarande bedriver omfattande rasbiologiska studier.
Men med debatten dessa dagar så var det ju onödigt för Adolf att skjuta sig, idag hade det räckt med att raka mustaschen…
Det är lite konstigt med retorik. Om man vill ge en motbild till demoniseringen och krigspropagandan mot DFRK så hamnar man omgående i ”hyllningskören”. Hur vore det om de fick vara ifred?
Vad USA anbelangar så är det väl ganska klart att det är makthavarna man ger sig på och inte folket. Makthavarna i USA är de i särklass största massmördarna efter andra världskriget. De startar det ena kriget efter det andra enbart av en enda orsak, pengar. Allt handlar bara om vinster och pengar.
Vad nazismen anbelangar så glömmer ju vissa gärna att den i första hand var imperialistisk precis som USA.
De har mest människor i fängelse i hela världen både per capita och i antal. Det dör mer människor av överdoser i fattigkvarteren på fem år än det dog amerikanska soldater under världskrigen läste jag nånstans. De ligger bland de fem översta vad gäller avrättningar. Räknar man utomrättsliga så anses de ligga i särklass överst och de drabbar främst människor i de lägre klasserna och fattigare länder så jo… Man får gärna byta ut stjärnorna mot hakkors. Bara de som inte följt USA-makthavarnas framfart kan ha något att invända mot denna variant av USA/Ostindiska kompaniets flagga.
Att läsa Mats P inlägg ovan är som att läsa någon borgerlig ledarskribent ondgöra sig över vänstern överdrifter. Det skulle passa i vilken borgerlig USA-vänlig tidning som helst. Är inte ”Make America great again” och ”America first” samma slagord som ”Deutschland deutschland über alles”. Trumps ”Mein Kampf-inspirerade tirad” i FN när han sade att USA skulle utplåna Nord Korea – ca 25 miljoner människor lever i Nord Korea pekar åt samma håll. Så i det läget är det ej fel att damma av Carl Johan de Geers bild. FiB, keep up the good work.
Mats Parner, intressant!
Stjärnbaneret finns också med David-stjärnor. Israeliska flaggan med stjärnor. Hakkors hos nazister.
Konst är konstigt ibland! Alla de länder du nämner. Kalla dem vad du vill! Kanske tänker du på en ulv i fårakläder? Går det att överleva med så mycket tankar om ondskan? Mestadels omnämner din redogörelse länder som gömmer lik i sin egen historia!
Det finns inga vettiga ledare som vill föra krig. Endast giriga oförstående och okunniga människor som saknar sunt förnuft.
Vilken person har uttalat orden, No more war in our time!
Varför har USA 200.000 soldater utplacerade på ungefär 800 militärbaser runt om i världen, varav 50.000 i Syd Korea och 15.000 i Japan tätt inpå Nordkorea?
Varför har USA inte medverkat till ett fredsavtal med Korea efter det första Koreakriget 1950?
Hur många människor har USA under decennier av mördande och blodiga kupper som i Chile 1973 medverkat till?
Idag fortsätter eländet i Afghanistan efter 16 års krig, som vi vet även med svensk militär involverad. Irakkriget med gigantiska lögner om Saddams massförstörelsevapen har orsakat massdöd och förstörelse via en snabb slakt av Libyen nu överflyttad till kriget i Syrien.
Skälen är enkla. Profiten för det militärindustriella komplexet är drivkraften och någon motkraft finns inte på det politiska planet, då kongressen är ockuperat av krigshökar med ett kompakt likriktat massmedialt stöd.
Carl Johan de Geers bild duger gott även i dagens värld.
Applåderar, bravo Hans Andersson!
Mitt i prick precis! Underbar beskrivning av sanningen! Det är ledare som du, modiga män som vågar ta flera kliv framåt vi behöver världen över! Jag känner inte dig personligen, men skriva det kan du!
Gränsen mot Nordkorea är intressant såtillvida att om jänkarna övertar den helt, sätter man enorm press på Kina ytterligare samt hela regionen. Sen är det bara som att ta godis från ett barn och förse sig själva!
Profiten har hittills alltid styrt stora beslut om krig, ekonomi och nya gränsdragningar.
Vid Nine Eleven Twin Towers hade detta föregåtts av att piloterna som flög in i tornen tränat lågflygning långt innan med täta landningar på amerikansk mark!? Terroristattentatet gav förevändningar att starta kriget om oljan och andra rikedomar! Fråga Tony Blair så får ni veta sanningen!
Säkra källor intygar att allt var riggat av president Bush, premiärminister Blair och dåvarande Europaparlamentets ordförande Barroso!? Att dogmatiska krafter ligger bakom allt elände som det dragit med sig fram till nu!
Magnus Uggla sjunger. ”Jag mår illa…”
Viveca Isberg, Henrik Linde med flera!
Också den grekiske författaren Theodor Kallifatides har mått illa. På s. 54 i hans senaste bok Ännu ett liv (Bonniers 2017) upptäckte jag i går denna tankeväckande passage:
”Jag mådde illa när det blev mode i Grekland att teckna Angela Merkel med Hitlermustasch. Det är inte satir. Det är krig.”
C J de Geers hakkorsteckning på framsidan av Folket i Bild/Kulturfronts senaste nummer, 9/2017, påminner osökt om bilderna på en mustasch-prydd A Merkel. I intetdera fallet handlar det om satir i genuin mening, snarare om lindrigt begåvade provokationer. Lars Vilks rondellhundar spelar i samma division. Jag förmår inte se det framtidsinriktade eller det konstruktiva i vare sig hundarna, hakkorsen eller Hitlermustaschen för egen del.
Linde är väl medveten om att vi som FNL:aktivister skilde noga mellan å ena sidan USA och å den andra USA-imperialismen. ”USA MÖRDARE” ansågs omöjlig som demonstrationsparoll; det var imperialisterna som stod för mördandet i Indokina, inte något allmänt USA.
På EN punkt har dock Linde rätt: det finns verkligen snälla ryssar! Det är desto mer beundransvärt som deras fosterland är en kleptokratisk icke-demokrati med en rad maffialiknande inslag.
Talet om de ”snälla ryssarna” får mig att dra på smilbanden. Å ena sidan är alla folk lika ”snälla” oberoende av vem som är deras statschef. För det andra är det ett gammalt erövrarknep att säga att ”vi vill er – X-folket – inget ont, det är er ledare som vi vill komma åt.
Just när det gäller Ryssland är ju problemet att 3/4 av ryssarna stöder Putin. Hur kan de då vara ”snälla”? Kanske är förklaringen att hade inte USA, EU och NATO utsatt Ryssland för en politisk, ekonomisk och militär belägring hade kanske stödet för Putin bara varit 10-20%.
Så vi är tillbaka till det som blivit temat i min 1917 serie: ryska framgångar beror mer på schabbel hos deras motståndare än aktivism från dem själva. Hade inte Napoleon anfallit Ryssland 1812 hade inte ryska trupper intagit Paris 1813, hade inte Ententen pressat Ryssland till krig 1917 hade inte bolsjevismen nått fram till Engelska kanalen och hade inte Hitler anfallit 1941 hade inte sovjetiska trupper lagt under sig Östeuropa 1944-45.
Och nu?
Att se, och att se den sanna verkligheten är att se vad som ”verkligen” sker i ”verkligheten”!
Och..!? Detta innebär att den ”avslöjade” sanningen innefattar även en Mats Parners kritik av ”sanningen”!
I övrigt!? Ja då måste man ju peka på att USAs imperialister söker uppnå sitt världsledarskap genom att attackera vilket land som helst för PROFITEN!!!
Detta är den tid VI tvingats leva i.
Debatten på den här tråden, ser jag som en skendiskussion, precis som jag betraktar det som hände på gatorna i Göteborg igår som en skenhändelse. Den som vill få ett grepp om vad som är huvudmotsättningen i Sverige idag, rekommenderar jag istället Anders Björnssons inlägg ”Om ords valörer” på alliansfriheten.se. Också igår.