Foto: Privat/Uppsala Academics for Plastine
Här var jag ung, här hörde våren hemma.
Här var ju varje gränd och varje rum
ej blott dödas epitafium
nej allt föryngrats röst, all vår tids stämma
(Nils-Magnus Folcke, författare och kritiker, 1891–1976)
Engelska Parken, granne med universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Upsala, besjöng stadens son, den klurige Owe Thörnqvist, i det som kom att bli en populär slagdänga. Denna tid på året står de höga träden lummigt gröna i samma park.
Barn leker och tjoar i det inhägnade område som signalerar koppling till de beryktade katterna, Pelle Svanslös och kompani. De fyrtassade höll, enligt deras levnadstecknare Gösta Knutsson, till i gränderna inte långt härifrån.
Vi strosar genom parken mot Karin Boye-biblioteket som dock håller stängt på grund av det är pingstafton. I Engelska Parken står många tält och hänger banderoller. Palestinska flaggor. Det demonstreras mot Israels krig i Gaza. Och mot universitetets samarbete med Israel.
Jag får 68-vibbar, vilket jag förmedlar till en dam med en väluppfostrad tax vid namn Myran i sällskap. Och som så ofta kommer det ur min mun: ”Jag är ju gammalt rödskägg, gu´bevars.”
Damen, född 1957 avslöjar hon, stannar till: ”Jag är för ung för att ha varit med. Men jag står för att det är rätt att göra uppror. Och vi andra hoppas fortfarande på er, fyrtiotalister.”
Jag kommenterar, beklagande, att vi upprorsmakare blivit ålderstigna och dras med krämpor och prostatabesvär. ”Det senare slipper vi”, konstaterar damen. Efter att ha klappat om Myran beger vi oss in i Carolina, som har pingstöppet och bjuder på sval läsesal med knarrande trästolar.
Inte många studenter. Kanske har de åkt hem till mor och far över helgen. Med en påse smutstvätt. Och för att byta nudlarna mot rejäl kost.
Carolina Rediviva var en älsklingplats för Karin Boye under hennes upsalatid. Här häckade hon med förtjusning bland alla böcker. Denna brådmogna, mycket begåvade poet som tidigt lämnade parnassen. Och som, kors i taket, inbjöds hålla Talet till mannen.
En motsvarighet till punschgubbarnas varje vår återkommande Talet till kvinnan. När de samlas med gulnade studentmössor och känner sig några timmar som Wennerbergs gluntar. Nåja, kanske inte längre, i genusmedvetenhetens tid.
Jag, som numera helst håller mig till e-böcker som läses i mobilen, har i axelremsväskan en riktig papperstjockis: Trollkarlarnas tid. Filosofins stora årtionde 1919-1929 (Daidalos, 2024).
Avhandlas skall flera av mina husgudar: Ernst Cassirer, Martin Heidegger, Walter Benjamin och Ludwig Wittgenstein.
Jag inser, efter några sidors djupt koncentrerade läsning, att detta är en bok jag kommer att vilja läsa långsamt, jag som annars är snabbläsare. Skriven av en tysk filosof vid namn Wolfram Eilenberger. Jag brukar ha svårt för ”om-böcker” men denna tycks mig solid.
Lyfter blicken, utanför läsesalens stora fönster frodigt grönt, mellan bladverken skymtande blå himmel. Det är vår i Upsala! Maj månad, och jag fylls av nostalgiska tankar på det röda maj som 68 var. Och som de unga demonstranterna i Engelska Parken håller liv i.
