I USA:s grundlag står att befolkningen ska räknas vart tionde år. År 1790 hade landet 3,9 miljoner invånare, varav 18% var slavar. I Maryland var 32% slavar och i Virginia 38%. När grundlagen skrevs ville nordstaterna inte att slavarna skulle räknas in i underlaget för en delstats representation i Washington. Sydstaterna ville förstås att alla deras slavar skulle tillgodoräknas. Kompromissen som skrevs in i grundlagen säger att en slav räknas som tre femtedelar av en människa. Artikel 1, sektion 2, klausul 3:
”Representatives and direct Taxes shall be apportioned among the several States which may be included within this Union, according to their respective Numbers, which shall be determined by adding to the whole Number of free Persons, including those bound to Service for a Term of Years, and excluding Indians not taxed, three fifths of all other Persons.”
Antalet ledamöter till representanthuset skulle alltså vara proportionellt mot respektive delstats befolkning, som skulle beräknas enligt ovan.
”those bound to Service” kallades för ”indentured”, d v s kontraktsanställda eller livegna. De var framför allt fattiga britter, som lockats över till Virginias plantager med fri resa, mat och husrum. De flesta dog av sjukdom och umbäranden och ersattes med slavar, när den handeln fått fart. (”Indentured labour by any other term is a form of slavery” enligt europaparlamentet). Det var de här människorna, som gav upphov till termen ”white trash”, vita sopor. Fortfarande kallas fattiga vita så, och reaktionära svenskar har tydligen berikat även det svenska språket med denna beskrivning på folk som inte kan föra sig i salongerna.
Samma år (1790) hade Sverige 2,2 miljoner invånare, d v s mer än hälften av USA:s befolkning. Den proportionen skulle snabbt ändras.
Under varje årtionde fram till 1860 ökade USA med runt 35%, vilket innebär en fördubbling vart 24:e år. USA hade då en befolkning åtta gånger Sveriges. Under 1860-talet med sitt inbördeskrig sjönk ökningstakten till 22,6% för att sedan åter öka. Men efter 1890 började den sjunka igen.
Under Reagans 1980-tal var folkökningen under 10% för första gången men ökade till 13,2% under Clintons 90-tal. (1940-talet är det enda årtionde efter 1790, och kanske någonsin, som Sverige ökat med mer än 10%). Sedan kom GW Bushs 2000-tal med rekordlåga 6,2%. Under Obama blev ökningen 8% på tioårsbasis. I absoluta tal ökar landet nu med ungefär 2,3 miljoner per år. Befolkningen ligger strax under 330 miljoner, fortfarande på en både ohotad och avlägsen tredje plats efter Kina och Indien. Ett antal illegala invandrare är antagligen medräknade i dessa 330 miljoner. Å andra sidan är många hemlösa amerikaner oräknade. President Trump har föreslagit att man på 2020 års folkräkningsformulär ska ställa (den kontroversiella!) frågan om folk är medborgare eller inte.
År 1990 hade Sovjetunionen fler invånare än USA. Det ska bli spännande att se vad Trump lyckas åstadkomma. Andelen kvinnor som påstår sig vilja lämna landet har t ex ökat från 10% under Obama till 20% nu. Än högre är siffrorna för unga kvinnor. Men vart skulle de ta vägen?
Tanzania hade 1969 med sina 12,2 miljoner invånare fortfarande lägre folktäthet än Sverige. Nu har landet runt 55 miljoner, och fortsätter de i den takten så finns det 400 miljoner tanzanier om hundra år. Enligt Statistiska Centralbyrån ska det då finnas 15 miljoner svenskar.
En sak har Sverige och USA gemensamt. Under inget decennium sedan 1790 har deras befolkningar minskat. För Sveriges del får man gå tillbaks till 1670-talet för att hitta ett årtionde med minskad befolkning. Karl XII gjorde ett hjältemodigt försök i början på 1700-talet men nådde inte riktigt ända fram.
