Med några knapptryck på datorn fann jag ett rimligt svar på rubrikens fråga.
”I slutet av maj 1910 beslutade Hammarby Idrottsförening att tillåta även kvinnliga roddare, att de skulle tillåtas bli passiva medlemmar och få använda föreningens materiel.”
Svaret behövde jag för att sätta in en bilden ovan ur min morfars fotoarkiv i ett begripligt sammanhang.
Nu var det inte främst detta jag tänkte skriva om, utan om det faktum att jag på mindre en en minut via Internet kan få fram detta svar. Vi har alla varit med om det och många har reflekterat över informationens fantastiska lättillgänglighet på nätet. Knappast någon faktauppgift behöver vara okänd för oss längre. Med datorn eller telefonen har vi svaret inom en minut. Jag kunde inte låta bli att googla mitt under På spåret-finalen och fick fram svaren före de tävlande. Det är som om mitt eget minne har fått ett utskott via mina fingrar och gör allt tillgängligt så länge telefonbatteriet har mer än 5% kvar.
Nå, inte heller det var vad jag tänkte skriva om, utan om det faktum att varenda människa – ung som gammal – numera har ett bibliotek i fickan. Ett ofantligt stort bibliotek dessutom, så stort att inget vanligt bibliotek skulle kunna rymma samma informationsmängd. Fördelarna med våra fickbibliotek är förstås enorma. Jag kan t ex. sitta hemma och forska mycket mer effektivt än om jag knatade upp till universitetsbiblioteket Carolina Rediviva här i Uppsala.
Medför då denna utveckling inga problem? Jo, förvisso. Den förändrar våra sociala vanor och mönster, som kan vara svåra för många att förstå och fördra. Jag förstår det knappast heller. Denna utveckling kommer att reducera våra vanliga bibliotek till något annat än platsen där litteratur och informationssökning är kärnan. Om biblioteken som demokratiska mötesplatser har en framtid är en knepig fråga.
De allmänna biblioteken har varit humanistiska finrum för alla medborgare, en i sanning demokratisk mötesplats. Här har världens alla stora och konstiga idéer samsats i hyllorna – åtkomligt för alla. Mycket har trots allt hållits borta, mest med tanke på att utrymmet är begränsat. Det självklart låga och mänskligt förnedrande materialet har då ställts åt sidan och hamnat utanför. Vi kallar det för att bibliotekens information håller en god kvalité. Vad som ska hållas utanför och vad som ska upp på hyllorna har krävt kontinuerliga diskussioner på varenda bibliotek. Ska de gamla klassikerna bort för att ge plats åt bestsellerlitteratur? Ska musik, film, datorer och caféverksamhet in och ta upp plats? Etc.
Men, i fickbiblioteket finns inga begränsningar. Utrymmet är utan gränser. Där finns allt – och då menar jag verkligen allt! Den mest avskyvärt köttstinkande pornografin är lika nära mina fingertoppar som svaret på frågan när kvinnor inträdde i roddsporten. Jag minns chockvågen som gick genom min skola den där gången då en liten pojke skrev in White House i Google-sökfältet, varpå ett formidabelt porrfyrverkeri utlöstes. Hur ska detta kunna stoppas blev genast frågan. Filter, blev svaret. Det var 10 år sedan och sedan dess har mycket hänt.
Den gränslösa webbvärlden med högt och lågt i fickan på varje människa kommer att fortsätta förändra människors livsvillkor. Alla vill ha full yttrande- och informationsfrihet, men många vill också ha filter. Stater vill filtrera bort politiska fiender och morallobbyn vill filtrera bort våld och snusk.
Inte tror jag vi kan skydda våra barn från våldet och snusket, de kommer att påverkas. Men frågan om hur barn ska bygga upp inre personliga filter kommer att bli mycket stor. Och då är vi tillbaka till grundskolan och biblioteken där man gör urval och där vuxna möter barn IRL (in real life). Den sortens personliga möten blir allt viktigare och måste än mer medvetet organiseras och schemaläggas. Om så icke sker är risken stor att det formas en underklass helt utan filter, vilket är den värsta formen av mänskligt förtryck och ett hot mot den sociala och demokratiska ordningen.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Internet, bibliotek, informationsfilter, demokrati
