NATOMOTSTÅNDARNA RYCKER UT TILL RYSSLANDS FÖRSVAR

1. Detta är för sorgligt. Fattar ledarskribenten i DN inte att de bidrar till krigshets? Rysslands perspektiv vare sig på säkerhetsfrågor eller annat får inte komma fram. Det missleder folk. Hur ska de veta bakgrunden till annekteringen av Krim och kriget i Ukraina när bara Nato-perspektiv kommer fram? Det är en klassisk konflikt mellan Sverige och Ryssland där man lägger all skuld på den andra sidan, d v s Rysslands utrikespolitik. Man ser absolut inte sin egen del, Sveriges och EU:s politik gentemot Ryssland.

   DN-ledaren har rätt i en sak: Vi delar inte deras uppfattning att Nato är bra och skyddar mot krig. Det kan bli tvärtom – och är det redan eftersom Nato-länder och särskilt USA bedriver krigföring inte minst krig via andra, t ex nu i det fasansfulla kriget i Jemen. För Sveriges del är faran överhängande när vi är så nära anslutna till Nato som vi är. Kärnvapen kan komma att föras in i vårt land och vi vet alla att Rysslands städer är målet för dessa missiler.

   Många tjänar tyvärr på krig. Militär-industriella-mediaakademiska-komplexet (MIMAK).

2. I domstolar är det förbjudet att ljuga under ed och man är inte skyldig förrän alla bevis granskats och dom fallit. I en verklig demokrati borde ledarskribenter inte få komma undan med lögner och förtal utan bevis. Utgivningsbeviset skulle dras in omgående.

3. Detta är vad man kan förvänta sig. Jordens mest ödeläggande krigsmaskin någonsin, USA, har sina hängivna vasaller runt sig. Sverige har nu allt tydligare blivit en sådan vasall. Dessa vasaller har också, genom sitt ägande framför allt, starkt grepp om hur det som sker runt om på jorden skall framställas. Framställas, inte förklaras än mindre analyseras. Eftersom allt fler människor över hela jorden inser detta så vänder de sig mer och mer till sociala medier. Det blir ett problem och därför påtar sig ägarna av Facebook Twitter m fl att rensa upp i detta träsk av ”fakenews”.

   Det var bra att Donald Trump blev portad. Nu ser än fler människor att det inte är folkvalda som styr; åtminstone inte i USA. De senaste dagarna har jag sett hur komiker, historiker (Richard Wolf bl a) ja till och med goda vänner blir refuserade. Hur stark denna vind av censur är vet vi inte riktigt än. Men den blåser allt starkare, så snart måste kanske vi som söker information och analys på nätet finna andra vägar. Har lindelof.nu någon plan B?

4. Nedanstående kommentar har jag tidigare idag lämnat till Dagens Nyheters kommentarsfält Ifrågasätt.

   ”Natomotståndarna rycker ut till Rysslands försvar” tycker Gunnar Jonsson på Dagens Nyheters ledarplats. Det är en intressant tanke och ett förhållningssätt som DN luftar, antingen så tyr man sig till Förenta staterna eller också till Ryssland.

   Just att inte låta sig utnyttjas av den ena stormakten mot den andra blir i DN:s värld ett svek, inte svek mot Sverige för det landet verkar inte ingå i DN:s ekvation, utan mot tidningens inspirationskälla.

   Att inte löpa Washingtons ärenden i vårt eget land, att hävda svenska intressen framför främmande makts, blir på andra sidan Atlanten och därmed hos Dagens Nyheter att rycka ut till Rysslands försvar.

   Det är väl känt att DN känner föga värme från Ryssland – nej, det är Förenta staternas demokratiframkallande och fredsbevarande operationer världen över som värmer och livar Dagens Nyheters redaktioner.

   Och landet där tidningen sprids, vårt eget land, det är på sin höjd ett bihang till Washington i DN:s alldeles eget universum. Men detta är ju inget nytt.

5. Curt Linderholm gör en mycket bra beskrivning av hur svenska massmedia emellanåt, för att inte säga ofta numer, reagerar på världens skeenden. Ett smärre fel dock. ”Och landet där tidningen sprids, vårt eget land, det är på sin höjd ett bihang till Washington i DN:s alldeles eget universum.” Min lokala informationsspridare, SmP, lever i samma universum. Dess chefredaktör F. Haage sprider emellanåt uppfattningen att USA med jordens mest ödeläggande krigsmaskin någonsin, är en anständig stat och om Sverige också vill uppträda som anständig, då är slutsatsen självklar.

6. Jan Leionhjelm skriver i en replik i DN: ”Gemensamt för den rätt brokiga skaran är att den – lyckligtvis – i dag saknar allt politiskt inflytande.”

   Medelåldern för de nio är 85 år, så man undrar var de yngre Nato-motståndarna står att finna.

   Kanske lite off-topic, men läs gärna FiB-juristen Ingemar Folkes uppfattning om fallet Navalnyj.

   Slutligen, jag har länge haft uppfattningen, och även uttryckt den på denna blogg, att ursäktandet av Rysslands annektering av Krim och förnekandet av Rysslands inblandning i kriget i Donbass spelar Nato-anhängarna i händerna (se t ex vad Karin Utas Carlsson skriver 16/2 i denna tråd).

7. Mats L!
   Jag ser att du nämner mitt namn. Det ser ut som om du har läst in mycket mer än jag har skrivit. Jag skrev om vikten av att låta mer än västperspektivet komma fram i debatten. Man gör Ryssland till fiendeland, och det är livsfarligt. Tyvärr använder sig båda sidor av avskräckning och militära rustningar. Så hanterar man inte konflikter om man vill ha en fredlig och positiv utveckling.

   Till det perspektiv som inte kommer fram i debatten är Natos försök att dra in Georgien och Ukraina i kampen mot Ryssland. Värdlandsavtal finns redan. På Krim ligger sedan sovjettiden Rysslands flottbas och den riskerade (ur Rysslands synpunkt helt naturligt) att falla i Natos händer. Det brukar inte framgå i debatten. Och när man påpekar det är det som om man inte sagt något. Som om det inte betyder något.

   Skulle Nato inte gå så nära inpå Ryssland skulle Ryssland inte satsa så hårt på sin militär. Båda sidor tänker precis lika att de måste visa styrka – och vi dras alla in i maktspelet. Vi är alla gisslan. Det gör världen väldigt osäker. Kärnvapenkrig hotar oss alla. Sker det, kommer det inte att kännas särskilt fint att säga ”Vad var det jag sa?” I ett kärnvapenkrig dör inte alla samtidigt. ”De levande kommer att avundas de döda” har det sagts.

   När Sverige bidrar med att utse Ryssland till fiende dras vi in i stormaktskonflikten. Bättre vore att vara alliansfria som förr i världen (ganska alliansfria, inte helt, det vet jag) och odla vänskapliga kontakter. Det finns bättre sätt att hantera konflikter än att rusta upp militärt och bidra till en våldsspiral.

8. Karin U C!
   Du skriver ”Hur ska de [ledarskribenterna] veta bakgrunden till annekteringen av Krim och kriget i Ukraina när bara Nato-perspektiv kommer fram?”

   Örjan Berner, tidigare svensk ambassadör i Moskva, tar i boken Krig eller Fred (2020) upp Putins annektering av Krim. Han ger en mycket balanserad framställning, där han även kan ta med personliga samtal med personer som står Putin nära.

   Hans beskrivning av utvecklingen i Ukraina stämmer mycket bra med mina egna upplevelser av ett land som jag besökt varje år i över ett decennium.

   Om målsättningen är att bilda opinion för att Sverige ska stå utanför Nato (vilket det finns goda argument för), så tror jag att strategin att se ”förlåtande” på Ryssland (Krim, Donbass, Skripal, Navalny, etc.) är dömd att misslyckas.

   Det står givetvis var och en fritt att argumentera för att man ska ha stor förståelse för Ryssland. Men att det skulle hjälpa att reversera processen som pågår just nu – ett Sverige som kommer allt närmare Nato – tror jag alltså inte ett ögonblick på.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.