Nationella minoriteter, invandrargrupper och registrering

Upptäcker i kölvattnet till BSS-debatten att kunskaperna hos mig själv och hos min omgivning, vad gäller Sveriges minoriteter, är allmänt bristfälliga. I normala tider faller de lätt i glömska, men i tiderna som nu råder bör så många som möjligt göra klart för sig mer exakt vad som gäller. Frågan har lång historia och har stor betydelse för vårt land Sverige och vart landet är på väg.

Vi har fem nationella minoriteter; judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar (bokstavsordning) med sina respektive erkända minoritetsspråk; jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli (tornedalsfinska). Detta fastställdes i lag 2009. Man diskuterade om svenska skulle vara ett ”nationalspråk”, men landade i att benämna det vårt ”huvudspråk”.

Alla andra grupper av sena/senare invandrare räknas inte som nationella minoriteter, utan kallas vanligen invandrargrupper (stora eller små). Alla legalt boende invandrade i Sverige är dock svenska medborgare på exakt lika villkor, alltså med samma skyldigheter och rättigheter. Det är alltså medborgarskapet som håller oss samman som svenskar, egentligen inget annat – som kan ha politisk betydelse.

Det får inte finnas registrering av varken härkomst eller minoritetstillhörighet i svensk folkbokföringen eller hos svenska myndigheter. De som tillhör en nationell minoritet bestämmer själv tillsammans med sin grupp om tillhörighet och hur tillhörighet ska tolkas.

I Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk regleras vad som är specifikt för de fem nationella minoriteterna.

Våren 2014 besökte jag Skansen. Där visas samernas traditionella liv och näringar uppe på berget. Husen och kåtorna bemannas ibland av samer i traditionella dräkter som sysslar med traditionellt hantverk och dagliga sysslor. På Skansen är de som utställningsföremål, fast de fortfarande finns på riktigt. Skylten ovan svarar någorlunda sakligt på frågan – som på ett museum – vem som är same.

Lite apart känns det att titta på levande människor på museum. Men det är nog bra att samerna får visa att de finns på riktigt även i kungliga huvudstaden, där det faktiskt bor fler samer än i Norrland. Bättre vore kanske om fler icke-samer från södra Sverige reste upp till Ljungdalen, Funäsdalen, Tärna, Lycksele eller Jokkmokk och bekantade sig på riktigt och fick en snabb orientering om villkoren samer lever under idag.

Vi ska vara tacksamma för att vi har samerna. Och vi ska vara glada att vi inte vet hur många de är och att de inte registreras med markeringar i passet. En sådan registrering skulle genast väcka frågan om inte också andra minoriteter borde registreras. Nej, minoriteter finns och de rår själva över sina kollektiva och kulturella föreställningar. En same kan självklart känna sig som svensk, trots att de samiska banden sträcker sig utanför Sveriges gränser. Viss myndighetsregistrering av språktillhörighet (hemspråk) förekommer för att underlätta språkundervisning i olika sammanhang, men det är allt.

Samerna förvaltar ett land som annars skulle skövlas och exploateras utan gräns. Vi bör alla stödja samernas kamp mot nya gruvprojekt och se till att de får utveckla sina speciella näringar. Sverige bör också ratificera ILO-konventionen om urbefolkningar, vilket av någon anledning inte skett. Man kan fråga sig varför.

Det viktiga är alltså att det är det svenska medborgarskapet som håller oss samman. För alla medborgare gäller yttrandefrihet, likhet inför lagen och allt annat som demokratin ger. Alltså, om man råkar vara fallen efter kurdiska, finska, småländska, skånska, judiska göteborgare eller samer har ingen politisk betydelse. Låt oss vara helt klara på det. Följande artikel om det här av docent Kjell Magnusson i SvD rekommenderas. Själv har jag tidigare gjort ett försök att nysta i de här trådarna här.

Hur ska man då förhålla sig till den senaste tidens debatt om huruvida SD är fascistiskt? Jag har skrivit kritiskt om Henrik Arnstads tvärsäkra påståenden om vad som ”rent objektivt” ska ses som fascism och tror att den diskussionen leder oss på krokiga vägar. Inte för att jag hävdar att SD inte är fascistiskt, utan för att själva diskussionen inte leder till något annat än att SD kan beredas rika tillfällen att spela oskyldiga offer. Att diskussionen dessutom lyckas splittra folk på vänsterkanten visar bara än mer tydligt hur improduktiv diskussionen är. Man bör istället ta sig an det de skriver, säger och föreslår mycket konkret. Nog om det nu.

Vill till sist tillägga att Kent Ekeroths riksdagsmotion om att registrera brottslingars etniska härkomst tydligt pekar på hans (och SDs) främlingsfientlighet. Björn Söders DN-uttalanden var mindre tydligt främlingsfientliga, men innehöll klart minoritetsurskiljande formuleringar. Det går alltså inte att ta miste på att hans resonemang leder till krav på registrering av medborgares etnicitet (nationell, religiös, kulturell härkomst), vilket i längden är oförenligt med demokrati. SD är om de kommer åt den exekutiva maken säkerligen ett hot demokratin, trots att de fångar upp en del berättigade folkliga krav idag – i likhet med tyska nazister på 30-talet.

Alltså försvaret av Sveriges nationella minoriteternas rättigheter är grundläggande i försvaret för demokratin.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: samer, nationella minoriteter, minoritetsspråk, ILO-konventionen om urbefolkningar, Kjell Magnusson, Henrik Arnstad, Kent Ekeroth, Björn Söder, SD