Peter Curman (1941–2021)
”Strängt taget ska man vara både sangviniker (sorglös optimist) och scout för att komma på att arrangera något som Baltic Waves, den första internationella författarkryssningen för Östersjöområdet, som inföll när vinter blev vår 1992. Sangviniker att tro att goda samtal blommar upp om man bara hittar en skuta för det. Och scout för att göra skutan shipshape. Jag tror kort sagt att man måste vara svensk för detta påhitt, vilket man också var. Idén uppkom hos Peter Curman på Sveriges författarförbund.”
Clas Zilliacus (finländsk litteraturvetare)
Den 24 februari 1992 i Sankt Petersburg steg ett antal författare och andra kulturpersonligheter ombord på passagerafartyget Konstantin Simonov i Sankt Petersburgs hamn. Baltic Waves var namnet på den historiska färden. Deltagarna kom från Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Danmark, Norge, Sverige och Finland. Det svenska författarförbundets ordförande, Peter Curman, var initiativtagare till projektet kallat ”Fredens färd”. Östersjön skull nu manifesteras som ett ”Fredens hav”. Samtliga länder runt Östersjön var nu demokratier.
Först några ord om fartygsnamnet ”Konstantin Simonov” som var en sovjetisk journalist, författare och krigskorrespondent i röda armén. Men nu var det kalla kriget slut, muren i Berlin var borta. I Ryssland hade marknadsekonomin ställt till med kaos där hyperrika oligarker berikade sig på statlig egendom. Ett tillstånd som banade väg för en framtida ”stark man”, nämligen Vladimir Putin.
I den övriga världen rådde en nästan religiös tro på att fri marknad skulle lösa alla problem. En tro som förstärktes av den nya IT-tekniken som skulle leda till att den eviga fredens rike skapades.
Kulturella personligheter som Vaclav Havel (Tjeckien), Lennart Meri (Estland), Arpad Görez (Ungern), Claes Andersson (Finland) var också ledande politiker. Framtidsoptmismen spirade. Världen skulle bli bättre.
Sådant var stämningsläget när Konstantin Simonov seglade ut på en tre veckors segeltur på Östersjön. I fören på fartyget Konstantin Simonov stod alltså Peter Curman. Det var ett samarbetsprojekt mellan författarförbunden runt Östersjön samt Leningrads/St Petersburgs författarförbund. Hela 300 författare, översättare och bokhandlare reste med, lärde känna varandra och startade olika samarbeten. Ombord ordnades seminarier om litteratur, översättningar m m.
Konstantin Simonov ankrade i St Petersburg, Tallinn, Gdynia/Gdansk, Lübeck, Köpenhamn, Visby, Stockholm och Helsingfors.
Meningsskiljaktigheter förekom mellan t ex ryska och polska författare, men det fanns en vilja till dialog. Men ibland hettade det till mellan ryssar och polacker när man i ett seminarium diskuterade under rubriken ”dödshot” med utgångspunkt i Salman Rushdies Satansverserna.
Wladimir Arrow, president för St Petersburgsförfattarna konstaterade att han önskade att Baltic Waves, Fredens hav, skulle förena länderna. Men han konstaterade också att det för ryssar är komplicerat att leva i en stor baltisk familj. ”Det känns som vi vore från en annan planet, för vi har levt alltför länge i utkanten av Europa, som på en öde ö. Vi ryssar känner inte till den europeiska tankelogiken, för vi har levt enligt andra regler och kriterier. På några dagar har vi sett och lärt oss mycket, likt små barn. Trots språkbarriären har vi med blickar och gester lyckats komma närmare varandra. Ombord råder en fin kamratlig atmosfär.”
I varje stad blev projektdeltagarna hjärtligt mottagna av prominenta personligheter. I Tallinn möter den svenska ambassadören upp och lovordar den unika resan. I Gdynia stod stadens hornorkester och spelade amerikansk jazzmusik innan deltagarna transporterades till grannstaden Gdansk för lunch på stadshuset. Naturligtvis serverades ett antal drinkar i form av Wybrova vodka.
När skeppet anlöpte hamnen i Visby, drogs dåvarande landshövdingen med i Peters Curmans smittande engagemang och erbjöd sig att försöka få till stånd ett översättar- och författarcentrum i staden. Gotland låg ju mitt i Östersjön, så platsen kunde inte bli bättre. Detta projekt fortlever i det Baltiska centret för författare och översättare, BCWT (Baltic Centre for Writers and Translators).
I Köpenhamn blev passagerarna mottagna av dåvarande utrikesministern Uffe Elleman Jensen som trodde att resenärerna på Konstantin Simonov skulle skapa förändringar i samtiden genom ordets makt.
I Stockholm besöktes bl a Kungliga slottet och Svenska Akademin.
Sammantaget blev Konstantin Simonovs resa en succé med intensiva, varma och vänliga möten. Motsättningar fanns, men goda intentioner förelåg att reda ut spänningar genom att tala med varandra.
En incident inträffade dock som påminde om en tuffare verklighet där den ryska ”maffian” var inblandad. I Lübeck såg bl a Peter Curman att det smugglades ombord bilar med nya registreringsplåtar. ”Fredens färd” var dock för viktig för att solkas av denna kriminalitet där en del av besättningen var engagerad.
