Saab och andra tjänar enorma slantar på att sälja vapen till andra länder. Nyligen beslutade Schweiz att köpa 22 Jas Gripen-plan, vilket ska ge 22 miljarder kronor till Sverige. Saudiarabien är en trogen kund och betraktas av någon grumlig anledning som ett land ”i behov av särskilt stöd” – som vi brukar uttrycka det i vårdsvängen – för att själva kunna bygga egna robotar. Det här ”samarbetet” med kungahuset i Saudiarabien leder säkert till snöplig sorti för Tolgfors´. Motsägelserna är nu för tydliga.
Jag läser idag i DN att ISP (Institutionen för strategiska produkter) kontrollerar om svenska lagar och regler följs vid svenska vapenaffärer. Ett centralt villkor är att köparlandet inte befinner sig i väpnad konflikt och respekterar mänskliga rättigheter. Men, ISP får ge exporttillstånd ”om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för och om det inte strider mot Sveriges utrikespolitik”. Det här är förstås perfekta gummiregler för att svensk vapenexport ska frodas och öka som den gjort de senaste åren. Det är i realiteten våra stora krigsmaterieltillverkare som håller i taktpinnen och Tolgforsar, Perrsöner och deras närmaste som krattar manegen.
Sverige deltar ju i USA/Natos krig i Afghanistan och är därmed i realiteten en allierad också till Saudiarabien. Men det kan man inte säga öppet. Därför glider Reinfeldt idag på formuleringarna och Tolgfors säger ingenting. Vi har en utrikespolitik som påstås bygga på ”respekt för mänskliga rättigheter”, men som ändå innebär skarpa vapen mot oskyldiga afghanska civila och robotförsäljning till dem som i praktiken slår ner den arabiska demokrativågen. Det går inte ihop. Antingen får vi skrota begreppet mänskliga rättigheter eller börja ta dem på allvar.
Sverige måste sluta ha två linjer i sina utrikes affärer, en officiell för hemmaopinionen och en inofficiell dikterad av Nato och vapenindustrin. Den officiella måste gälla över hela linjen. Därför måste vår faktiska utrikes- och säkerhetspolitik öppet diskuteras och demokratiska beslut fattas om vi ska vara med i Nato eller inte. Därefter kan vi fastställa hur vårt eget försvar ska se ut och vilka länder som ska få köpa svenska vapen. Den som påstår att jag är naiv kan lika gärna säga att demokrati inte bör råda i dessa frågor.
Ännu har vi alltså inte beslutat gå med i Nato, därför strider alla affärer och avtal med Saudiarabien mot vår utrikespolitik. Däremot borde det inte vara några politiska problem att sälja JAS till Schweiz.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: vapenexport, Nato, ISP, Tolgfors, alliansfrihet, demokratiska rättigheter
Bra analys. Det hycklas på många områden men vapenexporten tillhör de värre. När Irakkriget bröt ut diskuterades om det var möjligt att sälja vapen till USA som var krigförande. Göran Persson sa att det var ett olagligt krig. Men det gick av mycket suspekta skäl. Nu är det lättare att förstå när vi, tyvärr, krigar på samma sida som USA.
Utrikespolitiken har väl vad jag förstår varit lite hycklande de senaste 70 åren. Sverige som litet land har försökt vara den vid tillfället dominerande stormakten till lags. Förr gick det an att spela under täcket med informationsutbyte och diplomati. Idag är klimatet tuffare, det krävs mer av ”oss”. Nu måste vi visa ”pitten” (ursäkta uttrycket) i Afghanistan, Libyen och säkert också när det blir dags för kommande krig i MÖ. Det sägs ju att vi alltid vetat ”var vi hör hemma”.
Beträffande själva sakfrågan (ekots avslöjande) så tror jag att det inompolitiska dammet kommer att lägga sig ganska snart. Inga huvuden kommer att rulla för detta.
Hyckleriet är här alltför tydligt, trovärdigheten får ännu en knäck om ingen offras. Att en myndighet startar ett bulvanbolag för att komma förbi ”myndighetsinblandning” är alltför tydligt. IB byggde på samma teknik, även Ebbe Carlsson med sina privatpolisiära palmemordspaningar startade täckföretag, med Anna-Greta Lejon som minister den gången. Det här kan bli lika pinsamt och få Tolgfors på fall. Vi får se.