Eva Brita Järnefors har nu skrivit ännu en viktig essä om svensk säkerhets- och försvarspolitik i Dagens aréna. I januari 2020 skrev hon När USA intog svenska skärgården. I dagens essä sammanfattar hon sambanden mellan svensk militär, svensk vapenindustri (fr a Wallenberg), utalndsengagemangen och alla militära samarbeten och landar i att den samlade bilden är helt omvälvande. Hon slutar:
Maj Britt Theorin (1932–2021), tidigare FN-ambassadör och politisk rådgivare till Olof Palme, gick bort i våras. Hon var en av dem som fördömde Sveriges deltagande i kriget. Redan 2002, under S-kongressen, sade hon: ”FN har aldrig godkänt bombningarna av Afghanistan.” Hon försvarade under hela sin politiska bana tanken att konflikter bör lösas genom samtal och förhandlingar och att nedrustningen av kärnvapnen var en ödesfråga för mänskligheten.
”Det är otänkbart”, sade Maj Britt Theorin vid ett fredsseminarium i Stockholm 2017, att Sverige ”avstår från att ratificera FN:s avtal om förbud mot kärnvapen”.
Sverige har fortfarande inte undertecknat avtalet.
Vapenkrig är buisness och ingenting annat! Och att det är USA som är spindeln i nätet för inbördeskrig och att satsa på pengastöd för aggressiva ideologier i det att inbördeskrig
initieras. Eller krig mellan nationer. USA är som bekant den största producenten av militära vapen.
Sverige är en marionett till USA! Men Sverige har också vapenproduktion och tycks se fördelar med NATO-samarbete i det att få tillgång till internationell försäljning av egen vapenproduktion. Ovanstående tes är endast en tes, men tycker mig veta att första meningen är grundfakta. När ska dimridån om det fredliga Sverige falla inför svenska medborgare?