Vinjettbild på SR. Sauli Niinistö, en av årets Sommarpratare. Foto: Matti Porre
Efter att Putin i ett tal tidigt 2022 förklarat att det måste bli ett stopp för Natos expansion österut stod det plötsligt klart för Finlands president Niinistö att Finland måste gå med i Nato. Han förklarade i sitt sommarprogram i SR att om Finland i detta läge inte gått med i Nato, kunde det ha uppfattats som om Finland kryper för Putin och att det i själva verket var Putin som bestämde Finlands utrikes- och försvarspolitik.
Det här är ett mycket underligt resonemang som leder till ett klart osjälvständigt handlande. Det blir ju i praktiken istället Putin som bestämmer att Finland ska gå med i Nato.
Finland har varit alliansfritt sedan 1944 och ingick det så kallade vänskaps-, samarbets- och biståndsavtalet (VSB-pakten) 1948 med Sovjetunionen. Denna linje företräddes av presidenterna Paasikivi, Kekkonen samt i viss mån av Koivisto fram till Sovjets upplösning 1991. Under Rysslands kaosperiod (1991–2008) upplöstes VSB-relationen.
Tack vare Finlands särskilda relation till Sovjet kunde den så kallade Helsingforskonferensen hållas där mellan 1973–1975 under vilken en europeisk säkerhetsordniong fastställdes. Finland kunde alltså som neutralt land bidra till säkerhet och fred i Europa. Denna politik respekterades allmänt och får ses som framgångsrik.
Varför var det ingen som 1948 sa att VSB-pakten, och att inte gå med i Nato, kunde uppfattas som att Sovjet bestämde Finlands utrikespolitik? Det var det faktiskt många som sa, men då stod Finland pall för påtryckningarna och valde självständigt alliansfrihet.
Vad är då den stora skillnaden mot idag? Ukrainakriget blir då svaret. Men 1944–1948 tillhörde Sovjet andra världskrigets segrarmakter, var mycket starkare och mera hotfullt mot sina randstater än nu, genomförde den så kallade Pragkuppen 1948 och bildade Warszawapakten 1955.
Det som skedde 2022-23 var att den andra supermakten bestämde Finlands utrikes- och säkerhetspolitik, liksom Sveriges, och att dessa två nordiska länder gjort sig själva osjälvständiga, det som Niinistö sa sig vilja undvika. Alliansfrihet gav alltså större självständighet.
Så berättar han om det täta samarbetet med svenska statsministern Magdalena Andesrsson och försvarsminister Peter Hultqvist, danska och norska ministrar och Natochefen, samt med Joe Biden och amerikanska militärer, för att fort rulla fram en gemensam finsk-svensk Natoansökan. Inte ett ord om förankringsprocesser eller om de 47 framgångsrika åren med alliansfrihet och neutralitet.
Tänker – trots Niinistös lugna statsmannamässiga framställning – på den trotsiga tonåringen som vill frigöra sig från mamma och pappa. Om mamma och pappa säger att hen inte ska blanda sig i grannens ungars busstreck, måste hen göra just det för att visa sin självständighet. Självständigheten har alltså två sidor.
Finns det inget universitet eller högskola som har modet och kapaciteten att vetenskapligt granska radioprogrammet Sommar.
Vilka idéer och värderingar träder fram (vilken diskurs råder)? Vad får inte sägas?
Jag vet att den före detta AKPml-ordföranden Sigurd Allern blev professor i journalistik och media, och verksam även på svenska universitet. Kanske han?
Det är naturligtvis en skandal att Sommar upplåts till ohöljd Nato-propaganda.
Jag längtar tillbaka till den tid när Torsten Ehrenmark var den självklare sommarprataren. Han innehade alltid hedersplatsen att få avsluta sommarens alla program.
På den tiden var en kåsör en kåsör! Och en politiker var en politiker.
Det var nog bra att lyssna på Niinistös sommarprat, Knut L!
Tror jag ska göra det i efterhand för att se hur orden faller. Du skriver: ”Under Rysslands kaosperiod (1991-2008) upplöstes VSB-pakten”, Det framgår inte riktigt om det är vad Niinistö säger eller din egen tolkning av detta, eller måhända din egen uppfattning av det. Avtalet slöts mellan Finland och Sovjetunionen, vilken upplöstes succesivt under 1991-1992. Finland sade upp avtalet redan 1991. Vad som skedde under resten av ”kaosperioden” är höljt i dunkel (Niinistös eller Lindelöfs?)
Vad vi alla vet är att Finland en månad efter avtalets uppsägning sökte medlemskap i EU. På den vägen fortsatte sedan den kapitalistiska utvecklingen. Den relativt sätt stora handeln med den stora grannen i öst minskade successivt medan handeln med EU-länderna ökade. Så blev Finland i realiteten mer självständigt än vad det kunnat vara före 1991.
Sedan kan vi ju tjata hur mycket vi vill om ”förankringsprocesser” och annat ”demokratiskt” skitsnack. Vad som är alldeles uppenbart är ju att både Sveriges och Finlands respektive ”Nato-processer” är i grunden konstitutionellt och demokratiskt tveksamma. Folket är över huvud taget inte tillfrågat någonstans. ”Det är inte lämpligt” konstaterande utrikesministern Ann Linde lakoniskt till en stum intervjuande reporter.
Dennis Z!
Bra att du korrigerar detaljerna om hur VSB-pakten upplöstes. Det skedde förstås samtidigt med Sovjets upplösning. Niinistö talade ö h t inte om VSB-pakten. Min poäng är att Finland bestämmer sin säkerhetspolitik ännu mindre idag än 1948–1991.
Ja, där kanske du har rätt!
Men jag är lite osäker. Under VSB-pakten hölls den s k Helsingforskonferensen 1973-75 som slutade i Finlandiahuset mitt i staden 1 augusti då den s k Helsingforsdeklarationen antogs. Alla Europeiska stater deltog (förutom Andorra och Albanien) samt USA, Kanada, Turkiet och Sovjetuninonen. Det är väl Finlands största utrikespolitiska insats någonstans när man med sin mellanställning lyckades jämka ihop alla deltagarna till ett enigt slutmanifest innehållande
följande 10 punkter:
I. Staters lika rätt till en inneboende suveränitet
II. Att avstå från våldshot och användning av våld
III. Gränsers okränkbarhet
IV. Staters territoriella integritet
V. Fredlig lösning av meningsskiljaktigheter
VI. Ickeintervention i staters interna angelägenheter
VII. Respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inklusive frihet för tankar, samvete, religion eller tro
VIII. Lika rättigheter och självbestämmande för folken
IX. Samarbete mellan stater
X. Uppfyllande i god tro av förpliktelser mot internationell lag
I huvudsak blev ju detta den europeiska säkerhetsordningen som bestod i sina huvuddelar fram till dess Nato under ”Rysslands kaosperiod” avancerade österut i syfte att stärka den amerikanska imperialismens herravälde, vilket naturligtvis ledde till sammandrabbningar och konflikter i inflytelsesfärernas gränsområden, vilka som bekant accelererat på sista tiden.
Men finnarna var faktiskt med och bidrog verksamt till den period av huvudsaklig fred som präglat Europa under 25 år, 1975-2000, när uppblossande krig kunnat begränsas till vissa begränsade områden INOM tidigare staters landgränser.
Som läget utvecklats under de senaste tio åren var ju inte det så dåligt! Men säkerhetsläget NU är kraftigt förändrat och ländernas självständighet sätts på nya och allt svårare prov!
Dennis Z!
”Men säkerhetsläget NU är kraftigt förändrat och ländernas självständighet sätts på nya och allt svårare prov!” Ja verkligen och det är väl ändå ganska klart att denna utveckling började i och med Sovjetunionens sammanbrott.
Det mest intressanta i utvecklingen sedan dess är, i mina ögon, att det helt unika läget för att skapa varaktig fred och stabilitet i världen som uppstod när Ryssland sökte sig mot väst och t o m började prata om ryskt medlemskap i Nato, medvetet och aktivt motarbetades och slogs sönder av just Nato.
Väst/Nato valde då krigets väg framför fredens. Kanske var detta efterkrigstidens mest avskyvärda handling och den förtjänar verkligen att uppmärksammas mer.
Jag vet inte hur många gånger jag har tagit upp den ursprungliga versionen av Wolfowitzdoktrinen från 1992. Där fastslås att USA aldrig mer skall tolerera någon ny stormakt att växa upp i öst.
Allt som har hänt sedan dess, Natos militära expansion, alla krig utmed Rysslands gränser och alla provokationer, passar som hand i handske in i Wolfowitzdoktrinens målsättning.
Det blir nästan en parallell till sprängningen av Nordstream. USA säger att dom skall göra det och sedan händer det.
Konstigt nog så verkar dom som i alla andra fall tror på USA och dess propaganda, inte vilja tro på dessa två klart formulerade utsagor av USA:s ledare. Vad kan det bero på?
Orsakssammanhangen här är egentligen oerhört enkla och rentav uppenbara.
USA försvarar sin imperialism, sin dollar och sin exceptionella ställning som världens dominerande stormakt och dom gör det genom krig, konspirationer, statskupper, mediakontroll och alla möjliga former av inblandning i andra länders interna angelägenheter.
Kriget i Ukraina är det senaste och mest dramatiska utslaget av denna aktivitet och för första gången utmanas nu USA:s dominans på verkligt allvar.
Zelesnskij gör klokt i att hålla sig borta från Ukraina så länge som möjligt. Jag gissar att hans turné har syften som inte direkt talas om… utöver att förlänga kriget.
Tack, Anders Å, för din vidareföring av vår pågående diskussion. Andra kan se detta även i andra trådar på detta forum.
Att ”Väst/Nato valde … krigets väg framför freden” är ju helt klarlagt. Och det var man faktiskt tvingad att göra för att bevara det oantastliga; USA:s rätt att bestämma reglerna som gäller i den regelbaserade världsordningen. Att vara tuppen som gal högst överst på dynghögen!
Som du säger har vi allt detta på signerade papper och/eller i rörlig direktbild. Men om detta talar man inte i statsnyttiga västmedia. Man tiger och gömmer undan SANNINGEN!
Ett glädjande besked fick vi dock med nyhetssändningarna i dagens svenska etermedia. Att Brics-länderna möttes i Sydafrika och att mer ä 40 länder är intresserade av att ansluta sig till denna verkliga international mot USA:s och västs dominans i världen. De 5 grundarländerna omfattar nu 3½ miljard invånare; vad det blir med 40-talet nya intresserade ville redaktionen för Rapport inte räkna fram men troligen en klar majoritet av världens alla människor. Och så klart medverkade Vladimir Putin på mötet. Via videolänk med det är också att delta!