Klipp ur Proletären

Så här skriver Partik Paulov på Facebook idag:

Lästips! Idag publiceras en av de viktigaste intervjuerna jag gjort på senare tid. Jag har talat med den nederländska parlamentsledamoten Sadet Karabulut om hur Nederländerna skänkt motsvarande en kvarts miljard kronor till väpnade grupper i Syrien. Bland mottagarna finns organisationer som Amnesty pekat ut som krigsförbrytare och som nederländska myndigheter själva stämplar som terrorister.

Det är en stor skandal som regeringen i Haag försöker sopa under mattan. Innan allt avslöjades hävdade man bestämt att hjälpen endast gick till ”moderata rebeller” som stod upp för mänskliga rättigheter.

Varför göra en lång intervju för att uppmärksamma vad ett litet land som Nederländerna gjort i Mellanöstern?Jo, frågan är oerhört viktig också för oss i Sverige av flera skäl:

För det första är Nederländernas agerade inte på något sätt unikt. Det är många länder som stött diverse mer eller mindre extrema islamistiska krafter i Syrien. Också Sverige är medskyldigt, vilket tas upp i artikeln. Det unika med Nederländerna är att det är det enda europeiska land där agerandet i Syrien kritiskt och utförligt granskats av medierna och frågan blivit en del av den offentliga politiska debatten. Det borde också ske i Sverige.För det andra är det så att Nederländerna och övriga länder som direkt eller indirekt gynnat väpnade extremister därmed bidragit till att elda under konflikten. Det hade knappast blivit ett sådant brutalt och blodigt krig om inte omvärlden hade skeppat in vapen, pengar och annan utrustning. Och då hade vi knappast fått den katastrof som inneburit att miljontals syrier flytt sitt hemland.

För det tredje så har USA:s och EU-ländernas agerande i Syrien – liksom tidigare i kriget mot Irak – fått stora konsekvenser långt utanför Mellanöstern. Som Sadet Karabulut säger i intervjun: ”Vi har sett avskyvärda attacker i Europa, men de borde inte komma som en överraskning. Man kan inte säga att salafister och jihadister är fruktansvärda i Europa och samtidigt stödja dem i Syrien. Vad vi gör där får konsekvenser här.”För det fjärde borde vi se det som hänt i Syrien som en varning för framtiden. Ska vi acceptera nya ”syriska” katastrofer till följd av att västvärlden ännu en gång beväpnar extremister? Eller ska vi, som Sadet Karabulut argumenterar för, kräva att västvärlden slutar med sina destruktiva regimskiftesprojekt och istället börjar följa internationell lag?

Läs artikeln i Proletären

Föregående artikelKlass i Sverige
Nästa artikelApropå Frank Baude och Proletären

1 KOMMENTAR

  1. Att sätta världen i brand är USA och dess samarbetspartners duktiga på. Pengastöd till terrorister är dundermedlet att starta inbördeskrig. Extrema religiösa rörelser eller extrema militanta högerextremister eller extrema fiktiva militanta vänsterextremister har en gemenskap: hora för USA! Att starta en militant rörelse med pengamedel från USA och dess samarbetspartners i Europa är detsamma som att hora. Inte underligt att en nation som tidigare varit för fred och haft som ambition med flerpartisystem helt plötsligt drabbats av inbördeskrig. Terrorister är oftast i samarbete med imperialistiska nationer. Terrorister kan då känna viss styrka i sin verksamhet. I Syrien lyckades inte terroristerna, trots pengastöd utifrån dess tillfälliga ockupation av markområden och städer.

    Om USA vill försvaga/knäcka en nation så är inbördeskrig medlet. Metodiken är att för USA söka en rörelse som är extrem militant oavsett religiös eller politisk ideologi. Och finns inte denna extrema rörelse, så kan den skapas/initieras. Studera boken Natos Hemliga Armeer av Daniel Ganser, så förstår varje individ, att terrorister och USA är i symbios.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.