
Webbsidan crimesofbritain.com skriver om Brittiska Imperiets brott och Winston Churchills roll i utformandet och genomförandet av Storbritanniens politik runt om i världen, illustrerar hur grym och full av förakt han var gentemot andra raser och hur Churchill, från Indien till Irak och från Afrika till Irland, satte sitt våldsamma märke på praktiskt taget alla kontinenter. Man kan fundera på att om Hitlers offer hade befunnit sig i Afrika eller i Indien, ifall Churchill skulle ha blivit lika förfärad.
Så när människor hävdar att en viss historisk händelse var ”det värsta brottet i världshistorien” eller ”det värsta brottet under det här århundradet”, så måste man fråga sig – hur mäter man sådana ohyggligheter och hur jämför man ett folkmord med ett annat? Varje gång ett barn måste gå till sängs hungrigt så är det det värsta brottet. Varje gång ett barn skadas eller dödas så är det det värsta brottet. Varje gång en armé dödar civila så är det det värsta brottet i historien.

Jag hade nyligen äran att få tala vid öppnandet av ”Ursprungsbefolkningens vecka” vid Michigans Tekniska Universitet i norra Michigan. Eventet var förlagt på Michigans ”Upper Peninsula”, där ursprungsbefolkningen fortfarande finns kvar, liksom de svåra orättvisorna som de fortsatt måste utstå. Man kan med säkerhet hävda att det som USA gjorde och fortsätter att göra mot den inhemska befolkningen i Amerika kvalificerar sig som ett av de värsta och mest utdragna brotten i världshistorien.
Naturligtvis begick Förenta staterna också de oförlåtliga brott som slaveriet innebar och den systematiska rasismen mot den svarta befolkningen, och USA släppte inte bara en, utan två atombomber på Japan och dödade hundratusentals civila.
En artikel i United to End Genocide, en webbplats för en organisation engagerad i arbetet med att förhindra och göra slut på folkmord och grymheter världen över, bekräftar att de otaliga grymheter mot indianerna spänner över flera århundraden, från att de europeiska kolonisatörerna först kom till Amerika fram till modern tid. I artikeln står det:
”Idag finns det över 500 indianstammar i USA och alla har en distinkt kultur, livsstil och historia. Men ännu idag står indianerna inför stora utmaningar för att klara av det underläge som historien har lämnat dem i, och de pågående fallen av diskriminering.”
Artikeln fortsätter och berättar att det före 1848, före guldruschen i Kalifornien så var, ”Kalifornien det mest tättbefolkade och mångskiftande området för indianer i det amerikanska territoriet. Men gruvnäringen förorenade de traditionella och naturliga jakt- och jordbruksmarkerna”, vilket ”resulterade i massvält för många av indianerna”.
Vidare sägs att ”1850 antog Kaliforniens delstatsförvaltning Lagen om Styrande och Beskydd av indianer som fastställde både straff och skydd för indianer” och en del av lagstiftningen ”legaliserade slaveri och [man] hänvisade till [lagen] vid inköp och försäljning av infödda barn.”
Det är välkänt att många indianer också dog av sjukdomar som spreds av de europeiska kolonisatörerna. Ett av de mer kända exemplen beskrivs i artikeln:
”1763 hotades de brittiska garnisonerna i Pennsylvania av ett mycket allvarligt uppror. Oroad över de begränsade resurserna och också motiverad av en del grymheter som begåtts av vissa indianer, skrev sir Jeffrey Amherst som var befälhavare för de brittiska styrkorna i Nordamerika, till överste Henry Bouquet i Fort Pitt: ’Du gör väl i att försöka smitta indianerna [med smittkoppor] medelst filtar samt vilka som helst andra metoder som förtjänstfullt kan utrota denna avskyvärda ras’. Följaktligen spred bosättarna smittkoppor till indianerna genom att distribuera filtar som tidigare använts av smittkoppspatienter.”
Dödandet av ursprungsbefolkningen fortsätter än idag, men på andra sätt. I en avhandling skriven av Eitan Peled vid UCLA hävdar han att amerikanska indianer och ursprungsbefolkningen i Alaska har blivit utsatta för våld i 124% högre utsträckning än den närmast högsta [våldsutsatta] befolkningspopulationen under 2013. Han säger vidare att ”historien blev prejudicerande för dagens amerikanska institutionella självgodhet rörande sexuellt våld mot indianska kvinnor. Följaktligen fortsätter ursprungsbefolkningens samhällen än idag att drabbas av internaliserat förtryck och en normalisering av våld” under den amerikanska regeringen. Dessa påståenden bekräftas av Futures Without Violence, en ideell organisation som för en kampanj för social rättvisa och mot alla former av våld. Organisationen säger på sin hemsida:
”Enligt Justitieministeriets statistik, USA:s Justitiedepartement och Justitierådet begås åtminstone 70% av det våld som amerikanska indianer utsätts för, inte av personer av samma ras.”
Det är värt att notera att åtal mot amerikanska medborgare som begår brott mot ursprungsbefolkningen på deras territorium är näst intill omöjligt, av skäl som går utanför denna artikels räckvidd.

Det är inte ovanligt att länder förhärligar dråpare och mördare som agerar å deras vägnar. Titta bara på en lista över internationella flygplatser eller motorvägar runt om i världen. Förhärligandet av Christopher Columbus kan tyckas avskyvärt för vissa människor idag, men satt i samband med USA:s historia av folkmord och vad som bara kan beskrivas som storskaligt brott mot mänskligheten, så har det betydelse.
Fullt medvetna om att europeiska kolonisatörer begick oförlåtliga brott mot ursprungsbefolkningen och mot de slavar som fördes till Amerika som handelsvaror, verkar det lämpligt att förhärliga den man som, åtminstone enligt vad folk tror, initierade dessa brott i Amerika.
Följande är ett litet men talande exempel på hur avsiktligt, storskaligt dödande av civila förhärligas av förövarna genom att kamouflera dem genom att hävda att det var stora patriotiska handlingar. Vid en ceremoni där stabschefen, tillika generallöjtnanten, Gadi Eizenkot, lovordade och prisade Gazas militärförband i Israels försvarsmakt (Israeli Defense Forces – IDF) för deras tillslag mot palestinska demonstranter under de senaste 6 månaderna:
”Under de senaste 6 månaderna har ni tagit hand om terrorattacker, försök att bryta vår suveränitet och terroristaktiviteter under täckmantel av civila uppror inkluderande kvinnor, barn och äldre. Ni har visat prov på professionalism, engagemang och principstyrda handlingar i en komplicerad verklighet.”
Den ”terroristaktivitet” som generallöjtnant Eizenkot hänvisar till är ingenting annat än den Stora Återvändandemarschen [Great Return March] som startade den 30 mars 2018. Sedan de, i stort sett fredliga marscherna, började har palestinier i Gaza protesterat varje vecka, en handling avsedd att återkräva deras rätt att vara fri från militär ockupation och att återvända till sina hem och sina egendomar.
Enligt den oberoende palestinska, icke-statliga människorättsorganisationen Al-Haq, baserad i Ramallah – har den israeliska militären hittills dödat 154 palestinier. Enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor, ”har sedan demonstrationerna började den 30 mars fram till 30 juni, totalt 15.501 palestinier skadats av israeliska styrkor”, och rapporten fortsätter, ”fram till den 26 juni fanns det 1.400 personer med allvarliga skador som befann sig riskzonen för långvarig fysisk funktionsnedsättning”.
Allt detta lovordades av den israeliska arméns stabschef.
I en artikel i Washington Post karaktäriseras försöken att ersätta Columbus Day med Ursprungsbefolkningens dag som tristess och säger:
”Tristess är en undervärderad anstiftare i historien. Jag tror att projektet med att ändra Columbus Day till Ursprungsbefolkningens dag är exempel på det.”
Detta påminner mig om kommentarer som jag hörde när jag var i Upper Peninsula i Michigan – vita amerikaner som är avkomlingar av kolonisatörer klagar på att den lokala inhemska befolkningen beter sig som om de på något vis är berättigade.
Kommenterarna refererade till den komplicerade väv av fördrag som gör det möjligt för det inhemska Ojibwe-folket att utöva sin rätt att jaga, fiska och samla på det territorium som de överlät till USA. Så de jagar och fiskar som de är berättigade att göra och det är ingen av de icke infödda som bestrider detta.
Bra motargument mot stödet av Columbus Day finns i den här korta videon ”Christopher Columbus var en mordisk idiot”.
Videon och artikeln i Washington Post representerar valen mellan att högtidlighålla minnet av offren för folkmord eller att glorifiera förövaren. Detta handlar inte om Columbus som faktiskt aldrig upptäckte Amerika, men om den europeiska bosättarkolonialismen och dess konsekvenser. USA kan antingen böja sitt huvud i skam för att de firar Columbus och de koloniala bosättare som följde honom, eller så fortsätter de att förhärliga honom och den värld han representerar.
…
Översättning av: Kjersti Rekve
En fundering! Hur långt bakåt i tiden skall man gå?
Europa koloniserades av våra förfäder, Homo Sapiens för ca 30-50.000 år sedan.
Det gjorde att Homo Neanderthalensis, som dessförinnan, hade varit dominerande humanoid i Europa under minst 300.000 år, delvis kom att inlemmas i vårt genom, men kom mest att utrotas.
Skall vi därför böja vårt huvud i skam?
Homo Sapiens migrations-historia finns att se i denna spännande dokumentär, ”The Journey of Man – A Genetic Odyssey”, av Spencer Wells och National Geographic.
Dennis N!
Jag tycker svaret på din fråga är rätt enkelt: Ja, ifall det påverkar hur vi idag beter oss mot andra ”folkslag” än det ”egna”. Annars är det av mindre betydelse.
Återigen en artikel som lär mig mycket. Nu skulle jag också på denna blogg vilja ha inlägg om hur vi i Sverige behandlar vår samiska minoritet. Det verkar på mig som om vi inte är bättre, i kvalitativ mening, än vad man är i andra jämförbara länder. I min omgivning, småbönder, smärre skogsägare (inklusive min hustru), hantverkare (i regel egna företagare), lärare samt enstaka arbetare (i mer traditionell bemärkelse) är den vanligaste uppfattningen att samer daltas det med. När jag tänker efter, tror jag att den vanliga negativa uppfattningen (inte hos min hustru dock) i huvudsak beror på att framför allt de renägande samernas verksamhet illa passar in i det moderna kapitalistiska systemet med tydliga gränser för t ex markägande. Jag känner mig ganska välinformerad om hur samerna har blivit behandlade, men vet inte hur jag skall få kläm på bakgrunden till den hos vanligt folk ofta negativa inställningen. Var kan jag få veta mer om detta?