Endast fyra kvinnor har avrättats av federala staten under USA:s hela historia. Den första var Mary Surratt, 1865, för att ha deltagit i attentatet mot Abraham Lincoln. Den andra var Ethel Rosenberg, i juni 1953, för att ha spionerat för Sovjetunionen. I december samma år avrättades Bonnie Heady för att ha deltagit i kidnappning och mord på en sexårig pojke. Den trettonde januari i år var det så dags för kvinna nummer fyra, Lisa Montgomery, som avrättades i ”the federal death chamber”, alltså statens högteknologiska galgbacke, i Terre Haute, Indiana.
Lisa Montgomery föddes i Oklahoma 1968 och dömdes till döden 2007 för ett brott begånget 2004. Även med amerikanska mått var brottet något utöver det vanliga. Hon var på besök hos en kvinna, som snart skulle föda sitt första barn, för att köpa en hundvalp. I stället ströp hon kvinnan, skar upp magen på henne och tog med sig det åtta månader gamla fostret (som överlevde och togs om hand av sin far). Lisa M hade tidigare fött tre barn och sedan blivit tvångssteriliserad. Men inför bekanta hade hon hävdat att hon blivit gravid igen.
Hennes barndom hade varit som en mardröm med en fosterfar som regelbundet våldtog henne. Hon tvingades stå naken framför hans dryckesbröder och utsattes för gängvåldtäkt och ständig misshandel. Hon diagnosticerades med hjärnskada, men alla överklaganden var förgäves. Avrättningen ägde rum strax efter midnatt på onsdagsmorgonen.
Det allra mesta av amerikansk rättskipning sker på delstatsnivå, där avrättningar är betydligt vanligare. Men under 2020 har Trump via justitiedepartementet entusiastiskt drivit upp antalet ”federala” avrättningar. Två män är bokade för avrättning idag och i morgon efter en del fördröjningar, bland annat för att de blivit sjuka av covid-19 liksom många andra fångar. Nu anses de tillräckligt friska för att dö.
Vem var Lisa Montgomerys bödel? Anonym förstås, men det har meddelats att det var en kvinna som drog i spakarna. Ännu en seger för jämlikheten. Våra mormödrar kunde väl inte ha drömt om dagens karriärmöjligheter.
Oh, gud vilken gräslig historia så här i tjugonda-knut-tider (i Sverige). Vilken brutalitet från många håll. Det finns förstås ingen tröst. Men läste att Ethel Rosenberg önskade att få lyssna till ”Goodnight Irene” med Leadbelly när hon fördes till sin avrättning. Kanske det kan vara något?