ävla kommunistsvin”, står det på en högersinnad debattsajt som jag då och då följer. Jag tror inte att jag ska göra det i fortsättningen. Invektiv får man stå ut med. Men när de smyger sig in i och tar befälet över det mer eller mindre offentliga samtalet, är det dags att vända sig därifrån. Föräldern säger ”Jävla kommunistsvin”. Är det då konstigt att sonen säger ”Jävla blattehora” i klassrummet till sin lärare som han tycker mindre bra om?
Den där herrn som hojtar om ”Jävla kommunistsvin” heter FÖ (jag sätter för skonsamhetens skull ut endast initialerna, möjligen är FÖ inte vederbörandes riktiga namn utan bara ett pen-name) och säger sig vara konservativ: han intensivhatar liberaler och socialister. Jag har inte samlat på hans många tankar och utbrott, vilka han dagligen meddelar omvärlden på debattsajten, men här nedan är några slumpmässigt valda smakprov från absolut närtid:
”Det senaste modet är milkshakekastning [Farage]. Vänsterdrägget har inga hämningar, men så är de ju straffimmuna också. Det är inte Östermalmsbor.”
”Du ser inte att socialism är ondska, önskan att bemöta elände med mer elände för att döva samvetet?”
”Du koketterar med din sjuka upplysningsindoktrinering.”
”För den som har egna åsikter är Sverige ett vidrigt land.”
Det är inte vackert sagt. Det håller sig på pub- och bakgårdsnivån. Jag minns att det fanns solklara överdrifter i vänsterdemagogin för halvannan generation sedan, men i närheten av denna signaturs kommer de inte. Hans tillmälen är ofta så barbariska att det riktigt skär sig i öronen, när han samtidigt bekänner sig till …
”den kristna, konservativa, rationella civilisationen som måste återinföras när ideologierna fallerar. Och detta tycks på sätt och vis vara på väg i Ryssland, medan Västvärlden importerar mekanismer för tyranni från kommunismens Kina …”.
Den 24 noterar han att det ”sägs i Dinosauriemedia nu på morgonen att de folkmördande partierna har vunnit [EU-]valet i Holland”, oklart vilka dessa partier råkar vara i den personens universum.
Ja, så där går det på. FÖ beskriver sig själv som en ”lång stilig ohandikappad välmående högintelligent välanpassad högutbildad konservativ vit medelålders heterosexuell gift protestantisk man”, antagligen för att det roar honom att retas med någon. Han är nu långt ifrån den enda gaphalsen på ifrågavarande debattsajt, men han anser sig uppenbarligen vara så upphöjd att han kan tillåta sig det mesta i form av okvädinsord. Dessa bör i sig utgöra varnande exempel för alla som tar till orda på så kallade kommentarsfält, där utgivarna ibland slumrar till eller helt enkelt har gett upp sitt renhållningsarbete. Man får inte anpassa sig efter denna standard!
Sven Hofman
”Jag minns att det fanns solklara överdrifter i vänsterdemagogin för halvannan generation sedan, men i närheten av denna signaturs kommer de inte.” skriver Sven H. Jag var med i KFML(r) då och sålde Proletären utanför systemet i Högdalen. När nu Knut ”halvannan generation senare” lägger in en länk till senaste ledaren i Proletären (Falska locktoner från SD) så är de en bra länk. MEN, jag är så överkänslig mot visst språkbruk att jag har lite svårt för meningen: ”Den upprepade interna kritiken inom socialdemokratin, från Greider, Suhonen och andra rörelseprofitörer känns också falsk.” Varför ordet rörelseprofitörer? En enligt mitt förmenande onödig stämpling som inte leder till diskussion med personerna i fråga. Och nog kan väl P idag tänka sig diskussion med Greider och Suhonen?
Sven Hofmans kanon är felriktad.
Visst kan jag se kommentarer, där socialister och extremliberaler buntas ihop som samma sorts kommunister allihop och att allt är Olof Palmes fel. Men detta kan inte vara problemet!
Med tanke på hur parlamentarisk svensk vänster idag närmast börjat se ut som en bombvänster, förvånar inget. Vi har Margot Wallströms ”Assad måste bort!” – med vilka medel skulle Sverige bidra till det? – och hennes hyllningar till en kuppman under utländskt beskydd som Guaidó. Är det den omhuldade värdegrunden i praktiken?
Den svenska debattonen har länge angetts av de stora etablerade medierna, med Public Service i spetsen – och alla deras efterföljare i cyberrymden. I en tydligt markerad åsiktskorridor! Gud nåde den som avviker. Inga för Sverige viktiga frågor har därför kunnat diskuteras i en sansad ton.
Till slut pyser det över någonstans. Den djärvaste pruttar ljudligt, hörbart. Är det inte så vi vill ha det i det moderna, normkritiska tidevarvet?
Kommunism och kommunister är tvetydiga termer, som rymmer lite av varje. För Marx betydde kommunism det klasslösa samhället och detta är en målsättning god som någon att ställa sig bakom. Idag finns det personer som arbetar i Marx anda och kallar sig kommunister och detta är hedervärt. Men termen kommunism används även av diktaturkramare som Lenin, Trotskij och Stalin och deras efterföljare för att dölja det verkliga innehållet i den förda politiken. Ett av de mest grundläggande problemen med dessa kommunister är således deras inställning till demokrati. De anser att det är möjligt med socialism utan demokratiska fri- och rättigheter innehållande bland annat fri opinionsbildning, flerpartisystem med fria och hemliga val.
Under resans gång har personer som kallat sig för kommunister blivit landsförrädare och gått i utländsk sold som exempelvis Kuusinen, Husak, Honeker m fl.
Arne N!
Vad menar DU med demokrati? Är det samma sak som nyhetsuppläsarna på/i Public Service? De säger med samma självklarhet som du ”demokrati”. För mig är det den borgerliga demokratin som då avses, d v s alla röstberättigades rätt att rösta på vem som skall styra och ställa i landet i många frågor, men absolut inte i frågor som rör ägandet. Där bestämmer bara borgarklassen/kapitalisterna.
I vissa länder t ex USA bestämmer den/de uteslutande även i alla andra frågor. Man måste nämligen vara mycket rik för att kunna ställa upp i val. Så tyckte t o m Jimmy Carter i en pratshow för några år sedan. Så för mig kunde man lika väl kalla ”vår demokrati” för vår ”borgerliga diktatur”, för i slutändan är det ändå ekonomin som avgör varje persons livssituation. Och visst var Lenin en ”diktaturkramare”. Han ville att de som inget eller nästan inget ägde skulle bestämma allt, vilket ju blir en form av diktatur, då kapitalisterna fråntogs rätten att bestämma som tidigare. Kom igen Arne!
Bertil C!
Den borgerliga demokratin utgör startpunkten för den socialistiska demokratin och den förstnämnda kan kortfattat beskrivas i följande punkter:
• yttrandefrihet
• organisationsfrihet
• pressfrihet
• fria och hemliga val
• flerpartisystem
• rättssäkerhet
För att det skall bli tal om socialistisk demokrati måste en av hörnpelarna i den borgerliga demokratin, som är en avgörande inskränkning av demokratin, avlägsnas och det handlar om enskilt ägande och dispositionsrätt till produktionsmedlen och produktionsresultatet.
Den socialistiska demokratin behåller således den borgerliga demokratins fri- och rättigheter och utvidgar dessa till produktionen och detta kan kortfattat beskrivas på följande sätt:
• gemensam/samhällelig kontroll av produktionsmedlen där de som arbetar på en arbetsplats har kontroll över och ansvar för dessa produktionsmedel
• de som arbetar på en arbetsplats bestämmer hur arbetet skall organiseras och genomföras
• ersättning för utfört arbete grundas på arbetad tid, intensitet och arbetsförhållanden
• arbetsrotation både inom och mellan produktion och förvaltning
• intellektuellt arbete skall varvas med manuellt arbete
• en demokratisk process där det fastställs vad som skall produceras
• valda representanter skall kunna avsättas
Det sovjetiska systemet saknade både den borgerliga och socialistiska demokratins kännetecken.