DU ÄR MEDVETEN OM din mänsklighet när du tänker på att andras liv är lika viktiga som ditt eget.
Den situation vi befinner oss i kommer ofta att vara avgörande för hur hög nivå av mänsklig medvetenhet vi upplever. Medan en mamma eller pappa kommer att kunna dö för att rädda livet på sitt barn, kan det vara lätt för samma pappa och mamma att bli partiska i ett krig och önska döden över sina medmänniskor.
När du vill döda medmänniskor, även om de är motståndare i ett krig, är du inte medveten om din mänsklighet.
I samma ögonblick som du önskar Putins död, till exempel, blockeras ditt mänskliga medvetande bokstavligen. Just i det ögonblicket tar dina tankar på attack eller försvar så mycket plats i ditt medvetande att det inte finns plats för den tredje parten – i något krig – som är fred. Du är i krig med dig själv.
Det finns tre parter i varje krig, den som vill attackera, den som vill försvara och den som vill ha fred. Krig är det eftersom den tredje parten får minst uppbackning, och det finns tre typer av krig, de med dig själv, de mellan oss människor och de mellan länder.
Alla krig och konflikter slutar i den ordningen. När den tredje parten i kriget med oss ??själva får mer stöd, då finns det mer utrymme i vårt medvetande för tankar om hur vi personligen ska tänka eller handla, att vara till nytta och glädje även för andra som inte tänker precis som vi själva. Det är då det kan bli fred.
Det är denna orsak/verkan-relation som är acceleratorn för utvecklingen av ditt mänskliga medvetande, och som låter dig i alla krigs- eller konfliktsituationer med andra, eller mellan andra, medvetet reflektera konstruktivt över hur du kan tänka eller agera för att bidra till en lösning och till fred.
Det är också när den tredje parten får mer stöd, i krig mellan länder, som vi går in i fredsförhandlingar. När det tidigare nämnda orsak/verkan-förhållandet är mer eller mindre frånvarande i vårt sätt att resonera om krig eller konflikter, är vårt mänskliga medvetande för blockerat eller för inskränkt för att bidra till fred.
Det måste tilläggas att det inte bara är fred vi kan stå i vägen för när vårt mänskliga medvetande blockeras eller inskränks på detta sätt. Vi kan också stå i vägen för frihet. När vi som samhälle ännu inte har en tillräckligt hög nivå av mänskligt medvetande kommer det att finnas tillräckligt många medmänniskor som kommer att se mer eller mindre osynliga fiender som de kommer att attackera, eller försvara sig mot – oavsett om det är covid, AIDS, cyberattacker – upplevda miljöhot eller andra människor.
Jag skulle därför vilja avsluta med att ställa frågan om det verkligen var en inskränkning av vårt mänskliga medvetande som fångade oss i våra hem, under covidtiden? Påverkat av WHO och så småningom hälsomyndigheter i mer än 90 länder, begränsade nästan 3,9 miljarder människor sina livs frihet, i kriget mot en osynlig fiende. Det kriget har enligt uppgift tagit fler liv än vad fienden själv tog.
Översättning till svenska: K Lindelöf
Tom Green, tydligen medlem av det norska psykologförbundet, försöker sig på en uttolkning av den gyllene regeln. Ni vet Jesu mäktiga bergspredikan (återgiven i Matt 7:12). Jesus var inte ensidig (som de nutida gråterskorna och denne Green). När han talade till de mycket stolta och självmedvetna judarna på Tabors berg sa han: Du skall älska din nästa såsom dig själv. Publiken/lärjungarna storknade: Oj, så mycket!?
I vårt tidevarv när allt görs för att skuldbelägga vita och kristna, inte minst boende i välfärdsländer som Sverige blir det annorlunda. Här talar exempelvis denne Tom Green om ”Du är medveten om din mänsklighet när du tänker på att andras liv är lika viktiga som ditt eget.” Jojo, det är den gyllne regelns ena sida. Men den andra handlar om att utsäga och stå upp för att ditt liv är lika mycket värt som andras. Jesus förutsatte att hans bergpublik visste det. Men nutida skam- och skuldprofeter ser bara ena sidan.
Greens fortsatta resonemang skulle inte ha delats av den norska psykoanalytikern Nic Waal.
Hoho, visst är det intressant hur kappan kan vändas hit och dit i olika situationer. Ska erkänna att jag tog in denna artikel med detta helt opolitiska resonemang för att vidga våra tankebanor. ”Mänsklighet” i begreppet ”mänskliga rättigheter” t ex kan användas i alla olika sammanhang för att rättfärdiga de värsta illdåd. Det enda som behövs för att gå med på massmord är att utesluta offren ur mänskligheten. Putin och ryssar i allmänhet är aktuella exempel. Så slipper man alla komplikationer vem som får kasta sten. (Joh 8:1–11).
Knut L skrev: ”Det enda som behövs för att gå med på massmord är att utesluta offren ur mänskligheten. Putin och ryssar i allmänhet är aktuella exempel.”
Men det tydligaste och mest skickelsedigra fallet, just nu, av att utesluta en grupp ur den medmänskliga sfären är ju den av Rysslands statsledning ledda, och inom ryska statsledningens maktsfär effektiva, uteslutningen av ukrainare?
Tänk va enkelt allt hade varit om man kunde hålla med Jan Arvid G om detta. Men jag beklagar, jag ser något mycket mer komplicerat och sammansatt i hur Rysslands ser på ukrainare. Om jag nu ö h t ska ha en uppfattning om detta. Tror att de flesta ukrainare och ryssar ser sig som broderfolk. Men en liten klick i i västra Galizien ser däremot ryssar som omänskliga barbarer, vilket de gjort ända sedan Barbarossa.
Knut L!
Givetvis är ömsesidiga uppfattningar mellan folkgrupper alltid komplicerade och sammansatta.
Men jag syftade på att det nya som tillkommit är att Rysslands statsledning skapat och leder en uteslutning av ukrainare ur medmänsklighetens sfär.
Du blandar ihop två saker. Den ena är det som är ”komplicerat och sammansatt i hur Rysslands [invånare] ser på ukrainare”; det är en långsam process i samhället, som en för stunden sittande regering inte kan styra så lätt. Det andra är att Rysslands statsledning just nu är ansvarigt för är en kampanj utöver de långsamt föränderliga attityderna, en kampanj som Rysslands statsledning har utlöst ungefär som statsledningar har utlöst pogromer världen över.
Du säger emot dig själv. Du beklagar att ”Putin” och ”ryssar i allmänhet” är ”aktuella exempel”. Då måste det ju finnas andra exempel, eller hur? Jag påpekar bara att just nu är Rysslands statslednings medvetna uteslutning av ukrainare den mest dödliga av avhumaniseringarna.
Din fras att du ”vägrar att låta personen Putin tjäna som förklaring” har blivit ett hinder i ditt tänkande genom överanvändning och felanvändning av den frasen. Om du åtminstone hade uteslutit brottslingen Vladimir Putin ur ditt ”aktuella exempel”, då hade det blivit lite rimligare.
En annan sak: jag tror du menade ”östra Galizien”, alltså västligaste Ukraina. När du omtalar en del av suveräna territorialstaten Ukraina med ett provinsnamn, ansluter du dig då till åsikten att det varken är rätt eller meningsfullt att bevara suveräna territorialstaten Ukraina med 1991 års gränser?
Vad är nu detta; ”att Rysslands statsledning skapat och leder en uteslutning av ukrainare ur medmänsklighetens sfär”? Mumbojumbo i mina öron, någon som lika väl kunde ha stått att läsa på Dagens Nyheters ledarsida. Jag försvarar inte Rysslands krig i Ukraina, men jag förordar trots det en realpolitisk lösning, vilket innebär ett minimum av respekt mellan de stridande parterna. Vad som riskerar att hända är att Ukraina helt slås sönder, vilket vore en mycket större katastrof än en fredsuppgörelse nu.
Vad jag syftade på var att för att möjliggöra massmord på människor i olika sammanhang måste offren demoniseras reduceras på sina mänskliga värden. Så kan till exempel soldater fås att skjuta fiendesoldater, de är ju som djur (ryssar, nazister, judar, indianer, negrer, vildar).
I fallet Ukraina idag drivs t ex Azovregementet av rysshat. Ryssarna drivs till en del av nazisthat, men knappast av hat mot ukrainare.
Fel av mig med västra Galizien. Galizien sträcker sig från Polen i väster till Ukraina i öster. Alltså Östgalizien menade jag.
Knut L!
Jag bedömer att många av vittnesmålen av följande typ är sanna. En våldtagen kvinna sade att soldater från Ryssland sade att de hade skjutit hennes man för att han var nazist. En kvinna sade att soldaterna från Ryssland som våldtog hennes tonåriga syster skrek ”Så här ska det gå för varje nazisthora!”
Du undviker frågan om de två komponenterna i ett folks attityd mot ett annat folk. Å ena sidan finns långvariga stereotyper. Ett exempel är europeisk avoghet mot ryssar, som är blandad med ett mått av respekt och beundran för Ryssland. Å andra sidan kan de ledande skikten i en stat underblåsa fientlighet och få attityden mot ett folk att kantra. Du hävdar att en mycket stor ryssfientlighet har drivits fram, men du måste också hålla med om att in på 2000-talet fanns ett stort mått av god vilja från västerlänningar mot Ryssland, vilket är det normala.
Du har rätt att det finns en normalitet där ryssar inte hatar ukrainare. Men när historien skrivs kommer Rysslands statsledning att befinnas skyldig till en förtalskampanj som väsentligt har ökat ukrainska civilas lidande i kriget.
För en ukrainsk familj där medlemmarna blir mördade eller våldtagna spelar det ingen roll om de drabbas i egenskap av ”nazister” eller ukrainare.
Så till frågan om Ukrainas integritet. Inget är heligt. Ett exempel. Det som nu heter Estland och Lettland blev för århundraden sen delar av Ryssland genom normal stormaktspolitik, och förblev delar av Ryssland i 200 år. De har ingen gammal historia av självständighet. I modern tid har principen att staters gränser inte skall ändras blivit allt starkare. Men ingen sörjer att Estland och Lettland har skapats i strid med den principen. Tvärtom tycker varje klok och anständig människa att det är en Herrans nåd.
Å andra sidan finns ofta skäl att hävda principen att inte ändra statsgränser, för att öka säkerheten i världen. Är Ukraina ett sådant fall? Du anser tydligen inte det, utan vill ha en ”realpolitisk lösning”.
Vad vore en rimlig realpolitisk lösning?
Jag vore en dåre att förneka att övergrepp begås av ryska soldater i det pågående kriget? Men det var nu inte det vi diskuterade. Ukrainas försvar är till stor del (i propagandan) antiryskt, medan Rysslands anfall är (i propagandan) antinazistiskt – inte antiukrainskt.
En rimlig realpolitisk lösning är den som de primära stridande parterna kan enas om i förhandlingar. Jag tänker inte föreslå vad Ukraina ska avstå till Ryssland. Men, ju längre kriget pågår, desto svårare blir det för Ukraina att hålla samman i ett eget land – tror jag.
Men var är det som skall diskuteras då? Vad betyder Tom Greens artikel? (Jag har svårt att begripa den.) Vad vill Knut L säga med att översätta den? På vad är ”Putin och ryssar i allmänhet” ”aktuella exempel”?
Kan ett berättigat ukrainskt försvarskrig övergå i proxykrig där USA bekämpar Ryssland till den siste ukrainaren? När sker denna övergång och vill vi ens utforska de gränsmarkerna?
En av vår tids mest uppmärksammade debattörer, den kände lingvisten Noam Chomsky tar oss bl a tillbaka till Wienkongressen och dess slutakt 1815 för att ge sin syn på var konflikten står och vilka utvägar som finns.
Återigen ett intressant meningsutbyte som visar på bakgrunden till de deltagandes ställningstaganden. Och det är ju precis det vi behöver för att kunna samtala, diskutera och vinna ökad klarhet.
Redan för över 50 år sedan ställde Mikael Wiehe frågan: ”Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris?” Jag tror att Greens renodlade trikotomi belyser något väsentligt, men att denna konflikt egentligen finns lika mycket inom varje människa som mellan oss, Något som han själv faktiskt är inne på, men föredrar att snabbt förpassa ut ur den aktuella situationen.
I sammanhanget är frågan om nazismen intressant eftersom dess ideologi utgår från att normaltillståndet utgörs av kriget varvid politiken (som ju är helt överordnad i frågan om Ukrainakriget) verkligen blir ”krigets fortsättning med andra medel”. I stället för att som Clausewitz vända på sammanhanget.
Det här blir också den stora frågan i framtida förhandlingar. Om vi inte ser hur de politiska motsättningarna kunde utvecklas till inbördeskrig med lyckat resultat på Krim och till utdraget ställningskrig i Donbass ser det mörkt ut för en hållbar överenskommelse. Vi ser hur det gick för det s k ”Minsk-avtalet”.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg Mao Zedongs skarpsinniga analys av dialektiska motsättningar när han konstaterar att ”yttre motsättningar kan bara eskaleras genom att använda inre spänningar” i ett land. Om nationen är sammanhållen blir detta mycket svårt. Detta förklarar den nazistiska komponentens helt avgörande plats i den pågående konflikten, som utvecklats till fullskaligt krig. Studera förhistorien under hela 2000-talet i Ukraina så blir det hela ännu klarare.
Jag ber redaktör Lindelöf och alla läsare att ursäkta mitt tilltag att i denna tråd placera en länk till en video med Noam Chomsky. Mitt försvar är klent: Tom Greens text var enligt min mening ganska ointressant; ett sidospår som ledde till onödig träta mellan Knut L och Jan Arvid G. Dessa båda herrar har tidigare med större spets och skärpa diskuterat frågan om stöd till Ukrainas försvarskrig. Till den diskussionen adderar Chomsky kloka ord och min förhoppning är att vi blir många som däri kan finna gemensam grund.
Men Jan-Peter S!
Är det inte just din vidarebefordrade länk till Chomsky-intervjun som redan finns som en ”Missa inte” på den här bloggen?
(Det var J-P S:s kommentar som gjorde att den lades på ”missa inte”. /Redax)