Nu håller vi alla andan. Närmare ett storkrig (ett tredje världskrig?) har mänskligheten inte varit sedan 1930-talet. Vi kan inte greppa det som snart kommer drabba primärt de närmast inblandade Iran och Israel och sedan möjligen allt fler (USA, Egypten, Turkiet, Syrien, Ryssland, Jordanien, Saudiarabien Storbritannien…) Utvecklingen är omöjlig att sia om efter det att Iran så småningom kommit med sitt utlovade svar på Israels angrepp mitt i Irans hjärta – Teheran – som dödade mannen som förhandlade för Hamas om vapenvila i Gaza. En värre provokation går inte att finna.
Israel vill inte ha fred, det är uppenbart. De vill förinta sina motståndare. Förintelse i Förintelsens namn.
Här hemma vankar vi dock omkring i vårt vardagsliv som vanligt. Vad kan vi annat göra? Igår bakade vi pizzor tillsammans och hade vår sista sommarmiddag ute på Stjärnudden efter att hela dagen ha jobbat hårt med packning och fördelning av allt vi vill behålla, lämna kvar eller slänga. Om nio dagar ska Stjärnudden övergå till ny ägare.
Vi hade kul och arbetet gick som en dans när alla kommit igång och fått flyt. Men, inte ett ord om det kommande kriget. Det är alldeles för stort och hotfullt för att platsa i vårt gemensamma universum. Barn och barnbarn är alldeles för nära känslolivet och sätter stopp för allt tal om hotet vi inte kan kontrollera. Vi kan ingenting göra. Därför slår vi bort dessa tankar. De hör inte ihop med oss.
I bilen hem till Uppsala satte jag snäckorna i öronen och lyssnade på senaste inslaget från The Duran och kastades genast tillbaka till verkligheten – eller overkligheten – om den överhängande krigsrisken. Ska det hända idag, imorgon, i nästa vecka…? I alla fall ser ingen något annat än att något mycket stort och ofattbart kommer mycket snart. Det blir en kamp på liv och död. Och tanken på att det hela hänger på USA:s partiellt detroniserade och lätt retarderade president gör att man hisnar.
Vår beundransvärda – demokratiskt beslutade – svenska välfärd (närmare bestämt Strålningsavdelningen på Akademiska sjukhuset) håller nu på att rädda mig och ge mig kanske ytterligare 10 år i livet. Detta pågår medan dödandet av människor bedrivs på folkmordsnivå i Gaza – i samma demokratis namn. Kan Ulf Kristersson eller Pål Jonsson förklara detta för oss som inte får ihop det? Vill vi verkligen ha en sådan demokrati?
No one takes responsibility!
Viktor Orban försöker i alla fall ta ansvar när det gäller Ukrainakriget!
Ulf N!
Just därför ska han stämplas som demokratifiende. Fred är inte vår tekopp. (obs! ironi)
Vi får väl nöja oss så länge med det krig som pågår i gamla Svedala. Nästan i varje kommun pågår mord, mordförsök och sprängningar. Befarar att dom medborgare som drabbas direkt och indirekt har svårt att engagera sig i problemen utanför Sverige.
Såg på Text-TV igår att den högerextreme Paludan är åtalad för Hets mot folkgrupp.
För 2 veckor sedan gjorde jag en utflykt till Billdal i utkanten av södra Göteborg, enligt busschauffören går Taxegränsen mellan A och B, där. En lugn förstad med mest villabebyggelse. Dagen efter läste jag på Text-TV att på kvällen när jag återvände hem så var det ett allvarligt tillbud där.
Vi börjar närma oss USA där det sker mycket våld men dom varnar för Ryssen och Iran. Kan vi inte börja och städa upp framför vår egen dörr.
Knut L!
Uppsala har en stark tradition inom strålningsfysik. Jag är inte expert, men har lyssnat på många föredrag inom ämnet under åren och har en ganska hyfsad förståelse. Det kommer att gå bra.
Har svårt att oroa mig för kriget eftersom jag levt med det i mer än två år. Min fru är just nu i Kiev, hon har bättre tandläkare där än vad hon hittar i Sverige, och en gammal fotskada får överlägset bättre hjälp i Ukraina. På kvällarna står hon på balkongen och ser ryska raketer slå ned 5 km ifrån där hon har sin lägenhet.
Jag noterar att ingen på lindelof.nu tagit upp tråden hur Mossad kunnat bygga upp ett nätverk i Iran, som gjorde att Mossad kunde avrätta Haniya.
Ukarinska trupper har intagit flera byar i Kursk oblast. Strategiskt kanske inte så viktigt, men symbolvärdet är enormt, vilket Putin är fullt medveten om. Slaget vid Kursk, historiens största slag till lands, utämpades mellan Hitletryskland och Sovjetunionen i juli 1943. Min frus farbror stred i Voronesh-fronten under i Vatutin, som konfronterade sex av Hitlertysklands främsta pansardivisioner. Efter Kursk visste Stalin att han skulle segra. Min frus farbror överlevde Kursk och var sedan med hela vägen till Berlin, då i den första ukrainska fronten.
Bäste Mats L!
Bara två tankar kring ditt inlägg i denna tråd.
1) Att ingen kommenterat Mossads agerande i Iran kan möjligen bero på vår bristande insikt i just detta, vilket vi förmodligen delar med de flesta intresserade i västvärlden och de som har viss insikt i det hela har betalt för att knipa käft om just detta högintressanta område.
2) Ett ukrainskt genombrott på Rysslands södra (om än inte det mest krigsintensiva sydöstra frontavsnittet) frontavsnitt mot Ukraina vore givetvis än världsnyhet men ännu har ingenting av den digniteten avhörts. Min tolkning är att detta är övergående.
Dennis Z!
Om någon för en vecka sedan frågat mig om sannolikheten att Mossade skulle kunna avrätta en officiell gäst i samband med invigningen av Irans nya president, som bodde i ett säkerhetskomplex under revolutionsgardets kommando, hade jag sagt, ”sannolikheten är noll”. Det första jag gjorde var naturligtvis att kontakta en gammal vän, född och uppväxt i Iran, som omedelbart svarade ”Iran är inblandade i mordet”.
Lika lite hade jag trott att Ukraina skulle kunna invadera ryskt kärnområde. Att Ryssland inte har kontroll på de områden de annekterat är en sak, att Ryssland inte ens kan försvara sitt kärnområde är nästan lika överraskande som mordet på Hanayie. De nuvarande ryska befälhavarna får, hör och häpna, Voroshilov att framstå som ett militärt geni; en senkommen upprättelse!
Bäste Läsare!
Har dom senaste dagarna funderat på följande frågeställningar. Ökar inte risken för storkrig om dom flesta pratar om kriget och få pratar om fredsförhandlingar? Blir det inte en självuppfyllande profetia?
Minskar inte krigsrisken nu när nästan alla länder och dess utövare tävlar i OS under fredliga förhållanden? Några svenska idrottare har ju blivit hjältar, t ex simmerskan Sara Sjöström, stavhopparen Duplantis och bordtennisspelaren Truls M. Har själv tittat på Handboll och Bordtennis, lagom mycket.
Många länder har ju sina ledare närvarande, Sveriges kung t ex. Några länder, Ryssland, Belarus och Afghanistan med begränsat deltagande. En del tävlar i Flyktinglandslaget.
Mats Larsson!
Ukrainas anfall in i Ryssland de senaste dagarna bekräftar inte det också att Ryssland har rätt i att ha ett fientligt Ukraina som granne och som kommande Natomedlem utgör ett hot? Vad jag förstår finns det inga naturliga gränser mellan Ukraina och Ryssland; det inte finns inga sjöar, floder eller berg som kan utgöra ett visst skydd. Med ett Natoanslutet Ukraina kunde Nato inte bara med konventionella missiler nå långt in i Ryssland utan Natoarméer kunde slå hårt söderifrån eftersom det är bara att åka över gränsen.
Crister O!
Det finns inga naturliga gränser mellan Ukraina och Ryssland, det är korrekt. På sovjettiden flyttades gränser mellan delrepublikerna ganska ofta, vilket för den enskilde medborgaren hade liten betydelse. Det fanns ju inga gränser i Sovjetunionen. Man kunde gå och lägga sig på kvällen i Vitryssland, för att vakna upp nästa morgon i Litauen. Chrusjtjov ville expandera Sovjet-Ukraina på Vitrysslands bekostnad, men det stoppade Stalin. Dagens Ukraina är ett resultat av beslut av Lenin, Stalin och Chrusjtjov. Folkomröstningen 1991 visade att en stor majoritet ukrainare ville lämna unionen.
Det finns heller ingen naturlig gräns mellan Finland och Ryssland, vilket den förste Bernadotte insåg och gjorde inget försök att ta tillbaka Finland från Ryssland. Däremot insåg han att Sverige/Norge var nästan lika lätt att försvara som Storbritannien. Nu har
Ryssland fått en lång gräns mot ett Nato-land. Jag har inte sett någon som försökt förklara varför detta skulle vara en fördel för Ryssland, men var ett direkt resultat av angreppskriget mot Ukraina. Leningrad oblast måste ju rimligen ha större betydelse för Ryssland än Rostov vid Don. Nu ser vi också att Ryssland inte ens kan försvara sitt kärnområde.
Jag har sedan 2014 ständigt läst hur Ukraina är på gränsen till kollaps (se t ex numera avsomnade ”The Saker” 2014). Men när jag reser i Ukraina finner jag ett välfungerande land, trots krig. Till en gränslös besvikelse för en del svenskar.
Mats L!
Du skriver om Bernadotte ”Däremot insåg han att Sverige/Norge var nästan lika lätt att försvara som Storbritannien.” Det var säkert lättare att försvara Finland då. Vägarna mellan Finland och Ryssland var dåliga. Det visade sig inte minst under vinterkriget 1939–40. Finnarna kunde nedgöra de ryska kolonnerna genom att spränga den sista stridsvagnen i kolonnen. Vägarna var smala och dåliga och de kunde inte vända med fordonen, utan de blev fast och finnar kunde bekämpa dem. Vägarna mellan Finland är väl inte särskilt många och kanske inte särskilt bra idag heller, kanske med undantag för Karelen.
Den vägkarta jag sett över Ukraina så finns det många både vägar och järnvägar mellan Ryssland och Ukraina. På bilder som visats på ”Military Summary” (på Rumble) så kan Ukrainska soldater enkelt köra in både lastbilar och stridsvagnar rakt in i Ryssland. Rysslands har en lång gräns i syd som säkerligen är svårförsvarad.
Naturligtvis är det ett problem för Ryssland när både Finland och Sverige också blivit Natomedlemmar. Men vi ska komma ihåg att Natos numera mycket långa gräns mot Ryssland torde vara ett problem för Nato också. Det finns ingen buffertzon utan det kan komma till en av båda parter oönskad stridskontakt om det t ex skulle uppstå problem mellan baltstaterna och Ryssland. Då känner sig kanske USA/Nato tvingade att gå in.
Som jag ser det så är Natos framryckning och raden av DCA-avtal mellan de nordiska länderna och USA ett tecken på att de planerar anfall. Ryssland har stora råvarutillgångar som väst vill komma åt, inte minst sen nordostpassagen blir alltmer isfri.
Men Mats L, du svarar inte på min fråga om inte Ryssland har goda grunder för att anse ett Ukrainskt Natomedlemskap som ett hot i söder.
Crister O!
Nej, jag anser inte att ett ukrainskt Natomedlemskap utgör något hot mot Ryssland. Ukrainas kärnvapen skrotades inte, de överlämnades till Ryssland. Jag har rest och föreläst över hela Ryssland, från Leningrad till Vladivostok. Landets problem är egenhändigt skapade, som jag ser det. Jag har under årens lopp sett de mest idiotiska ryska beslut, som har ingeting med USA eller Nato att göra, utan de har haft det i helt egna händer.
En god vän skickade en video med triumferande ukrainska soldater som till musik sätter upp den ukrainska fanan i Kursk oblast, samtidigt som den ryska ligger på marken. Symbolvärdet för Ukraina är enormt. Efter Kursk-slaget 1943 ändrades namnet på Voronesh-fronten till den första ukrainska fronten, Röda arméns främsta enhet. Detta vet Putin mycket väl om.
Mats L!
Vi har olika uppfattning om USA/Nato. Enligt mitt sätt att se för de en politik som hotar världsfreden. Det är ju USA som är ledande i organisationen och jag hörde forskaren Frida Stranne på Fredsdagarna i Simrishamn för ett par dagar sedan. Hon hänvisade till en amerikansk studie som visade att efter kalla krigets slut, när alla hoppades på en fredligare värld, så ökade istället USA:s ingrepp med olika formar av regimförändringar i andra länder världen över och som lett till minskad demokrati och mer auktoritära regeringar.
USA/Nato:s krigspolicy är ett hot mot försök till fredliga lösningar av konflikter vare sig det gäller Palestina, Ukraina, Taiwan eller Arktis.
Ukrainas strategi att angripa in på ryskt territorium är höljd i dunkel. Enligt Alexander Mercouris har den ukrainske försvarsministern sagt att syftet var att minska ryska trycket i Donbass vilket inte skett utan den ryska framryckningen fortsätter där. Det tycks som att väst nu befarar att Ukraina redan har förlorat kriget. Du skriver att Ukrainas anfall i Kurskregionen har ett enormt symbolvärde, men är det värt att offra de bästa ukrainska soldaternas liv för detta?