Mitt förra blogginlägg om Greklandskrisen byggde på illusionen att en ”förnuftig” lösning – med respekt för Greklands demokrati och suveränitet – skulle vara möjlig, alltså att EU-eliten trots allt skulle kunna enas om att fler lånepaket i kombination med hårda krav på den grekiska ekonomin var oförnuftig. Jag trodde att den absurda lånekarusellen i EU och hela västvärlden skulle kunna få dem att ta en lite smula reson.
Men, jag hade tyvärr fel.
EU-eliten (Trojkan – IMF, ECB och WB) tvingade fram ännu ett lånepaket inklusive en slags trojkakontrollerad ”privatiseringsfond” (där pengar från utförsäljning av statliga tillgångar ska samlas – utom kontroll för den grekiska staten – som jag fattar det). Alltså, grekiska tillgångar ska nu helt enkelt utmätas. Långivarna lägger beslag på Greklands tillgångar på samma sätt som kronofogden gör med medborgare som inte betalar sina skulder. Det är något helt nytt och mycket farligt!
I realiteten är det ett avskaffande av Greklands nationella suveränitet. Steget till att Tyskland (EU) upprättar en lydregim i Aten är kort. Om det kan klaras utan vapenmakt är svårt att se. Grekernas och därmed allas vår demokrati är nu allvarligt i fara. Hela korthuset faller ihop när det nedersta kortet ramlar.
”Folket är den drivande kraften i historien”. Sällan har den parollen låtit mera aktuell än idag. Ty hade det hela bara varit en fråga om en motsättning mellan EU-eliten och den grekiska regeringen hade allt varit gott och väl; dessa personager ”förstår” varandra.
Men det grekiska folket ”förstår” inte. Och liksom det tidigare i historien visat sig att det hänt oväntade saker när folket inte ”förstått” sina ledares kloka beslut, så är det stor risk/chans att något liknande sker nu också i en inte alltför avlägsen framtid.
Men det tyska folket, som nått sitt välstånd genom att bl a inte skuldsätta sig, och om så blir fallet, betala av så snabbt som möjligt, ”förstår” inte varför inte en Ein Deutscher Gerichtsvollzieher (Kronofogde) skulle kunna fungera också i Grekland.
Trojkans budskap är: Reformismen som metod är överspelad. Numera står valet mellan revolution eller fascism … Hårda tider stundar.
Det gäller att se upp med demokratiföraktet hos liberalerna. Jag har tidigare berättat om den f d ledande folkpartisten i Göteborg som sade mig att enda möjligheten att komma åt SD är att förbjuda dem.
Eller ta dagens ledare i UNT. När folket i god demokratisk ordning ”tycker fel” så kallas det för ”populism” av liberalerna. Kanske bör vi demokrater bemöta detta genom att vända ordet till något med positiva associationer och lansera parollen ”Populist – javisst!”
Det är ju uppenbart ett orimligt förslag. Ingen vill rakt ut säga åt grekerna att lämna euron, trots att det är det enda som kan rädda euron. Man vill ha en fall guy, man vill att en vänsterregim skall självmant utträda ur euron för att ha nån att skylla på annat än att projektet är misslyckat. Det misslyckades inte alls kan man säga nu, det var några vänsterextremister som inte ville vara med. Ett märkligt vänsterparti som strider emot det vi vet om hur samhället fungerar och förändras, komna från ingenstans, utan riktig folkrörelse så dök de upp och vann grekernas hopp. De ställer till med en cirkus för att till slut lämna euron och en stor bit av skulderna inom euron kan då skottas över in i en ny valuta och har då blivit en tillgång för euron snarare än en belastning, balansräkningskapitalismen är skoj. Solklart spel för gallerierna.
Sedan presenterar Aftonbladet kommentaren om ”Du gamla, du fria” som en obegriplig kommentar, vilket är mycket ohederligt av Aftonbladet och den som skrev artikeln. För de förstår precis och det gör de flesta svenskar också. Förra eurokrisen så pytsade svensken in 100 miljarder för att rädda euron (det var nog närmare 200 miljarder om man räknar in hemligt fulspel som Nuon och andra saker som bidrag till euron). Det är pengar som lånades ut till en hundradel av räntorna som är på vissa grekiska lån, vissa pengar som i fallet Nuon, gavs helt sonika bort.
Men det hjälper inte om grekerna sjunger ”Du gamla, du fria”, för de har inte en massa svenska banker i sitt land. De är distribuerade på kartan exakt enligt det gamla svenska imperiet (Karl XII revanschister är tydligen vad vår elit är, så oerhört fjantigt) och vi skiter i Grekland. Våra äventyr i den östra delen av euron har redan kostat oss massor, vi pallar inte längre.