Måndagen den 26 februari 1973 stod en artikel i Strengnäs tidning som jag rev ut och sparade. Artikelrubriken var ”Pilotens sista kontakt med Kairo-kontrollen” och texten kom från TT-Reuter. Den kompletterades med en kort notis med rubriken ”Kinesisk kritik” som konstaterade att kraschen krävde 106 människoliv och att Folkets Dagblad skrev:
– En sådan barbarisk attack mot ett obeväpnat passagerarplan kan bara skapa den största indignation hos arabfolken och världsopinionen.
Vid sökning på nätet hittar jag nu två svenska tidningsnotiser från den 21 februari 1973:
Aftonbladet 21 februari 1973: Ett Boeing 727 tillhörande ett libyskt flygbolag på väg från Tripoli till Kairo blir nedskjutet av israeliska jaktflygplan över Sinaiöknen. Alla utom fyra av de totalt 112 personerna ombord omkommer. Det israeliska flygvapnet ingriper efter att flygplanet flugit över militäranläggningar i Sinai, som vid tillfället ockuperas av Israel. Israeliska myndigheter säger att stridsflygplan öppnade eld när Boeing-planet vägrade att landa.
Svenska Dagbladet 21 feb 1973: ”Libyan Arab Airlines Flight 114” Det libyska passagerarplanet var på väg från Tripoli till Kairo, men hamnade i israeliskt luftrum över Sinaihalvön. Planet, som hade 113 personer ombord, ignorerade flera gånger uppmaningen om att ändra sin kurs. Två israeliska stridsplan sköt först varningsskott innan de beslöt sig för att skjuta ned planet. Det störtade i Sinais sanddyner och alla utom fem personer ombord omkom.
Och en notis från SVT den 18 juli 2014: Ett av Libyan Arlines passagerarplan sköts ned av israeliska flygvapnet under sitt landningsförsök. Planet hade hamnat i Israels flygrum på grund av felnavigering och kraschade i Sinaiöknen. 103 av de 113 personerna ombord avled.
Ingen av de svenska notiserna nämner att flygplanet var helt ur kurs på grund av fel på dess navigeringsutrustning, vilket framgår av piloternas samtal med kontrolltornet i Kairo. Detta pågick från klockan 13:44 till klockan 14:09 då förbindelsen bröts. Först klockan 14:03 rapporterar de franska piloterna att de har fyra MIG-plan strax bakom sig (de trodde att de nu följdes av egyptiska stridsflygplan) och 14:08:45 konstaterar de att de är beskjutna av ett israeliskt plan. Sedan bryts förbindelsen.
En fyllig redogörelse för händelsen och dess efterspel finns på WikiSpooks där den australienske journalisten Steven Katseneris skriver:
”While some incidents of aviation carnage are well recorded and thus well remembered, others are conveniently ignored. An event occurred earlier in the 1970s that is constantly omitted from articles written about attacks on civilian aircraft and seems to have been largely forgotten by the media and aviation history, and therefore has basically lapsed from the public’s consciousness.”
Det finns också en intressant beskrivning av en israelisk nedskjutning – som aldrig blev av – i den israeliske journalisten Ronen Bergmans bok Rise and kill first [Random House 2018].
Ariel Sharon tar år 1976 upp jakten på Yassir Arafat för att mörda honom. Tanken var att skjuta ner det flygplan han befann sig i vid färder mellan olika länder. Men problemet var att det privatplan han oftast använde fördes av amerikanska piloter vilket gjorde det politisk omöjligt att angripa det. Återstod de enstaka tillfällen när han flög med kommersiella trafikplan. Då måste det vara bekräftat att Arafat fanns ombord och planet måste befinna sig över den lilla del av Medelhavet där flygledningarna, vid denna tid, inte hade kontroll över vad som hände. Flera gånger skickades israeliska jaktplan upp för att ligga nära det område där nedskjutning skulle kunna ske utan att förövaren avslöjades. Men angreppsorder kunde aldrig ges och projektet fick avbrytas.
Den 3 juli 1988 ägde en annan uppmärksammad nedskjutning rum. Det var den amerikanska flottans robotkryssare USS Vincennes som avlossade luftvärnsrobotar av typen SM-2MR mot det iranska trafikflygplanet Iran Air Flight 655 på väg från Teheran till Dubai. Alla 290 ombord dog. USA:s regering gav ingen formell ursäkt till Iran. Först år 1996, åtta år senare, nådde USA och Iran en uppgörelse i Internationella domstolen i Haag som inkluderade uttalandet ” … USA erkänner flygincidenten den 3 juli 1988 som en fruktansvärd mänsklig tragedi och uttrycker djup ånger över förlusten av liv som orsakades av incidenten … ”.
Mot bakgrund av detta är det förvånande med den indignation som i dag riktas mot Iran för att dröja tre dagar med att erkänna nerskjutningen, den tid det tog för att med säkerhet fastställa händelseförloppet bakom haveriet av det ukrainska flygplanet. Man bekräftade sedan med djupt beklagande att flygplanet av misstag nedskjutits av iranska luftförsvarsstyrkor.
”Mot bakgrund av detta är det förvånande med den indignation som i dag riktas mot Iran för att dröja tre dagar med att erkänna nerskjutningen,…” Nähä, Henrik L. Vi lever i en allt mer onormal värld, med tydligare geopolitiska motsättningar. Pompeos tal nyligen visar att allt är tillåtet bara det skapar kaos. Mord på diplomater skall fungera avskräckande, liksom hot om förstörelse av kulturarv. Vad är väl lite indignation? Fikonlöv för den nakna sanningen som du här skriver om. Tack!
Vilka signaler sände det ukrainska passagerarplanet? Var de manipulerade eller avstängda? Flög planet den väg som angetts av flygledningen?
Jan M!
Jag har tänkt samma sak. Är det tekniskt möjligt att kunna manipulera en sån här signal så att planet sände ut samma signal som en amerikansk missil?
Sen har vi det här med den här filmen som jag tycker luktar skunk lång väg. En privatperson står kl. 6 på morgonen och riktar mobilkameran mot en svart himmel och helt plötsligt händer det. Det låter mycket som att personen väntade sig att nåt sånt här skulle hända.
En annan sak är att den här personen är knäpp tyst och alltså inte är upprörd över vad han sett. Jämför bara med den här personen som filmade luftskeppet Hindenburgs undergång 1937. Människan är helt förstörd och hysterisk.
Tekniken vi använder idag när vi knappar in våra resmål på mobiltelefonen eller färddatorn ger förstås anledning att fundera över vad ny teknik kan användas till. Flygets autopiloter har använts under lång tid och jag läste någonstans att ny teknik kan användas för att ta kontroll över flygplan som kapats av terrorister. Besättningen ombord berövas därmed möjligheten att påverka koordinaterna för flygplanets fortsatta färd. Det vore intressant att få veta om det ukrainska plan som sköts ner i Iran befann sig i rätt flygkorridor när det sköts ner av Irans luftförvar.
Själv menar jag att världen har ett Aniaraproblem där virus får mjukvaran att löpa amok. Systemets skrivare och annan kringutrustning sprider desinformation och koordinaterna pekar mot ett tredje världskrig.
Någon dag efter katastrofen i Iran mördades ett sextiotal människor i Afghanistan med hjälp av drönare. En ickehändelse i informationsflödet så vitt jag vet.
Mycket intressant:
Ingen av herrarna nämner senaste motsvarande nerskjutning. Nämligen av MH17 från Malaysia. 298 personer dog när en rysk robot, avfyrad från separatistkontrollerat territorium i Ukraina, exploderade några meter från cockpit.
Det föreligger en internationell häktningsorder mot ett antal ryska militärer.
Saken är utredd av en haverikommission.
Förmodligen misstag men varken Ryssland eller separatisterna har bett om ursäkt.
Raderat (av mig) från min tidigare kommentar.
”Det har varit många flygolyckor under senare tid. Från 9/11 till, nu senast, nedskjutningen av ett ukrainskt passagerarplan i Iran. Två Boeing 737 Max, har på kort tid kraschat på grund av en mjukvara som löpte amok. Malaysia har drabbats av flera svåra olyckor. Ett plan sköts ner över en krigszon i Ukraina medan ett annat försvann över havet på väg till sin destination. Det finns flera ouppklarade haverier över både land och hav.”
Med en begränsning på tusen tecken får man korta kommentarer.
Malaysia har visst underkänt utredningen om MH17.
Malaysia erbjöds att leda utredningen om MH17. Detta framkom i Augusti 2019 vid konferensen ”MH17: The Quest for Justice”. Uppgiften kom från Datuk Seri Azharuddin Abd Rahman, den dåvarande chefen för Department of Civil Aviation i Malaysia. Man var helt enkelt för upptagna med MH370 för att åta sig också MH17.
Vidare framkom att Malaysia fick tillgång till de svarta lådorna, cockpit voice recorder, etc. I slutändan lämnades detta material till holländska utredarna.
Varför Malaysias 94-årige premiärminister sedan 2018 verkar missnöjd med utredningen kring MH17 vet jag inte, men någon kritik från sakkunnigt håll i Malaysia vid MH17-konferensen har jag inte kunnat hitta.
Rättegången mot tre ryska och en ukrainsk medborgare inleds den 9 mars.
Svante Svensson!
Jag är inte så tvärsäker på händelseförloppet som du. Det sägs att flygledaren i Kiev gav planet en färdväg rakt över stridsområdet i östra Ukraina som inte brukade användas för civila flygplan. Det vore värdefullt att få ta del av piloternas samtal med flygledaren på det sätt som visas i mitt exempel från 1973. Accepterade piloterna direkt denna färdväg eller hade de invändningar mot den? Hur motiverade då flygledaren färdvägen? Var det hans eget beslut eller hade han fått order från högre ort?
Jag har inte sett något uttalande från flygledaren eller ens sett hans namn nämnas. Har du?
Mats Larsson!
Den 7 sep 2019 släppte Ukraina 35 fångar och satte dem på ett plan till Moskva.
Med bland fångarna fanns Vladimir Zemach som var en av befälhavarna för utbrytarrepubliken Donbass där det malaysiska passagerarplanet MH17 sköts ned.
Han har utpekats som en av de huvudansvariga för nedskjutningen. Att han släpps innebär att Kiev nu medger att anklagelserna var ogrundade.
Zemach kidnappades från Donbass och skulle enligt planen släpas till Haag anklagad för att ha avfyrat en rysk Buk-missil.
Kidnappningsoperationen genomfördes med hjälp av den brittiska specialstyrkan SAS, som specialiserade sig på liknande uppgifter i Mellanöstern.
Att Zelenskij nu överlämnar det viktigaste trumfkortet i MH17-konspirationen innebär att Kiev de facto medger att Zemach inte är en internationell förbrytare. Källa 8 dagar
Gösta Lilja!
Du skrev att ”Malaysia har visst underkänt utredningen om MH17”, och jag kommenterade detta med referens till konferensen i Malaysia i augusti 2019.
En rättegång mot tre namngivna ryssar och en ukrainare inleds den 9 mars. Uppenbarligen är Zemach inte en av dem. Jag läste 8dagar redan när bloggen publicerades och fann den helt irrelevant.
Henrik Linde!
De statligt initierade ryska källorna har sedan 2014 spridit ut flera olika varianter av händelseförlopp. De är inbördes motstridande och de flesta inte förenliga med naturlagarna. Om detta kan du läsa i min artikel på gamla FiB/K:s hemsida. MH17 flög över krigsskådeplatser liksom andra trafikflyg. Detta kritiserade den holländska haveriutredningen skarpt i sin rapport. Misstaget som gjordes från separatisterna var troligen att man trodde att man sköt ner ett ukrainskt militärt transportplan. (Skulle ha flugit på halva höjden med halva hastigheten). Därav kom den triumferande hemsidan från separatisterna, som sedan togs bort när man insåg att man orsakat en katastrof.
Iran trodde att det var en kryssningsmissil som bekämpades.
All information om MH17 du behöver finns i Holländska haveriutredningens rapport. Jag har läst den noga. Det tog mig 14 dagar. Men det var det värt. Haveriutredningar görs med utgångspunkt från naturlagarna. Liksom alla polisutredningar.
Mats Larsson!
Ja, Vladimir Zemach eller Tsemach som han också kallas finns inte med bland de som kommer att åtalas i Haag. Bloggen 8 dagar hade tydligen dragit fel slutsatser i samband med Zemach frigivning. Det är bara att gratulera Shemack och övriga frigivna till ett liv i frihet. De fyra åtalade lär väl också föredra friheten i Ryssland framför att dömas i Haag. Tillbaka på ruta ett alltså. Jag förmodar att rättegången inleds med frågan om de ukrainska myndigheternas ansvar för de civilpersoner som befann sig i Ukrainas luftrum. D v s elefanten i den här historien.
Gösta Lilja!
Det du efterlyser diskuteras ingående i ”Crash of Malaysia Airlines flight MH17” (oktober 2015), publikt tillgänglig. Den är på 279 sidor, och innehåller mycket information. Slutsatser gällande flygrutten finns på sid. 253.
Den i mitt tycke viktigaste figuren i rapporten är fig. 65 på sid. 146. Tre oberoende aktörer (inklusive JCS Concern Almaz-Antey, tillverkaren av Buk) genomförde omfattande simuleringar för att fastställa varifrån missilen sköts upp. Resultaten sammanfattas i fig. 65 och visar att missilen sköts upp från ett område kontrollerat av separatisterna.
Bristfälligt tränade separatister som får tillgång till ett avancerat vapensystem ledde till den tragiska nedskjutningen av MH17, givetvis av misstag.
En god vän i Vladivostok som jag och min fru träffar med jämna mellanrum har berättat att ryska media omedelbart efter nedskjutningen gick ut med nyheten att separatisterna skjutit ned MH17. Men den nyheten försvann snabbt!
Mats Larsson!
Vi får vänta på rättegången och se om domstolen kan bringa klarhet i händelseförloppet. Viktigast är att kommunikationen mellan flygledarna och piloterna offentliggörs och att en rimlig förklaring till flygrutten över ett krigsområde där plan tidigare skjutits ner kan ges. Misstron mot politiskt färgade utredningar är utbredd efter Kennedy, 9/11, Iraks massförstörelsevapen och Skripal för att nämna några. Åsikterna går isär där politiska skiljelinjer finns. Inget konstigt med det.