Älgen hade stuckit in halva huvudet genom fönstret och tuggade
melankoliskt på något som spred en stark doft av tallbarr i rummet.
De tunga ögonlocken var nästan slutna men han lyfte sakta på det
högra när han märkte att Maria vaknat och försiktigt stack upp näsan
över kanten på täcket.
Sedan harklade han sig så att gardinerna fladdrade i luftdraget och
sade med djup basröst:
– Jag ber om ursäkt för att jag tränger mig på så här oförmodat”.
Så tystnade han till synes tveksam om hur han skulle fortsätta. Även
det vänstra ögonlocket höjde sig nu sakta medan fläktar av tallbarrsdoft
kom i långsamma pustar ur de stora näsborrarna.
Tränga sig på, tänkte Maria tyst för sig själv. Ja det var väl det minsta
man kunde säga. Hade inte hornen tagit emot i fönsterkarmen hade han väl haft hela huvudet inne i hennes lilla sängkammare. Men som en väluppfostrad flicka sa hon inte vad hon tänkte utan vad hon borde:
– Å för all del. Så ytterst vänligt av er att göra mig ett besök. Var så god och…
Här hejdade hon sig som väl var i tid innan hon bad älgen att stiga på
och slå sig ner på den lilla pinnstolen i hörnet. Hon kom att tänka på
att han faktiskt ännu inte presenterat sig så att hon gott kunde vara lite
fjär mot honom. Nu viftade älgen ett par slag med öronen som dunkade
i ytterväggen så hela huset riste och så tog han sakta till orda:
– Jag kanske skall presentera mig. Mitt namn är P.Å.Skutt. Inspicient
vid Svensk Filmindustri. Eller Unionsfilm UPA som vi kommer att heta
från årsskiftet när vi går samman med Europafilm. Som sådan har jag
ansvar för både det ena och det andra som ni säkert förstår. Viktiga
saker som ständigt måste göras. Alltid på språng eller på skutt som
mina vänner brukar säga. Bråttom, bråttom är det och inte blir det
lättare med alla älgstängsel som jag måste springa runt.
Här blev herr Skutt alldeles tyst en lång stund medan han tänkte intensivt på att ingen dyrbar tid fick gå förlorad. Så kom han långsamt igång igen:
– Vi skall nu leda svensk film ur krisen. Vi kommer att med full rulle
satsa framåt på den enda vägen. Ja med flera rullar förresten. Det
här kommer att bli en storfilm. Vi skall bygga upp svensk films
anseende i unionen. Vår reklambyrå har upptäckt att byggare heter
Bauer på tyska. Vi satsar därför stenhårt på John Bauer. Ett genialt
grepp. Vi skall fylla varenda varuhus inom unionen med tomtar och troll. Beställningar redan lagda i Taiwan. Minsta storleken kommer i frukostflingepaketen. Våra kalkyler visar på, … på …
Här tystnade herr Skutt men man kunde se att han räknade intensivt. För varje miljon blinkade de stora ögonlocken och när han kom till hundra miljoner slog de stora öronen med ett brak i väggen. Så fortsatte han plötsligt:
– Vi har anlitat en toppkraft. Regissören Carl Bild kommer att leda
inspelningen. Reklambyrån arbetar intensivt med parollerna. Vi satsar
på en stor marknadsundersökning. Måste veta vad som slår bäst: ”En
Bild säger mer än tusen ord” eller ”En film från Unionfilm är
Bildskön”. Vi arbetar intensivt med alla förberedelser. Kommer att
göra ett utskick till varje hushåll. Men skall det innehålla en tomte
eller ett troll? Viktiga ställningstaganden. Vi anlitar landets
skarpaste hjärnor.
Här tystnade herr Skutt igen. Kanske blev hans hjärna just anlitad för
något extra viktigt. Men Maria funderade på vad hon hört och sett i
filmkrönikan härom veckan. Man hade talat om den svenska filmens kris och gjort ett riktigt elakt porträtt av det nya stjärnskottet Karl Bild.
Som börjat sin karriär i filmstadens mörkrum och fått öknamnet Fram Kalle för att han alltid höll sig framme när han kunde vinna någon fördel. Så det dröjde inte så länge innan han blev filmfotograf, och på den sidan kameran strax fick öknamnet Kalle Bakom. Men strax hade han avancerat till regissör och börjat stava Karl med C och skulle nu leda svensk film ur krisen. Men vad var det egentligen för film de skulle göra? Det hade herr Skutt inte sagt ett ord om ännu och det måste väl ändå vara det viktigaste. Så viktigt att Maria tyckte att hon kunde avbryta herr Skutt i de mycket viktiga tankar som han just nu tänkte med alldeles slutna ögonlock och en lätt snarkning genom de stora näsborrarna.
– Herr Skutt? sa Maria först försiktigt och sedan ganska mycket högre. Herr Skutt hörde först inget på grund av att det knakade så förskräckligt i hans hjärna av allt tänkande men så viftade öronen till så att det riste i huset.
– Jo herr Skutt, vad heter egentligen den där filmen som ni skall göra?
Den vill jag gärna se för jag tycker så rysligt mycket om sagorna i
Bland tomtar och troll och John Bauers teckningar älskar jag. Fast trollen kan vara bra otäcka.
Herr Skutt tycktes komma tillbaka någonstans långt bortifrån.
– Javisst ja. Filmen ja. Just det ja. Jo huvudrollen gör jag själv. Magnifik roll. Älgtjuren Skutt. Vördnadsbjudande. Skogens konung. Siktar på Oscar. En milstolpe i svensk film. Men inspelningen befinner
sig i en kris. Det är förkylt skulle man kunna säga. Svåra problem. Kamerorna står stilla. Pengarna rullar. Det rör sig om miljoner dagligen.
Svår situation.
Herr Skutts ögonlock började blinka miljoner igen i allt snabbare takt
men nu hade Marias nyfikenhet verkligen väckts:
– Säg herr Skutt, är det verkligen sagan om älgtjuren Skutt och Tuvstarr som ni skall spela in? Oooh… , den vill jag verkligen se. Säg är den inte klar snart? Den längtar jag verkligen efter.
Nu harklade sig herr Skutt flera gånger och Maria hörde hur han trampade med klövarna där ute i gräsmattan. Det var något han ville säga som han hade svårt att komma fram med. Men så började han äntligen:
– Svåra problem. Som sagt svåra problem. En besvärlig situation.
Förkylningstider. Gloria Svensson ligger till sängs. Röda ögon. Tänk er det. Röda ögon och färgfilm. Det blir ingen Oscar. Vår storsatsning förgäves. Vi har beställt 380 miljoner tomtar och troll. Får spridas ut i skogen. Besvärlig situation. Kommer att fastna i klövarna.
Nu trampade herr Skutt irriterat med bakbenen som om plasttrollen redan låg där men det var bara fårstängslet som han trasslat in sig i.
– The show must go on, som våra kolleger i Hollywood säger. Vi måste
sätta in en ersättare. Har sökt med ljus och lykta överallt. På ett hår när hade vi löst problemet redan förra veckan. Men håret var inte äkta.
Peruk förstår ni. Vi avslöjade bedrägeriet. Fick börja om från början.
– Så nu är jag här och frågar er rakt på sak utan några omskrivningar. Jag går alltid rakt på sak. Det är den rätta arbetsmetoden. Spar tid. Snabba men väl underbyggda beslut är A och O i affärsvärlden. Jag minns en gång till exempel …
Här tystnade herr Skutt och tycktes försvinna bort i djupa tankar igen.
Han kanske trots allt inte mindes det där exemplet riktigt. Men så
harklade han sig eftertryckligt igen och sade:
– Skulle ni fröken Maria kunna tänka er att, ja bara för en begränsad
tid givetvis, skulle ni då kunna tänka er att stå ut med att bli stand in
för Gloria Svensson under tagningen av några viktiga scener. Ja ni
förstår givetvis att det rör sig om scenerna på myren där jag framstår
i allt mitt majestät. Viktiga tagningar. Får inte misslyckas. Kan inte
uppskjutas. Beroende av årstiden. Ja och så scenen vid tjärnen förstås. Bråttom, bråttom. Tänk om isen hinner lägga sig. Spegelbilden borta. Tagningarna får uppskjutas ett år. Miljonerna rullar. Omöjlig situation. Konkurs hotar.
Nu blinkade herr Skutts ögonlock värre än någonsin. Men Maria tänkte
förskräckt på John Bauers vackra bilder av Tuvstarr. Hon var ju alldeles
naken på bilderna. Hade bara sitt vackra hår kring sig. Och nu var det
natten till julafton och kallt och ruggigt ute i skogen. Inte vill Maria
ut i skogen och sitta vid den kalla skogstjärnen i bara håret. Höra den
där otäckingen Carl Bild gång på gång ropa omtagning medan hon bara
blev knottrigare och knottrigare i skinnet. Hon förstod mycket väl hur
det kom sig att Gloria Svensson nu låg förkyld och rödögd i sängen. Nej det här ville hon inte vara med om för alla Oscar i världen.
Så hon satte sig rakt upp i sängen, tittade herr Skutt stint i ögonen och
sa med sin mest bestämda röst:
– Nej tack herr Skutt. Det där vill jag inte ställa upp på. Jag anser inte
att ert projekt kommer att leda till en konstnärligt fullödig produkt.
Min yrkesheder förbjuder mig att engagera mig i en produktion av
enbart kommersiell karaktär. Vill ni vara snäll att gå nu och stänga
fönstret efter er.
Det hördes en tung duns när herr Skutt tappade hakan på sängkammargolvet. Sedan var det som om all hans struntförnämitet rann av honom och han liksom skrynklades ihop till ett torrt höstlöv som i vinddraget fladdrade ut genom fönstret. Det slog igen med en smäll efter honom, varefter hasparna bestämt lade sig på plats.
Maria kröp ner under täcket. Lade sig bekvämt tillrätta och somnade med ett belåtet leende på läpparna. Det är allt bra skönt att säga ifrån riktigt på skarpen ibland.
