”Men det är inte utan att man då och då får intrycket att det råder panikstämning inom det säkerhets- och utrikespolitiska etablissemanget i Sverige. Försvarsledningen mässar återkommande om hotbilder. Politiker ojar sig över brister i personalförsörjningen. Det är en dålig bas för att metodiskt återuppbygga ett starkt nationellt försvar. Kontraproduktiva åtgärder, som svenska militära insatser i främmande land utan FN-mandat, avhänder oss resurser i onödan. Folkmeningen är att vi ska ha ett fosterlandsförsvar baserat på allmän värnplikt. Den slår inte igenom någonstans i det officiella Sveriges beslutskanaler. Detta bör bekymra oss mer än ryska militärmanövrer.”
Läs hela Anders Björnssons inlägg på alliansfriheten.se.
Detta låter ju bra i allmänhet, men det blir svårare när man skall bilda sig en åsikt om vad man skulle göra om man sutte i Sveriges regering.
Skulle man driva linjen att Sverige skall agera när stormakter ändrar gränser i Europa? Skall Sverige riva upp erkännandet av Kosovo och driva denna linje gentemot Förbundsrepubliken Tyskland och Förenta staterna?
Skall Sverige fortsätta att stå ”bakom de sanktioner som EU har infört mot Ryssland efter den olagliga annekteringen av Krim och efterföljande aggression i östra Ukraina”?
Är det äventyrspolitik att ingå ett militäralliansliknande samförstånd med Finland?
Jan-Arvid Götesson!
Är vi inte redan så uppknutna till USA att det enda som kan rädda oss är att det inte blir något nytt storkrig?
Bo Persson!
Handlingutrymme finns väl alltid. Polen var uppknutet till Sovjetunionen under kalla kriget, och Vichy-Frankrike var, med en betydande underdrift ”uppknutet” till Tyskland, men alla statsledningar har ju alltid utrymme för att göra vissa saker lite, lite bättre för sitt eget och andra folk, under kallt eller varmt krig. Sveriges säkerhetpolitiska framtid består ju av hundratals beslutssituationer där ledningen kan vara mer eller mindre förnuftig, och medborgarna kan trycka på i olika riktningar.
Jan Arvid Götesson!
Hösten 1939 hade vi en neutralitetsdoktrin. Det blev då ändå ett väldigt tryck för att vi skulle gå med i det så kallade finska vinterkriget. Men den dåvarande statsministern, Per Albin Hansson, stod mot det trycket.
Idag har vi inte längre någon neutralitetsdoktrin och vår nu nuvarande statsminister är knappast någon Per Albin.
Det handlingsutrymme som du talar om har jag alltså svårt att se.
Jan Arvid Götesson!
En sak till. I din första kommentar talar du om en militäralliansliknande överenskommelse med Finland. Och såvitt jag förstått är en sådan idag på gång. Men en sådan formell överenskommelse gör ju det inte bara svårt att se något handlingsutrymme. Den gör det obefintligt.
Så då kan man kanske säga att cirkeln är sluten. Först krigade vi i tusen år i öst. Så gjorde den förste Bernadotten slut på detta krigande. Men idag två hundra år senare skall vi på nytt börja kriga i öst.
Bo P!
Finlandsfrågan är ett exempel på att det inte är självklart hur man (åter)uppbygger en ”försoningskultur” mellan Sverige och Ryssland, enligt Anders Björnssons förslag. Anders Björnsson skrev att ”Sveriges nära försvarssamverkan med Finland är också förnuftig och bra.” Men sådan samverkan kan tolkas som östaktivistisk.
Den enda åsikt jag framfört är en snabb fördubbling av Sveriges försvarsanslag. Men andra diskussionsdeltagare menade att det vore fel med nuvarande svenska statsledning.
Det är således inte lätt att komma överens om hur ”försoningskulturen” skall (åter)uppbyggas och vidmakthållas. Jag skall nog skicka en artikel till lindelof.se i vilken att antal JA/NEJ-frågor uppställs om vad som konkret behöver göras.
Jan Arvid Götesson!
”Men sådan samverkan kan tolkas som östaktivistisk” skriver du efter att ha citerat Anders Björnsson. Och då frågar jag om det finns något som tyder på att det skall tolkas så.
Jan Arvid Götesson!
Jag kan inte se att det du säger i din första kommentar på den här tråden har något att göra med om det är lätt eller svårt att återupprätta vare sig vår traditionella neutralitetsdoktrin eller det territoriella folkförsvaret grundat på allmän värnplikt. Och när du nu säger att du förordar en fördubbling av våra militärutgifter finns det ju inte heller några ekonomiska argument mot detta. Men det är klart att man i det amerikanska etablissemanget inte skulle bli särskilt glada om vi genomförde dessa två nystarter.